Först Håkan Jeppsson som ordförande. Sedan Per Ågren som sportchef. Nu väntar jag bara på att revisorn Kent Christensson också går in i någon ledande position i Malmö FF, så är IK Pallas suveräna pingistrio återförenad och kan sopa bordet med Fotbolls-Sverige också.

Jag har förstås slagit dem allihop, men bara på walkover. De här killarna var nämligen så överlägsna att de bara behövde skicka två man till våra sammandragningar i bordtennis för tremannalag.

Vi pratar 70-tal och killar i 10-11-årsåldern. Tidiga morgnar i källare eller sporthall någonstans i Skåne. En seger där, en förlust där, men alltid lika chanslös när man ställdes mot någon av de tre killarna från Pallas.

Christensson blev bäst i Europa som pojklagsspelare (EM-guld i Vichy 1977). Jeppsson blev sedermera svensk mästare i pingis med Falkenberg två gånger om (1980 och 1981). Ågren satsade på fotbollen och blev svensk mästare med MFF 1988.

Min främsta pingismerit är 18–21, 2–21 mot blivande dubbelvärldsmästaren Ulf ”Tickan” Carlsson i Västkustspelen någon gång på 70-talet. Han hade grymt mycket tur i andra set. Eller så brukade han allvar.