De sista rapportdagarna avverkades i ett högt tempo studenterna, skrev flitigt på sina rapporter och letade frenetiskt i arkeologiböcker efter liknande fynd som kunde hjälpa till med att datera deras undersökta jordlager. Samtidigt forcerades fyndregistreringen ju närmare klockan tickade mot fyraslaget på fredagen. Det rörde sig om ett stort fyndmaterial som skulle registreras färdigt på en ganska kort tid. Det visade sig att det hade dykt upp ett fint keramikmaterial. De flesta skärvorna hittades dock i omrörda lager, i gropar och stolphål. Dessa fynd låg därför inte där de tappades utan de hade grävts upp och hamnat i en yngre fyndsituation. De värdefullaste fynden ur ett dateringsperspektiv är de som kommer där de en gång tappades. Men de fynden som kommer från omrörda lager kan ändå berätta om vad som hänt på platsen tidigare. Vi kunde också konstatera att det låg flera hus under vårat brandhus och fyndmaterialet i groparna kom sannolikt ur dessa jordlager. Det äldsta fynden var keramikskärvor som daterades till perioden år 0 och fram till 200-talet efter Kristus. Skärvorna är väldigt karakteristiska, tunna med en tjock mynningskant som är fint profilerad. Mycket talar för att den äldsta huskroppen torde ha varit i bruk under den tiden. Här finns således ett helt fantastiskt och med tanke på bevarandegraden också ett unikt framtida arkeologiskt material.

Under torsdagen åkte vi på exkursion till en annorlunda fornlämning, Rönneholms mosse. I mossens torvlager finns lämningar från den äldsta stenåldern. Här fanns spår efter övernattningsplatser med enkla hyddor och flintslagningsplatser, intressant skillnad gentemot Uppåkras stabila och praktfulla bebyggelse.

Detta blir också mitt sista inlägg för den här gången. Vi kommer att ge oss på Uppåkra igen lite senare i höst och vi kommer att ha en öppet hus dag i sommar med lite föreläsningar och annat. Tack till alla som läst bloggen och besökt oss i Uppåkra. Sist men inte minst så måste jag berätta om mina döttrar som för tredje året i rad har vunnit en tennisturnering i dubbel, Havsbadsspelen i Ängelholm.

Koncentrerad rapportskrivare

Koncentrerade rapportskrivare

Grävningsgänget

På studiebesök på Rönneholms mosse, den tredje Ringssjön.

Fina fynd från Uppåkra. Vävtyngd som höll varpen sträckt.

Krukskärva daterad till perioden år 0-200 e.kr.

Förkolnat spannmål, mestadels korn, från brandhus

Märkligt föremål i horn

Slungsten, hemskt vapen

Karta över undersökningsområdet, Rött är instörtade lerklineväggar

Den vanliga bilden av arkeologer är grävmomentet, men en lika stor insats sker efter fältarbetet med att registrera fynd och rengöra verktyg mede mera. Ytterligare ett viktigt arbetsmoment är att gå igenom den stratigrafiska dokumentationen. I fält arbetade studenterna med mindre delfält och varje lager eller grop som undersöktes dokumenterades både genom en ritning och med en blankett. På blanketten anges lagrets, eller enheten som den kallas, karaktär och fysiska relationer. Det sistnämnda innebär att lager som ligger över och under anges i ett relationsschema. Nu har vi roat oss med att sätta samman alla de undersökta enheterna i ett samlat relationsschema och det kallar vi för en matris. Närmast kan en matris liknas vid ett kopplingsschema för en elektriker. Matrisen visar vilka lager som kan vara samtida och vilka som inte kan vara det och på så vis kan vi så att säga bygga ihop lagerfragment till grupper som vi tolkar höra samman. Dessa kan då till exempel bilda huslämningar eller enskilda avfallsgropar eller något annat.  Jag har full förståelse för att detta kan låta lite krångligt men med lite vana så är det ett rutinarbetet. Det är också ett lite spännande att se om de iakttagelser som gjordes i fältsituationen verkligen håller när vi kontrollerar med ritningar och blanketter. Samtidigt som vi arbetar med stratigrafin så sitter en av grupperna och registrerar fynd för allt vad tygen håller och grupperna byts av med jämna mellanrum. Det är många skärvor och benbitar som har samlats in och som måste vägas mätas och bestämmas innan det kan registreras.

Dataregistrering, mycket att hålla reda på.

Rapportarbetet är kanske inte lika spännande som att stå vid sållningen.

Studenter i arbete med stratigrafisk matris, ett inte helt lätt arbetsmoment.

Fundersamma arkeologer

Den sista grävdagen inföll och det blev lite stressigt på sluttampen. Under nästa vecka kommer studenterna att registrera och skriva rapport. Studenterna har arbetet på ordentligt och  hunnit med mycket trots värmen och den lite kvava luften i tältet. Vi har dock sluppit direkt solljus varför jorden behållit sin fukta och det har faktiskt varit ypperliga grävomständigheter. Som alltid så tyckte vi att det skulle bli tämligen enkelt att undersöka de olika husen, men som så ofta inom arkeologin så har det dykt upp nya frågor. Förmodligen är det fler husgenerationer som överlagrar brandhuset, från  5-600-talet, än vad vi räknade med. Och det är ju skoj. Vi får vänta och se tills studenternas rapporter är klara. Bloggandet kommer att fortsätta även under rapportveckan och då hoppas jag kunna presentera ett preliminärt resultat och lite fler roliga fyndbilder. Den sista hektiska dagen avslutades på ett gammalt traditionellt arkeologvis med tårta som äts med grävsked.

Översikt mot väster, Ett sammelsurium av storlphål, gropar  och brandlager

De sista kulturlagren mäts in, både på ritfilm och digitalt

Arkeologmingel med tårta

Vacker hornnål som möjligen använts vid bildvävnad

Långväga mynt präglat av Julia Mamaea, som också är porträtterad. En vacker tös. Bernt har gjort ett raskt och vackert arbetet med konserveringen av myntet. Det var ju bara en grön ärgad klump när det påträffades i jorden.

Sent under torsdagen påträffades en del av ett skulderblad från en vuxen människa. Det var eldpåverkat men det hade också en skada som kan ha uppkommit av ett spetsigt och tveeggat föremål, se detaljbild. Vi får låta osteologerna, benexperter, titta på detta lite noggrannare på detta innan skadan är godkänd. Kanske en utmaning för våra vänner på tekniska roteln.

Detalj av möjlig stickskada

I maj så gjorde vi en mindre undersökning av kulturlagren kring ceremonihuset och påträffades bl.a. en guldgubbe och en ring men också stora mängder matavfall i form av djurben. Tänkte det kunde vara lite trevligt att visa dessa också, dock inte djurbenen.

I väntan på att myntet skulle bestämmas av experter så fortsatte vi med utgrävningsarbetet. Det visade sig att det inte var helt lätt att undersöka brandlagren då ytan är nästan perforerad av yngre stolphål och gropar. Några av grupperna har dock det lite enklare och där har kartläggningen och genomsökningen av brandlagren rullat på. Det är framför allt i öster vi något av husens gavelparti som det är som mest komplicerat men även där börjar brandhorisonter att blottläggas för undersökning. Det har gjorts en del mycket fina fynd. I öster framkom en liten bronsknopp med spår efter förgyllning. Vår arkeologiprofessor Lars Larsson menar på att den troligen suttit på en praktfibula. Någon hade också tappat en hornkam just före brandhuset byggdes så att den hamnade under lergolvet, det vill säga under sen folkvandringstid. I många av de större takbärande stolphålen ligger  de stora packningsstenar kvar som som stabiliserat stolparna trots att stolpen dragits upp. I Uppåkra är kulturlagren beskaffade så att ben och metallföremål är välbevarade men av trä återstår intet vilket ibland gör det svårt för oss att se m stolpar dragits upp eller ruttnat på plats. Men i många av de aktuella stolphålen ligger det massor av stenar där stolpen en gång stod vilket gör det lättare för oss att bestämma att stolpen dragits upp. Det mest spektakulära fyndet gjorde emellertid Maria som hittade en del av en vacker gulhalsring med stämpeldekor. En liknande men komplett ring hittades år 1921 i Trolleberg som blott ligger några kilometer från Uppåkra. Fyndet gjorde i samband med dikesgrävningar i en mosse. Den ringen vägde 1,2 kg och vårat fragment vägde inte riktigt lika mycket. Trots allt är det ett fantastiskt fynd som visar på den anmärkningsvärda rikedom som funnits i Uppåkra.

Förgylld bronsknopp till fibula (dräktspänne)

Hornkam från fokvandringstid

Stenpackning kring en bortdragen stolpe, bl a flera malstenar.

Ytterligare senpackningar kring stolpe

Glad Maria som hittat en del av en guldhalsring

Halsring, ett riktigt praktfynd

Baksidan på ett praktfynd

Grävningsbild, Gittan berättar om det senaste för intresserade besökare

Översiktsbild

Studenter i aktion

Arbetsbild

Evigt närvarande stolphålskluster