Språkbloggen 7 september 2014 • Uppdaterad 5 september 2014

Mediespråk: I kulissen väntar dom

Skola och utbildning är en viktig fråga i varje valrörelse. Efter rapporter om sjunkande kunskapsnivåer, sämre läs- och skrivförmåga hos elever och kvalitetsbrister i undervisningen har den i denna valrörelse fått särskild tyngd.

”Vi har dubbelt så stora utbildningssatsningar än regeringen”, twittrade Socialdemokraterna piggt i tisdags när partiets valmanifest presenterades.

Efter att ha skrattat åt Folkpartiets felstavningar på valaffischer tidigare i valrörelsen var det nu dags att le åt en lucka i Socialdemokraternas språkbruk.

Den som har ”en kunskapsskola med höga resultat” i sitt valmanifest och inte kan hålla reda på än och som i jämförelseuttryck drar, precis som den som ”efterlyser tydliga kunskapskrav” och samtidigt inte stavar rätt, löje över sig själv. Ett större problem är att språkliga fel och otydligheter hamnar i fokus på bekostnad av innehåll och budskap. Det gäller i all kommunikation, politikers som mediers.

När läsare ställer frågor om språkriktighet handlar samtalen ofta om något ur standarduppsättningen: de–dem, innan–före, varken … eller–vare sig … eller etc. Jämförelseuttrycken ingår i denna grupp.

Som regel frågas inte om rätt eller fel utan fel konstateras. För trots att språkvården har en generös inställning till flera av de gamla språkliga käpphästarna, och sällan eller aldrig talar om fel, så uppfattas uttryck som ”för de som behöver”, ”innan frosten”, ”hon kunde inte varken franska eller engelska” som felaktiga av många medieanvändare, även unga.

Man behöver inte vara språkpolis för att önska en återgång till striktare råd. När rena fel, och uttryck som uppfattas som fel, stjäl uppmärksamhet från textinnehållet är regelbruk ett pragmatiskt tillvägagångssätt. För avsändaren är en tydligare tillämpning också ett effektivt verktyg. Texten blir klar och innehållet grumlas inte.

Nyckeln till språkriktighet är kunskap och resonemang. Att lära sig till exempel när man ska skriva de och när man ska skriva dem är ingen utantilläxa. För att behärska ett skrivsätt gäller det att förstå varför man väljer den ena eller den andra formen. Några genvägar finns inte, men väl minnesregler. Två användbara sådana är: Välj dem efter preposition. Välj rätt form genom att byta ut de/dem mot vi/oss, som är tydligare subjekts- respektive objektsform.

Glöm däremot rådet att en mening aldrig kan börja med dem. Subjektsformen är givetvis de, men en mening kan mycket väl inledas med ett objekt: ”Dem kan du lita på.”

Lyckas vi inte få ordning på de och dem är frågan om inte dom på sikt är ett bättre val i skriftspråket.

 

Fler lagom strikta goda råd

1. Före–innan. Både före och innan kan användas i prepositionsfras: ”före lunch”, ”före jul”; ”innan lunch”, ”innan jul”. I kombination med dess bör innan användas: innan dess. I absolut funktion (prepositionen står ensam, utan att bestämningsord följer) fungerar både före och innan: ”dagen före”, ”året före”; ”dagen innan”, ”året innan”.
Som subjunktion (inleder en bisats) måste innan användas: ”Billig bil kan bli riktigt dyr – här är några enkla tips på vad du bör kolla innan du köper en begagnad bil.”

2. Varken … eller, vare sig … eller. Varken kombineras inte med negation, men det gör vare sig när uttrycket används i nekande sammanhang.

3. Sorts, slags. För enkelhetens skull, och för att undvika böjningskaos, böj genitivformerna slags och sorts efter de oböjda orden. Skriv en sorts, ett slags oberoende av följande huvudord.

 

Mediespråk publiceras i Sydsvenskans B-del och i Språkbloggen på Sydsvenskan.se söndagar jämna veckor.