Fina fynd i jorden

Publicerad den 1 juli 2009 klockan 22:57 av Karl-Magnus

I väntan på att myntet skulle bestämmas av experter så fortsatte vi med utgrävningsarbetet. Det visade sig att det inte var helt lätt att undersöka brandlagren då ytan är nästan perforerad av yngre stolphål och gropar. Några av grupperna har dock det lite enklare och där har kartläggningen och genomsökningen av brandlagren rullat på. Det är framför allt i öster vi något av husens gavelparti som det är som mest komplicerat men även där börjar brandhorisonter att blottläggas för undersökning. Det har gjorts en del mycket fina fynd. I öster framkom en liten bronsknopp med spår efter förgyllning. Vår arkeologiprofessor Lars Larsson menar på att den troligen suttit på en praktfibula. Någon hade också tappat en hornkam just före brandhuset byggdes så att den hamnade under lergolvet, det vill säga under sen folkvandringstid. I många av de större takbärande stolphålen ligger  de stora packningsstenar kvar som som stabiliserat stolparna trots att stolpen dragits upp. I Uppåkra är kulturlagren beskaffade så att ben och metallföremål är välbevarade men av trä återstår intet vilket ibland gör det svårt för oss att se m stolpar dragits upp eller ruttnat på plats. Men i många av de aktuella stolphålen ligger det massor av stenar där stolpen en gång stod vilket gör det lättare för oss att bestämma att stolpen dragits upp. Det mest spektakulära fyndet gjorde emellertid Maria som hittade en del av en vacker gulhalsring med stämpeldekor. En liknande men komplett ring hittades år 1921 i Trolleberg som blott ligger några kilometer från Uppåkra. Fyndet gjorde i samband med dikesgrävningar i en mosse. Den ringen vägde 1,2 kg och vårat fragment vägde inte riktigt lika mycket. Trots allt är det ett fantastiskt fynd som visar på den anmärkningsvärda rikedom som funnits i Uppåkra.onsdag-bild-7

Förgylld bronsknopp till fibula (dräktspänne)

onsdag-kambild

Hornkam från fokvandringstid

onsdag-stenpackning1

Stenpackning kring en bortdragen stolpe, bl a flera malstenar.

onsdag-bild-3

Ytterligare senpackningar kring stolpe

onsdag-maria-guldrings

Glad Maria som hittat en del av en guldhalsring

onsdag-gludring-1

Halsring, ett riktigt praktfynd

onsdagguldring-baksida

Baksidan på ett praktfynd

onsdag-bild-8

Grävningsbild, Gittan berättar om det senaste för intresserade besökareonsdag-bild-1

Översiktsbild

onsdag-bild-2

Studenter i aktion

onsdag-bild-4

Arbetsbild

onsdag-bild-51

Evigt närvarande stolphålskluster

  • Jerry Rosengren

    Abundantia är i romersk mytologi överflödets gudinna. Hon framställes ofta på romerska mynt ösande pengar ur ett ymnighetshorn. Myntets personifikation på baksidan stämmer väl bra överens med Uppåkra vad gäller fynden av spannmål och vad vi vet om den fornskandinaviska världen. För god äring!

    Jerry Rosengren
    LUHM

  • Karl-Magnus

    Det var ju inte illa. Det finns många likheter mellan järnålderselitens gårdar.
    Ha det gott

  • Tobias

    Julia Mamaea präglade dock inga mynt med Abundantia på reversen. Denaren på bilden ser ut att vara RIC335. I så fall är det Felicitas (Lycka) som avbildas på reversen.

blog comments powered by Disqus

Kar-Magnus Lenntorp
Arkeolog vid Kulturen i Lund och har deltagit i utgrävningarna i flera år.
Om sitt arbete säger han:
- Drivkraften är viljan att få veta mer om de människor som en gång levde där.
- En utgrävning är spännande den påminner om en brottsplatsundersökning där man försöker ta reda på vad som hänt. Ju fler fynd desto närmre kommer man människorna som levde där.
- Arkeologi är till för allmänheten. Allt som vi lär oss ska förmedlas till allmänheten. Det är en av våra viktigaste uppgifter.


Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu