Good Morning, Daegu!

Vilodag så när som för gångarna. Och det var väl för väl att gångarna var i gång. Förbannelsen är bruten. En omslagsflicka har vunnit och de profiler som ska upp senare under veckan behöver inte vara rädda länge.

Ryskan Olga Kaninskina gjorde det som Steven Hooker, Usain Bolt, Dayron Robles och Jelena Isinbajeva misslyckats med. Vann. ”Tur att ingen berättade det för mig före loppet”, konstaterade hon. Det var dessutom hennes tredje raka VM-guld.

Det är alltså halvtid i mästerskapet och Sverige har en femte plats genom Carolina Klüft i längd och en sjundeplats i maraton genom Isabellah Andersson att blicka tillbaka på. Det är knapert, men det har varit tunt innan för Sverige i världsmästerskapssammanhang. Det är bara det att den senaste generationen svenska friidrottare skämt bort oss.

Christian Olsson tillhör guldmakarna. Åtta gånger har han vunnit ett mästerskap. Han tillhör inte ens den förra generationen, utan den förrförra skämtade han om när jag pratade med honom i tisdags på den berömda golfklubben. Koncentrerad och ödmjuk inför sin uppgift. Han har fått många smällar i karriären, aldrig riktigt vunnit folkets kärlek som de övriga friidrottsprofilerna. Han har varit för bra.

Så bra är han inte så han tar medalj här i Daegu. Kroppen håller inte ihop längre. Carolina Klüft fick sluta med mångkampen för att kroppen gjorde ont. Christian Olsson har ont än här och än där. Just nu är det ett knä som oroar. Men han tror det håller för final. Tänk, det fanns en tid när han behövde ett hopp i kvalet och ett i finalen. Så var guldet klart!

Det är först natten till fredag Christian hoppar in sig. Natten till torsdag ska höjdtjejerna Emma Green Tregaro och Ebba Jungmark höjdkvala. Michel Tornéus har längdkval och Moa Hjelmer ska mäta sina krafter på 200 m också. Det ska bli kul att se om där finns någon kraft kvar i benen för att ge en ny Moaeffekt för svensk friidrott. Vi får inte glömma Gabriel Wallin i spjut men de svenska kastarna kommer inte långt här i Daegu. Det kan bli någon hyfsat placering ytterligare. Kan Emma Green Tregaro få till det som i Barcelona förra året då det blev silver? Jag tvivlar.

Nu ska jag ta en vandring längs floden för att samla lite energi i den hettande solen. Funderade ett tag på golfklubben, men en runda kostade 1250 kronor och jag hade nog kollapsat i värmen på den kuperade banan.

I morgon kör vi igen. Ses!

Richard Åkesson

Ja, vi fortsätter väl på Malmötemat. Guld i stav.

Fabiana Murer, Brasilien.

Kopplingen.

Matchas av Malmömanagern Daniel Wessfeldt och tillbringar några dagar då och då i Atleticum mellan tävlingsvarven i Europa.

Jelena Isinbajeva, tidigare också matchad av Wessfeldt fram till för två år sedan, missade ännu en gång i ett mästerskap och det blev en tuff tysk brud i lyxförpackning, Martina Strutz, som utmanade Murer. Isinbajeva vandrade ut som besviken sexa.

Förbannelsen ligger kvar i detta VM. Arrangörerna har ett fint program och varje dag finns en färgbild på förstasidan på en stjärna för dagen.
Alla har misslyckats.

Första dagen Steven Hooker, utan resultat i kvalet i stav.
Andra dagen: Usain Bolt, diskad för tjuvstart.
Tredje dagen: Dayron Robles, diskad i målgången.
Fjärde dagen: Jelena Isinbajeva, sexa och förnedrad igen.

Jag vill inte veta vem som finns på omslaget på torsdag när friidrotten fortsätter.

VM har varit en enda lång parad av favoriter som inte klarat av sin uppgift. Det är ytterst ovanligt. Det brukar vara rutin och erfarenhet som man har nytta av i ett världsmästerskap. Nu sticker nya namn upp och det är också kul.

Murer är intressant på ett annat sätt också. Hon tränas av Vitalij Petrov som tidigare var Isinbajevas tränare under de stora åren. Och Bubkas tränare också. Det var därför som stavlegenden Bubka kramade om Murer när hon sprang fram till läktaren – och fick även en kram av manager Wessfeldt förstås.

– Det är stort det här i Brasilien. Det är första VM-guldet till landet någonsin, sa en nöjd Wessfeldt.
– Jag kan väl säga så mycket, att Petrov också var nöjd.

Av Wessfeldts storstjärnor fungerade det inte för David Oliver på 110 m häck. Men Wessfeldt har storfavoriten Andreas Thorkildsen kvar i spjut. Bara han nu inte pryder programmet…
Good Night, Daegu!

Good Morning, Daegu!

Vi får ta till alla möjliga vinklar för att få svenskmedalj i detta VM. Nu blickar vi mot Qatar och 20-årige höjdtalangen Mutaz Essa Barshim. Jag träffade honom i Doha för några månader sedan. En glad och förväntansfull idrottare som tackade sin tränare för allt.

Tränaren heter Stanley Szczyrba.

Han har varit i Lund och Malmö i många år och producerat den ene mästerskapsdeltagaren efter den andra. I flera år coachade han Linus Thörnblad till medaljer i mästerskapen och fanns alltid i sin MAI-träningsoverall i Atleticum.

Nu håller Szczyrba till i Qatar. Där finns ett hoppgäng som bara blir bättre och bättre. Svenske stavhopparen Alhaji Jeng har hängt på och försöker komma tillbaka i värmen där. I Doha finns allt en idrottare kan begära.

Men den store stjärnan i nya stall Szczyrba är Barshim. Och som han hoppade i höjdkvalet. Han var först att ta kvalhöjden 2,31 och imponerade stort. Tidigare i sommar vann han asiatiska mästerskapen och tog 2,35. Så pass upp.

Barshim var glad och nöjd, som alltid. Trivdes i den gassande solen i VM-grytan. Säkert 40 grader i solen. Inte riktigt som hemma i Doha för tillfället men inte långt ifrån.

– Nu ska jag titta på videobilderna med Stanley, sa Barshim i den mixade zonen.

Han tyckte det var så skönt att ha klarat kvalet så bra. Och nu blir han ett medaljhopp i finalen.

– Ja, definitivt.

Inte någon tvekan här inte.

Höjdfinalen lovar att bli något alldeles extra. Arton hoppare var över 2,28 i kvalet. En ruggig bredd. Tio hoppare tog slutligen kvalhöjden 2,31. Alla favoriterna gled med bland de tretton.

Synd bara att det inte finns någon svensk med i herrarnas höjd. Jag har följt många genom åren allt från Patrik Sjöbergs dagar, till Stefan Holms dominans och slutligen Linus Thörnblads försök. Lite underligt, men friidrottslivet går vidare och vi hoppas att Linus slutligen får ordning på sin tävlingsjäl och sitt friidrottsliv.

Du är saknad.

I eftermiddag träffar jag Emma Green Tregaro, Ebbaa Jungmark och Christian Olsson. Efter onsdagens vilodag tar de sats. Det ska bli spännande. Emma och Christian har kapacitet för medalj när de får ihop allting. Men vi ska inte ha för stora förväntningar. Hela världen är med och man måste vara skadefri och på topp för att ha en möjlighet att kliva upp på pallen.

Richard Åkesson

Usain Bolts skugga vilade även över den tredje VM-dagen. Ett uttalande distribuerades via managern Ricky Simms att Bolt var ledsen över det som hänt och lyckönskade vinnaren Yohan Blake så mycket.

Nu ville han inte älta det gamla längre utan såg fram emot 200 m och stafetten och de lopp som kommer senare under säsongen. Formen är god. Så vet ni det.

Men snacket går vidare. Nu har några amerikanska friidrottsnördar tittat på videobilder från starten och upptäckt att fel jamaican diskades.
Det är Yohan Blake som rör sig först innan Bolt drar iväg med väldeliga kliv. Därom råder faktiskt inget tvivel. I och för sig är det Bolt som lämnar blocken först, så han måste diskas. Ingen annan. Det är mest tjuvstartstolkningarna man är ute efter.

100 m-finalen lär inte bli omlöpt vad som än kan uttydas av startbilderna – och inte herrarnas häckfinal heller. Det  blev det också stor dramatik på måndagskvällen. Kubanen Dayron Robles var mästare i en timme sedan diskades han. Tänk att sitta i dopningskontrollen och bara vänta på att få möta media och hyllas av publiken. Så blir det ingenting. Over and out.

Robles hindrade kinesen Liu Xiang i finishen. Två gånger slog Robles i Xiang med högerarmen. Den andra gången så kraftigt att kinesen tappade balansen. Det är en korrekt tolkning av juryn.

– Jag kunde vunnit. Jag hade kraft till det, sa Xiang.

Alla trodde honom. Han var vinnare. Men vann gjorde han inte. Guldet gick till amerikanen Jason Richardson som var tvåa i mål.

Två stora finalkvällar med väldig dramatik. Det där med att man aldrig riktigt vet.

Jag, skriver detta på bussen hem inatten. Klockan har passerat ett. Ännu en lång friidrottsdag. Det som man klurat ut tidigt på dagen för tidningsspalterna faller plötsligt platt. Men det är bara att ta nya tag i morgon. Då ska Jelena Isinbajeva vinna igen – eller river hon ut sig på ingångshöjden? Ska vi följa trenden så.

Äh, strunt. Det är inte lönt att fundera för mycket. Nu är klockan halv tre och det är dags att gå och lägga sig.

Good Night, Daegu!
Richard Åkesson

Good Morning, Daegu!

Jodå, solen har gått upp här i VM-staden. Det blev inget totalt mörker bara för att Usain Bolt tjuvade bort sig i VM-finalen. Det som skulle bli en lek till ett nytt guld blev första stora motgången i karriären. Han lär sig säkert något av det.

Vi är nu inne på tredje VM-dagen. Ikväll ska världens snabbaste kvinna koras bland annat. Hoppas hon får större uppmärksamhet än Yohan Blake, träningskompisen till Bolt som blev snabbast av herrarna. Det enda man vet med idrott, är att man aldrig riktigt vet, man tror sig veta.

Tredje dagen är den varmaste så här långt. Solen tog riktigt hårt under förmiddagens försök och det var tryckande hett inne i VM-arenan. Det ska vara en väderförbättring på gång. Efter så många dagars regn på förlägret, och efter det mest moln i Daegu, kommer väl de aktiva att klaga på värmen så småningom.

För mina gamla leder känns det bara bra. Det gäller bara att vara laddad med vattenflaskor. Vet inte om det är värmen som gjort att titanet i höften inte ger utslag i säkerhetskontrollen på arenan. Så var det med den säkerheten. Men det känns inte som om friidrotts-VM har något större hot över sig.

Hettan nådde inte riktigt de svenska friidrottarna. En skral svensk förmiddag. Bröderna Niklas och Leif Arrhenius var långt ifrån att kvala in till finalen i diskus. Storebror Niklas har gjort fem försök nu i mästerskap och aldrig varit nära. Lillebror Leif  måste vi intervjua på engelska, han är uppvuxen i USA. Ett udda par, kul killar, men inte tillräckligt bra i VM-konkurrensen.

Jessica Samuelsson började sina två mångkampsdagar lite blandat. Pers på korta häcken men sämre i höjd. Förhoppningen är att komma bland de tio bästa. Det kan bli tufft nu. Engelska favoriten Jessica Ennis utmanas av amerikanskan Hyleas Fountain. Kul med dueller. Den här kan bli spektakulär.

Richard Åkesson

Vilket antiklimax!

Det som inte fick hända, det hände. Showaren Usain Bolt spexade till slut för mycket.  Koncentrationen fanns där inte till hundra procent.Han tjuvstartade och diskvalificerades.

Klockan 20,47 på söndagkvällen blev det dödstyst i Daegu stadion. Men inte av förväntningar inför finalen – utan chock i det stadion som för en gångs skull inte var fullsatt vid en 100 m-final. Tror aldrig det har hänt under de 21 globala herrfinaler jag sett.

När ungtuppen i den jamaicanska truppen sprang, Yohan Blake, sprang till sig VM-guldet som var givet att Usain Bolt skulle ta, stod den förnedrade mästaren och gömde ansiktet i en stor banderoll intill starten.

Han kunde inte förstå det. Inte friidrottsvärlden heller.

Kommer det då att ändra något i stort kring Bolt? Jag tror inte det. Han är fortfarande den störste, och han kommer säkerligen att springa fort på 200 m också fredag-lördag och avsluta med att Jamaica vinner korta stafetten.

De tider som han gjort tar man inte ifrån honom. Men det blir även en lärdom att någonstans går gränsen mellan idrott och show.

För 0,104 sekunder steg han över den. Så tidig var Bolt ur blocken. Regel 162.7 i IAAF:s regelbok är glasklar. Det finns bara en chans. Det visste Bolt. Men det fanns liksom inte i hans värld att misslyckas, det har aldrig funnits. Han har alltid bubblat av självförtroende.

Men tjuvstartsregeln kommer nog att ändras igen. Den har varit omdiskuterad. Och ställd på sin spets nu så kan den säkert tyckas väl hård. Det finns flera påtryckningsorganisationer i friidrottsvärlden, managervärlden är en sådan, galaarrangörerna som knorrat också. Det står stora pengar på spel, och publiken vill se de stora artisterna. Inte låta dem gå ut bakvägen.

Mitt i allt det här hittar vi en svensk vinnare, Malmömanagern Daniel Wessfeldt. Han arrangerar galan i Zagreb tisdagen den 13 september. Då springer Usain Bolt 100 m nästa gång.

Det kan säkerligen bli något extra.

Good Morning, Daegu!

Bladerunner Oscar Pistorius springer vidare i VM.

Han visade att han duger i de här sammanhangen och gled in som trea i sista försöksheatet på 400 m på tiden 45,39, några tiondelar över sitt personbästa.

Pistorius har varit uppmärksammad och omdiskuterad de senaste dagarna. Hans start är unik som den förste funktionshindrade deltagaren som kvalat in på den här nivån. Kolfiberskenorna hjälper honom runt den underbensamputerade sydafrikanen.

Halva friidrottsvärlden kritiserar händelsen, den andra halvan hyllar honom. Kritikerna och skeptikerna är oroliga för alla regeltolkningar som kan komma om det plockas fram hjälpmedel i exempelvis längd och höjd för att höja nivåerna. Brittiske löpareleganten Steve Cram, brittisk expertkommentator, menar emellertid att han är godkänd av IAAF:s regelverk, och då går det inte att hatta och ändra. En markering har dock IAAF gjort att Pistorius måste springa förstasträckan för Sydafrika i långa stafetten av säkerhetsskäl.

Publiken älskar honom i alla fall. Pistorius bejublades i Daegu stadion under förmiddagsförsöket, vinkade tacksamt till publiken, gjorde segertecken och gick av.

Han går in i morgon igen, det blir semifinal i måndagens finalpass. Att ta sig till final går knappast. Pistorius hade 15:e tid i försöket. VM-starten på 400 m stannar där. Men det är gott nog. Och väldigt intressant för alla paralympicer som vill mäta sig med världens bästa.

Snabbast på distansen var en annan omdiskuterad deltagare, amerikanen LaShawn Merritt som sprang världsårsbästa med 25 hundradelar på tiden 44,35. Merritt gjorde comeback efter sin dopningsavstängning på DN-galan där han vann det enda tävlingslopp han gjort i år. Merritt stängdes i oktober 2009 av 24 månader för att ha använt manligt prestationshöjande medel. Straffet kortades till 21 månader och Merritt fick chansen att springa i VM. Behövde inte kvala eftersom han är regerande mästare från Berlin.

Favorit nu, och det kommer att bli en hård debatt om han vinner 400 m som avslutar finalprogrammet på tisdag kväll.

Malin Dahlström var ensam deltagare i Stadionanläggningen men tog bara 4,25 i stavkvalet och försvann. Jelena Isinbajeva gick in på 4,55 och tog. 4,50 räckte för final. Anatole Ibanez blev diskad på 20 km gång. Ingen större svenskförmiddag alltså.

Förhoppningsvis bättre senare i dag med Carolina Klüft i längdfinal och härliga Moa Hjelmer på 400 m-semifinal.

Och så blir det Bolt förstås på 100 m.

Good Night, Daegu!

Första finalkvällen avklarad och ganska kul ur svensksynpunkt. Carolina Klüft klarade sig till sin tredje raka mästerskapsfinal i längd sedan hon lade av med mångkampen, och den glittrande profilen som ska ta över när Klüft dragit sig tillbaka efter London-OS nästa år, Moa Hjelmer, infriade semifinalförväntningarna på 400 m.

Nu tävlar de vidare tillsammans med Usain Bolt under söndagen. Det finns sämre kvällar att få inspiration från.

Klüft kan det här med att tävla. Kan tagga till men frågan är vad hennes kapacitet räcker till. 6,60-hoppet, det första hon gjorde i kvalet, satt perfekt. Men hon kom inte så långt som de flesta trodde. Det måste längder upp mot sju meter om hon ska blanda sig i medaljdiskussionen. Där är hon inte formmässigt, och frågan är om hon kommer dit igen. Men Carro är en fighter som kommer att ge järnet. Och hon taggas bara mer av att Usain Bolt är där inne i grytan och showar.

Moa Hjelmer är så där ung och ofördärvad som Klüft var när hon kom fram – fast tvärtom. Inte sprallig utan lugn och cool. Men med samma medryckande tävlingsförmåga.

Såg ni hur hon kontrollerade upploppet i försöket? Hon visste att fyra tog sig vidare, och hon gled in som trea hur enkelt som helst utan att ödsla kraft. Har den här 21-åringen gjort något annat än sprungit mästerskapsfinaler? Det var ju hennes första. För  några år sedan stod hennes friidrottskarriär still och hon var nära att lägga av. Nu charmar hon på ett ungt och oefterhärmligt sätt. Det blir inte final, men hondan vet om hon inte kan närma sig sitt svenska rekord i semifinalen. Vackert så.

VM har inletts med att Kenya dansar och ler. Två kvinnliga tripplar första dagen, på maraton och 10 000 m. En löparnation som nu verkligen fått fart på kvinnorna också efter att ha haft framgångsrika herrkonstallationer, inte minst på hinder, i flera decennier. Och så har vi i Sverige fått hjälp av Isabellah Andersson. En härlig fighter hon också.

Good Morning, Daegu!

Trippel Kenya. Isabellah Andersson bästa europée som sjua i maratonloppet. Där har ni upptakten på VM.

– Jag är nöjd. De andra var bättre, sa Isabellah.

Inga bortförklaringar. I 32 km låg hon med i toppgruppen, sedan ökades farten och hon räckte inte till. Det var vackert så. Det går inte att begära mer. Hon var fyra i Barcelona på EM förra året och det fanns vissa förhoppningar på att Isabellah Andersson skulle hänga med här också. Det gjorde hon.

Isabellah kom in till VM-staden sent men tyckte allt fungerade bra efter sitt högst personliga upplägg. Hon kände sig inte matt på något vis.

– Det här vara mycket, mycket bättre än EM, menade hon själv.

Då kollapsade hon i målfållan av utmattning. Nu klarade hon värmen väl. Hon satt på en trottoarkant några minuter efter målgång och försökte beskriva sina tankar. Klart och redigt.

– Fast jag har mycket att jobba på. Det var inte värmen som gjorde att jag inte hängde med, det var farten. Jag får försöka förbättra den.

Nu ska hon leka sig till OS i London nästa år. Hemligheten till att närma sig den yttersta värlseliten heter fartlek.

– Vi har kört dåligt med fartträning i sommar eftersom Isabella tappat lite i träningen. Det är något vi måste jobba på för att ytterligare närma oss toppen, sa tränaren och maken Lars Andersson.

Fast planen är mer långsiktig än så.

– Isabellah ska vara som bäst i Rio 2016, menade Lars Andersson.

Ingen av makarna Andersson var överraskade över loppets utveckling. Det skulle vara att det gick långsammare i början än vad man trott.

Lite dramatiskt blev det. I samband med en vätskekontroll fyra km  från mål hakade Priscah Jeptoo i blivande segrarinnan Edna Kiplagat som gick omkull. Kiplagat fick hjälp  att resa sig upp, och kunde sedan fortsätta sin guldjakt. Isabellah fanns minuten bakom i sitt eget race.

Kenyas trippelseger, där Sharon Jemutai Cherop tog bronset, var historisk, det var första gången i VM-historien som en nation tog hand om samtliga tre medaljer i ett maratonlopp.

– Att Kiplagat skulle vinna trodde jag. Hon är bäst, sa Isabellah.

Taktiklopp?

– Jag vet inte, ja kanske.

Alla tre kenyanskorna kommer Eldoretområdet liksom Isabellah själv.

Skulle det inte gå att träna ihop?

– Nej, de håller sig för sig själva och Isabellah tränar bara med killar. Det passar henne bra, sa Lars Andersson.

Förbundskaptenen Stefan Olsson började sitt VM med att langa vätska två gånger till Isabellah Andersson under loppet. Han såg lättad ut efter loppet.

– Nu kan man säga att hon är i den absoluta världseliten.

Kan hennes prestation ge den svenska truppen en kick?

– Ja, absolut. En bra start.

Så tog Stefan Olsson fram mobiltelefonen och kollade det senaste textmeddelandet. ”Jeng rev tre gånger på 5.60. Ingen final”.

– Jag skulle aldrig sagt det där…

Richard Åkesson

Good Morning, Daegu!

Vi kan berätta för er att Isabellah Andersson sovit gott första natten i VM-byn. Hon slocknade direkt efter sin närmare 40 timmar långa transport från träningscampen på hög höjd – 2 100 m – utanför Eldoret till Daegu. Hon och tränaren, maken Lars, lämnade Kenya på tisdagen, satte dottern på ett plan till Europa och slutligen Sverige där farmor och farfar väntade. Det gav Isabellah ro att gå in i sin VM-bubbla sent torsdag kväll lokal tid för några dagar.

Om det var ett riktigt beslut eller inte att flyga in så sent återstår att se.

– Jag ville prova något annat och nu är vi här, säger Isabellah när hon berättar kring sina VM-tanker 20 timmar före VM-starten.

Allt är tajt i det här fallet.

– I morse joggade jag en halvtimme. Det kändes bra, men fuktigt. Klimatet ska inte vara några problem. Jag är van. Som i dalen hemma.

I Barcelona-EM förra året mådde hon inte bra – själsligt. 14 dagar utan dottern fungerade inte. VM-byn är inget för henne och sällskapsspel. Hon vill hellre ha en balja tvätt att syssla med, som Lars uttryckte det.

Nu har hon fått bestämma själv. Det skiljer sex timmar mellan Nairobitid och Daegutid. Kroppen ställer om, men…

– Jag känner mig pigg.

Klockan nio på lördagsmorgonen ställer hon sig på startlinjen. Två på natten svenskt tid. Det får bära eller brista.

– Men jag är glad om jag kommer bland de tio bästa. Det kan bli medalj, det känner man efter ett tag i loppet. Just nu vill jag bara komma till startlinjen och komma igång. Skönt att loppet går på morgonen, då kan jag göra annat på eftermiddagen…

Klockan sex har hon bestämt att hon ska gå upp.

– Jag bara dricker. Kan inte äta något före jag ska springa så långt.

I Barcelona hade teamet kring henne glömt sportdrycken som hon gillar. Det blev dramatisk kollaps efter målgång. Hon tog ut sig som femma i mål, såsmåningom efter diskning en fjärdeplats. En bra mästerskapsdebut.

– Nu vill jag vara med igen. Det är bara att hänga på, om det inte går för fort.

Det är tre varv på en bana mitt i staden. En flack 15-kilometersslinga med kortat sistavarv. Hon vet inte om det passar bra eller inte. Lars servar henne två gånger per varv, det svenska teamet har sms-kontakt runt banan.

Konkurrenterna?

– Jag har bara läst om dom.

Hon är fyra i statistiken. I samma form – minst – som förra året och redo. Måtte hon ha gjort rätt.

X X X

Det var även födelsedagsfirande i VM-truppen på fredagen. Stavhopparen Malin Dahlström passade på att fylla 22 år. Hon kvalar på söndag.

– Det blev en extra croissant till frukost. Inget mer.

Hon trivs i VM-byn.

– Så nära till allt. Två minuter från våra lägenheter till träningsarenan. Det kan inte bli bättre.

För Malin krävs personbästa för att ta sig till final. Kan bli tufft. Lägenhetskompisen Moa Hjelmer har en chans till semifinal, om hon överträffar sig själv igen på försöket på lördagen. Det kan krävas svenskt rekord igen. Tufft det också. Carolina Klüft klarar sin final. Lita på det.

Snart är det igång. Första dagen – Isabella, Moa och Carro – kommer att sätta tonen för svenskarna i mästerskapet.

Richard Åkesson