Hockeyn efterlyser en Zlatan Ibrahimovic. Jag har sett det. Det var ingen vacker syn.

Vi backar bandet till november 2000. Malmö FF har fixat nytt allsvenskt kontrakt. Jonnie Fedel och Hasse Mattisson vill runda av säsongen med en kul grej och bjuder in laget till Isstadion (tvivlar på att det ens hade varit möjligt i dag).

Spelarnas hockeytalang varierar kraftigt. Dansken Peter Sörensen har inga som helst problem med att stå på skridskorna. Problemen börjar när han försöker röra sig.

Richie Mensah ger upp redan under uppvärmningen. ”White man´s sport”, muttrar han ilsket innan han hasar sig ut i båset via sargen.

Zlatan Ibrahimovic har siktet inställt på mål. Det går sådär. Låt mig citera mig själv:

”På fotbollsplanen kan Zlatan Ibrahimovic skapa målchanser ur ingenting. I ishockey är han inte lika vass. Frispelad vid blå linjen satte han fart mot Ronnie Hellström i motståndarmålet, men kom ur kurs och körde rakt in i sargen. Enligt expertis på plats i Isstadion var det första gången i hockeyhistorien som en spelare tacklat omkull sig själv.”