Gränshindren ska bort. Redan i år …

Ibland känns det mer meningsfullt än ibland att syssla med opinionsbildning och delta i debatter.

I tisdags deltog jag i en debatt i Köpenhamn med rubriken ”Krisen en chance for Norden?”

De andra debattörerna var Manu Sareen, minister med ansvar för nordiska frågor, Marlene Wind, professor och chef för centret för europeisk politik vid Köpenhamns universitet och Bertel Haarder, tidigare minister och ordförande för den danska delegationen i Nordiska rådet.

Det blev många vackra ord sagt om nordiskt samarbete – det brukar klinga vackert då det handlar om Norden – innan jag som sista inledare fick strö malört i glädjebägaren och peka på att det nordiska samarbetet gått i stå och att gränshindren kring Öresund är en skam som efter mer än ett decennium med Born fortfarande utgör ett hinder för integrationen. Utan att regeringarna verkar bry sig.

Sedan blev debatten mer intressant.

Ministern verkade så uppriktigt angelägen om att ta itu med gränshindren, till exempel. Men det brukar sällan hända så mycket så snabbt.

Glad är jag idag då det dimper ner ett pressmeddelande från Manu Sareen:

Regeringen opprioriterer fjernelsen af grænsehindringer mellem de nordiske lande

Han pekar på de hinder danskar på väg till Bornholm möter, men också på den uppsjö av hinder som drabbar Sundspendlarna. Och den ekonomiska tillväxten.

Det er mig derfor magtpåliggende, at vi fra dansk side – i samarbejde med de øvrige nordiske lande – medvirker aktivt til at fjerne flest mulige grænsehindringer i Norden allerede i år.

Allerede i år.

Redan i år.

Toppen, ministern! Få fart på det hela!

Inför valet 2010 föreslog Malmömoderaterna att Ribersborgsstranden skulle byggas om, med nya landtungor ute i vattnet, restauranger, butiker, caféer – lite som Västra hamnen längs Malmörivieran.

Lyckligtvis blev det bara en trött tumme ner för detta.

Ribban är Ribban.

Bra så.

Men nu finns rivieran åter på tapeten. För 73 miljoner kronor ska strandpromenaden byggas om: 13 bred ska den delas in i skilda fält för gående, joggare och rullare samt cyklister, menar gatukontoret. Låter förnuftigt och praktiskt och klokt och … alldeles, alldeles, alldeles trist.

Här kommer vän av ordning att domdera och hålla ordning på sina medmänniskor, skälla ut dem som råkar hamna i fel fält.

Lyckligtvis ska malmöborna ännu få säga sitt. Och vi som går ner till havet för att koppla av och koppla bort vardagens var-sak-på-sin-plats får väl helt enkelt hålla oss på stranden i sanden.

Den lovar gatukontoret att inte röra.

Ilmar Reepalus dröm om en tunnelbana under Öresund lever. Och Reepalu nöjer sig inte – heller denna gång– med att bara drömma.

Så snart Citytunneln hade öppnats i december i fjol gav han sig i kast med att driva denna fråga.

EU har beviljat pengar pengar till en förstudie och Reepalu och Köpenhamns överborgmästare Frank Jensen är överens om att förbindelsen ska byggas, skriver DN idag. Metro till Malmö finns med i båda städernas långsiktsplan.

Hisnande 13 miljarder ska det stå på prislappen. Ynka 15 minuter ska resan till Köpenhamns centrum ta. På detta sätt ska trängseln minska bland Bropendlarna. Och på Bron, som hotar att korkas igen när bron över Fehmarn Belt öppnas om åtta år och EES och Max IV blir klara i Lund.

Mera metro är framtiden för storstaden, helt klart. Också för Malmö.

Det är bara att hoppas att Reepalu lyckas även denna gång. Kollektivtrafik med tillräcklig kapacitet och täta avgångar behövs för att den ekonomiska utvecklingen ska kunna fortsätta och för att Öresundsregionen också i framtiden ska vara en attraktiv plats att bo och jobba.

Men en avgång kommer nu sannolikt att försenas.

Reepalus egen.

Dansk invandringspolitik skrämmer bort kvalificerad arbetskraft från Öresundsregionen. Det säger  Ilmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande i Malmö, i måndagens Berlingske Tidende.

På goda grunder.

Reepalu påpekar att Köpenhamn, enligt OECD-statistik, är betydligt sämre på att attrahera utländsk arbetskraft än till exempel Stockholm och Amsterdam.

Ett land vars politik är (ö)känd för sina främlingsfientliga drag framstår knappast som attraktivt för invandrare. Och då i synnerhet inte för högkvalificerade invandrare, som forskare och andra experter. De, om några, kan välja och vraka när de skall besluta var de vill bo.

Hundra förvånade passagerare kastades av Öresundståget igår – lokföraren påstod att det var för fullt. Medan passagerarna menar att det var precis lika fullt som vanligt.

Sedan drogs stopp in på Svågertorp och Kastrup.

Ingenting borde egentligen längre förvåna luttrade Sundspendlare, inget annat än de rara tillfällen då tågen också i rusningstid går enligt tidtabell och har plats för alla som vill åka med.

Nu har också politikerna tröttnat på eländet, Danmarks nye transportminister Hans Christian Schmidt (Venstre) kräver att minst nio av tio tåg skall gå som tåget. I tid. Tågbolagen sätts under speciell övervakning av en projektkoordinator som  rapporterar direkt till ministern.

Bra inititativ, men trist att målet inte är det enda rimliga: nolltolerans för förseningar.

Passagerare skall kunna räkna med att komma fram i tid.

Kommunalvalet i Danmark innebar en klar framgång för Socialistisk folkeparti, SF, men också för Dansk folkeparti, DF.

SF är lierat med Socialdemokraterna, medan DF är stödparti för den borgerliga regeringskoalitionen i rikspolitiken.

Regeringspartiet Venstre och Socialdemokraterna backade båda något, men förblir landets två största partier.

I praktiken betyder resultaten att styrkeförhållandena mellan de två blocken – det röda och det blå – är tämligen stabilt, med en liten övervikt för de röda.

Intressant att notera ur ett svenskt perspektiv är att val till kommuner och parlament hålls tidsmässigt åtskilda i Danmark, liksom i Norge. Det ger kommunalvalen större tyngd än i Sverige. Lokala, för väljarna ofta viktiga välfärdsfrågor får större genomslag. Samtidigt blir valet en verklig värdemätare för de politiska strömningarna i landet som helhet.

”Jag är väldigt inspirerad av New York”, sade Köpenhamns kulturborgmästare Pia Allerslev i en intervju i Sydsvenskan nyligen.

Som ansvarig för stadens varumärke vill hon göra Köpenhamn lika öppen som världsmetropolen på andra sidan Atlanten.

Men en stark valuta och i många delar strikt invandringspolitik lägger hinder i vägen för – bilden av – Byen.

Liksom alla locktoner om fynd med skvalpvaluta från andra sidan Sundet.

Men årets stora värdskap skall förstärka stadens varumärke.

Som World Outgames, den internationella hbt-rörelsens idrotts- och kulturevenemang som började i Köpenhamn i helgen. 

Malmö och Skåne tar tillfället i akt när Köpenhamn senare i år står som värd för både Internationella Olympiska Kommittén och FN:s klimatkonferens. Då skall besökare lockas över till den skånska sidan. 

Men Allerslev känner ingen konkurrens. Hon tror på samarbete. 

Så långt är allt väl.

Men vem som tänker dominera samarbetet märks i hennes jämförelser:

Att hon ser Malmö som Köpenhamns New Jersey är dessutom missvisande.

New Jersey är ingen stad, utan en delstat. 

Kanske menar hon Jersey City, på andra sidan Hudsonfloden med utsikt över Manhattan. 

Det är i så fall inte så dumt:

Staden med snart 300 000 invånare är en av New York-regionens mest dynamiska och mångkulturella städer. 

Och Jersey City är New Jerseys New York.

Sommarens stora projekt, att byta spår, leder inte bara till sena tåg i Skåne.

Irritationen hos pendlarna känner få gränser när det brister i kommunikationen på Malmö C.

Banverket har visserligen tajmat rälsomläggningen mellan Lund och Arlöv till svenska semestertider. Men kanske mindre bekant för Banverket är att nuförtiden invaderas Skåne även av långväga sommargäster.

Till regelmässiga förseningar på mellan 9 och 15 minuter kan därför läggas överfulla och med bagage belamrade tåg – alltför ofta med syrebrist. 

Mitt i all röra stånkar alla dessa sönderstressade sommarslitande pendlare som får lägga till åtskilliga minuter och i värsta fall timvis med restid varje dag. 

Och Kastrupresenärer kan inte länge räkna med att komma fram som beräknat. 

Ytterligare en stressfaktor i sommar: de gamla biljettmaskinerna – liksom bussarnas kortläsningsautomater – sväljer rabattkort som sällan förr. 

Att Skånetrafiken medger att automatsystemet borde ha bytts ut för länge sedan är en klen tröst.

Kortstrulet och spårarbetet, som pågår fram till 2 augusti, får dominoeffekter:

Långa köer vid maskinerna. Förvirring på perrongerna och ombord. Tåg som bara står kvar på stationen och väntar på att avgå. Och passagerarna på besked. 

De får ofta själva lista ut vilka tågvagnar som skall avgå – ibland för sent för att hinna med rätt del av tågsetet.

DSB First gick i början av året med hög svansföring ut och meddelade att man som ny tågoperatör runt Sundet skulle prioritera informationen till sina kunder. Som ju kom first.

Nya spårarbeten och gamla biljettsystem gör det svårt att leva upp till alla ambitioner.

Men att ta till sig kundernas klagan och börja informera bättre är ett gott råd. 

Om inte förr, så till hösten. Då väntas den fortsatta ombyggnaden av Malmö C leda till än större påfrestningar för skånska tågpendlare runt Sundet.

”Where are the trains to Copenhagen?” frågar en förvirrad turist mitt i avgångshallen på Malmö Central. 

Hans fråga om vägen till Köpenhamnstågen är inte svår att förstå. Den engelskspråkiga informationen är här, som generellt i Malmö och andra skånska städer, begränsad och halvhjärtad. 

”Köpenhamn” och ”Kastrup” står det på avgångsskärmar. Som om alla resenärer kan gissa sig till vad dessa namn står för.

Framför biljettmaskinerna växer sig köer långa på grund av oförstående icke-skandinaver, trots viss guidning på engelska.

Lite bättre är det ute på nätet. Malmö Centrals nya hemsida om byggprojektet där, ombyggnadmalmoc.se, länkar till fullgod information på engelska. 

Öresundstågens turistkarta över Köpenhamn och Malmö får underbetyg, i alla fall på den svenska sidan:

Aq-va-kul upplyser där i en annons om att detta är ”äventyrsbadet i Malmö”. 

Oh really?

Folkets Park, Malmös i särklass största turistattraktion med över en miljon årliga besökare, önskar med dussinet rader välkommen – fast bara på svenska. 

De privata företagen är desto bättre på att sälja sig på engelska, om än med vissa svengelska vändningar här och där.

I en reportageserie beskriver Sydsvenskan Skånes nya stora satsning på turism och särskilt på att locka köpstarka storstadsbesökare. 

Skall Malmö på allvar kunna ta upp den mer pengastinna kampen med Köpenhamn duger det inte med halvdana försök på engelska. 

Även om Swenglish har sin charm.