Språkbloggen 10 november 2016 • Uppdaterad 7 mars 2017

Mediespråk: En katastrof kommer sällan ensam

Det är katastroftider. Krig och terror driver människor på flykt, flera av dem dör på farliga flyktvägar, jordskalv och översvämningar tar liv och ödelägger land, sjukvården saknar resurser, fotbollsmatcher äventyras av regnblöta planer, mobiltäckningen är på sina håll undermålig, ljudnivån i skolmatsalar är hög – och efter en exempellös kampanj och en valrysare har USA fått en ny president.

Det är katastroftider, i det stora och i det lilla.

Katastrof ‘stor olycka med omfattande förstörelse; personlig olycka’ hör till de brett använda orden i medierna. De ovan nämnda omständigheternas gemensamma nämnare är att de i mediespråk beskrivits i katastroftermer. Katastrof är en tacksam sammanfattning av en person, en händelse eller en utveckling som uppfattas orsaka skada eller ge negativa följder, i varierande grad, och ett oemotståndligt rubrikord. Det fungerar utmärkt i sammansättningar och avledningar: katastrofval, katastrofmatch, katastrofsiffror; katastrofal, katastrofalt dålig. Men katastrof har sina sidor.

En intervjuperson som anser att något är katastrofalt citeras gärna. ”Det vore katastrofalt”, sa till exempel statsminister Stefan Löfven efter ett omtalat dopningsavslöjande nyligen och menade att det vore illa om idrottens anseende skadades av alla dopningsfall och misstankar om dopning.

När tidningen en dag i oktober rapporterar om dels en hotande katastrof, dels en befarad negativ följd av ett EU-beslut får läsaren ett exempel som stämmer till eftertanke:

1. Dammbyggen längs Mekongfloden i Sydostasien hotar fiskbestånd och därmed matförsörjning, och en redan krympande flock delfiner är nära utrotning. ”Om vi inte kan fiska vet jag inte hur vi ska få mat”, säger en fiskare.

2. EU:s nya fiskekvoter för Östersjön påverkar fisket i Öresund. ”Beslutet kan bli katastrofalt för turfiskebåtarna i Limhamn, Helsingborg och Råå”, skriver reportern.

Lika lite som Stefan Löfvens ”katastrofalt” är en väl avvägd beskrivning i förhållande till en orolig omvärld är ett hotat turfiske i Öresund en katastrof bredvid Mekongscenariot.

Katastrof i vardagsspråk och mediespråk hör inte bara till de brett använda orden utan också till de överanvända. I talspråkets subjektiva beskrivningar vilar överdriften. Och det händer att den letar sig in i nyhetstext. Allt som beskrivs som katastrof är inte katastrof i betydelsen ‘stor olycka med omfattande förstörelse’.

Det måste en reporter förhålla sig till genom att väga orden och inte utan vidare återge en subjektiv upplevelse hos en intervjuperson som en objektiv beskrivning.

 

PARALLELLA K-ORD

1. Kris. Ett kort ord med vid betydelse: ‘en mycket svår situation’. Det är givet att kris, precis som katastrof, är en rubrikfavorit och ett användbart ord som ibland överanvänds. Rubrikordet ”Havsiskris” till en TT-artikel om den rekordtunna havsisen i Arktis måste man bara gilla.

2. Kaos. Också ett kort ord som fungerar i många sammanhang och som är som gjort för bred användning. Kaos definieras ‘total oordning’ och passar, precis som kris, i sammansättningar, både som förled och som efterled. Vem har inte läst om parkeringskaos, dagiskaos, trafikkaos? Kan bli nött men knappast urvattnat.

 

Ingrid H Fredriksson är Sydsvenskans och HD:s språkvårdare. Mediespråk publiceras i Sydsvenskan och i Språkbloggen på Sydsvenskan.se torsdagar udda veckor.