Ja, ja, ja, sade V då trupp skulle skickas, men idag är beskedet om den svenskas Afghanistaninsatsen nej. Då var avsikten fred, idag deltar Sverige i krig, menar Lars Ohly(V) i SVT:s utfrågning.

Men han lyckas inte reda ut vem som skall ta över ansvaret för afghanernas säkerhet när de utländska soldaterna åker. Ändå vill han att de svenska soldaterna tas hem genast.

Och USA skall ta hem alla sina trupper och stänga sina baser utomlands. ”USA skall gå före”, säger Ohly, men tilläger att det självklart betyder  att de rödgröna med detta också menar Ryssland…

Kristallklart?

V-politiken blir här också de rödgrönas politik. Tyvärr.

Välfärden skall styra, behoven skall styra, säger Ohly och är beredd att höja ännu fler skatter. Men tycker att det är fel att börja med finansieringen.

Nej, precis, varför rätta mun efter matsäcken?

Fast han menar kanske något annat här också – som att ”rika”alltid skall betala mer? För kort därefter säger V-ledaren att skatterna måste höjas, annars blir det mer avgifter och då betalar de ”rika” inte mer…

Och så friskolorna. De skall bort: inte bara gör de vinst, de är också skyldiga till att resultaten i grundskolan blir sämre. Betygen, då? Nej, de spelar inte in.

Sedan backar han om den enda skattesänkning som V velat ha, alltså skatterna när det gäller elitfotbollsspelare:

Nej, de skall inte ha lägre skatt. Trots allt.

I ett ytterst jämnt opinionsläge ligger de rödgröna allt sämre till – det som för två år sedan verkade bli en promenadseger för S + V + MP liknar nu allt mer en förlust. Knapp, men dock.

En orsak är då förmodligen att de rödgrönas politik är så otydlig.

Tacka Ohly för det.

PS Bröstpumpen – som är Ohlys recept för att göra det möjligt för kvinnor att lämna en baby ”redan efter sju månader”, med utfrågarens ord – kan bli en klassiker.

I oppositionens skuggbudget är det mer än något annat Vänsterpartiets politik som hamnat i skuggan.

Förra valrörelsens stolta vallöfte om 200 000 nya jobb i offentlig sektor har i rödgrön tappning jämkats ner till i storleksordningen 10 000.

Och ambitionen att avskaffa jobbskatteavdraget har V också tvingats ge upp.

Att ingå i en koalition, och att dessutom vara klart minst av de ingående partierna, är ingen sinekur.

Den situationen kan bli svår att hantera för ett parti som tidigare alltid kunnat lova rundare än konkurrenterna, väl medvetet om att risken för att en dag tvingas ta ansvar för sin politik i regeringsställning varit obefintlig.

I Studio Ett på måndagen påpekade Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, följande beträffande den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads tal på den så kallade Durban II-konferensen i Génève:

”Det var utomordentligt olämpligt att utnyttja det här tillfället för att vädra rasistiska åsikter på en konferens mot rasismen.”

”Jag beklagar djupt att Irans president utnyttjar talarstolen för att anklaga, splittra och till och med hetsa”, sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon efter talet.

Självklarheter kan tyckas. Men inte för Vänsterpartiet, som inte har hört någon rasism. Bara Israelkritik. Berättigad sådan, dessutom. Så här sade partiets representant i utrikesutskottet, Hans Linde, i P 1-morgon:

”Jag har väldigt svårt att förstå den här upprördheten över att Israel kallas för rasistisk regim, för det tycker jag är ett alldeles korrekt konstaterande av fakta.”

Enligt Linde är det länder som protesterar mot antisemitism som försvagar kampen mot rasism. Intressant, men inte förvånande.

Samma argumentation hörs från partiets så kallade ”antirasistiske talesman”, Kalle Larsson:

”Den svenska regeringen fegar ur. Att Israel och USA får möta kritik på en internationell konferens är högst rimligt i dagsläget.”

I Vänsterpartiets värld existerar antisemitism bara som en abstraktion. Något att pliktskyldigt fördöma när omständigheterna så kräver. Som när partiets ordförande Lars Ohly fick kritik för att han lyft fram en antisemitisk blogg som en av sina favoriter.

Så här sade han då i Expo:

”Det ska inte råda någon som helst tveksamhet om att antisemitismen är en form av rasism som alltid är vidrig och vedervärdig och som dessutom har historiska bakgrunder som gör att man borde avskräckas så fort den överhuvudtaget sticker upp sitt fula tryne.”

Och i Flamman skrev partiets informationschef Jenny Lindahl Persson följande:

”Jag har läst igenom bloggen, och tycker att den är problematisk. Det kanske inte handlar om medveten antisemitism, men innehållet är ändå över gränsen.”

Problematisk var ordet. Ändå fortsätter Vänsterpartiet att från sin hemsida länka till denna blogg.

Irans president Mahmoud Ahmadinejad är antisemit och Förintelseförnekare. Det har han visat gång på gång.

Men Vänsterpartiet väljer att blunda.