Tessans försök kändes som final
Therese Alshammar var så glad efter sitt försök på 50 meter frisim att hon gick fram och kramade Malin Fransson på DN i den mixade zonen.
Efter de senaste veckornas ovisshet och problem med diskbråck var det lika spännande att titta på försöket som det måste ha varit för Therese själv att simma det – håller det?
Ja, det gjorde det och det såg imponerande ut.
Hon brukar vara seg på morgonpassen – idag dök hon i vattnet på 50 meter fritt och simmade in på 24,10.
– Ja, men att göra ett morgonlopp när man har varit skadad då vill man inte känna efter. Jag är jättenöjd, säger hon och det riktigt lyser om henne.
Kände du av skadan?
– Nej, den tänker vi inte på idag. I dag tänker jag på roligare saker och det andra får komma senare.
Hon tackar sin rutin för att hon kunde göra ett så bra försök, trots att hon inte har varit och förberett sig i hallen tidigare.
– Man vill helst ha gjort en start innan man simmar. Det är därför man har hängt upp hela året på det här och tränat mycket mer. Man hade velat gå igenom rutinerna så att man inte känner sig osäker på hur det går till. Jag är trygg på 50 meter så det var skönt att komma i och simma.
Fram till kvällens semifinal skulle Tessan vila och ta det lugnt. Det hade inte blivit mycket sömn i natt då hon – liksom alla andra – inte visste om det skulle hålla.
– Jag är vidare och det är morgonens uppgift. Jag kan fortfarande inte säga om jag är i bra form eller inte, men det är svårt att säga när man inte kan röra sig fullt obehindrad.
– Jag ville göra starten och första 25 meterna väldigt bra och det lyckades jag med. Jag tror att det krävs runt 24,30 för att ta sig till final.
Var kan du plocka de sista hundradelarna?
– Då måste jag ha lite bättre sista 15 meter och bättre målgång. Det lönar sig.
Själv ska jag försöka få ner pulsen och gå över på friidrotten. Britterna har suttit där hur länge som helst för att vara på plats när Jessica Ennis sjukamp börjar. Det vill jag också se/Heidi
