Fick tag på en kroatisk dagstidning på planet ner till Zagreb och det tog ett tag innan jag hittade felet. Sportredaktionen satsar på ett uppslag inför onsdagskvällens Champions League play off mellan Dinamo Zagreb och Malmö FF med utgångspunkt från Zlatan Ibrahimovics återkomst med Milan i söndags plus en stort uppslagen artikel om Dinamomålvakten Ivan Kelava som klappar om 17-årige mittfältaren Mateo Kovacic.

Felet finns en bit upp – tidningen verkar har snurrat till det med vilket lag Dinamo ska möta och drar på med IFK Malmös klubbemblem!

Det var ju ett tag sedan som ”di gule” härjade i Europa, typ för drygt fyrtio år sedan på 60-talet. I dag är klubbarna inte direkt på samma nivå.

MFF-hövdingen Eric Persson hade säkert krävt en rättelse.

Jari Litmanens HJK Helsingfors kunde det inte. Kan då MFF besegra Dinamo Zagreb?
Spekulationerna är i full gång sedan MFF lottats mot kroatiska Dinamo Zagreb i Champions League.
Eftersom den tidigare MFF-aren Jari Litmanen inte är den lättaste att få tag på, så valde jag att söka svar om Zagreb hos kollegorna på den svenskspråkiga tidningen Huvudstadsbladet i Helsingfors.
Christoffer Herberts är tidningens sportchef och han har sett båda matcherna mellan HJK och Dinamo som kroaterna vann med 2-1 respektive 1-0.
Han tror att MFF får svårt.
– Jag var väldigt imponerad av Zagreb. Helsingfors har sitt bästa lag på många år och kom inför dubbelmötet mot Zagreb med tio raka i det finska ligaspelet men räckte inte till alls mot ett väldigt kvalitetsfyllt lag. Jag sa direkt att det laget går till Champions League-slutspel.
Så tyvärr MFF, om nu Herberts kan sin fotboll så ska det bli stopp nu.
Hur spelar Zagreb?
Herberts är väldigt imponerad av Zagrebs mittfältsuppställning, i form av klassisk diamant.
Så här resonerar han:
Offensivt har Zagreb i Sammir en väldigt farlig spelare, teknisk och löpspark. Leko tätar bakåt, en rutinerad spelare som gjort ett 60-tal landskamper för Kroatien. En intressant yttermittfältare är Badelj som har spanats in av många Premier League-scouter.
Försvarsmässigt är det klenare och sätts försvaret under tryck – som MFF lyckades i första mötet borta mot Rangers – så är framför allt målvakten Kaleva sladdrig i sitt agerande, som Herberts uttrycker det. Innerbackarna av det stabbiga slaget också.
Vänsterbacken är dock ett starkt kort. Argentinske backen Ibanez är väldigt tuff i sitt spel, offensivlustan är det heller inget fel på och det är ofta Ibanez som tar frisparkarna i farliga situationer.
Anfallsmässigt är det inte så märkvärdigt även om Krstanovic är en gammal skyttekung och Beciraj är landslagsspelare för Montenegro.
Och Litmanen då?
Jo, han är väl den ende i fotbollshistorien som fått en boll i huvudet och tvingats avstå en Champions League-match.
Om man vill uttrycka det elakt.
I den finska ligamatchen före returmötet i veckan så fick Litmanen en lindrig hjärnskakning.
– Så fick han en boll i huvudet på träningen och valde att inte åka med till Zagreb, säger Herberts och skrattar.
Litmanen hoppade in sista kvarten mot Zagreb vid första mötet i Helsingfors.
40-åringen kommer att jaga vidare den här säsongen även om han är på plan ytterst sporadiskt, till allmän muntration hos kollegorna i Helsingfors.
– Han vill säkert bli mästare med HJK. Han har vunnit mycket, men har inget finskt ligaguld, säger Herberts.
Så än har vi nog inte skrivit det sista om en av MFF:s underligaste värvningar genom tiderna – Jari Litmanen.
Richard Åkesson

Det var en sådan där semestermatch som det var så många av förr om åren. Brittiska lag var på sommarläger i Sverige för att förbereda sig för ligaspelet.

För  Ally McCoist började Rangerskarriären på Pilevallen i Arlöv, en sommarkväll den 21 juli 1983. Malmös lille store påg Robert Prytz hade året innan blivit proffs i anrika Glasgow Rangers och klubben rönte stort intresse här i Sverige. Det var på den tiden som promotor Börje Lantz ordnade träningsmatcher i parti och minut. Rangers åkte på sommarturné och spelade matcher i Arlöv, Sölvesborg, Norrstrand och Myresjö.

I Arlöv utanför Malmö vann Rangers med 11-0 och Robert Prytz glänste naturligtvis. I Arlöv denna kväll spelade Ally McCoist sin första match för Rangers och gjorde tre mål. Han skulle så småningom sätta alla möjliga målrekord i Rangers, vara med om tio av Rangers 54 ligatitlar så här långt- världsrekord – och bli VM-spelare för Skottland, och en av de skottar – inhoppare – som fick till en av tre 1-2 i Sveriges snabba utmarsch i Italien-VM 1990. Prytz kom inte till VM, och det sörjer han än i dag. Ni såg kanske tårarna i Mästarnas mästare.

McCoist blev Europas bästa målskytt två gånger, han spelade 15 säsonger i Rangers innan han erbjöds att ingå i ledartrusten i början av 2000-talet under managern Walter Smith. Det är populäre McCoist som är satt att föra Rangers stolta traditioner vidare som ny manager för säsongen. Genom sitt sinne för mål ska han nu försöka få sitt Rangers att ta ny fart ut i Europa och knocka MFF som nästan alla tror ska gå vidare till nästa omgång i Champions League efter segern 1-0 i bortamötet.

Han säger sig inte komma ihåg att det var just här i Malmötrakten som han började sin Rangerstid, men att det var en viktig turné för honom den sommaren och han minns Robert Prytz väldigt väl. Kirsebergssonen blev älskad i Glasgow med sitt brittiskt frejdiga sätt att spela. Han var nästan mer skotte än skottarna själva. Prytz var porträtterad i programbladet inför Glasgowmatchen i tisdags, hyllad som en spelare med ett stort fotbollshjärta.

Prytz bänkar sig inte på Swedbank stadion ikväll. Men han var inbjuden av MFF. Prytz spelar fotboll – med tv-laget i Norrland. Älvsbyn närmare bestämt. Fotbollens vägar kan ibland vara svåra att lista ut.

Efter en vecka i Tyskland börjar man få grepp om ett mästerskap som är befriande fritt från allt det som kan förstöra en fotbollsupplevelse när det mesta av det bästa ska samlas på en och samma plats under ett antal sommarveckor.

Jag har bevakat tre VM och två EM på herrsidan och de fotbollsmässiga höjdpunkterna har utan tvekan varit många. Men du har också tvingats förhålla dig till huliganproblematiken, svårigheter att komma in på matcher och överfulla mixade zoner där vi reportrar bildar rugbyklunga runt enskilda spelare för att få våra citat.

Dam-VM i Tyskland är något annat. Ett VM i det lilla formatet som ändå verkar vara större än det brukar vara. Publikmässigt är det redan en succé, fotbollsmässigt har flera nationer tagit nya kliv med snabbare och bättre passningsspel, hårdare närkamper, smartare positionsspel.

Tysk media öser på med helsidor varje dag och just nu är Tysklands eget landslag ifrågasatt för sina knappa segrar i det första VM-matcherna, mest ifrågasatt av alla är superstjärnan Birgit Prinz, som blivit utbytt i båda och verkligen verkar ha sin bästa tid bakom sig.

Som utsänd reporter är det bara att ta för sig. Aldrig någon tvekan om huruvida du ska komma in på en match eller ej. I den mixade zonen kan du stå och babbla med de svenska spelarna one on one. När VM-arrangören erbjuder lift från järnvägsstationen till arenan behövs det inga dragspelsbussar, utan det räcker med en minibuss.

När matcherna visas på storbildsskärm i stan behöver man inte rigga upp den på det största torget som finns, i Augsburg till exempel är det fullt tillräckligt med en innergård, men tyskarna kommer, inte i tusental, men i alla fall i hundratal, som när matchen Brasilien-Australien visades, ännu fler på Tyskland-Nigeria, fotbollsintresset finns där, det räcker med det, några pilsner och lite social samvaro, man ser matchen, suckar över missar, jublar över mål, men ingen aggressiv stämning, det är bara fotboll, bara sport, några timmars underhållning och så är det bra med det.

Sepp Blatter är omvald som Fifaordförande. Han lugnade alla delegater i det internationella fotbollsförbundet vid kongressen i Zürich att han som kapten skulle ta Fifa-skutan in på lugnare vatten.

Det har stormat rejält kring Fifa de senaste veckorna med mutanklagelser och smutskastning mellan de tunga namnen i den internationella fotbollen. Qatars boss, mannen bakom VM 2022, Mohamed bin Hammam kastades av skutan. Han utmanade Blatter och hade brett stöd. Asienordföranden blev föremål för omfattande utredning och drog tillbaka sin kandidatur. Gick allt rätt till när Qatar fick sitt VM i december förra året?  Vem vet.

Jag tillbringade en vecka i Qatar i början av maj och försökte få en inblick i hur det här märkliga idrottslandet fungerar. Kan väl konstatera, att i Qatar köper man det man vill ha. Det har man alltid gjort. Om man gjorde det kring VM-utnämningen 2022 får väl alla undersökningar som startats visa. Det har i omröstningar kring OS- och VM-städer funnits mutanklagelser i decennier. När hela världen och dess kulturer ska vara med så blir beslutsvägarna krokiga. Det sker hela tiden utrensningar men frågetecknen finns nästan alltid kvar.

Nu ska en etisk kommitté tillsammans med en övervakningskommitté se till att allt går rätt till i världsfotbollen. En djup splittring har uppstått mellan mäktiga Fotbolls-England – som kände sig lurat på VM 2018 som penningstarka Ryssland fick – och det land som är navet i klubblagsfotbollen och så starkt när det gäller Premier League och Champions League, där tv-sändningarna vecka efter vecka matas ut över världen i stort sett året runt. Det som är hjärtat i den internationella fotbollen för tillfället.

Hur Blatter nu ska ska få ordning på alla livbåtar som kastats i vattnet återstår att se. Utspelet att alla 208 nationsförbund i Fifa ska rösta om nästan VM-värd  hoppas han ska gjuta lugn på vågorna och att ingen ny ovärdig situation ska uppstå.

Men det är väl så, att den ovärdiga situationen kvarstår. Det som hänt den senaste veckan är inte slutet, det är början på ett slut som många kaptener världen över försöker formulera. Det är mer Paus än The End.

Helsingborgsmålvakten Pär Hansson var riktigt förbannad efter förlustmatchen mot AIK i allsvenskan. Inte bara för att han släppte in två mål – HIF föll med 1–2 trots ledning med 1–0 och en spelare mer på planen i 60 minuter – utan nästan lika mycket för att han tvingades spela i en blå målvaktströja.

– Jag var vansinnig för att jag skulle ha de här kläderna. Jag sa till materialförvaltaren innan matchen att jag kan inte stå i de här kläderna, berättar han för HD på nätet.

– Men det är domarna som bestämmer. Jag ville spela i svart med vita strumpor, men det fick jag inte för AIK har de färgerna. Då ville jag spela i gul tröja, men det fick jag inte heller för det hade AIK:s målvakt. Då slängde materialförvaltaren upp en blå tröja – det var inte så mycket att göra.

LDB:s Malin Levenstad knep den sista platsen i truppen till fotbollslandskamperna mot England 15 och 17 maj.

Visst är det alltid trist med skador.
Stina Segerström, slet av hälsenan för några veckor sedan och missar VM.
Sara Larsson har en bristning i låret och har lämnat återbud.
Det öppnar alltså upp för LDB:s lagkapten Malin Levenstad, som i mina ögon borde ha fått chansen för länge sedan.

Hon är spelintelligent, klok och väldigt mogen som spelare trots att hon bara är 22 år. Dessutom är hon van vid att ta ansvar. Det har hon gjort länge i klubblaget – och i de tidigare ungdomslandslagen.

Hoppas nu att hon får speltid och att förbundskaptenen Thomas Dennerby verkligen ger henne chansen.

Linköpings Charlotte Rohlin är så klart given i mittförsvaret och Göteborgs Linda Sembrant får sannolikt börja bredvid, men sköter Levenstad sina kort rätt kan hon komma med till VM i Tyskland i sommar.

Unik är ett missbrukat ord i sportjournalistbranschen. Men jag drar till med det ändå för att hitta rätt i beskrivningen av Louis van Gaal och insatserna som sticker ut i Champions Leagues historia.

Nu är han inte vatten värd i München sedan Bayern tappat sitt 1–0-överläge från San Siro mot Inter och åkt ur turneringen efter att ha fått stryk med 3–2 hemma på Allianz Arena på tisdagskvällen.

För femton år sedan var han den hyllade tränaren som gjorde det omöjliga.

Två gånger har ett lag lyckats vända hemmaförlust till seger och avancemang i Europas mest prestigefulla klubblagsturnering.

Brassen Leonardo hyllas säkert som succétränare, åtminstone i halva Milano, efter Inters vändning mot Bayern München i tisdags kväll.

Första gången det hände var 1996.

Ajax fick stryk med 1–0 hemma i Amsterdam mot Panathinaikos. Men vann med 3–0 i Aten och tog sig vidare till sin andra raka final.

Succétränare då: Louis van Gaal.

Detta säger en hel del om betydelsen av att spela på hemmaplan i fotboll, särskilt på europeisk toppnivå. Men också om att Louis van Gaal varit med på banan under väldigt många år och vet vad som krävs.

Var det hans förtjänst att Ajax gick vidare trots allt för femton år sedan? Ja, visst kan kan ta åt sig en del av äran för det. Bra coachning kan göra underverk.

Är det van Gaals fel att Bayern inte fixar avancemanget mot Inter trots sitt fina utgångsläge? Klart att han har en skuld i det. Med tanke på det lag han har till sitt förfogande är det inte godkänt att Bayern också redan åkt ur tyska cupen och är akterseglat i ligan.

Vad jag menar är att det säkert finns en hel rad faktorer som gör att Louis van Gaal var helt rätt tränare för Ajax 1996, precis som det finns en hel rad faktorer som gör att han inte är rätt tränare för Bayern München 2011.

Vi vet inte vad som rör sig i hans hjärna eller vad som händer bakom kulisserna i klubbarna som alltid måste prestera, som Bayern München.

Men ingen kan avfärda Louis van Gaal som en dålig fotbollstränare bara för att hans spelare missar öppna lägen som kunde ha säkrat Bayern Münchens avancemang i Champions League.

MFF:s målvakt Johan Dahlin flyttar fram sina positioner i Erik Hamréns svenska fotbollslandslag. Och HIF:s Alexander Gerndt är en ny favorit.

Det är två slutsatser man kan dra efter att ha ögnat igenom jättetruppen (34 man) till landskamperna på Cypern om en dryg vecka.

Förbundskapten Erik Hamrén ägnar sig just nu åt att inventera det svenska spelarmaterialet inför årets avgörande EM-kvalmatcher. Januarimatcherna i Sydafrika var ett första test och nu kan en del av spelarna som var med där även få speltid på Cypern, där Hamrén för första gången i år kan samla alla utlandsproffs.

Svårare än så är det egentligen inte att se vilka spelare som fångade hans uppmärksamhet i Sydafrika och som nu får en ny chans på Cypern.

Med MFF-ögon kan det konstateras att varken Guillermo Molins, Jiloan Hamad, Daniel Larsson eller Ivo Pekalski har det som krävs för att på allvar knacka på dörren till A-landslaget.

Att Jimmy Durmaz kommer med till Cypern beror nog mest på att Hamrén med egna ögon såg en spännande spelare i MFF:s första match i Copa del Sol och ville se mer – det var inte svårt att pressa in Durmaz i en 34-mannatrupp.

Målvakten Johan Dahlin är tveklöst den som är närmast att snart etablera sig i A-landslaget, given trea i dag bakom Andreas Isaksson och Johan Wiland och med framtiden för sig.

Hamrén söker alternativ på olika positioner och det är inte svårt att se hur han tänker, bara genom att titta på vilka som får förnyat förtroende på årets andra landslagssamling.

IFK Göteborgs Adam Johansson är tillbaka på allvar som alternativ högerback.

Klubbkamraten Sebastian Eriksson ligger närmast till hands för att slåss om en plats på innermittfältet.

Örebros Michael Almebäck är en framtida mittback när Mellberg och Majstorovic tackar för sig.

Nye FCK-spelaren Pierre Bengtsson utmanar Behrang Safari och Oscar Wendt om vänsterbacksplatsen.

Alexander Gerndt är den nya kraften på forwardsidan. Men konkurrensen är stenhård. Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen, Johan Elmander och Marcus Berg ligger alla före i pipelinen.

Nu ansluter dessutom förre MFF-spelaren Markus Rosenberg, som verkar ha fått ett lyft av utlåningen från Werder Bremen till spanska Racing Santander.

Alla har vi traditioner. Inom Malmöidrotten finns bland annat Skånecupen i fotboll. Den drog igång på annandag jul på Stadionområdet i Malmö. En speciell idrottsdag i Sverige och andra länder influerade av den brittiska idrottskulturen. I England kallas dagen Boxing day, men det har inget med boxning att göra. Fast lite.

I gamla tider, det victorianska 1800-talet, blev det tradition att tjänstefolket skulle ha ledigt dagen efter den festliga juldagen. De rika godsägarna gav tjänstefolket ledigt på Boxing day och man nöjde sig med att äta kallskuret den här dagen. Hantverkare och tjänstefolk skulle få tillfälle att fira en dag med familjen. De mindre bemedlade fick gåvor när julboxarna öppnades, offerkistor i kyrkorna där man samlat in pengar under året.

Det var även sed att alla fartyg som gav sig ut på äventyr på haven skulle ha med sig en speciell kista där besättningen  lagt en summa pengar för en lycklig seglats. Kom fartyget välbehållet tillbaka till ursprungshamnen, så skänktes kistan till kyrkan. På Boxing day öppnades kistorna och gåvorna fördelades till de behövande.

Tidigt blev sällskapsspel och idrott något folket gärna ägnade sig åt på Boxing day. För fotbollen i Storbritannien är det kanske den mest speciella dagen på året. Jag har själv upplevt den på plats i England när gamle MFF-målvakten Janne Möller debuterade för Bristol City för så där 30-talet år sedan. Stämningen på pubar och arenor är något alldeles extra. Ingen kan julpynta som britterna.

När den brittiskinfluerade idrotten letade sig över till Sverige följde annandagstraditioner med. Så nu har vi annandagsbandy i alla fall. Och Skånecupen.

Och det mycket så, att på annandag jul så rör man gärna på sig efter några dagars digert firande vid julborden. På lillejulafton fick ni listorna av mig hur många kalorier man förbränner vid olika idrottsaktiviteter. Ut och gå är väldigt effektivt. Och ger bra aptit…

Många har även frågat mig om hur effektivt i förbränningsväg som snöskottning är i dessa snökaosdagar. Min vän Riggan – träningsguru Kenneth Riggberger – kan förtälja att det nog kan jämställas med joggning när det är så tufft vinterväder som det är nu.

Så ta ett extra tag med snöskyffeln. Det hjälper på många sätt.

God fortsättning!