Jag är hela tiden med fem eller fler vänner, de känner sig ansvariga för mig så de bevakar mig. Jag väntar mig inte det, och de gör det trots att det innebär en risk. Jag är stolt över att ha sådana vänner.

I dag träffade jag min gamle barndomsvän Salim. Han kandiderar till parlamentet. Jag kan knappt tro det, haha, vi träffades och drog våra vanliga gamla skämt.

Alim, jag och Salim x2 (också på valaffischen!)

Han, jag och Alim gick i skolan ihop, och efter skolan gick vi omkring, hängde efter tjejer och spelade fotboll med ett lag som hette Bakhter. Allt har förändrats så mycket sedan 2002. Jag blev tv-stjärna och stack till Sverige, Alim har ett bra jobb på presidentens presskansli och Salim har blivit politiker och miljonär på affärer (jag vet inte riktigt vilken sorts affärer), men vi ser fortfarande varann på samma sätt som under vår bästa tid i livet. Vi ska snart äta middag och snacka mer om allt som hänt de senaste åren och jag ska berätta allt för er.

Nu är jag i centrala Kabul, i Share Naw, med mina vänner och förbereder en fest ikväll. Vi har fått tag i svensk Absolut vodka, en massa öl och en flaska Bacardi med mintsmak, det blir perfekt till mojitos.

Alkoholen kommer från Natobaserna och en del smugglas in från grannländerna. Den säljs i vanliga affärer men de måste känna en och lita på en för att sälja. Och för att de ska göra det måste man bli presenterad av någon de känner. Hassan har köpt i en sån affär, det var inga problem.

Det blir jag, Alim, Hassan, Masoud och en av Hassans kompisar på festen, plus ägaren till lyxrestaurangen som bjöd in oss till sin invigning. Den ligger förresten också här i Share Naw, vid Chelsea supermarket. Jag tänker på en del kändisar jag träffade på invigningsfesten, folk som jag gav en chans i tv en gång och nu har de blivit stjärnor.

Det blir fyrverkerier i hela Kabul för att fira id, det blir fint och jag ska bli full som jag har varit ibland i Stockholm.

En speciell sak som har hänt i dag var att jag träffade ett fan, en söt tjej, hon typ älskar mig och berättade om alla sina känslor i kanske en minut. Jag sa okej, tack, men det var som att någonting började, så jag hoppas på mer.

Taggar:alkohol, fest, id, politiker
Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg