Vet inte vad jag ska tro
Erik Hamrén virvlade in som en ny, modern förbundskapten och tog Sverige till EM. Det kändes charmigt. Det kändes rätt.
Nu vet jag inte vad jag ska tro.
Efter tre landskamper med Hamrén under några veckor och ständiga rotationer i laguppställningen, tycks oron i truppen och gruppen sprida sig. Det som varit kännemärket i så många svenska landslag genom åren, lagandan, tryggheten, förtroendet känns inte så stabilt längre. Nu ska alla 23 vara beredda, jag vet inte om det är det spelarna vill.
Erik Hamrén ville ha ut hundra procent av sin startelva mot Ukraina. Han fick det inte. Halva gänget var konfunderat, av taktiksnack eller EM-allvar, vad vet jag. Men det verkar som om inte Hamrén vet det heller, varför det här gänget plötsligt inte var som bäst när det gällde.
Det blev lustigheter och Mikael Lustig och hålla sin stolpe. Det blev fel i fasta situationer. Det var än en gång markeringsmissar och nu väntar ett England som verkar så organiserat som man bara kan vänta sig av en skicklig fotbollstänkare som Roy Hodgson.
Hade han velat som Erik Hamrén gör för tillfället, så hade tabloiddrevet jagat fram Avgå-rubriker. Nu är det ju inte så, att någon kräver Hamréns avgång för en förlorad EM-match, men hade det inte varit skönt med en gammal hederlig kämpa-match på fredag.
Den måste nog till om inte det roliga ska vara slut. Så får nummerna på tröjorna betyda vad de vill i taktiksnacket.
Richard Åkesson
