Mer om dokumentärfilmerna
I dag har jag sett Hassans dokumentärer igen, de var fantastiska.
En handlar om trafficking. Förr levde de fattiga på landet mest på att odla opium. Men påtryckningar från omvärlden och afghanska regeringen har gjort det svårt för bönderna och de fattiga att klara sig på det, så de skickar sina barn utomlands med smugglare och det har blivit vad de lever av nu. Men det slutar oftast i tragedi, många av barnen blir slavar som skickas mellan olika länder och utnyttjas för prostitution, arbete eller organhandel.
I dokumentären följer de en far som skickar sina två söner med en smugglare som säljer dem. En av dem lyckas fly och återvända till sin familj, men den andra arbetar som slav i en pakistansk familj i flera år. I slutet återförenas han med sin familj.
Av alla barn som familjerna skickar till Europa är det bar en liten del som kommer fram, resten dör på vägen eller blir slavar. Och många av dem som kommer fram får inte asyl utan blir tillbakaskickade till Afghanistan.
Den andra dokumentärfilmen var om en artonårig tjej från ett konservativt område i norra Afghanistan som ville ställa upp i presidentvalet, men hon hade ingen utbildning och de flesta ville inte ge henne sitt stöd, särskilt som området styrs av talibanerna.
Den sista filmen handlade om burkan (eller chadarin). En tjej försöker ta reda på hur det kommer sig att plagget används eftersom det inte är en del av afghansk kultur. Det kommer tydligen från Indien och Pakistan.
Jag hoppas verkligen att alla tre filmerna sänds i Sverige någon gång.
