Under eftermiddagen så ringde äntligen våran konservator från historiska museet. Han hade lyckats med att avlägsna så mycket korrosion att han kunde läsa lite av den text som fanns på myntet. Bara den vetskapen gjorde att jag snabbt kunde utesluta att det rörde sig om några vikingatida Hedebymynt. Bernt var lite exalterad över den fina präglingen och den goda silverhalten samt menade att han kunde läsa någonting som kunde tydas som Julia och troligen ett kvinnoansikte. På andra sidan stod det någonting  i stil med Sp… och republik. Redan när namnet Julia nämndes förstod jag att myntet var gammalt redan när det hamnade i fyllningslagret till vårat stolphål. Det rörde sig ju om ett romersk mynt. Lars menade på att det troligen var präglat av den romerska kejsarinnan Faustina eller Faustina II. Det blev ju genast lite spännande för en av dessa romerska damer var ju faktiskt mor till kejsar Commudus. Commudus är ju en av de bärande rollerna i den kända filmen Gladiator. Myntet präglades någon gång kring 160 e.Kr. och det är ju tämligen rafflande att ett sådant litet mynt först har letat sig upp till Norden och hamnat i ett vikingatida hus femhundra år senare. För att slutligen återfinnas av arkeologer omkring 1800 år efter att det präglades, häftigt. Dessvärre var det ju inget bra fynd som kunde hjälpa oss att datera huslämningen eftersom det hade varit i bruk under så lång tid. Vi har ju flera keramikskärvor och andra fynd som berättar att huset var i bruk under vikingatid. Så det är bara att gräva vidare. Vi kommer också att få en säker bestämning av myntet när museets numismatiker Ulla fått titta på myntet.

Arbetet med det äldre brandhuset rullar på. Sotlagret, som ligger under de nedrasade lerväggarna, innehåller stora mängder förkolnade sädeskorn. Det är av en typ som heter skalkorn och som främst användes till ölbryggning, vilket passar bra in i den miljön vi undersöker.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg