Tid för systemskifte i MFF

Några dagar efter 0–5-smällen på Rambergsvallen kom jag plötsligt på hur MFF ska spela.
Rikard Norling har säkert starka argument för varför han disponerar sina spelare som han gör (han är trots allt elittränare och jag har än så länge bara gått grundkursen avspark), men det ingår i min arbetsbeskrivning att vara efterklok och veta bäst, så här kommer det: MFF borde byta spelsystem till 4-2-3-1.
Dels handlar det om att täppa till centralt, där det var fritt blås för Häcken i lördags, dels handlar det om att utnyttja Simon Thern optimalt.
Hittills har Thern mest fladdrat omkring som en herrelös vante på planen. Det finns massor av energi och speed i honom, men allt för mycket av det tvingas han lägga på att jaga boll och hämta boll på egen planhalva.
Jag tror att han skulle få mer uträttat som släpande anfallare bakom Mathias Ranégie som är van vid att spela ensam toppforward från tiden i Häcken.
Ivo Pekalski och Erik Friberg delar på ansvaret som defensiva mittfältare. En smaksak vilka som ska spela på kanterna, men Hamad och Durmaz ligger bäst till just nu, framförallt får de mer utrymme för sina offensiva kvaliteter.
Och så ska Daniel Andersson spela mittback. Alltid.

Det finns 5 Kommentarer »

Tack och på återseende, Linus

Linus Thörnblad tackar för sig som tävlingsidrottare, 27 år gammal.

Ett väntat beslut av MAI-aren.

Att han på nytt skulle kunna pressa sig som höjdhoppare på de stora arenorna var väl inget som vi som regelbundet rör oss i friidrottens inomhushall Atleticum i Malmö trodde på. Elitidrottens stress och prestationskrav blev till slut för mycket för Linus Thörnblad, en mycket speciell och bräcklig person.

Han ville så gärna göra alla till lags. Han ville visa att han dög. Han gjorde det, på den allra högsta nivån. Han tog medaljer i blågul mästerskapströja men han fick slutligen betala ett högt pris. Han hamnade i en mental svacka där idrottens kravbild blev övermäktig.

När han skulle komma tillbaka efter sitt senaste mästerskapsframträdande, femteplatsen vid EM i Barcelona sommaren 2010, försvann alla säkerhetsspärrar i tänket. Han ville så mycket att kroppen reagerade kraftigt och han blev sjuk av sina egna förväntningar.

Linus Thörnblad var så nära att få sitt guld i Barcelona men blev skadad under finalen och kunde inte göra sig själv rättvisa. Denna orättvisa, som han själv uttryckte det, tog slutligen den mentala knäcken på honom.

Förra sommaren försökte han lura sig själv igen. Jag minns samtalet jag fick från honom från Spanien. Jag satt i en bil på väg till MFF:s match mot Rangers i Glasgow när Linus ringde mig. Så upprymd hade jag inte hört honom på ett år. Han hade smygtävlat på ett träningslägret, lyckats bra och han hoppades på SM och VM. Men när han än en gång lade tävlingsidrottens ok över axlarna, så sade en stressad kropp ifrån igen.

Så nu är det slutanalyserat i spalterna om Linus Thörnblads hoppstil och om hans egna lite skånskt kaxiga framtoning. De sävliga funderingarna och formuleringarna är ett minne blott, och smajlet när han fått till något lyckat får jag plocka fram ur minnenas vrå.

Han hade en väldigt egen tävlingskaraktär Linus Thörnblad, likt många av de tidigare stora svenska friidrottarna stack han ut. Han fick inte riktigt visa sitt max vilket var synd, men han gav ofantligt mycket av sig själv och fick ofta kanske för lite cred för det. Snarare ganska många tuffa smällar från olika håll när det inte gick så bra, för det hände det också.

Nu strävar han vidare mot ett liv utan tävlingshets. Han har slutligen tagit beslutet att låta kroppen få lugn, att inte ställas inför en elitiidrottares tuffa krav. Svårt, men nödvändigt.

Han kommer säkert att klara den tuffa mentala matchen, och till slut få må bra. Att klara att tackla vardagen och slippa dra sig undan miljöerna där han tillbringat så mycket tid och spridit sådan glädje. Där är personen Linus Thörnblad saknad.

Tack för en massa kul tävlingar och på återseende på arenorna.

Richard Åkesson

Skriv en kommentar »

Rapport från en soptunna

I 35 år har jag flängt runt världen i Sydsvenskans tjänst. Men aldrig har jag rapporterat från en soptunna som jag gjorde under matchen mellan Celtic och Malmö FF.

Celtics träningsanläggning i Lennoxtown är inte gjord för publik. Det är ett stängt träningsområde. Visserligen har media en liten lokal i huvudbyggnaden, men den är gjort för intervjuer med tränaren Neil Lennon. Nu var det match på planen längst bort från byggnaden. Ingen täckning för den uppkoppling som normalt finns för media utan det var bara att köpa dongel. Den var införskaffad och den fungerade.

Men ännu ett problem.

Var i herrans namn ska jag ha datorn när det inte finns läktare eller bänkar? Jo, det fanns två soptunnor, fastskedjade vid två strålkastare vid konstgräsplanen intill. Sagt och gjort. Soptunnan fick duga som bord. Det hotande regnet höll sig också borta och min rapportering cover-it-live kom igång. Innan ännu ett problem uppstod. Det fanns ju ingen ström vid planen. Skulle mitt batteri i datorn räcka?

Intensiteten från följarna på nätet var stor men för att spara batteri i andra halvlek var jag tvungen att lägga rapporteringen på lågvarv. Det gillade inte följarna, men jag klarade i alla fall samtliga 90 minuter. Jag blev räddad av en rekordkort halvtid på sju minuter. Annars hade datorn lagt av innan matchen var slut.

Jag klarade min uppgift med godkänt tycker jag.

Det gjorde även MFF. Att spela oavgjort 0-0 mot skotska ligaettan som är mitt uppe i säsongen är bra. Låt vara att det var ett B-betonat lag. Det var hungriga spelare som ville visa managern vad de kunde.

MFF-Norling vilade även vad han kunde vilket gav några intressanta ungdomar chansen. Filip Helander var i stort prickfri som innerback stöttad av kapten Daniel Andersson och två starka backar i Ulrich Vinzents och Ricardinho. Förvarsmässigt har inte Norling så stora problem. Det är en rejäl målvaktsmatch på gång också. Noring vs Dahlin.

Arbetsmässigt var mittfältsspelet starkt. Simon Kroon gillar jag, han kommer närmare och närmare en ordinarie plats i truppen. Startmässig när det är lite återbud. Framåt har anfallstränaren Jörgen Pettersson en del att jobba med. Var sin riktigt het chans av Ranégie och Daniel Larsson. Det måste bli bättre.

Skriv en kommentar »

Hur intressant är MFF?

Tillbaka igen efter en timmes vandring längs floden Clyde. Glasgow är sig likt. Inbjudande i vårsol på eftermiddagen, kvällningen kyligare men inget som stoppar en skotte eller en skotska att springa i t-shirt och kortbyxor på joggingturen. Visserligen är våren kommen längre här i Glasgow. Påskliljorna är utslagna, grönytorna gröna som de ska  vara, men vi befinner oss bara i början av mars.

Glasgow är en fotbollsstad. Jag var här i somras när Rikard Norling var två månader gammal som MFF-tränare. MFF vann i Champions league-kvalet med 1-0. Rangers var skakat och blev utslaget. Ett halvår senare är klubben bankrutt, ikonmanagern Ally McCoist tvingas sälja spelare för att klubben ska överleva. Celtic har tagit över igen och vinner ligan och kanske allt annat.

En halvtimmes bilresa ut från centrum, i Lennoxtown, ligger Celtics fina träningsanläggning. Den invigdes så sent som 2007 och har vad alla moderna, hårdsatsande storklubbar vill ha. I två dagar är MFF gäster. Det är träningsmatch på gång.

Men vi frågar oss: Hur intressant är det?

Celtic FC har inte ens lagt ut på sin hemsida att det är match. Den står inte ens som friendly. Matchen, som spelas 12.30 svensk tid, är helt stängd för publik. Så stort är det lokala intresset. Ingenting i tidningarna. Jag lyssnade på ett fotbollsprogram i radion under min milrunda, Celtics match mot MFF  berördes inte en endast gång på den lokala radiostationen.

Fokus ligger istället på Rangers träningsanläggning, en kvarts bilresa bort från Celtics. Den anläggningen kommer att vara belägrad av media från tidig morgonstund. Någon gång på förmiddagen kommer Rangers ledning att tillkännage hur det blir med framtiden, om alla spelare läggs ut till försäljning, hur illa ställt det egentligen är. MFF:s intresse är perifert.

– Någon lokal sportreporter tittar nog på Celtic. Övriga fotbollsskribenter ägnar sig åt Rangers. Intresset är massivt just nu. Vi har kanske bara ett stort fotbollslag kvar i Glasgow i morgon, säger min vän Charles Paterson, reporter på Sky.

Ja, hur som helst. Sydsvenskan ska få smyga in som MFF-gäst för att direktrapportera i Lennoxtown. Hur nu det ska gå till? Det finns nämligen ingen läktare eller några bänkar kring den plan som är aktuell som matcharena. Det finns en gräsvall. El är inte att tänka på. Omgivningarna är bedårande men hur är det med internetuppkopplingen? Orkar min dator med? Efter besök i fem IT-butiker ska jag ha fått en dongel som ska klara av uppkoppling på landet. Det återstår också att se.

Ja, frågorna kring tekniken är lika många som kring matchen.

Celtic kommer säkert med ett hungrigt gäng till spel. Mikael Lustig debuterade i Celtictröjan i lördags och landslagsbacken får säkert matchtid igen. Alla som behöver matchning luftas.

Rikard Norling väljer det säkra före det osäkra. Alla med skavanker stannade hemma i Malmö. Ytterligare slitna får  börja på bänken. Försvarstränaren Daniel Andersson dammas av för att hjälpa Filip Helander som mittback. Viktor Noring går in i mål. Ett elddop för honom i MFF-tröja. Och inte minst för Simon Kroon som inleder som högermittfältare. Stort. Han kommer säkert att få nytta av sin löpstyrka.

Ja, så även om matchen är osäker i värde, finns det en hel del intressant att rapportera om. Men här i Glasgow är det Rangers som gäller.

1 Kommentar »

Manifestation mot våldet

SKÅNECUPEN MATCH FÖR MATCH

Vi älskar Malmö – Inga vapen i vår stad.

De banderollerna vecklade LDB FC Malmö och LB07 ut före sin final i flickor 14. En manifestation mot våldet mitt i fotbollsfesten.

– Vi kände att vi ville göra en markering mot våldet, sa LB-ledaren Jonny Pennsäter.

11.00 F12 Husie IF-Södra Sandby IF 3-0

Snabbt ledningsmål för Husie genom Nellie Lilja och det blev aldrig riktigt match. Sandby uppträdde spänt och Husie bollade ganska lätt ut motståndarna. Säker och rättvis seger. Mål: Nellie Lilja, Marina Lindgren, Elina Lenir.
11.20 P12 Skurups AIF-Malmö FF2 2-3

En match som MFF helt dominerade inledningsvis, säker ledning 3-0 trodde man. Men Skurup kom över sina finalnerver, reducerade två gånger och pressade hårt mot slutet men lyckades inte kvittera. Mål: Skurup: Kasper Wallström, Isak Jönsson. MFF: Filip Olsson, Rasmus Olander, Asian Hamadir.

11.40 P13 Olympic vit-Malmö FF1 0-5

MFF:s enklaste seger. MFF dominerade från första minuten till den sista. Zacharias Faour inledde målgörandet och sedan bara rullade det på. Olympic hade inget att sätta emot. Mål: Zacharias Faour 2, Oscar Mårtensson 2, Renao El Jerbi.

12.00 P11 Husie IF1-Malmö FF1 2-1

En liten skräll. Husie tog ledningen och förde matchen mot ett något skakat MFF-lag. Nu tände Skånecupen till. Publiken brukar gilla när den lilla klubben dunkar till MFF. Husie: Anton Ercegovic Andersson, Amer Kulic. MFF: Pavle Vacic.
12.30 F10 Staffanstorps Gif-Kvarnby IK1 0-2

Favoriterna Kvarnby höll i en nervig match. Staffanstorp hade en boll i stolpen och skott på mållinjen innan Kvarnbys speciella målskytt Nadja Farhadiv fick fart på sitt lag. 2-0 till laget som vunnit allt under säsongen. Mål: Nadja Farhadi, Emma Paulsson.
12.50 P10 LB07 röd-V Ingelstad IS 4-5

Första förlängningen. Lilla Västra Ingelstad hade halva byn på plats och i slutet av andra förlängningen lyckades Casper Linde sätta det avgörande målet som betydde seger 5-4. En härlig Skånecupmatch.

Ingelstad: Johan Rapp 2, Casper Linde 2, Isac Persson. LB: William Nantas 2, Hampus Kulstad, William Barnekow.
13.10 F14 LB07 2-LDB FC Malmö 2 2-3

Matchen inleddes med en manifestation mot våldet. Sedan gick tjejerna ut och genomförde en spännande match där LDB tog ledningen med 2-0, men LB segade sig ifatt till 2-2. Nathalie Persson gjorde det avgörande målet med två minuter kvar. LB: Sigrid Ås 2. LDB: Ebba Wiecler, Martina Sutalo, Nathalie Persson

13.45 P14 Husie IF-Malmö FF 2 4-1

Laget som förlorade fjorårets P13-final gick hela vägen den här gången. Det var inget snack. Klubbens tredje titel för dagen. ”Det har aldrig hänt tidigare”, sa ledaren Dennis Jansson. Husie: Emil Felgenan, Amir Hadzic, Tobias Olsson. MFF: Sebastian Olsson
Lag

14.05 P15 Kvarnby IK 1-Malmö FF 2 0-1

MFF-titel nummer tre. Men den satt hårt åt. Det var Kvarnby som låg på mest, radade chans på chans men målvakten Hampus Persson lyckades på något underligt vis hålla nollan. Kontringsmål av Zia Shakarovski.
14.25 Dam Borgeby FK-LB07 2

Säker seger för LB07. Klubbens första titel i Skånecupen. Välförtjänt också, de förde matchen från början till slut. Mål: Tina Weiffert 2, Michaela Johnsson, Sara Holgersson.
14.45 Junior IFK Malmö FK-Svedala IF2 2-1

En jämn match som IFK Malmö tog över mer och mer. Rättvist. Andreas Åkerlund satte det avgörande målet. Starkt coachat av Mladen Blagojevic. Hann vann junioriteln förra året med Åkarp. IFK: Ashley Mutimutema, Andreas Åkerlund. Svedala: Marcus Wiktorsson

15.20 Senior LB07-Höllvikens Gif 7-1

Överlägsen LB07-seger. Höllviken, som kämpat så väl tidigare i cupen, hade inget att sätta emot. Det rann iväg till utklassningsseger. Mål LB: Peter Eriksson, Charles Anderson, Nemanja Lekanovic, Saman Ghoddos, Xhevdet Llumnica. Höllviken: Marcus Eskilsson

15.40 F16 LDB FC Malmö -Höllvikens Gif 1-2

Olivia Welin avgjorde en jämn final. Spelaren som stack ut, trots att hon bara är 15 år. LDB hade väl så mycket av spelet. LDB: Nathalie Persson, Höllviken: Amanda Kihlgren-Larsson, Olivia Welin.
16.00 P16 Malmö FF2-Arlövs BI 1 3-2

En jämn sista final. Arlöv tryckte på i omgångar och hade 2-2 och riktig nerv. Dennis Hömmet avgjorde. MFF: Jesper Rindmo, Filip Mitrovic, Denis Hömmet. Arlöv: Amer Jabri, Janus Larsen.

1 Kommentar »

MFF i sex av finalerna

MFF gick fram på bred front näst sista dagen i Skånecupen. Tre lag till final. MFF i final på pojksidan i alla grupper utom den yngsta, P10.

En trend blev att andralaget ofta klarade sig bättre än förstalaget. De hade kanske mer att kämpa för. Ofta är det så, även i en storklubb, att de som har mer att bevisa ligger i lite extra för att göra det.

Sex MFF-finaler. Det blir åtskilliga titlar i år också. Tror att det bara är Husies 14-årspojkar som har förmåga att hindra.

Mycket LB07 också. Fyra finaler. Det verkar som om den relativt nya klubben börjat hitta sina samarbetsformer. Framför allt på tjejsidan.

Och inte en finaldag utan Höllvikens Gif. Flickor 16 och herrarna. Sista turneringen med det klubbnamnet. I fortsättningen blir det BK Höllviken och samarbete fullt ut med Näset. Ännu en sammanslagning som ska bli intressant att följa.

Hur går det finaldagen då?

Vi kastar oss över kristallkulan för trettondagsspelet och tippar följande.

11.00 F12 Husie IF-Södra Sandby IF
Hjärtat säger SSIF. De har ett fantastiskt gäng framhejade av Superettandomaren André Ovenberger.

11.20 P12 Skurups AIF-Malmö FF2
MFF2 visade stor moral i slutspelet i veckan. MFF-titel.

11.40 P13 Olympic vit-Malmö FF 1
Största favoriten. MFF gjorde 20 mål i kvarts- och semifinal. Går inte att stoppa.

12.00 P11 Husie IF 1-Malmö FF 1
Olympic vann spännande semifinal mot Näset. MFF blir för tufft.

12.30 F10 Staffanstorps Gif-Kvarnby IK1
Två härliga lag men Kvarnby är en titelmaskin med den här åldersgruppen. Vinner detta också.

12.50 P10 LB07 röd-V Ingelstad IS
Fick en förkärlek till Västra Ingelstad under deras långa vandring till final i veckan. Unnar en liten klubb en stor titel.

13.10 F14 LB07 2-LDB FC Malmö 2
LDB hindrade en ren LB-final. Gäller att stå upp en gång till. Kan gå.

13.45 P14 Husie IF-Malmö FF 2
Husie har varit nära några gånger med det här gänget. Bjöd på stor dramatik när regerande mästarna Kulladal besegrades. Jag tror på Husie. Mycket hjärta.

14.05 P15 Kvarnby IK 1-Malmö FF 2
Kvarnby är favoriter men har inte imponerat. Här finns många lirare som väl kan mäta sig med MFF-arna.

14.25 Dam Borgeby FK-LB07 2
Svårtippat. Vi säger Borgeby. Löftet Sofia Wännerdal sevärd. Synd hon missade F16-finalen.

14.45 IFK Malmö FK-Svedala IF 2
IFK Malmö överraskade i semi med att besegra MFF. Ett spelskickligt lag som manövrerar ut taktiskt skickliga Svedala.

15.20 Senior LB07-Höllvikens Gif
Höllviken har finurligt spel och spelarna coachar sig själva. Det gillar jag. Hela vägen.

15.40 F16 Uppåkra IF-Höllvikens Gif
Propagandaspel av Höllviken i semin. Ännu en titel till Emma Nilsson och Olivia Welin. Emma Nilsson turneringens flickspelare. Varför inte?

16.00 P16 Malmö FF2-Arlövs BI 1
Att MFF:s andralag avancerade till final blev en trend. Flamur Tafilaj tvåmålsskytt i mötet mot MFF1. Albion Bicaku avgjorde med matchens enda mål för Arlöv mot Olympic i semifinalen. MFF avrundar med femte titeln.

Richard Åkesson

Det finns 3 Kommentarer »

Klubbmärket som alla vill slå

Med risk att bli tjatig och och med risk att bli kallad färgad kulladalare, så måste jag göra ännu ett inlägg om Kulladals FF under årets Skånecup.

När nu åttonde dagen är genomförd och allt är koncentrerat till Baltiska hallen, så blir det på något vis riktig tävling. Och arrangerande MFF blir alltmer laget och klubbmärket som alla uppstickare vill slå.

Lilla Landora utmanade i pojkar tolv. Klarade MFF:s förstalag i kvartsfinalen men gled inte förbi andralaget i semifinalen. Det var riktig darr hos arrangörerna.

I pojkar 15 var det upplagt med MFF-lag i två kvartsfinaler efter varandra. På samma halva. Given MFF-semifinal. Trodde man.

Då ställde Kulladals 14-åringar till det.

En stund tidigare hade laget som skulle försvara sin titel från fjorårets 13-årsfinal, förlorat semfinalen mot Husie, samma Husie som förlorade finalen i Baltiskan på trettondagen förra året mot Kulladal. Efter att ha besegrat MFF-lag i kvartsfinal och semfinal.

Husie får chans till titel på fredag. Och Kulladal blev plötsligt publikfavoriter inför drygt tusen åskådare i Baltiskan.

14-åringarna ställde även upp med samma lag i 15-årsklassen. I besvikelsen svarade man för årets match i Skånecupen.

MFF var i säker ledning 2-0 i kvartsfinalen mot Kulladal när man började bli för segersäkert mot det ett år yngre Kulladalsmanskapet. MFF fick en spelare utvisad, Kulladal straff och mål. I spel fem spelare mot fyra kvitterade Kulladal. Och kort efter avgjorde Dado Mohamed El-Kayed. 3-2. Dagens största jubel i Baltiska hallen och åskådarna applåderade Kulladal mot seger.
I semifinalen orkade dock inte Kulladal ladda om. Förlust slutligen 1-4 mot MFF 2 i en match som länge stod och vägde.
– Två semifinaler med samma lag samma dag är inte dåligt, tyckte Kulladalsledaren Stefan Adler med lite distans när alla svallande känslor lagt sig.

Bara att hålla med.

Dynamiken i publiken när utmanarna en efter en går upp mot arrangören och mest mästaren MFF i Skånecupens tornerspel, är något speciellt. Och kanske det som fortfarande också gör Skånecupen speciell. Det är kanske inte samma skimmer kring cupen som för tio år sedan. Cuperna är många i grannskapet idag. Men Baltiskan, tusentals åskådare och ett MFF som så många älskar att hata på ett speciellt fotbollsmässigt sätt.

Fler kvartar och semifinaler på trettonafton. Och så den långa finaldagen på fredag.

Håll tillgodo!

Richard Åkesson

Skriv en kommentar »

Den lilla klubben och den store spelaren

Nostalgi har blivit något av temat i årets Skånecupen. I Rekordmagasinet kunde vi något äldre läsa de mest hisnande historier från idrottens värld och vi älskade inte minst när de små besegrade de stora och etablerade.

Det härliga när jag stod och tittade bakom ett mål i Kombihallen var att det fortfarande finns så mycket liv i den gamla idrottsvärlden. Jag bestämde mig för att följa Västra Ingelstad, ett samhälle en kvarts bilresa från Stadionområdet, som lever ett helt annat fotbollsliv än de betydligt resursstarka klubbarna på Näset och inne i storstaden Malmö.

Västra Ingelstad gick hela vägen. Vann samtliga sina sex matcher. Insatsen under dagen innehöll alla de känslor som fanns i Rekordmagasinets mustiga berättelser. Och en liten hjälte också med det passande namnet Rapp. En underbart tilltalande idrottsdag. Men mer om det i papperstidningen.

Under en av gruppspelsmatcherna fick även jag en personlig nostalgikick. En engagerad förälder stod bredvid och hejade på Staffanstorp. Inte så konstigt. Han hade en liten kille i laget. Men det var något bekant över röst och uttryck. Och när jag tittade åt sidan stod han där, spelaren jag beundrade när jag som liten grabb växte upp i Södra Sandby – Lars ”Lalle” Håkansson.

Det var han som kunde göra allt med en boll på vänsterkanten. Det gick snack om att självaste hövdingen Eric Persson ville ha honom i MFF. Någon affär blev det inte och jag fick under fyra-fem säsonger spela i samma lag som ”Lalle”. Det var bara att som mittback tjonga iväg bollen mot vänster mittflagga. Där stod han. Och därifrån kunde han göra vad som helst. Oftast mål. På egen planhalva var han inte så ofta. Men det behövdes inte.

Vi vann aldrig Skånefyran. Lunds BK var för starka i en avgörande match på Centrala idrottsplatsen i Lund, en match som jag aldrig ska glömma. ”Krubban” lade ofint nog beslag på ”Lalle” och värvade honom tillsammans med hans bror Bror, i den hårdsatsning som klubben gjorde i slutet av 70-talet. Ännu kan jag minnas när ”Lalle” på Klostergården i en makalös cupmatch 1979 gjorde två mål och Lunds BK besegrade allsvenska Öster med 2-0. Åskan hängde i luften och det var något magiskt över kvällen. Det var svårt att då som ung utsänd reporter från Sydsvenskan vara helt objektiv.

Jag är väl det inte alltid nu heller. Men det är en del av det som gör Skånecupen så härlig och fotbollen så stor, att vi ibland kan få de här nostalgikickarna och titta i backspegeln och finna att det var bättre för. Eller…

Richard Åkesson

Rekordmagasinet var en svensk idrottstidning för ungdomar som gavs ut under åren 1942-1969. Bakom tidningen stod boxningspromotorn Edwin Ahlqvist som guidade Ingemar Johansson till världsmästartiteln i tungviktsboxning 1959.

Skriv en kommentar »

Jo, det var bättre förr

Så är det klarlagt. Det var bättre förr. Det tycker till och med Skånecupens general Anders Lindsjö.

Han liksom jag har känslan av att fotbollen blivit sämre, de tekniska inslagen färre.
– Konstgräset och inga inomhustider, säger Anders.
– Sedan sprider futsalen ut sig över hela landet. Det är bara vi i Skåne som håller fast vid five-a-side.

Det är halvtid i Skånecupen i och med femte dagens spel.
Två dagars uppehåll över nyåret väntar för att samla kraft inför den spännande upplösningen på trettondagen.

Förhoppningsvis med lite mer stöttning kring planerna och på läktaren i Baltiskan.
– Det är något som slagit mig, att det är mindre folk. Det är många arbetsdagar, färre föräldrar och morföräldrar som kommer hit.
– Och det är ju inte bara för kiosken heller.

Grillen går varm. Det mesta är som det brukar vara. Publikvärdarnas och vakternas närvaro skapar ordning och reda kring arrangemanget.
– Det känns lugnt. Så har det varit de senaste åren.

Det är den 46:e upplagan och därför finns det mycket nostalgi. Och nostalgi tänker Anders Lindsjö lyfta fram nästa år.
– Vi har pratat om att dra igång Stjärnlaget länge. Nästa år måste vi komma till skott. Det är många som vill se de gamla MFF-profilerna. En stjärnmatch någon av kvällarna före nyår kan vara något, säger Lindsjö.

Skriv en kommentar »

Ingenting är som förr, eller…

Det är lätt att säga att det var bättre förr. I vissa stycken var det kanske så, men framför allt så var det annorlunda.

MFF ångar på som vanligt i Skånecupen. Alla klubbar älskar att slå MFF, och varje gång ett lag är uppe och nafsar och har segerläge så stiger trycket och förväntningarna i Baltiskan.

De gamla profilerna står där vid sidan om, Thomas Sjöberg, Tore Cervin och har sina lag, delar med sig av sin kunskap. Tänk att få se de här gamla hjältarna igen i en improviserad Stjärncup. Det vore något. Cervin lovade på stående fot i dag att ordna något till nästa turnering. ” Dom vill ju se oss”. Jo, så är det.

Grillarna går varma och hamburgarna går åt. Fotbollskillarna jobbar på i sina hallar, hockeyfolket har kört andra dagen av tre i Folke Lindström Cup. En gammal MFF-ledare som tog Sven Tumba till Malmö och fick MFF på hockeykartan. År efter år hyllas hans minne med en turnering för femtonåringar.

Lämnar därför Baltiskan och knallar in på Isstadion ett tag för att kolla läget. Och finner att cupgeneral är Johnny Kroon – jo, Sveriges snabbaste 1500 meterslöpare genom tiderna.

Visst är det annorlunda.

Han har sonen Melker i Redhawks och det väntar semifinalspel på torsdagen. Vinner Redhawks mot Linköping som är det ändå stopp för far och son Kroon i hockeycupen. Resa till värmen och friidrottarna i Sydafrika är redan bokad. Det är inte alltid så lätt att hålla ihop en idrottsfamilj.

I Stellenbosch finns redan storebror Simon med övriga famliljen Det blir ingen Skånecup för Kroonaren som nått MFF:s A-lag i år. Han får vässa formen med friidrottarna istället. Kolla in löpsteget på Swedbank stadion vad det lider.

Visst är det annorlunda.

Men i Atleticum blir det lite friidrott med ledarprofilen Lasse Johnsson innan jag avslutar dagen med en kort vandring över Stadiongatan till Patrik Sylvegård, Redhawks nygamle coach, som ska få rödhökarna flygfärdiga igen. Med ett kärnkraftsverks energi i båset. Han avbröt sin familjejul i Kanada där äldste sonen Emil håller tid, för att ruska liv i klubben i hans hjärta. Idrottslivet kräver stora uppoffringar ibland.

Detta fantastiska Stadionområde. Jag gillar det skarpt. I vissa stycken är allting sig likt.
Richard Åkesson

1 Kommentar »