Språkbloggen 7 juli 2016 • Uppdaterad 8 juli 2016

Mediespråk: Mördarflugan har två svenska namn

Drosophila suzukii (Matsumura).Foto: Alnarp

Det finns anledning att se upp med småkrypen.

I Sydsvenskan med flera medier läser vi denna sommar om suzukiflugan och tajgafästingen, på vår webb under den ödesmättade samlingsrubriken ”Insektshotet”, som liksom lovar att det kommer fler kryp att vara rädd för.

Flugan siktades i Sverige för två år sedan, fästingen har nyligen påträffats i Kalix och Haparanda skärgårdar. Båda är fruktade av olika skäl och på goda grunder.

Flughonan lägger ägg i bär och frukt och kan förstöra hela odlingar.

Fästingen kan sprida TBE-virus till människor, med högre dödlighet än det som sprids av vanliga fästingar. Åter är det honan som är skräcken. Det är ”nästan alltid de adulta fästinghonorna som angriper människor”, skriver Läkartidningen.se (4/7 2016).

Som skadegörare spelar suzukiflugan i samma division som en gång coloradoskalbaggen, hotet mot potatisodlingar. En del forskare drar paralleller till spansk skogssnigel med tilläggsnamnet mördarsnigel. ”Mördarfluga” och ”mördarfästing” är också vad flera nyhetssajter kallar de nya insektshoten. På kvällstidningsmanér.

Det finns anledning för medierna att uttrycka sig precist när det gäller namn på insekter och spindeldjur som gör skada och sprider smitta. Forskarna använder sinsemellan, och i regel också i kontakt med journalister, de vetenskapliga namnen på arterna, det vill säga de latinska namnen enligt Carl von Linnés system med ett släktnamn följt av ett artepitet. Släktnamnet skrivs med stor begynnelsebokstav, artepitetet med liten.

Bananflugans släkting som i medierna surrat runt som suzukiflugan heter Drosophila suzukii. Bananflugans vetenskapliga namn är Drosophila melanogaster. Ixodes persulcatus är tajgafästingens latinska namn; den vanliga fästingen heter Ixodes ricinus.

Vetenskapliga namn kan förekomma i nyhetstext som faktainslag, men hör annars till fackspråket. I rapporteringen bör etablerade svenska namn användas. Bananfluga är så etablerat att det finns i ordböckerna. Hur nya namn bildas är i sig något av en vetenskap; hos Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet finns detaljerade riktlinjer. Tajgafästing, eller taigafästing, är en benämning helt enligt reglerna, varav en innehåller lydelsen ”bör säga något om arten eller gruppen, t.ex. om hur den ser ut, var eller hur den lever …”.

Suzukifluga verkar däremot vara ett namn fångat i flykten. Arten har sitt ursprung i Sydostasien. Flugan beskrevs först av japanen S Matsumura 1931. Att det latinska artepitetet slutar på -ii avslöjar en genitivändelse. Överfört till svenska ger det en diffus koppling till japanskan men säger inget om arten.

Ändå tycks detta svenska namn ha slagit ut ett som bildats helt enligt reglerna och tidigare använts av såväl Sveriges lantbruksuniversitet som Jordbruksverket: körsbärsättiksflugan. Synd.

Det finns anledning att se upp med suzukiflugan.

 

MER OM ARTER
1. Vetenskaplig namngivning. Taxonomer arbetar med systematik; de upptäcker, beskriver, namnger och klassificerar organismer. Namngivningsprocessen kan ta flera år.

2. Trivialnamn. Ibland kallas de svenska namnen trivialnamn, en term som definieras ‘allmänt vedertaget ämnesnamn’ i Rikstermbanken och används inom kemi och biologi om icke systematiska namn.

3. Källor. Artdatabanken som drivs av SLU har omfattande information om taxonomi och artförteckningar: artdatabanken.se och artfakta.artdatabanken.se. Bästa googlingen: Drosophila suzukii.

 

Ingrid H Fredriksson är Sydsvenskans och HD:s språkvårdare. Mediespråk publiceras i Sydsvenskan och i Språkbloggen på Sydsvenskan.se torsdagar udda veckor. Sommaruppehåll 4/8, 18/8, 1/9.


Taggar