Ska sjuksystrar ha bättre lön? Tveklöst. Också för patienternas skull.

Är du beredd att betala mer i skatt för en bättre sjukvård? Antagligen – det är en klar majoritet av skåningarna.

Men hur mycket?

S ville höja med 60 öre, men sitter i opposition.

Av Region Skånes budget på 38 miljarder kronor går nästan 15 miljarder till sjukhusen, psykiatriatrin och laboratoriemedicin och 3,5 miljarder till primärvården. Med en skattestats på 10,39 har Skåne landets /////obs rättelse: tredje ///// lägsta landstingsskatt.

Bra så – skatten ska inte vara högre än nödvändigt och också vården är tvungen att effektivisera, inte minst i dessa tider av dålig ekonomi.

Vården kostar redan 17 procent mer än för tio år sedan, samtidigt som vårdköerna har kortats och patientsäkerheten påstås öka – ja ”påstås”, för att överbeläggningen på sjukhusen enligt Socialstyrelsen direkt kan kopplas till fem dödsfall i fjol /// 2011/// talar ett annat språk.

Det handlar inte bara om pengar, det handlar också om hur vården organiseras.

Gång på gång hörs nu kritik inifrån verksamheten: arbetsförhållandena är orimliga, personalen tystas, organisationen behöver arbetsro och ideliga förslag om flyttar och sammanslagningar oroar.

Det gör förändringar alltid och ansvariga politiker måste också våga fatta beslut som klinikchefer sätter sig emot – någon måste ta ansvaret för att prioritera och anpassa verksamheten efter pengarna.

För det enda alla kan vara eniga om är att vårdbehovet inte minskar. Tvärtom.

När vi lever längre, när fler sjukdomar och tillstånd går att bota eller lindra, när patienter kräver allt mer så är en snabb ökning av vårdbehovet vad beslutsfattarna har att hantera.

Prioritera – och prioritera bort.

Effektivisera – slå samman och flytta vid behov.

Men samtidigt måste de som jobbar i vården också ha drägliga arbetsvillkor och rimliga löner – och de måste kunna påverka sin vardag och verksamhet.

Sjuksköterskor som säger upp sig i protest över nya avtal och framtidens sjuksyrror som kräver 25 000 kronor i ingångslön är inte gnälliga egoister. De är ute i ett angeläget ärende – de kräver respekt för ett ansvarsfullt yrke med stor samhällsnytta.

Det intressanta nu blir att se om aktionerna är början till ett nytänkande på arbetsgivarsidan – ett nytänkande som i så fall kommer att märkas i alla skåningars plånbok. För att det kräver höjd skatt.

Eller om merparten av syrrorna ännu en gång betraktar sitt yrke som ett kall och tar mer ansvar än vad som kan begäras för patienterna. Och viker sig.

——

Rättelse:

Ett mycket väsentligt ord föll bort när gäller skatteuttag, ska stå att Skåne har landets tredje lägsta landstingsskatt, som framgår i länkad tabell. Beklagar.

Och Socialstyrelsens kritik om dödsfall gäller självfallet 2011; under de få veckor som förflutit i år har ingen sådan statistik hunnit behandlas.

Alla dessa möten som kom och gick, inte visste jag att de var Öresundsintegrationen.

Nu börjar jag befara att det är just så:

Alla dessa möten och människor, alla dessa goda intentioner och vackra ord – nu senast Öresundstinget på Öresundsverken i Malmö under torsdagen.

Nu har det gjorts 250 miljoner resor, enkvarts miljard, över Bron.

Men med mer än ett decennium i bagaget återstår en stor del av de problem som förpestar vardagen för integrationens rallare – Sundspendlarna. På tinget försäkrade Danmarks minister med ansvar för bland annat nordiska frågor, Manu Sareen, att problem med skatter och socialförsäkring ska lösas.

Har vi hört det förr? Ja tyvärr.

Skulle det bara handla om tiden med Bron, de senaste tolv åren, så kunde misströstan avfärdas: det tar tid att bygga en region, precis som tingets gäst från Mälardalsrådet, generalsekreterare Anna Lundgren, konstaterade.

Men Danmark och Sverige är två nordiska länder och det nordiska samarbetet – med fri rörlighet för arbetskraft – är sextio år gammalt.

Mot den bakgrunden är gränshindren kring Sundet helt enkelt inte acceptabla.

Stockholm bryr sig inte. Öresund syns inte från Rosenbad. Och danskarna vinner på dagens bisarra arrangemang som gör att skatterna landar i Danmark medan offentliga tjänster – dagis, skola, äldreboenden – ska tillhandahållas i Sverige.

Så roligt att operadivan Birgit Nilsson och Skåne finns med bland de nya, snygga sedlarna.

Fast vänta nu. Skåne?

Nej, Malmöhus län och Kristianstads län – den gamla gränsen skär rakt igenom.

Jaja, det är ju bara femton är sedan de slogs ihop till Skåne län. Nyheten har väl inte nått Stockholm.

Det går bra nu för Stefan Löfven. I Skåne, som i riket, visar en färsk opinionsmätning från YouGov, som jag kommenterade på ett seminarium i Malmö idag – och i kväll på Sydnytt.

Men klokast är att inte dra så stora växlar på mätningen, så här mitt emellan två val. Då brukar regeringar få lite stryk – och lättnaden bland S-sinnade är så påtaglig nu när partiet äntligen har en seriös ledare. När Håkan Juholt är borta.

Dessutom saknas en annan eventuell ”effekt”:

Mätningen gjordes fram till den 20 mars.

Den var alltså slut innan Ilmar Reepalu talade om SD och ”infiltration” av judiska församlingen i Malmö. Intervjun i Neo kan påverka sympatierna – eller inte. Det går hur som helst inte att se i mätningen.

De lokala siffrorna är delvis intressanta:

• MP har ett starkt stöd – kanske som en följd av att partiet samarbetar med alliansen i Region Skånes ”femklöver”.

• SD går tillbaka med hela 2 procentenheter – antagligen för att partiet inte imponerat i riksdagen – men har fortsatt sitt starkaste fäste i Skåne med 11 procent av rösterna.

• M är stort – och de frågor som M hanterar i regeringen klassar väljarna som viktiga. Riktigt dåliga nyheter för de borgerliga småpartierna.

• En riktigt dålig nyhet för M är att sjukvården är fjärde viktigaste frågan – men bara 2 procent tror att M är bäst på att driva den.

Vilket resultat förvånar mest?

Min klara vinnare är ”Lokalpolitikerna i Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar diskuterar just nu en sammanslagning till en storregion. Känner du till detta?”

Nä, tänkte väl det.

Fast av dem som svarade på YouGov:s webbenkät svarade två av tre ja …