Inga talibaner kvar i vår stadsdel
Nu kring den 11 september minns jag de sista dagarna av talibanernas styre för nio år sedan. De amerikanska B52-planen bombade deras baser. Jag gick på journalisthögskolan då, ”nu är det slut med dem” sa vi till varandra.
Folk var glada och på slutet var alla ute och försökte fånga en talib. Några i vårt område fick tag i en från Punjab i Pakistan, och alla ville slå och sparka honom. Nu finns det inga talibaner i vår stadsdel.
I dag har jag varit med ett par vänner i Microyan, ett höghusområde som ryssarna byggde på 70-talet, och på några andra ställen i Kabul och fotograferat.
Det är svårt att fota för säkerheten är hög, särskilt i de övervakade finare stadsdelarna som runt Gulbahar center. Men med en liten muta går det oftast.
Gatorna är nästan tomma på grund av id-helgen, butikerna är stängda men restaurangerna är öppna och man blir väldigt suktad av kebablukten överallt.
Ikväll lyssnar jag på Abba igen och längtar efter Sverige och min flickvän. Jag bränner en cd med Abba åt min moster, hon älskar mina skivor.




Pingback: Rasismen i Väst är inget – Tillbaka till Afghanistan