En fri press är en grundsten i demokratin – och precis som demokratin är pressfriheten inte en gång för alla given.

På många håll i världen måste den erövras.

I Sverige måste den återerövras, varje dag.

Något att fundera över idag, den 3 maj, på Pressfrihetsdagen.

I Eritrea sitter den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 3 875 dagar, utan rättegång. I Etiopien sitter Martin Schibbye och Johan Persson dömda och fängslade, bara för att de gjorde sitt jobb som reportrar.

Men också här hemma måste pressfriheten användas och försvaras. Dess gränser måste hela tiden pressas så att den inte krymper. Självcensur och klåfingriga politiker är dess värsta fiender.

Just diskuteras ett lagförslag om kränkande fotografering, som går ut på att fotografen kan åtalas redan när bilden tas. Långt innan någon ansvarig utgivare hunnit fundera över publiceringen.

Sverige har världens äldsta tryckfrihetslagstiftning. Den har tjänat oss väl och förtjänar att hanteras varsamt – så att medierna kan fortsätta bevaka makten. Det är något att fira.

Medan vi stöder länder som saknar pressfrihet i kampen.