Idag, en härlig måndagsmorgon, tror jag verkligen att det gick upp för studenterna att det är ett riktigt pussel som de skall reda ut under de här tre veckorna. De olika huslämningarna kan verkligen liknas med ett 3D pussel där någon har slarvat bort mer än hälften av bitarna. De olika pusselbitarna utgörs av olika sorters jord och lerlager. En kollega till mig liknade arkeologi vid med att man vände upp och ner på en full papperskorg för att sedan plocka upp innehållet i den ordning de hamnade.

Arkeologi bygger på att vi plockar bort lager för lager samtidigt som vi försöker att bli kloka på varför jordlagren ligger där de ligger. Det är också viktigt att vi här noterar vilka lager som ligger över respektive under varandra. Det var en ung besökare som kommenterade sitt besök med att vi borde gräva snabbare men det är ju av största vikt att vi kan redogöra för hur jordlagrena och fynden hittades för att skapa trovärdighet för hur vi tolkar det som hänt i Uppåkra och andra platser.

Studenterna har krupit runt på sina ytor och kämpat med att reda ut de olika lagrenas relationer så att vi är säkra på i vilken ordning vi skall gräva bort dem. Flera yngre gropar på ytan har undersökts och i flera av dem hittades en del fina fynd, bland annat glasskärvor och en stort fragment från en människokranium samt flera hornkamsfragment. Den gruppen som arbetar med det yngsta huset har inlett utgrävning av de fyllningslager som ligger i groparna efter husets takbärande konstruktion.

Bifogar en detaljerad karta över den bäst bevarade huslämningen.

Det var lite svårt att få tidsschemat att räcka till under torsdagen så det blev helt enkelt inte tid till att skriva. Därför kommer torsdagens rapport från Uppåkra först nu, när midsommarfirandet har klingat av och en ny arbetsvecka raskt närmar sig. Torsdagen fältarbete förlöpte enligt planerna. Studenterna har dokumenterat, ritat kartor, över sina respektive områden och de första grupperna har börjat gräva en del stolphål och gropar som är yngre än brandhuset. Dessa kan höra till de yngre husen men vi måste också räkna med andra aktiviteter som inte tillhör någon av huslämningarna och vad vi brukar kalla för störningar, t.ex. kaningångar m.m. Det verkar emellertid som om vi har lokaliserat ett gavel parti bestående av flera förmodade stolphål som definitivt är yngre än hus 24 och torde därför höra till något av de yngre vikingatida husen. Vi får se om vi kan reda ut vilket hus som är aktuellt för gavelpartiet. Det har också kommit fram en hel del glasskärvor från de sotlagren tillhörande brandhuset. i och med rensarbetet. Några av skärvorna har vi direkt kunnat säga tillhör kärl som arkeologer kallar för Snartemokärl, efter en fyndplats i Norge. Kärlen kommer ursprungligen från Västeuropa och tillverkades under 4-500-talet. Flera av skärvorna har utsatts för en hög värme som lett till att skärvorna mjuknat men trots allt behållit sin struktur och sina detaljer. Tack vare detaljerna kan vi datera föremålen. Utöver glasskärvorna har det också framkommit en del keramikskärvor med tidstypisk dekor. Bland de mera spännande föremålen utmärker sig ett litet silverhänge format som en ring. Metallen är högklassig och därmed välbevarad. Skall se om jag kan ta ett foto på hänget på måndag.

Jag bifogar en liten karta över det område vi undersöker. Kartan visar ceremonihuset, som vi undersökt tidigare, och till höger det yngsta långhuset, som har arbetsnamnet hus 22. De äldre husen som vi arbetar med har samma utsträckning som detta varför det ger en ganska bra bild av undersökningsytan.

Idag var det tid för att de olika grupperna skulle få tilldelade sina respektive utgrävningsytor. Vi gjorde så att de fyra grupperna som skall arbeta med hus 22 fick i uppgift att kartlägga varsitt område som var strategiskt placerat så att ytorna ligger tvärs över huset. Då får vi flera tvärsektioner genom husets långsidor. Respektive yta är två gånger åtta meter och berör både ytterväggar och golvytor. Vi har valt ut att undersöka husets östra gavelparti. Riktigt var husets östra gavel verkligen var belägen är lite oklart. Vi trodde ifjor att vi fått fram en begränsning av huset men nu när ytan rensats så visar det sig att huset fortsätter längre åt öster än vad vi tidigare trodde. Det känns nu som jag måste göra en liten karta så att det är lättare för läsarna att följa med i resonemanget. Det är dock lite svårt att hinna med detta under de här första intensiva dagarna. I takt med att studenterna blir mera självgående så skall jag göra en karta till bloggen. Den femte gruppen som arbetar med det vikingatida långhuset kommer till skillnad från de andra att arbeta över hela ytan med de stolphål som ingått i det huset. I morse inledde Gittan med att lära studenterna att etablera totalstationen, vilket sker gruppvis. 

Idag var jag inne på Sydsvenskans kontor och chattade om Uppåkra. Det var intensivt men också en riktigt rolig timme. När jag sedan kom tillbaka till grävningen hade jag precis missat Ola, vår osteolog, som var på besök, trist men han kommer igen. Det hade också gjorts ett riktigt rafflande fynd idag. En av de absolut finaste glaspärlorna jag sett, bland de hundratalspärlor vi hittat i Uppåkras kulturjord. Den var helt enkel väldigt grann och kommer på bild under morgondagen.

Studenterna har jobbat på bra och rensat i stort sett hela undersökningsytan. Blottlagt ligger nu det vi kallar för hus 22, det vill säga det huset som arbetet skall fokusera på. Huslämningen består av vackert rödorangea brända lerlager, som är rester efter husets lerklinade väggar. Dessa lerlager ligger som fragment på ett större sotlager, som också är ett resultat av att huset brann. Och i de ytor av huset som vi undersökte i fjor framskymtar den gula golvleran. En lera som de människor trampade runt på som en gång vistades i huset. Det är faktiskt en riktigt vacker syn. Idag avslutade vi arbetsdagen med att dela in de sjutton studenterna i fem grupper. Fyra av dessa kommer att undersöka varsin del av brandhuset (hus 22) medan den femte gruppen skall arbeta med den pampiga vikingatida huslämningen, vars stolphålsgropar har skurit igenom de ler- och sotlager som tillhör hus 22. Vi har också riggat en sållställning så att allt skall vara färdigt för att starta den regelrätta utgrävningen av kulturjorden.

Tältet har visat sig vara ett riktigt lyckokast. Den höga takresningen och den ljusa tältduken gör att ljuset är förträffligt och vinden obefintlig gör att det är ypperliga omständigheter för arkeologi. Senast jag grävde i ett tält var under en synnerligen sträng vinter i Åhus. Där vintermörker i kombination med strålkastarbelysning skapade en märklig miljö. I Uppåkra och under sommartid fungerar det emellertid mycket bra. De guidade visningarna av grävplatsen fortsatte under dagen och det kom mycket folk på besök. Dessvärre krånglade högtalaranläggningen lite men det löste sig tillslut.

Några speciella fynd har inte påträffats ännu vilket inte är så konstigt då vi rensat en yta som tidigare varit blottlagd. Trots detta har det kommit en del fina glaspärlor och keramikskärvor.