Sverigedemokraternas anhängare upphör aldrig att förvåna.

Inget annat partis sympatisörer utgår från att den ledarskribent som kritiserar politiken ”hatar” partiet. Det gör SD-väljare regelmässigt.

Inget annat partis sympatisörer hävdar att den som citerar direkt ut partiprogram eller valplattform ”ljuger”. Bara SD-anhängare.

Inget annat partis sympatisörer läser så slarvigt och blandar in muslimer i fråga som fråga eller utgår från att var och en som stöder Sveriges flyktingpolitik i själva verket bara har som mål att göra landet ”multikulturellt” eller tycker att bara de som bor i invandrartäta områden får uttala sig om SD-politik och invandring.

Se själv:

Min lördagskrönika handlar om SD och jämställdhet.

Kommentarerna handlar om muslimer, om bostadsadress, om rätt att uttala sig, om ”lögner” på direkta citat, om att valforskningens bild av SD-väljarkåren som huvudsakligen lågutbildade män inte stämmer för att någon högutbildad också röstar på SD …

Det är helt okej – inom lagens ramar är ordet fritt – men förbluffande.

Och ja, jag vet, mer av samma – kommentarer som inte handlar om SD:s jämställdhetspolitik, krönikan eller kommentarerna till den –  lär följa nu.

Tjänstesektor kommer att öka, menar S-ledaren Mona Sahlin, men vill inte ha en del av denna sektor skattesubvetionerad.

Riktigt hur de jobb som försvinner om rutavdraget slopas skall ersättas – om de rödgröna vinner valet – och hur de sysslor som blir ogjorda skall göras blev dock inte klart när hon som sista partiledare frågades ut av Ekot  morse.

Jag prioriterar, sade hon bara. Politik är att välja. Vi gör att val.

Välja mellan vad?

Och rotavdraget, tjänstesektor för husfix, skall finnas kvar. Jobb för män, byggjobb, jobb för dem med starka fack.

Inkörsjobb för kvinnor som rutavdraget öppnar för skall väck. Hur påverkar rutavdraget jämställdheten?, undrade utfrågarna.

”Inte alls”, menar Sahlin. Nähä. För att rut enligt henne utnyttjas av höginkomsttagare. Klass går före kön för S-ledaren som har en hel del kvar att göra när det gäller att charma vänsterkretsar och fack inom sitt eget parti – där förtroendet för henne är häpnadsväckande svagt.

Förståeligt – men föga statsministermässigt.

Kvotering. Nu.

Det krävde en grupp näringslivsföreträdare i en debattartikel i Svenska Dagbladet igår.

”Vi måste göra upp om myter och fördomar om hur en chef ska se ut. Det handlar om Sveriges konkurrenskraft.”

Det var ett väldigt tjat.

Det finns olika skäl till att vilja se ett näringsliv med fler kvinnor i ledande positioner, med större mångfald över huvud taget.

Men: är argumentet konkurrenskraft så borde saken inte vara särskilt komplicerad.

Om fler kvinnor i styrelserna, fler kvinnor i företagsledningarna ger bättre och effektivare företag – och så kan det mycket väl vara – så sluta snacka. Kom till skott. Då behövs ingen lagstiftning, inga diktat.

Näringslivsföreträdare om några borde tro på marknadskrafterna. Har kvoteringsförespråkarna rätt finns stora vinster att hämta. Då kommer jämställda företag att sopa banan med gubbtyngda konkurrenter, aktiekursen kommer att tiga, till ägarnas glädje.

Och så småningom tvingas de företag som sköter rekryteringen via grabbarnas nätverk att ställas inför valet att anpassa sig eller gå under.

Krångligare än så behöver det inte vara.

I maj 1960 godkände U.S. Food and Drug Administration det nya preventivmedlet. Men femtio år senare fortsätter grälet om pillret.

Nytta? Skada? Farligt men det mindre farliga alternativet för många, trots allt?

Ett som är säkert är att p-pillret innebar en helt ny valfrihet för kvinnor.

Nu fanns det äntligen ett sätt att undvika oönskade graviditeter, som genom historien har varit kvinnornas gissel. Nu lades grunden för verklig jämställdhet – och för den sexuella revolutionen.

Men till vilket pris?

Övervikt, depressioner och acne är bara förnamnet på biverkningar, pillret har rentav visat sig livsfarligt. Socialt har pillret å ena sidan kunnat förbättra sexlivet inom parförhållanden – å andra sidan beskylls det fortfarande för familjesplittring och normupplösning i största allmänhet. Och när det gäller skydd så har pillret å ena sidan fungerat alldeles utmärkt, fast å andra sidan har dess blotta existens också inneburit att singelkvinnor förväntats skydda sig, och mot aids skyddar det ju ändå inte. Där är vi tillbaka i ruta ett, kondom.

Allt om pillret blir lätt stort och omstörtande och det sammanfattar alldeles utmärkt storheten i tabletten:

en yta mindre än en lillfingernagel rymmer friheten.

Styrelseuppdrag är inget för kvinnor, menar styrelseproffset Mats Qviberg i fredagens Svenska Dagbladet.

Han talar om en illusion bland tjejer om att styrelsearbete är spännande. Men det är ett svårt jobb som passar illa för dem som är mitt karriären och har små barn, påpekar han.

Som om inte män i karriären också blir föräldrar.

Som om inte kvinnor skulle vara beredda att ta sig an svåra och tråkiga uppgifter.

Om ansträngningarna att få in fler kvinnor i styrelserummen säger Qviberg:

”Det är väl bra att man släpper in tjejer så att de får se att det kanske inte var deras grej.”

Uppenbart är jämställdhetstänkande inte Mats Qvibergs grej.