Det var inte utan att vi blev lite förvånade när det redan under den tredje dagen poppade upp ett riktigt anmärkningsvärt litet fynd. Det rörde sig om ett litet hänge i renaste guld som återfanns i ett av de många stolphålen som bokstavligen talat har perforerat brandhuset. Huruvida det är ett tappat fynd eller ett medvetet nedlagt föremål vet vi inte eftersom hänget låg i omrörda jordmassor. Men blotta närvaron av detta och andra praktfulla föremål visar på Uppåkrabornas status, åtminstone de som bott i denna delen av boplatsen.

Hänget är av en typ som arkeologer kallar för ett genombrutet hänge. Detta då det är öppet i mitten. Själva hänget består av två ringar med en upphängningsögla. Exemplaret är lite udda då ringarna är sammansatta på en platta. I mellanrummet mellan ringarna och på plattan finns rester efter tunna prydnads trådar. Vid upphängningsöglan finns påödade guldkulor. Ett par kulor finns också på baksidan som annars inte är så märkvärdig. Men det är ett riktigt avancerat guldsmedsarbete. Hänget kan förmodligen dateras till 500-tal efter Kristus, dvs folkvandringstid och bars sannolikt av en förmögen kvinna. det är inte utan att vi kan misstänka att hon bodde i brandhuset. Liknande hängen har påträffats i kombination med flera guldbrakteatrar och som tillsammans bildat praktfulla halsband.

Utöver guldhänget kom det en del fina keramikskärvor och delar av bronsbeslag. Vi har också fint besök från Madrid. Det är Luis som är osteolog och expert på mänskliga kvarlevor från massgravar och att identifiera våldsamma dödsorsaker. Luis håller föreläsningar för oss och har också tittat lite på vårt genomstungna skulderblad som upphittades i somras.

Glad upphitterska

Genombrutet hänge  framsida

Baksida

Luis håller föreläsning om skelett

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg