Språkbloggen 23 juni 2016

Mediespråk: Sill eller strömming?

Bild: Mårten Svemark

I morgon är det midsommarafton och det finns anledning att komma in på sillen. Språktidningen gör det till en del i sitt senaste nummer och konstaterar att kärt barn har många namn: ”Vad är obligatoriskt på midsommarbordet? Många svenskar skulle säga sill. Färre skulle nog säga strömming, även om det också kan serveras som tilltugg till nubben.”

Sillen är Språktidningens betesfisk i en artikel som i själva verket är en ambitiös genomgång av svenska fisknamn, i synnerhet lokala benämningar. Etnobiologen Ingvar Svanberg uppehåller sig framför allt vid en populär agnfisk på riktigt, nämligen karpfisken Phoxinus phoxinus, som på riksspråk brukar kallas elritsa. Den har cirka femtio olika lokala namn, varav Svanberg har vuxit upp med kvidd. Så säger man till exempel i östra Värmland. I Skåne används riksspråkets benämning.

Elritsa är för övrigt ett inlån från tyskan, precis som böckling, som kommer från lågtyskans bückling. Därmed återvänder vi till sillen, eftersom böckling är sill i rökt form, eller ‘rökt strömming’, som det står i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien.

Matjessill, kryddad och sockersaltad sill, slipper kallas ‘strömming’ i ordboksdefinitionerna, men i Svensk ordboks exempelmening serveras den ”med färsk potatis”.

Språkpolisen som vill se provinsiella uttryck blir nöjd med att sillen för en gångs skull segrar över strömmingen i riksspråket, men förmodligen missnöjd med potatisbenämningen. För den som hävdar att ”det heter sill” brukar också hävda att ”det heter nypotatis”. Resonemanget är en del i en större språkriktighetsfråga som handlar om vikten av markörer för en lokal eller regional språkgemenskap.

Läsare som håller på lokalfärgen vill inte invaderas av uttryck som enligt dem inte hör hemma i det språk som talas i den egna landsändan. När rikssvenskan får gå före provinsiella uttryck – i denna tidnings spridningsområde sydsvenska uttryck med lokala varianter – väcks språkpolisen: Det heter sill, nypotatis och, när det blir dags, fastlagsbullar, inte strömming, färskpotatis och semlor, och det heter i fjor, inte i fjol. Från en annan horisont heter det slå med lie, inte hugga med lie, och cevapi, inte cevapcici.

Språkvårdaren är långtifrån lika sträng som språkpolisen i detta avseende. Det vore otidsenligt att utesluta uttryck och skrivsätt som är normala för en mycket stor skara av tidningens läsare. Lokalfärg har flera nyanser.

Men i morgon serveras sannolikt sill.

Glad midsommar!

 

SILLFISKAR
Även den som bara tar sill i sin mun får acceptera att sill från Östersjön norr om Kalmar sedan medeltiden kallats strömming. Enligt ett kungligt påbud från 1500-talet skulle sill fångad öster om en linje från Kalmar till den polska kusten kallas strömming – eller norr om Kalmarsund enligt en del källor. Strömming blir oftast bara 15–20 centimeter lång och är mindre fet än övrig sill. Linné klassificerade strömmingen som en underart till sillen. I dag kallas Östersjösillen strömming eller sill. Båda betraktas som en och samma art, Clupea harengus.

Källor: NE, Naturhistoriska riksmuseet, ”Kär fisk har många namn”, Språktidningen 5/2016, ”Snacka som folk”, Språkbloggen.

 

Ingrid H Fredriksson är Sydsvenskans och HD:s språkvårdare. Mediespråk publiceras i Sydsvenskan och i Språkbloggen på Sydsvenskan.se torsdagar udda veckor. Sommaruppehåll 4/8, 18/8, 1/9.


Taggar