Annons:
torsdag 20 juni 2013

Bland språkpoliser och käpphästar

Publicerad den 11 januari 2013 klockan 17:53 av Ingrid H Fredriksson

I Språktidningen finns en avdelning för fadäser och irritation, Brev till språkpolisen. Läsarna uppmanas att skriva av sig på tidningens webbplats och har de tur får de se sina observationer i Språktidningen. ”Lufta ditt ohämmade missnöje”, skriver redaktionen. I det senaste numret säger sig en språkpolis bli ”riktigt uppjagad” av att se de och dem felaktigt använda: ”Skriv bara dom och skona mina söndertrasade nerver!” Missnöjespost om språk brukar inte så ofta innehålla förslag till förändring, men här föreslås alltså en övergång i skrift till det talspråkliga dom. Försök har gjorts tidigare, när talspråksformer var en trend, men det blev ingen förändring. Kanske beror det på, delvis i alla fall, att de flesta språkbrukare som hade svenska som modersmål då var så drillade i att sätta de och dem på rätt ställe – och kunde dessutom redogöra för grammatiken – att deras behov av en förlösande form var obefintligt.

Annat är det nu. Det tycks bara vara språkpoliserna som håller på drillen. Språkvårdare kan man uppenbarligen inte lita på. I stället för att förorda dom i det vårdade skriftspråket har Språkrådet lättat på skrivreglerna och godkänner de när det egentligen ska stå dem (dock inte dem när det egentligen ska stå de). Dessutom hänvisar en del språkvårdare till belägg i Gustav Vasas bibel med flera gamla källor. Kruxet är bara att det trots allt finns många brukare som struntar i det och reagerar som läsaren i Språktidningen.

På Sydsvenskan är hållningen något mera strikt, men det blir ju ”fel” ändå. Tack för alla påpekanden! Det enda raka är kanske att sätta sitt hopp till en övergång till dom.

Under hösten har jag samlat språkliga käpphästar bland arbetskamraterna på Sydsvenskans redaktion. Det finns mycket att reta sig på i språket, som bekant. De flesta av käpphästarna i samlingen är ”gamla godingar”. De fanns med redan hösten 2004 då jag gjorde min första inventering på Sydsvenskan. Och ja, de och dem fanns med såväl 2004 som 2012.

Käpphästar är som en lägereld, något att samlas kring, och jag tror att jag kan få ännu fler via era kommentarer. Jag är säker på att ni vill vara med.

Ja tack, jag vill gärna veta vad ni läsare retar er på i språket men är tacksam om ni avstår från följande käpphästar, som redan finns i samlingen i flera upplagor:

• att skilja på de och dem

• att skilja på bredden och brädden, streck och sträck, sett och sätt, enda och ända

• att skilja på sin och hans/hennes

• att skilja på före och innan

• fel att använda spendera om tid

• mellan x och (inte till) y

• både si och (inte men) så

• kommer att göra (inte kommer göra)

• gående, sittande, körande osv utan -s

man ska behandlas som singular vid böjning

• fel att använda vart i stället för var om position

• adjektivböjning efter genus (fy för den femtonårige flickan).

I övrigt är det fritt fram för missnöje! Det har jag nytta av i mitt arbete, och förhoppningsvis kommer det till gagn för medarbetare och läsare.

 

  • Ingrid L, Lund

    Allt oftare blir texter, även i SDS, mer svårlästa än nödvändigt. Man får backa, läsa om och pussla ihop vilka ord som hör ihop med vilken del av meningen. Anledningen är att man använder kommatecken i allt mindre grad, något som leder till långa strömmar av ord utan paus innan nästa punkt. Ett talande exempel hittade jag lörd 5 januari -13 i SDS på sid B 13 i artikeln om Nina Björk. Det är inte artikelförfattarens text där utan citatet ur SDS´s prismotivering. Men denna motivering måste väl SDS rimligen också vara ansvarig för, eller hur? På rad 11 börjar en mycket lång mening som, pga utebliven kommatering, gör förståelsen mödosam. Förförståelse om Nina underlättar för vissa läsare, men målet måste väl vara att skapa intresse också hos nya läsare, eller hur?

    • http://blogg.sydsvenskan.se/sprakbloggen/ Ingrid H Fredriksson

      Det kan finnas många anledningar till att en text blir svårläst. Det är faktiskt vanligare att det kommateras i onödan och på fel ställen än att det inte kommateras. Kommateringens uppgift är att underlätta läsningen. Språkvården rekommenderar i dag tydlighetskommatering. Jag håller inte med dig om att det är ”utebliven kommatering” som försvårar läsningen. Möjligen skulle man ha kunnat kommatera in ”och varnar för konsumtionssamhällets sirensång”, men ett sådant inskott hade lika gärna kunnat bli ett hinder i läsningen. Jag tror att det är ett uteblivet ”om” eller ”huruvida” efter ”frågan om” som försvårar läsningen. Språkvården ställer inga krav på en dubblering, tvärtom, men visst får man läsa om meningen. ”Frågan om”-konstruktioner är svårhanterliga. Här är meningen: ”När hon ställer frågan om att vara nödvändigtvis måste vara att vara en vara och varnar för konsumtionssamhällets sirensång måste man lyssna och ta ställning, oavsett vad man själv tror och tycker.”

      Tack för din kommentar!

      • Annika

        Det är väl ordet ”vara” i två olika betydelser som krånglar till det där. Man skulle kanske ha kunnat lösa det med citationstecken eller kursivering?

        Jag brukar irritera mig på att ”sin” och ”dess” blandas ihop. Det är kanske vanligare i längre, mer komplicerade satser, men ett konstruerat exempel skulle vara: ”Jag överlämnade den upphittade hunden till sin/dess ägare.”

        Jag sökte just efter en sådan mening i hundsammanhang och hittade mycket riktigt detta:

        ”Vid budföring står föraren och en hjälpförare med ca 50 meter emellan varandra. Hunden skickas sedan till hjälpföraren med kommandot ”marsch”, när hunden kommit till hjälpföraren sänder denne tillbaka hunden till sin förare.”

        http://www.shu.se/hundsporter/bruks/bruks.php

        Hjälpföraren sänder tillbaka hunden till sin förare. Det blir alltså hjälpförarens förare, då.

        Sedan ger föraren hunden sitt ben. Eller ”dess ben”, beroende på vad vovven föredrar.

        • http://blogg.sydsvenskan.se/sprakbloggen/ Ingrid H Fredriksson

          Ja, det är irriterande när det blir fel, men det här är ett svårt moment i svenskan. Det gäller att tänka efter så att syftningen blir klar. Ibland kan faktiskt båda pronomenen försvaras.

  • Boel Unnerstad

    Jag retar mig på att programledare och s k nyhetsankare på teve avslutar sitt inslag med att säga ”Ha en fortsatt trevlig kväll”. Vad vet de om min dag och kväll? Ingenting! Hemska saker har kanske hänt mig under dagen! Jag förstår att de önskar att fortsättningen på kvällen ska bli trevlig för mig, men det är inte det de säger. Bristande språklig logik är irriterande!

    • http://blogg.sydsvenskan.se/sprakbloggen/ Ingrid H Fredriksson

      Tack för din kommentar. Vad skulle du vilja höra i stället? Kanske bara ”Ha en trevlig kväll” eller ”Vi önskar er en trevlig fortsättning på kvällen”. Den senare varianten är säkert för lång!

Språkbloggen
Ingrid H Fredriksson
Sydsvenskans språkvårdare skriver om riktlinjer i mediespråket, språkbruk, ord som befriar, ord som stör, influenser och läsarengagemang.

Annons:
Annons:
Blogg
Läsarpulsen
Annons:
Bloggar