Död
Efter halloween, alla helgons afton om man så vill, är det tid för en stillsam helg som är en aning rörig i en svensk almanacka. Den 1 november, allhelgonadagen, minner om den gamla helgdagens placering. Numera firas alla helgons dag den lördag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november. Den kristna helgdagen är ursprungligen helgonens dag, bara deras. I dag förknippas allhelgonahelgen med de dödas minne.
Allhelgonahelgen leder mig in på döden och döden som nyhet i medierna.
I tidningen berättar vi varje dag om död. Människor omkommer i olyckor. Då är döden ögonblicklig, därför heter det omkomma i eller vid en olycka, inte efter. Förolyckas betyder ‘dö genom olyckshändelse’, alltså omkomma i en olycka, och används ibland. Avlida är en så kallad eufemism som fortfarande används i medierna, främst på familjesidor, om människor som nått livets slut. Det finns flera omskrivningar för verbet som håller på att ta sig tillbaka i nyhetsvärlden: dö.
Behovet av omskrivningar förefaller ha minskat i nyhetsrapporteringen. Medierna har blivit bättre på att våga använda det raka ordet i en rak rapportering. Omskrivningar förekommer däremot alltsomoftast när djur har dött. Det passar inte i nyhetstexter – där dör djur – men det är en annan berättelse.
Häromdagen rapporterade Sveriges medier att en känd person var död. På olika sätt och med olika ord. Sydsvenskans webbredaktörer fastnade då i sin egen ursprungliga formulering ”har dött” som sedan ändrades till ”är död”. Den första kändes lite slarvig, menade de. Som en kollega uttryckte det: ”Katten har dött, men NN är död.”
Det var en bra observation, tycker jag. I en rubrik, i inledningen till nyhetsartikeln, de första stegen där läsaren möter nyheten, eller i en nyhetsnotis är webbredaktörernas språkkänsla något att ta fasta på: ”är död” är en värdigare formulering än ”har dött”.
Språklig intuition ska man ta på allvar. Ibland går det att lita på den också.
