Det sket sig för Moa…
… som hon uttryckte det själv efter missen att ta sig vidare till semifinal på 400 meter.
Hon orkade inte ladda om mentalt efter EM-guldet och var nöjd – en seg förkylning efteråt har också bidragit en hel del.
Men det vet ni redan.
Det som är så fantastiskt med Moa Hjelmer är att hon faktiskt tog det för vad det är. Inga tårar, inga bortförklaringar utan OS var bara en bonus för henne i år.
Hennes stora mål är OS i Rio om fyra år och med den utvecklingen hon har haft kan hon mycket väl vara i en final där – om man nu får drömma lite.
Det tar tio minuter att gå mellan simarenan och friidrottsstadion inne på Olympic Park. Det är hur lyxigt som helst. Så här långt har jag sett godbitarna på båda arenorna, men i kväll kör det ihop sig. Michel Tornéus kvalar i längd samtidigt som Therese Alshammar och Sarah Sjöström simmar semifinal på 50 meter fritt.
Det blir simningen. Ni anar inte hur härligt det var att se Therese Alshammars glädje efter försöket – även Sarah kändes gladare.
Har man nu stått där nere i den mixade zonen bland alla tårar vill man vara på plats när det kan hända något bra – även om det bara är en semifinal.
Men först ska jag titta på simhopp och Anna Lindberg.
