Klonoa: Door to Phantomile

Publicerad den 10 juni 2009 klockan 20:13 av Olof Broddesson

★★★

Pris: 650 kronor. Wii. Utvecklare: Namco Bandai.

En älskad liten figur med alldeles för stora öron är tillbaka på arenan. 

Nåväl. Inte älskad av mig. Men av många andra som till skillnad från mig spelade Klonoa
redan 1998 när det först släpptes till Playstation.

Men visst är han lätt att tycka om, den lilla hundliknande krabaten med kastratröst och en sidekick som ser ut som en uppsvälld vattenballong på väg att spricka vilket ögonblick som helst.

Även om Klonoa glänser som en nyvaxad påfågel är det i grunden ett megatraditionellt plattformsspel. Bakgrunden är tredimensionell, men själva spelrummet är en dimension fattigare. Man rör sig linjärt och hoppar och flaxar med öronen för att flyga.

Även om man kan ha invändningar mot Klonoa så kvarstår att det är ett mycket charmigt och avkopplande spel. Men invändningarna finns där. Först och främst är spelet på tok för kort. Man kan rusa genom hela äventyret på ett par timmar utan att ha stött på något större problem på vägen. 

Sen är det synd att Klonoa inte utvecklas under spelets gång och skaffar sig nya förmågor. För att ytterligare rada invändningarna kan vi nämna att storyn är tråkig och humorn lyser med sin frånvaro.

Men ovanstående till trots utmärker sig Klonoa som en färgstark upplevelse som kan rekommenderas den som söker ett okomplicerat äventyr utan bomber och granater. Helt enkelt ett snällt spel som ser bra ut och är lätt att tycka om.

Recension: Simeon Ogén

Pokémon Platinum

Publicerad den 10 juni 2009 klockan 20:10 av Olof Broddesson

★★★

Cirkapris: 450 kronor. DS. Utvecklare: Game Freak.

Oj så skoj, ännu ett Pokémon-spel! Jag undrar vad som är nytt den här gången? Inget? Inte den
här gången heller? Okej, då tar jag en miljon stycken tack.

Jag har allvarligt talat svårt att se logiken i framgångssagan som är Pokémon. Visst, det var från början ett bra spel där vanebildande monstersamlande gjordes på ett förträffligt sätt. Men hur många gånger kan man släppa samma spel, kalla det för något annat och ändå behålla trovärdigheten och kunderna? Ja, än verkar det funka i alla fall eftersom Pokémon Platinum inte är något annat än ett nytt omslag för de som redan har Diamond eller Pearl-utgåvorna. Visst, det är små förändringar i vart och ett och handlingen har väl fått en textrad eller två utbytta, plus något lite mer som ingen egentligen bryr sig om. 

Det går att säga att det är den bästa versionen av Pokémon hittills. Det går också säga att det är samma sak som förr. Allt beror på hur mycket du gillar konceptet och vilka spel du redan äger. Såvida du inte tror att frasen ”måste fånga alla” även gäller spelen.

Recension: Marcus Alexandersson

Bionic Commando

Publicerad den 10 juni 2009 klockan 20:04 av Olof Broddesson

★★★

Cirkapris: 600 kronor. Xbox 360. Finns även till: Playstation 3. Utvecklare: Grin.

Efter att framgångsrikt uppdaterat det klassiska spelet Bionic Commando i form av Bionic Commando Rearmed till Xbox Live Arcade och Playstation Store har svenska utvecklarna Grin fått möjligheten att ta varumärket
in i nutiden. Det innebär 3D, vapen, muskler, action och speldesign på autopilot.

Bionic Commando är inte ett dåligt spel, men det gör ingenting bättre än ”bra”.

Berättelsen behöver man inte tänka på, action-momenten känns aldrig farliga och världen är rätt fin att titta på men innehåller ingenting.

Stjärnan i spelet är den mekaniska robotarmen som vår huvudperson, Nathan Spencer (som för övrigt är jobbigt porträtterad, med dåligt manus och ful design), har som protes. Med den kan man kasta sig genom luften, svinga sig som Tarzan, och när ban-designen fokuserar på den här detaljen känns det både roligt och spännande.
Det räddar hela upplevelsen.

Sedan blir det action och vapnen saknar tyngd och motståndet har noll intelligens, och så fortsätter det genom blandade scener. 

Man glömmer Bionic Commando i samma sekund som man stänger av spelet, det finns ingenting som stannar kvar.

Och när det tar slut suckar man mest av lättnad.

Recension: Oskar Skog

The Sims 3

Publicerad den 10 juni 2009 klockan 20:02 av Olof Broddesson

★★★

Cirkapris: 470 kronor. PC Finns även till Mac. Utvecklare: Electronic Arts.

Med tanke på att de tidigare Simsspelen har sålts i över 100 miljoner exemplar vet nog de flesta vad spelet går ut på. Kort kan det beskrivas som en vir-tuell livssimulator. Precis som i verkliga livet finns inget bestämt mål med spelet. Man avgör själv om det är att bli rik, få många vänner eller något annat.

Till nyheterna hör att man kan lägga upp filmer på Youtube och göra sidor för sina simmar på den Facebook-liknande community-sajten. 

I själva spelet har simmarna fått en friare till-varo med färre måsten. En annan nyhet är att man hela tiden får förslag på målsättningar på kort och lång sikt. Spelet har vuxit på alla ledder men som resultat har det blivit svårare att överblicka. 

Olika spelare utvecklar olika band till sina simmar. Medan en del ligger sömnlösa på grund av deras simmars relationsproblem, utforskar andra glatt möjligheterna att ta död på simmarna på kreativa sätt. Att montera bort trappstegen till poolen medan ungarna tar en simtur är en personlig favorit.

Valen är emellertid inte alltid så fria. Jag har redan hunnit irritera mig på att jag inte kan gå omkring naken i mitt eget hem eller vara ihop med mer än en annan sim åt gången. 

Likt Emil i Lönneberga undrar jag när jag ska få göra dessa saker om inte här.

Tyvärr är Sims 3 alltför likt sina föregångare för att jag ska få tillbaka gnistan från det första spelet. Det är större och mer polerat, men känslan av déjà vu är alltför påtaglig.

Recension: Mikael Jakobsson

Airport Mania: First Flight

Publicerad den 15 maj 2009 klockan 13:06 av Olof Broddesson

★★★★★

iPhone. Airport Mania: First Flight. Pris: 7 kronor. Utvecklare: Reflexive Entertainment

Landa flygplan. Måla om dem. Lasta in och lasta ur. Tanka och reparera. Och allting i ett uppskruvat tempo.

Airport Mania utspelar sig på en flygplats där du med fingrarna dirigerar trafiken. Pengarna du flyger in använder du till att bygga ut flygplatsen. Skärmen fylls efterhand med en hel del att trycka på, men på något mirakulöst sätt förbli feltrycken väldigt lätträknade.

Stilen är den gulliga. Flygplanen ser ut som små runda fåglar med stora ögon. Det är lika lätt att bli charmerad som att bli beroende.

Det enda tråkiga med Airport Mania är att det inte finns fler nivåer. Ge oss en uppföljare, för Airport Mania är ett suveränt actionpusselspel.

Recension: Simeon Ogén

Playman Track & Field

Publicerad den 15 maj 2009 klockan 13:05 av Olof Broddesson

★★★★

iPhone. Playman Track & Field. Pris: 7 kronor. Utvecklare: RealNetWorks

Playman Track & Field är ett klassiskt friidrottsspel i den bemärkelsen att man tävlar i fem olika grenar och den som vinner flest deltävlingar går hem som segrare.

Det som gör det riktigt roligt är att man kan spela upp till fyra spelare. Man turas om att genomföra var gren och upplägget lyckas väldigt bra med att locka fram tävlingsinstinkten. Grenarna avlöser varandra i snabb takt och det är ingen dötid att tala om.

Grenarna som ingår är löpning, längdhopp, häcklöpning, stavhopp och spjutkastning. För att komma någon vart ska man trycka med tummarna i givna kombinationer på var sida av skärmen. Grafiken är riktigt bra och det är väldigt lätt att komma igång med det här spelet, men det krävs tajming och precision för att man ska lyckas riktigt bra. 

Recension: Simeon Ogén

Crayon Physics Deluxe

Publicerad den 15 maj 2009 klockan 13:02 av Olof Broddesson

★★★★

iPhone. Crayon Physics Deluxe. Pris: 38 kronor. Utvecklare: Hudson Entertainment

Tänk dig ett gulblekt ark papper och några tuschpennor. Lägg där till en boll och en liten stjärna. Sen är allt som behövs ett stänk av magi och plötsligt har vi spel.

Crayon Physics Deluxe bygger på fysik, hur olika föremål studsar mot varandra, och hur de påverkas av sin tyngd. Tänk dig att du har en plan botten och en liten boll som du vill få att rulla från ena sidan till den andra. Vad du gör är att du ritar ett föremål med fingret ovanför bollen, och när du släpper fingret faller föremålet ner och sätter bollen i rörelse.

Där har vi grundidén till det här stillsamma spelet som det är svårt att inte tycka om. Crayon Physics Deluxe bygger på en originell tanke som är lika delar enkel och genial. Det är så man önskar man själv hade kommit på den först. Väl genomfört, roligt och innovativt.

Recension: Simeon Ogén

Frenzic

Publicerad den 15 maj 2009 klockan 13:00 av Olof Broddesson

★★★

iPhone. Frenzic. Pris: 22 kronor. Utvecklare: The Iconfactory

Frenzic är vad det låter som, ett hysteriskt pusselspel byggt kring ett våldsamt tempo.  Precis som med andra bra pusselspel som utspelar sig under tidspress så är själva spelet väldigt enkelt att förstå sig på, men väldigt svårt att bli riktigt bra på.

Spelplanen består av sex stycken cirklar som var och en rymmer sex stycken tårtbitar. Tårtbitarna kommer i olika färg, och det gäller att fylla cirklarna med rätt bitar.

När man spelar Frenzic finns det inte mycket hjärnkapacitet över att använda till något annat. Det här är ett sådant spel som man drömmer om på nätterna.

Recension: Simeon Ogén

Ports of Call

Publicerad den 15 maj 2009 klockan 12:57 av Olof Broddesson

★★

iPhone. Ports of Call. Pris: 22 kronor. Utvecklare: Rolf-dieter Klein och Martin Ulrich

Här har vi en rejäl nostalgiupplevelse som ligger och väntar på alla som någonsin provade på livet som skeppsredare när Ports of Call släpptes till Amiga 1986 och till pc några år senare.

IPhone-versionen är originalet troget utan några avvikelser.

Målet är att bygga upp en armada av handelsfartyg som fraktar dyrbarheter från det ena hörnet av världen till det andra. Inslaget med att man ibland måste lägga till vid hamnplatsen manuellt finns kvar. Det är ett kul med samtidigt irriterande inslag då den knaggliga styrningen inte är anpassad till IPhone och en kollision får allvarliga konsekvenser.

Ports of Call bygger på en rolig spelidé som var mycket väl utförd när det begav sig för tjugo år sedan. Men idag har det sitt största värde som nostalgitripp. Däremot hade en omarbetad version kunnat bli riktigt intressant.

Recension: Simeon Ogén

In Between Days

Publicerad den 5 april 2009 klockan 20:23 av Mattias Karlsson

Aktiviteten har tyvärr varit låg den senaste tiden på Spelbloggen. Det beror på att jag som spelredaktör har fått nytt jobb och en ny redaktör ska tillsättas inom kort. Jag får tacka för mig och hoppas att ni fortsätter att letar er hit på Spelbloggen.

 

Eders

Mattias



Sponsrade länkar från Eniro


Mer från Sydsvenskan