En galen resa ända till final
Galna segerscener har precis utspelat sig i det som faktiskt heter Basketball arena, eftersom det var den sporten som inledde OS här,
Galet glada svenskar har firat, hoppat, dansat, gjort vågen – och blivit omplåstrade.
Och lika galet är det förstås att detta svenska lag som inte ens klarade av Montenegro i VM-kval för en dryg månad sedan på söndag spelar OS-final i handboll.
Förstår ni det? Vi gör det knappt. Sverige kommer att vara i elden precis innan elden släcks och för fjärde gången i historien jaga ett OS-guld.
Tre gånger har det inte gått. På planen då: Staffan Olsson och Ola Lindgren. Kan de göra skillnad på bänken?
Så är det alltså, 27–26 mot Ungern efter en ny nervdrypande rysare. Möjligen något i onödan eftersom svenskarna kunde stängt butiken vid ett par tillfällen i andra halvlek.
En ny insats med hela hjärtat, men också med en första halvlek där Sverige spelade riktigt bra och metodiskt anfallsspel bäddade för det här. Då med Kim Andersson som lysande regissör.
Han stänkte också in Sveriges näst sista mål som minst sagt var viktigt.
I slutet gjorde Mattias Andersson ett par galna räddningar, som skulle visa sig avgörande.
Att det här laget spelar OS-final är helt makalöst och visar vad vilja och inställning kan betyda i avgörande matcher.
Motståndaren vet vi först senare i kväll, men det spelar mindre roll.
En medalj är säkrad och nu är det bara 60 minuters krig som gäller.
Fast det gäller att lappa ihop laget. Jonas Källman fick låret ombandagerat mitt i segerjublet efter en lårkaka i andra halvlek.
Värre såg det ut för Dalibor Doder, som haltade ut och lämnade hallen i andra halvlek.
