Ministerbesök

Under torsdagen så dök Kulturministern upp och besökte oss i Uppåkra. Lena kom mitt under pågående skolvisning och vi hade också besök av en internationell grupp med studenter från tekniska högskolan i Lund. Det var mycket på en gång men det löpte på fint. Kulturministern blev, till skillnad mot de andra besökarna,  bjuden på en mycket välsmakande lunch. Det roliga var att jag och Lars Larsson fick äran att flankera henne vid bordet. Hon var en trevlig och engagerad bordsdam.

Arbetet i tältet förlöpte under dagen på trots alla besök. Lergolvet till brandhuset blottläggs kvadratmeter för kvadratmeter. Studenterna har fullt upp med att vattensålla och plocka förkolnade sädeskorn från sållnäten. Oftast rör det sig om det vanliga materialet djurben och keramik men under fredagen så dök det upp en liten överraskning. I ett av stolphålen som varit skott med ordentliga stenar och tillhörde det vikingatida långhuset visade sig innehålla ett litet men rafflande fynd. Det var en liten guldgubbe. Vid en närmare granskning av det lilla guldblecket visade det sig attdet egentligen var en dubbelgubbe. Motivet är en man och en kvinna som står vända mot varandra i profil. Riktigt var de gör är lite oklart men de ser ut att trivas. Fyndet är viktigt då det är en bra koppling som visar på en samhörighet mellan ceremonihuset och det vikingatida långhuset.

Fynd på tork, keramik och djurben 

Guldgubbe i sållkorg

Det finns 2 Kommentarer »

Fint besök

Fint besök i Uppåkra

Igår hade vi riktigt fint besök på utgrävningsplatsen. Det var mina brorsdöttrar som tittade förbi. De såg en utgrävningsplats som sjöd av liv. Studenterna har kommit igång bra och nu har de lärt sig att behärska inmätning med totalstation. Några har också börjat med att registrera och paketera fynd. Arbetet med att blottlägga lergolvet i brandhuset fortlöper och det återstår inte så många kvadratmeter av sotlagret i den delen av huset som vi kommer åt under denna fältkampanjen. Det har dykt upp en del fina saker och framför allt är det skärvor efter högkvalitativa keramikkärl. Det har hittats så mycket glasskärvor hitintills om vi jämför med sommarens utgrävning. Studenterna har också kunnat identifiera delar av den södra vägglinjen till det vikingatids långhuset vilket gäckat oss tidigare. Strax söder om husplatsen finns ett utelager som mestadels består av skörbränd sten och matavfall i form av djurben. I benmaterialet därifrån har det hittats enstaka människoben, del av en käke och revben. Det finns dock inga slaktspår på dessa ben vilket visar att det inte rör sig om matavfall. Detta har vi stött på tidigare men människobenen har då varit koncentrerade till en plats lite längre norrut. Vi har ännu inte riktigt kunnat förstå och förklara vad människobenen egentligen representerar men det kan röra sig om offrade människor. Vi fick även fint besök under onsdagen då en grupp medeltidsarkeologer från Litauen hälsad på.

Vårt kontor i den gamla prästgården har fejats ordentligt idag eftersom vi under morgondagen kommer att få besök av kulturministern. Mer om detta i morgondagens bloggrapport.

Ett av det vikingatida husets takbärande stolphål undersöks

Glada besökare från Linköping

Tacka gudarna för att vi har tält när regnet öser ner, men lite läcker det in

Skriv en kommentar »

Ett anmärkningsvärt fynd

Det var inte utan att vi blev lite förvånade när det redan under den tredje dagen poppade upp ett riktigt anmärkningsvärt litet fynd. Det rörde sig om ett litet hänge i renaste guld som återfanns i ett av de många stolphålen som bokstavligen talat har perforerat brandhuset. Huruvida det är ett tappat fynd eller ett medvetet nedlagt föremål vet vi inte eftersom hänget låg i omrörda jordmassor. Men blotta närvaron av detta och andra praktfulla föremål visar på Uppåkrabornas status, åtminstone de som bott i denna delen av boplatsen.

Hänget är av en typ som arkeologer kallar för ett genombrutet hänge. Detta då det är öppet i mitten. Själva hänget består av två ringar med en upphängningsögla. Exemplaret är lite udda då ringarna är sammansatta på en platta. I mellanrummet mellan ringarna och på plattan finns rester efter tunna prydnads trådar. Vid upphängningsöglan finns påödade guldkulor. Ett par kulor finns också på baksidan som annars inte är så märkvärdig. Men det är ett riktigt avancerat guldsmedsarbete. Hänget kan förmodligen dateras till 500-tal efter Kristus, dvs folkvandringstid och bars sannolikt av en förmögen kvinna. det är inte utan att vi kan misstänka att hon bodde i brandhuset. Liknande hängen har påträffats i kombination med flera guldbrakteatrar och som tillsammans bildat praktfulla halsband.

Utöver guldhänget kom det en del fina keramikskärvor och delar av bronsbeslag. Vi har också fint besök från Madrid. Det är Luis som är osteolog och expert på mänskliga kvarlevor från massgravar och att identifiera våldsamma dödsorsaker. Luis håller föreläsningar för oss och har också tittat lite på vårt genomstungna skulderblad som upphittades i somras.

Glad upphitterska

Genombrutet hänge  framsida

Baksida

Luis håller föreläsning om skelett

1 Kommentar »

Cirkus Uppåkra har återigen gläntat på tältduken

I måndags körde vi igång den sista etappen av 2009 års arkeologiska utgrävningar i Uppåkra. Återigen är det brandhuset från 5-600-talet som skall undersökas. Vi har kämpat med den lämningen sedan 2008, men nu hyser vi stora förhoppningar om att kunna blottlägga den gula golvleran och på så sätt få en mera samlad bild av vad som egentligen hände i och kring huset för nästan femtonhundra år sedan när det brann. Hur många människor var det som omkom i samband med branden. Denna händelse är en viktig bit till det stora pusslet om Uppåkra.

Med i undersökningsgruppen är förutom Gittan också Johanna som också är en erfaren fältarkeolog och Torbjörn som är en mycket rutinerad osteolog, benspecialist, samt 17 stycken ivriga arkeologistudenter. Studenterna är en brokig samling med både isländska och holländska inslag. Engelska är därmed det allmänna språket under fältkursen, vilket är lite roligt. Under hela veckan har vi besök av studenter som går en fortsättningskurs i arkeologi och som leds av Professor Larsson.

Under måndagen blev de inte så mycket grävt utan studenterna läste in sig på de rapporter som skrevs i somras. Tanken är att de skall ta vid där sommarstudenterna slutade. Så det var först under tisdagen som det började lyftas lite jord på allvar i tältet. I morgon får vi besök av en spansk gästforskare.

Det finns 2 Kommentarer »

Nu börjar utgrävningarna igen

Måndag 28 september sätter arkologerna åter spadarna i marken i Uppåkra. Den första rapporten från arbetet kommer inom kort. Längst ned på sidan finns bakgrundsartiklar om uppåkra och undersökningarna.

Skriv en kommentar »

Slutspurt

De sista rapportdagarna avverkades i ett högt tempo studenterna, skrev flitigt på sina rapporter och letade frenetiskt i arkeologiböcker efter liknande fynd som kunde hjälpa till med att datera deras undersökta jordlager. Samtidigt forcerades fyndregistreringen ju närmare klockan tickade mot fyraslaget på fredagen. Det rörde sig om ett stort fyndmaterial som skulle registreras färdigt på en ganska kort tid. Det visade sig att det hade dykt upp ett fint keramikmaterial. De flesta skärvorna hittades dock i omrörda lager, i gropar och stolphål. Dessa fynd låg därför inte där de tappades utan de hade grävts upp och hamnat i en yngre fyndsituation. De värdefullaste fynden ur ett dateringsperspektiv är de som kommer där de en gång tappades. Men de fynden som kommer från omrörda lager kan ändå berätta om vad som hänt på platsen tidigare. Vi kunde också konstatera att det låg flera hus under vårat brandhus och fyndmaterialet i groparna kom sannolikt ur dessa jordlager. Det äldsta fynden var keramikskärvor som daterades till perioden år 0 och fram till 200-talet efter Kristus. Skärvorna är väldigt karakteristiska, tunna med en tjock mynningskant som är fint profilerad. Mycket talar för att den äldsta huskroppen torde ha varit i bruk under den tiden. Här finns således ett helt fantastiskt och med tanke på bevarandegraden också ett unikt framtida arkeologiskt material.

Under torsdagen åkte vi på exkursion till en annorlunda fornlämning, Rönneholms mosse. I mossens torvlager finns lämningar från den äldsta stenåldern. Här fanns spår efter övernattningsplatser med enkla hyddor och flintslagningsplatser, intressant skillnad gentemot Uppåkras stabila och praktfulla bebyggelse.

Detta blir också mitt sista inlägg för den här gången. Vi kommer att ge oss på Uppåkra igen lite senare i höst och vi kommer att ha en öppet hus dag i sommar med lite föreläsningar och annat. Tack till alla som läst bloggen och besökt oss i Uppåkra. Sist men inte minst så måste jag berätta om mina döttrar som för tredje året i rad har vunnit en tennisturnering i dubbel, Havsbadsspelen i Ängelholm.

Koncentrerad rapportskrivare

Koncentrerade rapportskrivare

Grävningsgänget

På studiebesök på Rönneholms mosse, den tredje Ringssjön.

Fina fynd från Uppåkra. Vävtyngd som höll varpen sträckt.

Krukskärva daterad till perioden år 0-200 e.kr.

Förkolnat spannmål, mestadels korn, från brandhus

Märkligt föremål i horn

Slungsten, hemskt vapen

Karta över undersökningsområdet, Rött är instörtade lerklineväggar

1 Kommentar »

Registrering och stratigrafi

Den vanliga bilden av arkeologer är grävmomentet, men en lika stor insats sker efter fältarbetet med att registrera fynd och rengöra verktyg mede mera. Ytterligare ett viktigt arbetsmoment är att gå igenom den stratigrafiska dokumentationen. I fält arbetade studenterna med mindre delfält och varje lager eller grop som undersöktes dokumenterades både genom en ritning och med en blankett. På blanketten anges lagrets, eller enheten som den kallas, karaktär och fysiska relationer. Det sistnämnda innebär att lager som ligger över och under anges i ett relationsschema. Nu har vi roat oss med att sätta samman alla de undersökta enheterna i ett samlat relationsschema och det kallar vi för en matris. Närmast kan en matris liknas vid ett kopplingsschema för en elektriker. Matrisen visar vilka lager som kan vara samtida och vilka som inte kan vara det och på så vis kan vi så att säga bygga ihop lagerfragment till grupper som vi tolkar höra samman. Dessa kan då till exempel bilda huslämningar eller enskilda avfallsgropar eller något annat.  Jag har full förståelse för att detta kan låta lite krångligt men med lite vana så är det ett rutinarbetet. Det är också ett lite spännande att se om de iakttagelser som gjordes i fältsituationen verkligen håller när vi kontrollerar med ritningar och blanketter. Samtidigt som vi arbetar med stratigrafin så sitter en av grupperna och registrerar fynd för allt vad tygen håller och grupperna byts av med jämna mellanrum. Det är många skärvor och benbitar som har samlats in och som måste vägas mätas och bestämmas innan det kan registreras.

Dataregistrering, mycket att hålla reda på.

Rapportarbetet är kanske inte lika spännande som att stå vid sållningen.

Studenter i arbete med stratigrafisk matris, ett inte helt lätt arbetsmoment.

Fundersamma arkeologer

Skriv en kommentar »

Jord och tårta

Den sista grävdagen inföll och det blev lite stressigt på sluttampen. Under nästa vecka kommer studenterna att registrera och skriva rapport. Studenterna har arbetet på ordentligt och  hunnit med mycket trots värmen och den lite kvava luften i tältet. Vi har dock sluppit direkt solljus varför jorden behållit sin fukta och det har faktiskt varit ypperliga grävomständigheter. Som alltid så tyckte vi att det skulle bli tämligen enkelt att undersöka de olika husen, men som så ofta inom arkeologin så har det dykt upp nya frågor. Förmodligen är det fler husgenerationer som överlagrar brandhuset, från  5-600-talet, än vad vi räknade med. Och det är ju skoj. Vi får vänta och se tills studenternas rapporter är klara. Bloggandet kommer att fortsätta även under rapportveckan och då hoppas jag kunna presentera ett preliminärt resultat och lite fler roliga fyndbilder. Den sista hektiska dagen avslutades på ett gammalt traditionellt arkeologvis med tårta som äts med grävsked.

Översikt mot väster, Ett sammelsurium av storlphål, gropar  och brandlager

De sista kulturlagren mäts in, både på ritfilm och digitalt

Arkeologmingel med tårta

Vacker hornnål som möjligen använts vid bildvävnad

Långväga mynt präglat av Julia Mamaea, som också är porträtterad. En vacker tös. Bernt har gjort ett raskt och vackert arbetet med konserveringen av myntet. Det var ju bara en grön ärgad klump när det påträffades i jorden.

Sent under torsdagen påträffades en del av ett skulderblad från en vuxen människa. Det var eldpåverkat men det hade också en skada som kan ha uppkommit av ett spetsigt och tveeggat föremål, se detaljbild. Vi får låta osteologerna, benexperter, titta på detta lite noggrannare på detta innan skadan är godkänd. Kanske en utmaning för våra vänner på tekniska roteln.

Detalj av möjlig stickskada

I maj så gjorde vi en mindre undersökning av kulturlagren kring ceremonihuset och påträffades bl.a. en guldgubbe och en ring men också stora mängder matavfall i form av djurben. Tänkte det kunde vara lite trevligt att visa dessa också, dock inte djurbenen.

Det finns 3 Kommentarer »

Fina fynd i jorden

I väntan på att myntet skulle bestämmas av experter så fortsatte vi med utgrävningsarbetet. Det visade sig att det inte var helt lätt att undersöka brandlagren då ytan är nästan perforerad av yngre stolphål och gropar. Några av grupperna har dock det lite enklare och där har kartläggningen och genomsökningen av brandlagren rullat på. Det är framför allt i öster vi något av husens gavelparti som det är som mest komplicerat men även där börjar brandhorisonter att blottläggas för undersökning. Det har gjorts en del mycket fina fynd. I öster framkom en liten bronsknopp med spår efter förgyllning. Vår arkeologiprofessor Lars Larsson menar på att den troligen suttit på en praktfibula. Någon hade också tappat en hornkam just före brandhuset byggdes så att den hamnade under lergolvet, det vill säga under sen folkvandringstid. I många av de större takbärande stolphålen ligger  de stora packningsstenar kvar som som stabiliserat stolparna trots att stolpen dragits upp. I Uppåkra är kulturlagren beskaffade så att ben och metallföremål är välbevarade men av trä återstår intet vilket ibland gör det svårt för oss att se m stolpar dragits upp eller ruttnat på plats. Men i många av de aktuella stolphålen ligger det massor av stenar där stolpen en gång stod vilket gör det lättare för oss att bestämma att stolpen dragits upp. Det mest spektakulära fyndet gjorde emellertid Maria som hittade en del av en vacker gulhalsring med stämpeldekor. En liknande men komplett ring hittades år 1921 i Trolleberg som blott ligger några kilometer från Uppåkra. Fyndet gjorde i samband med dikesgrävningar i en mosse. Den ringen vägde 1,2 kg och vårat fragment vägde inte riktigt lika mycket. Trots allt är det ett fantastiskt fynd som visar på den anmärkningsvärda rikedom som funnits i Uppåkra.

Förgylld bronsknopp till fibula (dräktspänne)

Hornkam från fokvandringstid

Stenpackning kring en bortdragen stolpe, bl a flera malstenar.

Ytterligare senpackningar kring stolpe

Glad Maria som hittat en del av en guldhalsring

Halsring, ett riktigt praktfynd

Baksidan på ett praktfynd

Grävningsbild, Gittan berättar om det senaste för intresserade besökare

Översiktsbild

Studenter i aktion

Arbetsbild

Evigt närvarande stolphålskluster

Det finns 3 Kommentarer »

Commodus

Under eftermiddagen så ringde äntligen våran konservator från historiska museet. Han hade lyckats med att avlägsna så mycket korrosion att han kunde läsa lite av den text som fanns på myntet. Bara den vetskapen gjorde att jag snabbt kunde utesluta att det rörde sig om några vikingatida Hedebymynt. Bernt var lite exalterad över den fina präglingen och den goda silverhalten samt menade att han kunde läsa någonting som kunde tydas som Julia och troligen ett kvinnoansikte. På andra sidan stod det någonting  i stil med Sp… och republik. Redan när namnet Julia nämndes förstod jag att myntet var gammalt redan när det hamnade i fyllningslagret till vårat stolphål. Det rörde sig ju om ett romersk mynt. Lars menade på att det troligen var präglat av den romerska kejsarinnan Faustina eller Faustina II. Det blev ju genast lite spännande för en av dessa romerska damer var ju faktiskt mor till kejsar Commudus. Commudus är ju en av de bärande rollerna i den kända filmen Gladiator. Myntet präglades någon gång kring 160 e.Kr. och det är ju tämligen rafflande att ett sådant litet mynt först har letat sig upp till Norden och hamnat i ett vikingatida hus femhundra år senare. För att slutligen återfinnas av arkeologer omkring 1800 år efter att det präglades, häftigt. Dessvärre var det ju inget bra fynd som kunde hjälpa oss att datera huslämningen eftersom det hade varit i bruk under så lång tid. Vi har ju flera keramikskärvor och andra fynd som berättar att huset var i bruk under vikingatid. Så det är bara att gräva vidare. Vi kommer också att få en säker bestämning av myntet när museets numismatiker Ulla fått titta på myntet.

Arbetet med det äldre brandhuset rullar på. Sotlagret, som ligger under de nedrasade lerväggarna, innehåller stora mängder förkolnade sädeskorn. Det är av en typ som heter skalkorn och som främst användes till ölbryggning, vilket passar bra in i den miljön vi undersöker.

Det finns 3 Kommentarer »