För Centerpartiet och Centerledaren Maud Olofsson var det inget smickrande nyhetsinslag som SVT sände på torsdagskvällen. Det hävdades att fyra riksdagsledamöter (C) inte alls var med på regeringens energiuppgörelse från den 5 februari i fjol då antikärnkraftspartiet Centern bytte fot och gick med på att tillåta ny kärnkraft.

Uppgörelsen är bra. Och modig, inte minst från Olofssons sida.

Sedan är det givetvis möjligt att den interna demokratiska processen inom Centern inte varit optimal. Även om det råder delade meningar även om den saken.

Aktuellts politiska kommentator Margit Silberstein lyfte fram att de fyra centerpartisterna Solveig Ternström, Eva Selin Lindgren, Sven Bergström och Kerstin Lundgren kan komma att rösta emot energiuppgörelsen, och att den då kan falla i riksdagen.

Så kan det bli.

Men intressant att notera när vinande partipiskor nu diskuteras är läget på den rödgröna planhalvan. Hur många av Socialdemokraternas riksdagsledamöter – särskilt bland dem från orter med kärnkraftverk eller tung elintensiv basindustri – skulle egentligen vilja ha de borgerligas energipolitik?

Tillräckligt många för att rösta igenom en välkommen energikompromiss.

Tänk om Connie Hedegaard blir lika tuff som klimatkommissionär som hon var som minister.

Det började i alla fall bra då Danmarks kandidat till kommissionen på fredagen frågades ut av EU-parlamentet och lovade att inte lägga sig platt inför det rysk-tyska gaskonsortiet:

EU inte kommer att godkänna Nord Streams gasledning genom Östersjön om inte miljökraven uppfylls, lovade Hedegaard.

Visst, det låter som att säga det uppenbara. Självfallet skall ledningen inte byggas om miljön tar stryk.

Enligt Ekot orsakade Hedegaards inställning ändå stor förvåning på det svenska regeringskansliet:

Det här har EU inget att göra med.

Beslutet är fattat.

Sverige har redan sagt ja.

Men om något så är det väl just i den här sortens gränsöverskridande projekt med en intressecocktail av ekonomi, miljö och säkerhet som unionen borde ha något att säga till om.

En hel massa, rentav.

Lundell på turné. Arkiv: Henrik Montgomery 2009

Ulf Lundell fyller 60 år på fredagen och det talas om att det är slutturnerat för artisten, författaren, konstnären, samtidsskildraren och samhällskritikern.

Aj. Vad kan göras?

Stifta en lag som förbjuder nationalpoeter och rockhjältar att dra sig undan sin publik, om än med ålderns rätt?

Det är nog ingen bra idé.

Dessutom talar mycket för att en sådan lag skulle vara onödig.

Törst

Den lille landstrykaren

På fri fot

Vägen ut

En vandrande man

Hem till mina rötter igen

In i det vilda igen

Ute på vägen igen

Levande igen

Rätt många låttitlar kan optimisten tolka så att Ulf Lundell aldrig blir mogen för pension.

Det är dags att rensa upp i Vattenfall.

Ny ledning – VD Lars G Josefsson har rimligen förbrukat sitt förtroende.

Klar styrning – styrelsen måste ha koll på vad den klubbar. 

Tydliga direktiv – näringsminister Maud Olofsson lovade så över ägarstyrningen redan 2007. Vad väntar hon på? Det måste sägas rent ut om Vattenfall skall ge bättre klimat eller mer pengar. Bäst vore mer pengar för bättre klimat.

Detta kattrakande bara så dumt – gynnar ingen, skadar ryktet.

Valet 2010 blir ett kärnkraftsval.

I Ekots lördagsintervju var Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand tydlig:

”Vi skall inte bygga nya kärnkraftsverk i Sverige.”

På ett eller annat sätt, med lagstiftning om så krävs, kommer en rödgrön regering att sätta stopp för ny kärnkraft, fastslog Wetterstrand, som uttryckte sin förvåning över att borgerliga politiker kan glädjas över utbyggnadsplanerna hos Vattenfall och ”kärnkraftslobbyisterna”.

Egentligen vet nog Wetterstrand bättre. Att stora delar av svenska folket är mottagliga för argument som går ut på att industrin i Sverige behöver garantier för en långsiktig elförsörjning till konkurrenskraftiga priser, och el som inte spär på klimatproblemen.

Det gäller inte minst många sympatisörer till Socialdemokraterna.

Från TT inkom nyss följande:

Arbetet med att bygga en 174 mil lång gasledning från Iran genom Turkiet har nu inletts. Det sade chefen för den ekonomiska avdelningen vid Irans ambassad i Ankara på fredagen.
Redan 2007 undertecknades ett preliminärt avtal mellan Turkiet och Iran om att bygga ledningen, men ett slutligt avtal har ännu inte träffats. Gasen ska exploateras av Turkiet och sedan transporteras genom landet för att sedan exporteras vidare. Målet är att kunna utvinna 20,4 miljarder kubikmeter gas årligen i Iran.

Enligt samme diplomat vill Iran gärna ansluta sin pipeline till den planerade så kallade Nabuccoledningen som skall gå från Kaspiska havet via Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet och som är tänkt att bli ett alternativ för de europeiska länder som inte vill vara beroende av ryska gasleveranser.

Så alternativet till att förbli gasberoende av Kreml är att bli gasberoende av Teheran?

Ge mig ett vindkraftverk. Hvergang.