Guldjubel blev till silverglädje
Medaljtorkan bröts i duggregnet i Greenwich Park – men herregud vilket drama det blev.
Jag hann jubla, jag hann vara säker på att Wega och Sara Algotsson Ostholt hade plockat hem guldmedaljen, när plötsligt en förbaskad bom på sista hindret bestämde sig för att lämna sina hållare.
Det var inte bara jag som jublade. Såg Maria Gretzer på läktarna sträcka armarna i luften, innan hon snopet fick dra ner dem igen
Det var ju liksom klart, hästen var över och mållinjen i praktiken passerad.
Då föll alltså den förbaskade bommen.
Snacka om att falla på mållinjen.
Men givetvis faller Sara Algotsson Ostholt med flaggan i topp. I själva verket faller hon inte alls. Ett olympiskt silver är bärgat i fälttävlan och det är en fantastisk prestation i en av de tuffaste sporterna, där det gäller att hålla i under tre helt olika moment i tre dagar.
Hade någon erbjudit Sara ett OS-silver i förväg, är jag säker på att hon tagit det alla dagar i veckan.
Svensk ridsport förde under ganska många år en tämligen undanskymd tillvaro. De senaste åtta åren, med början med lagbronset i hoppning i Atén, har varit ett enormt lyft i alla disciplinerna.
Men självklart är den där sekunden en sådan som många kommer att minnas, sekunden då bommen bestämde sig för att trilla ner.
Det hade ju varit lite lättare att smälta en rejäl rivning på, typ, fjärde hindret.
Hoppas hela svenska truppen får den kick av det här. Det känns som det behövs.
