Rasismen i Väst är inget
Jag är trött för jag har inte sovit ordentligt sen jag kom hit. Jag läser kommentarerna här på bloggen. Nån som verkar vara rasist skriver en grej som gör mig riktigt förbannad. Han skriver att hazarer som jag (den tredje största befolkningsgruppen) har kommit till Afghanistan från Mongoliet och Kina, och skulle inte ha rätt att skriva något om afghaner.
Man hör ju om rasismen i Väst men den är inget mot i Afghanistan. Och en del afghaner som till och med vuxit upp i Väst kniper ihop ögonen och stänger av sina sinnen. Det är sorgligt.
Andra som kommenterat har gått på den negativa propagandan och tror att det jag berättar är sagor eller påhitt. De tror inte det finns annat än droger, krig, talibaner och al-Qaida här, och att hela landet är ett dammigt helvete.
Mamma och pappa jobbade hårt för att vi skulle få det bättre när jag var liten, och nu är vi en medelklassfamilj. Om jag kom från överklassen skulle jag ha ett slott i Kabul och tre fyra bilar och en miljon dollar på banken. Men det spelar ingen roll var man kommer ifrån om man inte kan ta vara på livet, vara med dem man gillar och fira högtider tillsammans.
Jag vill visa en positiv bild av Afghanistan, men det betyder ju inte att man aldrig kan kritisera något. Framstegen under de fem år jag varit borta är enorma.
I dag gick jag och hälsade på Sima Safa på Radio Arman. Jag gillar henne. Hon är en av landets bästa radio-dj:ar och fortsätter köra ”Good Morning Kabul” fast hon har gift sig.
Sen träffade jag min universitetskompis Shoja Zaki som är nyhetspresentatör på Tolo TV:s nyhetskanal. Vi hoppade in i hans 2009 Cruising Toyota och drog till Charikar där vi åt bolani, en slags pannkakor fast salta och fyllda med mosad potatis, röd chili och hemgjord yoghurt.
