Skåpenhagen – eller Skåpenhavn
Alla dessa möten som kom och gick, inte visste jag att de var Öresundsintegrationen.
Nu börjar jag befara att det är just så:
Alla dessa möten och människor, alla dessa goda intentioner och vackra ord – nu senast Öresundstinget på Öresundsverken i Malmö under torsdagen.
Nu har det gjorts 250 miljoner resor, enkvarts miljard, över Bron.
Men med mer än ett decennium i bagaget återstår en stor del av de problem som förpestar vardagen för integrationens rallare – Sundspendlarna. På tinget försäkrade Danmarks minister med ansvar för bland annat nordiska frågor, Manu Sareen, att problem med skatter och socialförsäkring ska lösas.
Har vi hört det förr? Ja tyvärr.
Skulle det bara handla om tiden med Bron, de senaste tolv åren, så kunde misströstan avfärdas: det tar tid att bygga en region, precis som tingets gäst från Mälardalsrådet, generalsekreterare Anna Lundgren, konstaterade.
Men Danmark och Sverige är två nordiska länder och det nordiska samarbetet – med fri rörlighet för arbetskraft – är sextio år gammalt.
Mot den bakgrunden är gränshindren kring Sundet helt enkelt inte acceptabla.
Stockholm bryr sig inte. Öresund syns inte från Rosenbad. Och danskarna vinner på dagens bisarra arrangemang som gör att skatterna landar i Danmark medan offentliga tjänster – dagis, skola, äldreboenden – ska tillhandahållas i Sverige.
Uffe Palludan, tongivande framtidsforskare med Sundsfokus, frågade lite uppfordrande Forstår vi overhovedet hinanden? och svarade: Nej, inte särskilt väl.
Skilda länder, skilda världar, skilda intressen.
Då är det svårt att stampa fram den efterlängtade ekonomiska integrationen och det omhuldade innovationsklimatet. Trots att det finns så många goda idéer här, så mycket kreativitet och samarbete.
Wiliam Tompson från OECD presenterade en ny, tredje, rapport om kompetens och innovationer i regionen under rubriken How can we attract and integrate foreign labour and experts and promote new kinds of innovation? – och återkom till problem som lyfts fram förr: gränshinder och höga skatter och innovationer som inte förädlas på plats.
Men också klara fördelar, inte minst läget mitt i världen tack vare Kastrup: goda förbindelser till när och fjärran är ett grundvillkor för den ekonomiska utvecklingen.
Som varumärke i världen där ute funkar Öresundsregionen inte, konstaterade han. Inte heller Skåne. Bara Copenhagen känns igen. Så – mest på skämt – frågade han om det kan vara dags för ”Skåpenhagen”?
Eller kanske ”Skåpenhavn”?
