Sydsvenskans ledarredaktion är oberoende liberal – och därmed också självklart för republik. Alltså emot att någon i en modern demokrati kan födas till rikets högsta ämbete – och alla andra till undersåtar.

Lite tufft att tala för ett bröllopsår som detta med allt svassade inför hovet.

Därför är det extra roligt att lyckas sticka ut just 2010 och utses till Årets republikan! Republikanska föreningen gav oss den fina utmärkelsen igår med motiveringen

”Sydsvenskans ledarredaktion får priset för att de tydligt tar ställning för en monarkifri stat. De är en konsekvent och frekvent republikansk röst i samhällsdebatten”.

Vi delar på utmärkelsen med en person som annars sällan delar Sydsvenskans politiska linje, Lars Ohly (V).

Hårda vinbyar och regnskurar, rysligt jämna opinionsmätningar, nästan en miljon osäkra väljare och en slutdebatt i TV4 i torsdags som hettade till rejält  – uppläget för SVT:s slutdebatt i valet 2010 kunde inte ha varit bätre.

Och först ut var den allra viktigaste frågan för framtidens välfärd: jobben. Med kända argument: jobbskatteavdrag mot ”skattesänkningar för de rikaste”. Med kända dueller. Och med väldigt trötta politiker. Fast frågan är om inte väljarna var minst lika trötta.

Det lät som en repris av valdebatten i TV4. Och det fortsate i samma stil.

Så följde sjukförsäkringen, också den en favorit i repris med kända argument, som det rödgröna att svårt sjuka cancerpatienter blir utförsäkrade. Vilket ibland stämmer – en stor reform kan drabba fel. Men regeln är att den som är allvarligt sjuk har rätt till ersättning utan tidsgräns. Lars Ohly gick definitivt över en gräns när han, åter en gång, hävdade att avsikten var att klämma åt svårt sjuka människor ”för att finansiera skattesänkningar åt de rikaste”.

Också skoldebatten som sedan följde var förutsägbar.

Debatten byggde på täta närbilder – med samtliga män i vit skjorta och slips. Lars Ohlys (V) röda var ett självklart val, liksom Fredriks Reinfeldts (M) blå. Jan Björklund (FP) valde valets modefärg lila. Men frågan är vad Göran Höglund (KD) vill signalera med sin rosaprickiga. Och varför alla var så illa sminkade – de tre kvinnorna ögon såg rödgråtna ut.

Vem vann? Ingen eller båda lagen. Allt ligger i betraktarens öga, eller snarare i tittarens politiska sympatier.

Debatten bekräftade ett oerhört jämnt läge.

Det mesta tycks nu vara sagt, flera gånger om. På söndag gäller det. Det handlar om Sveriges framtid – och det allra viktigaste är att rösta fram en majoritetsregering.

Ja, ja, ja, sade V då trupp skulle skickas, men idag är beskedet om den svenskas Afghanistaninsatsen nej. Då var avsikten fred, idag deltar Sverige i krig, menar Lars Ohly(V) i SVT:s utfrågning.

Men han lyckas inte reda ut vem som skall ta över ansvaret för afghanernas säkerhet när de utländska soldaterna åker. Ändå vill han att de svenska soldaterna tas hem genast.

Och USA skall ta hem alla sina trupper och stänga sina baser utomlands. ”USA skall gå före”, säger Ohly, men tilläger att det självklart betyder  att de rödgröna med detta också menar Ryssland…

Kristallklart?

V-politiken blir här också de rödgrönas politik. Tyvärr.

Välfärden skall styra, behoven skall styra, säger Ohly och är beredd att höja ännu fler skatter. Men tycker att det är fel att börja med finansieringen.

Nej, precis, varför rätta mun efter matsäcken?

Fast han menar kanske något annat här också – som att ”rika”alltid skall betala mer? För kort därefter säger V-ledaren att skatterna måste höjas, annars blir det mer avgifter och då betalar de ”rika” inte mer…

Och så friskolorna. De skall bort: inte bara gör de vinst, de är också skyldiga till att resultaten i grundskolan blir sämre. Betygen, då? Nej, de spelar inte in.

Sedan backar han om den enda skattesänkning som V velat ha, alltså skatterna när det gäller elitfotbollsspelare:

Nej, de skall inte ha lägre skatt. Trots allt.

I ett ytterst jämnt opinionsläge ligger de rödgröna allt sämre till – det som för två år sedan verkade bli en promenadseger för S + V + MP liknar nu allt mer en förlust. Knapp, men dock.

En orsak är då förmodligen att de rödgrönas politik är så otydlig.

Tacka Ohly för det.

PS Bröstpumpen – som är Ohlys recept för att göra det möjligt för kvinnor att lämna en baby ”redan efter sju månader”, med utfrågarens ord – kan bli en klassiker.

Varför vill du sänka skatten för miljönärer?

Som vanligt en effektiv början i Ekots utfrågning, på tisdagen stod Vänsterledaren Lars Ohly på tur. Och mycket riktigt lyckades han inte svara, utan började tala om fattiga pensionärer. Trots att mer än var tionde ålderspensionär har mer än en miljon i finansiella tillgångar och mer än var tredje är miljonär om boendet räknas in.

Inkomstskatterna skall öka progressiv och vara lika för löntagare och pensionärer, betonade Vänsterledaren. Och lade till sjukpensionärer, arbetslösa, sjuka och föräldralediga.

En dag, då det finns pengar.

Hur? Genom att höja andra skatter. Hur annars. Ränderna går aldrig ur.

Ohly förstår sig inte heller riktig på dagens pensionssystem – hur pensioner skall höjas istället för sänkas nu när spärren i systemet slagit till är och förblir en gåta. Men av gåta som kan plocka poäng i en en stor grupp som brukar rösta troget.

När det gäller pengar förstår han sid på att dela ut dem, men inte få in dem. Annat än via skatter…

En glad nyhet i intervjun, dock:

”Kommunist” fick IG. Och det vill vi så gärna tro på – för trots allt finns ju risken att ex-kommunisten Ohly sitter i nästa regering.

.

I Studio Ett på måndagen påpekade Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, följande beträffande den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads tal på den så kallade Durban II-konferensen i Génève:

”Det var utomordentligt olämpligt att utnyttja det här tillfället för att vädra rasistiska åsikter på en konferens mot rasismen.”

”Jag beklagar djupt att Irans president utnyttjar talarstolen för att anklaga, splittra och till och med hetsa”, sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon efter talet.

Självklarheter kan tyckas. Men inte för Vänsterpartiet, som inte har hört någon rasism. Bara Israelkritik. Berättigad sådan, dessutom. Så här sade partiets representant i utrikesutskottet, Hans Linde, i P 1-morgon:

”Jag har väldigt svårt att förstå den här upprördheten över att Israel kallas för rasistisk regim, för det tycker jag är ett alldeles korrekt konstaterande av fakta.”

Enligt Linde är det länder som protesterar mot antisemitism som försvagar kampen mot rasism. Intressant, men inte förvånande.

Samma argumentation hörs från partiets så kallade ”antirasistiske talesman”, Kalle Larsson:

”Den svenska regeringen fegar ur. Att Israel och USA får möta kritik på en internationell konferens är högst rimligt i dagsläget.”

I Vänsterpartiets värld existerar antisemitism bara som en abstraktion. Något att pliktskyldigt fördöma när omständigheterna så kräver. Som när partiets ordförande Lars Ohly fick kritik för att han lyft fram en antisemitisk blogg som en av sina favoriter.

Så här sade han då i Expo:

”Det ska inte råda någon som helst tveksamhet om att antisemitismen är en form av rasism som alltid är vidrig och vedervärdig och som dessutom har historiska bakgrunder som gör att man borde avskräckas så fort den överhuvudtaget sticker upp sitt fula tryne.”

Och i Flamman skrev partiets informationschef Jenny Lindahl Persson följande:

”Jag har läst igenom bloggen, och tycker att den är problematisk. Det kanske inte handlar om medveten antisemitism, men innehållet är ändå över gränsen.”

Problematisk var ordet. Ändå fortsätter Vänsterpartiet att från sin hemsida länka till denna blogg.

Irans president Mahmoud Ahmadinejad är antisemit och Förintelseförnekare. Det har han visat gång på gång.

Men Vänsterpartiet väljer att blunda.