Språkbloggen 13 oktober 2016

Mediespråk: Tydligt med kommat på rätta stället

Bild: Håkan Röjder

Kommatecken markerar en kort paus efter ett ord eller en fras inne i en mening, men vilken nytta gör de?

Den som har lärt sig grammatisk kommatering, det vill säga att låta grammatiken bestämma var tecknen ska placeras, skulle säga att komma behövs för att göra textbyggets konstruktion begriplig. Så var det förr, men denna kommateringstyp är sedan länge ersatt av tydlighetskommatering. Begripligheten är inte inriktad på den grammatiska strukturen utan på innehållet. Kommatecknen ska helt enkelt hjälpa till att göra en text tydlig och läsbar, vilket är viktigt inte minst i nyhetsspråket. Och mer än så: ett uteblivet eller ett felplacerat komma kan i värsta fall påverka en menings betydelse.

Den gamla kommateringsskolans förespråkare finner möjligen den ”nya” kommateringen lättsinnig och godtycklig, men regler saknas inte, och det är fortfarande viktigt att hålla reda på vad som är huvudsats och vad som är bisats. Regeln att komma alltid måste sättas ut före en attsats är dock borta en gång för alla. Bisatser som är nödvändiga för att en mening ska bli fullständig, grammatiskt och innehållsligt, föregås inte av ett komma utan skrivs så här: Det är meningen att han ska få komma hem.

Led som hör ihop får inte heller skiljas åt av ett komma. Ett subjekt, hur långt det än är, ska hänga ihop med predikatet: Statistik från Statistiska centralbyrån[] visar på ett kraftigt prislyft för villor. Inte heller objektet får föregås av komma: För företaget innebär affären[] en ökad orderingång.

Satser med gemensam satsdel (satsdelen är utsagd i första satsen och underförstådd i nästa) behandlas på samma vis: Hon är ekonom och arbetar på en bank.

I följande fall sätts kommatecken:

I uppräkningar där ett bindeord är utelämnat: Det fanns röda, gula, vita och blå blommor.

Mellan fullständiga huvudsatser som samordnas med och, eller, utan eller men. Komma kan och bör alltså stå framför ett och som samordnar två huvudsatser: Flickan hittades välbehållen, och alla är mycket tacksamma för polisens insats. Om huvudsatsen efter bindeordet är kort går det givetvis att hoppa över kommatecknet: Människan spår och Gud rår.

På båda sidor om ett inskott: Ägaren, som är en 50-årig man, begärde 37,5 miljoner kronor för villan.

Vid fristående fraser, till exempel mellan replik och sägesats (mediespråkets pratminus): – Jag är nöjd med priset, säger en belåten säljare.

Vid klargörande tillägg och utrop: Den gubben går inte, tyvärr. Jaså, nu duger det att komma.

Vid samordning med dels … dels, ju … desto, än … än, ömsom … ömsom: Vi plockade dels körsbär, dels plommon. Ju fler som vill vara med, desto bättre blir resultatet. Bilen for än hit, än dit. Det var ömsom sol, ömsom regn.

Ingen tydlighetskommatering utan regler, det är tydligt.

 

 

PAUS MED TANKSTRECK
1. Konstpaus. Tankstreck signalerar en oväntad vändning: Nu har han fått svar på sin anmälan – och ett åtal för narkotikasmuggling. Om man vill ange en så kallad konstpaus är tankstreck rätt tecken: Han var bra på att göra – ingenting alls.

2. Inskott. Tankstreck kan, liksom parentes och komma, markera inskott i en text och är den starkaste markören av de tre. Det signalerar ett avbrott i meningen och betonar det ”instreckade” (parentesen är svagast och markerar att något skjuts in i förbifarten): Han kan inte flytta – och inte hans bror heller – så länge fadern är i livet.

3. Komma? Håller tankstrecket på att bli det nya kommatecknet? I nyhetstext används det allt oftare som paustecken utan att signalera en oväntad vändning: Många föräldrar har överklagat besluten – men kommunen har vunnit varje gång. Kvinnan nekar till anklagelserna – som nu inte bara gäller mord utan också mordbrand. Tvärtom – det var en normal uppgång.

 

Källa: Svenska skrivregler (Språkrådet).

 

Ingrid H Fredriksson är Sydsvenskans och HD:s språkvårdare. Mediespråk publiceras i Sydsvenskan och i Språkbloggen på Sydsvenskan.se torsdagar udda veckor.


  • LLirarn

    Tydlig och bra information om kommatering.
    Min fråga gäller den sista meningen i första stycket. Den börjar med ett ”Och” och innehåller ett kolon som följs av ”ett” som är skrivet med liten bokstav.
    Som jag minns från min skoltid på 70-80 talen bör man inte börja en mening med ”Och”. Är detta en gammal regel som inte gäller idag?
    Vidare lärde vi oss att man bör skriva stor bokstav efter ett kolon. Är även denna regel gammal?
    Jag ser fram mot dina kommentarer på detta.

    • Hej, och tack för din kommentar. Jodå, det går bra att börja en mening med och (och men). Det kan sägas vara ett stilistiskt grepp för att uppnå kontrastverkan, för att framhäva förhållandet till det som sägs i den föregående meningen. Man bör förstås undvika upprepningar.
      Beträffande stor eller liten bokstav efter kolon gäller följande:
      • I regel liten bokstav om det som följer efter tecknet är uppräkningar, exempel, förklaringar, förtydliganden och sammanfattningar. Stor bokstav när det som kolonet signalerar sträcker sig över flera meningar.
      • Stor bokstav efter kolon när det som följer är ett citat, en replik, en tanke eller liknande som uttrycks i en anföringssats.
      • Stor bokstav efter kolon om det som följer är en frågesats eller en utropssats.