Fint besök i Uppåkra

Igår hade vi riktigt fint besök på utgrävningsplatsen. Det var mina brorsdöttrar som tittade förbi. De såg en utgrävningsplats som sjöd av liv. Studenterna har kommit igång bra och nu har de lärt sig att behärska inmätning med totalstation. Några har också börjat med att registrera och paketera fynd. Arbetet med att blottlägga lergolvet i brandhuset fortlöper och det återstår inte så många kvadratmeter av sotlagret i den delen av huset som vi kommer åt under denna fältkampanjen. Det har dykt upp en del fina saker och framför allt är det skärvor efter högkvalitativa keramikkärl. Det har hittats så mycket glasskärvor hitintills om vi jämför med sommarens utgrävning. Studenterna har också kunnat identifiera delar av den södra vägglinjen till det vikingatids långhuset vilket gäckat oss tidigare. Strax söder om husplatsen finns ett utelager som mestadels består av skörbränd sten och matavfall i form av djurben. I benmaterialet därifrån har det hittats enstaka människoben, del av en käke och revben. Det finns dock inga slaktspår på dessa ben vilket visar att det inte rör sig om matavfall. Detta har vi stött på tidigare men människobenen har då varit koncentrerade till en plats lite längre norrut. Vi har ännu inte riktigt kunnat förstå och förklara vad människobenen egentligen representerar men det kan röra sig om offrade människor. Vi fick även fint besök under onsdagen då en grupp medeltidsarkeologer från Litauen hälsad på.

Vårt kontor i den gamla prästgården har fejats ordentligt idag eftersom vi under morgondagen kommer att få besök av kulturministern. Mer om detta i morgondagens bloggrapport.

Ett av det vikingatida husets takbärande stolphål undersöks

Glada besökare från Linköping

Tacka gudarna för att vi har tält när regnet öser ner, men lite läcker det in

I måndags körde vi igång den sista etappen av 2009 års arkeologiska utgrävningar i Uppåkra. Återigen är det brandhuset från 5-600-talet som skall undersökas. Vi har kämpat med den lämningen sedan 2008, men nu hyser vi stora förhoppningar om att kunna blottlägga den gula golvleran och på så sätt få en mera samlad bild av vad som egentligen hände i och kring huset för nästan femtonhundra år sedan när det brann. Hur många människor var det som omkom i samband med branden. Denna händelse är en viktig bit till det stora pusslet om Uppåkra.

Med i undersökningsgruppen är förutom Gittan också Johanna som också är en erfaren fältarkeolog och Torbjörn som är en mycket rutinerad osteolog, benspecialist, samt 17 stycken ivriga arkeologistudenter. Studenterna är en brokig samling med både isländska och holländska inslag. Engelska är därmed det allmänna språket under fältkursen, vilket är lite roligt. Under hela veckan har vi besök av studenter som går en fortsättningskurs i arkeologi och som leds av Professor Larsson.

Under måndagen blev de inte så mycket grävt utan studenterna läste in sig på de rapporter som skrevs i somras. Tanken är att de skall ta vid där sommarstudenterna slutade. Så det var först under tisdagen som det började lyftas lite jord på allvar i tältet. I morgon får vi besök av en spansk gästforskare.

Den sista grävdagen inföll och det blev lite stressigt på sluttampen. Under nästa vecka kommer studenterna att registrera och skriva rapport. Studenterna har arbetet på ordentligt och  hunnit med mycket trots värmen och den lite kvava luften i tältet. Vi har dock sluppit direkt solljus varför jorden behållit sin fukta och det har faktiskt varit ypperliga grävomständigheter. Som alltid så tyckte vi att det skulle bli tämligen enkelt att undersöka de olika husen, men som så ofta inom arkeologin så har det dykt upp nya frågor. Förmodligen är det fler husgenerationer som överlagrar brandhuset, från  5-600-talet, än vad vi räknade med. Och det är ju skoj. Vi får vänta och se tills studenternas rapporter är klara. Bloggandet kommer att fortsätta även under rapportveckan och då hoppas jag kunna presentera ett preliminärt resultat och lite fler roliga fyndbilder. Den sista hektiska dagen avslutades på ett gammalt traditionellt arkeologvis med tårta som äts med grävsked.

Översikt mot väster, Ett sammelsurium av storlphål, gropar  och brandlager

De sista kulturlagren mäts in, både på ritfilm och digitalt

Arkeologmingel med tårta

Vacker hornnål som möjligen använts vid bildvävnad

Långväga mynt präglat av Julia Mamaea, som också är porträtterad. En vacker tös. Bernt har gjort ett raskt och vackert arbetet med konserveringen av myntet. Det var ju bara en grön ärgad klump när det påträffades i jorden.

Sent under torsdagen påträffades en del av ett skulderblad från en vuxen människa. Det var eldpåverkat men det hade också en skada som kan ha uppkommit av ett spetsigt och tveeggat föremål, se detaljbild. Vi får låta osteologerna, benexperter, titta på detta lite noggrannare på detta innan skadan är godkänd. Kanske en utmaning för våra vänner på tekniska roteln.

Detalj av möjlig stickskada

I maj så gjorde vi en mindre undersökning av kulturlagren kring ceremonihuset och påträffades bl.a. en guldgubbe och en ring men också stora mängder matavfall i form av djurben. Tänkte det kunde vara lite trevligt att visa dessa också, dock inte djurbenen.

I väntan på att myntet skulle bestämmas av experter så fortsatte vi med utgrävningsarbetet. Det visade sig att det inte var helt lätt att undersöka brandlagren då ytan är nästan perforerad av yngre stolphål och gropar. Några av grupperna har dock det lite enklare och där har kartläggningen och genomsökningen av brandlagren rullat på. Det är framför allt i öster vi något av husens gavelparti som det är som mest komplicerat men även där börjar brandhorisonter att blottläggas för undersökning. Det har gjorts en del mycket fina fynd. I öster framkom en liten bronsknopp med spår efter förgyllning. Vår arkeologiprofessor Lars Larsson menar på att den troligen suttit på en praktfibula. Någon hade också tappat en hornkam just före brandhuset byggdes så att den hamnade under lergolvet, det vill säga under sen folkvandringstid. I många av de större takbärande stolphålen ligger  de stora packningsstenar kvar som som stabiliserat stolparna trots att stolpen dragits upp. I Uppåkra är kulturlagren beskaffade så att ben och metallföremål är välbevarade men av trä återstår intet vilket ibland gör det svårt för oss att se m stolpar dragits upp eller ruttnat på plats. Men i många av de aktuella stolphålen ligger det massor av stenar där stolpen en gång stod vilket gör det lättare för oss att bestämma att stolpen dragits upp. Det mest spektakulära fyndet gjorde emellertid Maria som hittade en del av en vacker gulhalsring med stämpeldekor. En liknande men komplett ring hittades år 1921 i Trolleberg som blott ligger några kilometer från Uppåkra. Fyndet gjorde i samband med dikesgrävningar i en mosse. Den ringen vägde 1,2 kg och vårat fragment vägde inte riktigt lika mycket. Trots allt är det ett fantastiskt fynd som visar på den anmärkningsvärda rikedom som funnits i Uppåkra.

Förgylld bronsknopp till fibula (dräktspänne)

Hornkam från fokvandringstid

Stenpackning kring en bortdragen stolpe, bl a flera malstenar.

Ytterligare senpackningar kring stolpe

Glad Maria som hittat en del av en guldhalsring

Halsring, ett riktigt praktfynd

Baksidan på ett praktfynd

Grävningsbild, Gittan berättar om det senaste för intresserade besökare

Översiktsbild

Studenter i aktion

Arbetsbild

Evigt närvarande stolphålskluster

Mycket av arbetet idag gick åt till att undersöka gropar och stolphål som är yngre än vårat brandhus. Detta för att frigöra de brända lerlager som utgör rester efter husets väggar. I groparna har det kommit lite roliga fynd. Vi misstänker att mycket av fyndmaterialet ursprungligen kommer från brandhuset eftersom jorden däri har samma innehåll som brandlagren men att de är omrörda. Bland fynden märks flera stora kraniefragment efter människa, och keramikskärvor efter stora förrådskärl. I fjor när vi undersökte brandhuset så framkom i ett liknande fyndmaterial i de intakta brandlagren. Järnåldershusens väggar var uppbyggda med stolpar och flätade vidjor. Utanpå flätverket kletade de lera. Arkeologer brukar kalla den här hustypen för klinehus vilket kommer av att man klinade på leran. Det är den väggleran som branden eller snarare värmen har färgat rödorange. Färgnyansen beror på hur mycket syre som leran har utsatts för i samband med att det brann. Ju mera syre desto rödare blev leran. Det sista vi gjorde idag var att mäta in ett större lagerfragment av just den här karaktären. I morgon så kommer alltså några av grupperna att börja undersöka de intakta brandlagren och det blir spännande.

Idag hade vi fint besök. Våra kära vänner Mats och Bengt från Kriminaltekniska roteln i Malmö hälsade på. De hade med sig två kollegor som visade sig vara omskolade arkeologer. Det var roligt att träffa dem igen. Vi hade väldigt stor nytta av deras erfarenhet i förrfjor när vi undersökte en huslämning med innebrända människor. Det var många och långa diskussioner om hur järnåldershus brinner och hur kroppar påverkas av värme. Det var också Göran och Bengt som argumenterade väl för att kroppsställningarna pekade mot att människorna redan var döda då huset brann. Detta i sin tur visade att det sannolikt rörde sig om en mordbrand.

Förutsättningarna för att lika väl kunna studera kroppsställningar och var kropparna ursprungligen legat i årets brandhus blir betydligt svårare. Detta då brandresterna och kropparna rört om redan under järnåldern.  Bengt hade med sig lite specialutrustning som vi experimenterade lite med.

Annars förlöpte dagen som vanligt. Studenterna rensade och grävde och det gjordes en del fynd såsom keramik, pärlor och bärnstensbitar. Gittan fortsatte med utbildningen på mätinstrumentet och snart så är studenterna självgående, nästan, med att göra egna inmätningar.

Det är en hel del besökare på våra visningar.

Vacker glaspärla från yngre järnålder

Krimminalare på besök.

Det var lite svårt att få tidsschemat att räcka till under torsdagen så det blev helt enkelt inte tid till att skriva. Därför kommer torsdagens rapport från Uppåkra först nu, när midsommarfirandet har klingat av och en ny arbetsvecka raskt närmar sig. Torsdagen fältarbete förlöpte enligt planerna. Studenterna har dokumenterat, ritat kartor, över sina respektive områden och de första grupperna har börjat gräva en del stolphål och gropar som är yngre än brandhuset. Dessa kan höra till de yngre husen men vi måste också räkna med andra aktiviteter som inte tillhör någon av huslämningarna och vad vi brukar kalla för störningar, t.ex. kaningångar m.m. Det verkar emellertid som om vi har lokaliserat ett gavel parti bestående av flera förmodade stolphål som definitivt är yngre än hus 24 och torde därför höra till något av de yngre vikingatida husen. Vi får se om vi kan reda ut vilket hus som är aktuellt för gavelpartiet. Det har också kommit fram en hel del glasskärvor från de sotlagren tillhörande brandhuset. i och med rensarbetet. Några av skärvorna har vi direkt kunnat säga tillhör kärl som arkeologer kallar för Snartemokärl, efter en fyndplats i Norge. Kärlen kommer ursprungligen från Västeuropa och tillverkades under 4-500-talet. Flera av skärvorna har utsatts för en hög värme som lett till att skärvorna mjuknat men trots allt behållit sin struktur och sina detaljer. Tack vare detaljerna kan vi datera föremålen. Utöver glasskärvorna har det också framkommit en del keramikskärvor med tidstypisk dekor. Bland de mera spännande föremålen utmärker sig ett litet silverhänge format som en ring. Metallen är högklassig och därmed välbevarad. Skall se om jag kan ta ett foto på hänget på måndag.

Jag bifogar en liten karta över det område vi undersöker. Kartan visar ceremonihuset, som vi undersökt tidigare, och till höger det yngsta långhuset, som har arbetsnamnet hus 22. De äldre husen som vi arbetar med har samma utsträckning som detta varför det ger en ganska bra bild av undersökningsytan.

Idag var det tid för att de olika grupperna skulle få tilldelade sina respektive utgrävningsytor. Vi gjorde så att de fyra grupperna som skall arbeta med hus 22 fick i uppgift att kartlägga varsitt område som var strategiskt placerat så att ytorna ligger tvärs över huset. Då får vi flera tvärsektioner genom husets långsidor. Respektive yta är två gånger åtta meter och berör både ytterväggar och golvytor. Vi har valt ut att undersöka husets östra gavelparti. Riktigt var husets östra gavel verkligen var belägen är lite oklart. Vi trodde ifjor att vi fått fram en begränsning av huset men nu när ytan rensats så visar det sig att huset fortsätter längre åt öster än vad vi tidigare trodde. Det känns nu som jag måste göra en liten karta så att det är lättare för läsarna att följa med i resonemanget. Det är dock lite svårt att hinna med detta under de här första intensiva dagarna. I takt med att studenterna blir mera självgående så skall jag göra en karta till bloggen. Den femte gruppen som arbetar med det vikingatida långhuset kommer till skillnad från de andra att arbeta över hela ytan med de stolphål som ingått i det huset. I morse inledde Gittan med att lära studenterna att etablera totalstationen, vilket sker gruppvis. 

Idag var jag inne på Sydsvenskans kontor och chattade om Uppåkra. Det var intensivt men också en riktigt rolig timme. När jag sedan kom tillbaka till grävningen hade jag precis missat Ola, vår osteolog, som var på besök, trist men han kommer igen. Det hade också gjorts ett riktigt rafflande fynd idag. En av de absolut finaste glaspärlorna jag sett, bland de hundratalspärlor vi hittat i Uppåkras kulturjord. Den var helt enkel väldigt grann och kommer på bild under morgondagen.

Studenterna har jobbat på bra och rensat i stort sett hela undersökningsytan. Blottlagt ligger nu det vi kallar för hus 22, det vill säga det huset som arbetet skall fokusera på. Huslämningen består av vackert rödorangea brända lerlager, som är rester efter husets lerklinade väggar. Dessa lerlager ligger som fragment på ett större sotlager, som också är ett resultat av att huset brann. Och i de ytor av huset som vi undersökte i fjor framskymtar den gula golvleran. En lera som de människor trampade runt på som en gång vistades i huset. Det är faktiskt en riktigt vacker syn. Idag avslutade vi arbetsdagen med att dela in de sjutton studenterna i fem grupper. Fyra av dessa kommer att undersöka varsin del av brandhuset (hus 22) medan den femte gruppen skall arbeta med den pampiga vikingatida huslämningen, vars stolphålsgropar har skurit igenom de ler- och sotlager som tillhör hus 22. Vi har också riggat en sållställning så att allt skall vara färdigt för att starta den regelrätta utgrävningen av kulturjorden.

Tältet har visat sig vara ett riktigt lyckokast. Den höga takresningen och den ljusa tältduken gör att ljuset är förträffligt och vinden obefintlig gör att det är ypperliga omständigheter för arkeologi. Senast jag grävde i ett tält var under en synnerligen sträng vinter i Åhus. Där vintermörker i kombination med strålkastarbelysning skapade en märklig miljö. I Uppåkra och under sommartid fungerar det emellertid mycket bra. De guidade visningarna av grävplatsen fortsatte under dagen och det kom mycket folk på besök. Dessvärre krånglade högtalaranläggningen lite men det löste sig tillslut.

Några speciella fynd har inte påträffats ännu vilket inte är så konstigt då vi rensat en yta som tidigare varit blottlagd. Trots detta har det kommit en del fina glaspärlor och keramikskärvor.

Ja så inträdde slutligen dagen D och de arkeologiska undersökningarna i Uppåkra kom igång på allvar. Det första som mötte oss på morgonen var ett gigantiskt tält med en läktarsektion som raskt döptes till Cirkus Uppåkra. Vi är förutom mig själv Gittan, Lars och sjutton studenter, Erika och Marlena som är arkeologpedagoger och sköter guidningar samt några till.

Efter en kort genomgång så inleddes arbetet. Det första momentet är att rensa av ytan med skyfflar och grävslevar. Efter att grävmaskinen dragit av det mesta av matjorden så återstod det fläckar med matjord, framför allt i de partier där vi fördjupat undersökningarna förra säsongen. För mig och Gittan, som sett i princip samma yta under ett antal säsonger, nu kända ganska snabbt igen de lagerformationer som vi sparade i marken från förra året. För studenterna var det nog lite mera oklart. Men under dagens gång så kändes det som om också de började se likheter med de översiktplaner som vi upprättade i fjor. Uppåkra är en tämligen komplicerad fornlämning och det gör det svårt men det är ju också det som är så spännande och lockande med att försöka bena ut och förstå vad som hänt på platsen. Huslämningen som vi skall undersöka är ovanligt välbevarad men två yngre hus gör det komplicerat eftersom deras konstruktionsdetaljer har grävts rakt igenom golvlagren i huset. Allting kommer att klarna om några veckor.

Jag fick lite respons på mitt första bloggalster, vilket var mycket trevligt. Jag lovar att bifoga kartor och fyndbilder, vart det lider. Vi har ju en fin hemsida som ni kan besöka där det finns mycket information om Uppåkra och utgrävningarna där. Ni hittar den på www.uppakra.se