Det är skillnad på folk och folk
Det finns presskonferenser och så finns det bönemöten för pressen.
När USA:s basketlag håller hov vid OS, är det rena maranatastämningen. Jag tror inte några stjärnor är så stora sett över hela jordklotet, som lirarna i det här laget. Basket är den idrott som utövas i flest länder.
Så här ovan har ni årets upplaga.
Och här nedan kan ni se hur det såg ut i presskonferensrummet, så förstår ni kanske vidden av det här.
***
Betydligt lugnare är det på de svenska pressträffarna i den internationella hörnan av OS-byn. Den är som en liten demitareliserad zon, där vi kan möta de aktiva. För in i själva OS-byn kommer vi inte.
Fotograferna sliter sitt hår, eftersom möjligheterna att hitta miljöer till bilderna är starkt begränsade.
Men en miljö sparades till torsdagens sista träff. Den med tennisspelarna och särskilt då singelspelaren Sofia ”Soffan” Arvidsson. Ni förstår säkert av bilden varför…
Innan dess hade Sverige välkomnats i en liten cermoni till OS-byn. Det är något som pågått i flera dagar, nationerna välkomnas tre och tre och flaggorna hissas.
Satt och skrev i det lilla caféet och väntade på Sveriges tur, när jag plötsligt hörde ”Good save the Queen” och tänkte att det var ju ganska coolt att Sverige välkomnades samtidigt som hemmanationen. Men jag hade gått i fällan igen. Jag hade hört rätt, men det är ett land till som märkligt nog har samma nationalsång som britterna.
Liechtenstein.
Men så här såg det ut när Sverige välkomnades.
