Bland språkpoliser och käpphästar
I Språktidningen finns en avdelning för fadäser och irritation, Brev till språkpolisen. Läsarna uppmanas att skriva av sig på tidningens webbplats och har de tur får de se sina observationer i Språktidningen. ”Lufta ditt ohämmade missnöje”, skriver redaktionen. I det senaste numret säger sig en språkpolis bli ”riktigt uppjagad” av att se de och dem felaktigt använda: ”Skriv bara dom och skona mina söndertrasade nerver!” Missnöjespost om språk brukar inte så ofta innehålla förslag till förändring, men här föreslås alltså en övergång i skrift till det talspråkliga dom. Försök har gjorts tidigare, när talspråksformer var en trend, men det blev ingen förändring. Kanske beror det på, delvis i alla fall, att de flesta språkbrukare som hade svenska som modersmål då var så drillade i att sätta de och dem på rätt ställe – och kunde dessutom redogöra för grammatiken – att deras behov av en förlösande form var obefintligt.
Annat är det nu. Det tycks bara vara språkpoliserna som håller på drillen. Språkvårdare kan man uppenbarligen inte lita på. I stället för att förorda dom i det vårdade skriftspråket har Språkrådet lättat på skrivreglerna och godkänner de när det egentligen ska stå dem (dock inte dem när det egentligen ska stå de). Dessutom hänvisar en del språkvårdare till belägg i Gustav Vasas bibel med flera gamla källor. Kruxet är bara att det trots allt finns många brukare som struntar i det och reagerar som läsaren i Språktidningen.
På Sydsvenskan är hållningen något mera strikt, men det blir ju ”fel” ändå. Tack för alla påpekanden! Det enda raka är kanske att sätta sitt hopp till en övergång till dom.
Under hösten har jag samlat språkliga käpphästar bland arbetskamraterna på Sydsvenskans redaktion. Det finns mycket att reta sig på i språket, som bekant. De flesta av käpphästarna i samlingen är ”gamla godingar”. De fanns med redan hösten 2004 då jag gjorde min första inventering på Sydsvenskan. Och ja, de och dem fanns med såväl 2004 som 2012.
Käpphästar är som en lägereld, något att samlas kring, och jag tror att jag kan få ännu fler via era kommentarer. Jag är säker på att ni vill vara med.
Ja tack, jag vill gärna veta vad ni läsare retar er på i språket men är tacksam om ni avstår från följande käpphästar, som redan finns i samlingen i flera upplagor:
• att skilja på de och dem
• att skilja på bredden och brädden, streck och sträck, sett och sätt, enda och ända
• att skilja på sin och hans/hennes
• att skilja på före och innan
• fel att använda spendera om tid
• mellan x och (inte till) y
• både si och (inte men) så
• kommer att göra (inte kommer göra)
• gående, sittande, körande osv utan -s
• man ska behandlas som singular vid böjning
• fel att använda vart i stället för var om position
• adjektivböjning efter genus (fy för den femtonårige flickan).
I övrigt är det fritt fram för missnöje! Det har jag nytta av i mitt arbete, och förhoppningsvis kommer det till gagn för medarbetare och läsare.
