Publicerad den 30 januari 2011 klockan 21:13 av Jan Gustafson
”Atmosfären”, sa Johan Zanotti när han såg Kim Ekdahl Du Rietz blixtra till ett par gånger i första halvlek mellan Sverige och Spanien.
Lugitränaren satt i Sydsvenskans bänkrad på pressläktaren och förklarade:
- Kim är en inspirationskille och växer i sån här hetluft.
I bronsmötet var förvisso inte VM-turneringens svenske succéman lika het som tidigare. Men om truppens ende elitseriespelare (fram till Johan Jakobssons inhopp) kan fortsätta prestera som i de flesta matcherna borde han vara mannen att stega och skjuta Lugi till SM-guld i vår.
***
Innan VM pratade jag med Kim och påstod att han sällan är lika bra i klubblaget som i landslaget.
Då höll Kim inte med. Nu har han ändrat sig.
- Jo, det stämmer. Även om jag försöker och blivit bättre på att motivera mig varje gång behövs det nog något extra för att få till den där hundraprocentiga glöden.
På onsdag nystartar elitserien. Kim och Lugi reser till Eskilstuna för att möta Guif.
VM-festen är över. Undra hur inspirerande det känns att återvända till vardan.
***
Fast allt hänger förstås inte enbart på honom själv. Euforiske Kim Ekdahl Du Rietz har också haft fördelen att vara okänd för motståndarna i VM.
Elitseriekonkurrenterna är bättre pålästa, han är mer kartlagd och kommer dessutom få utstå ännu hårdare bevakning framöver.
Det är skillnad, även om man med färska VM-insatserna på näthinnan har svårt att tänka sig hur någon ska stoppa tempoväxlingarna, tyngden och de explosiva genombrotten.
***
I mixed zone, halvtimmen efter slutsignalen, konstaterar Kim att personliga genombrottet varit makalöst.
– Jag har haft två fantastiskt roliga veckor. Jag hade nöjt mig med mindre, om man säger så, ler han.
Kim står kvar med båda fötterna på jorden och är ödmjuk till egna framgången.
– Det är en sak att vara på topp en kort tid, betydligt svårare att konservera formen över längre perioder. Nu ökar också kraven, både från mig själv och omgivningen.
Ett par månader återstår i kära moderklubben. Sen kommer Kim Ekdahl Du Rietz att nappa på ett många utländska proffsanbud.
– Det är dags att gå vidare. Jag spelar inte i Lugi nästa säsong.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 29 januari 2011 klockan 10:53 av Heidi Silvander
Ser men en sådan rubbe så måste man bara blogga.
Och med Niklas Landins magiska insats mot Spanien är det bara att hålla med.
Webb-Bengt gjorde mig uppmärksam på att jag har Zanottifierats under programmet. Vi använde ordet magiskt tre gånger i förra programmet.
Host, host, ska önska mig en synonymordbok i julklapp.
I alla fall, danskarna spelar fotboll på sin träning. De är så glada. Lars Christiansen vinkade till mig där jag sitter på första parkett och följer träningen. Stort;-)
Nu är det han och Bo Spellerberg som vaktar varsitt mål under fotbollen och det går hett till. Lite impad av Lasse Boesens teknik faktiskt.
Snart är det pk, danskarna är till förfogande under 1,5 timmar, så är det nog, att när man är i final kan man nog berätta om sina tankar många gånger om.
Härligt.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 28 januari 2011 klockan 23:23 av Jan Gustafson
Sverige har en bit kvar till den allra översta världstoppen. Semifinalen belyste vad många anat, laget har inte tillräckligt många stjärnor för att orka prestera toppinsatser i match efter match under en lång turnering.
Att förlora mot giganten Frankrike är dock inget att skämmas över. Sen 2008 finns det ingen nation som rubbat trippelmästarna i OS, VM och EM. Ska bli intressant att se om ”hemmahoppet” Danmark lyckas i årets final.
Sverige tillhör topp-4 i världen, vackert så. 2000-talets långa ökenvandring på handbollens bakgårdar är över.
Blir det seger i bronsmatchen på söndag tar blågult även den första medaljen i ett stort mästerskap på nio år. Ännu bättre. Herrlandslaget har inte varit på prispallen sen EM-guldet 2002.
Jag hoppas verkligen killarna kan ladda om batterierna och slå Spanien. Det är stor skillnad mellan tredje- och fjärdeplats och en bronspeng skulle göra att VM-festen slutar i succé.
***
I orättvisa jämförelsen med den gyllene ”Benga-epoken” var fredagsförlusten första gången på nio mästerskap som Sverige inte vann en semifinal i OS, VM eller EM.
Men fina sviten av åtta raka segrar ligger långt bakåt i tiden, noterades 1996-92.
Nu kan emellertid en ny storhetsperiod vara på gång. Jag antar att förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson är sugna att fortsatta arbetet med att bygga vidare på det unga framtidsgänget.
Målvakten Johan Sjöstrand, VM-debutanterna Niclas Ekberg och Kim Ekdahl Du Rietz samt tredje skåningen Oscar Carlén är alla födda 1987-1989. Den här kvartetten kommer bilda stomme i många år framöver och bli ännu vassare än vad de varit under VM.
***
Inom kort kan till och med Frankrike passeras. Det räcker att titta i prästbetygen hos herrar Didier Dinart, Jérome Fernandez och Thierry Omeyer, samtliga 34 och Bertrand Gille, 33 för att inse att 2000-talets världsstjärnor snart är för gamla.
Andra står på tur att ta över.
Som nykomling har Lugi-Kim haft ett genombrott världshandbollen inte skådat sen Stefan Lövgren steg fram under EM i Portugal 1994!
Kim och Oscar har också vuxit ut till de kanonskyttar Sverige saknat tidigare. De borde ge inspiration till fler unga talanger att satsa lika hårt. Så att Sverige får större bredd till nästa års EM och OS i London 2012.
***
Danmark är framme vid sin andra VM-final genom tiderna. Första gången arrangerades VM också i Sverige. 1967 blev det förlust mot Tjeckoslovakien i Västerås, 14-11.
Och det var med ett annat nordiskt grannland som värdar Danmark tog sin hittills enda stora titel, EM-guldet i Norge 2008.
Korta resor gör att danska fansen vallfärdar till mästerskapen. Kan Danmark, med publiken i ryggen, ta årets tionde raka VM-seger i skånska arenor på söndag? Kristianstad i all ära, men det är Malmö som rödvita supportrarna gjort till Pølseland.
1 Kommentar »
Publicerad den 28 januari 2011 klockan 22:04 av Heidi Silvander
Den nyblivne tvillingpappan Kronprins Fredrik satt ett par rader ovanför mig. Snacka om att han hade valt rätt match – så här långt. Han borde nästan ta med sig tvillingarna och se finalen också. Det piggar upp med lite kunglig stjärnglans.
Senaste jag var på samma läktare som en kunglighet var nog på ett sim-EM i Madrid 2004 när Spanske Prins Felipe precis hade gift sig med TV-journalisten Letizia Ortiz. De svenska fotograferna var lagom nöjda med mig när jag glömde att berätta det för dem.
I alla fall, med eller utan royaliteter så har Danmark ett underbart publikstöd.
De behöver ingen Redbull, publiken ger dem vingar.
Flera gånger under matchen mot Spanien blev stämningen så påtaglig att man nästan blev rörd. Till exempel när Mikkel Hansen gjorde tre mål i rad i andra halvlek och publiken stod upp och sjöng… eller när Landin gjorde en, av sina femton räddningar, på slutet och alla bara skrek Landin, Landin, Landin.
Det var rött och vitt på läktaren, det var mycket öl i korridorerna och det var samma fest som det har varit i Malmö Arena fast i mindre skala, godare mat i pressrummet, sämre musikval och lika trevliga funktionärer.
xxx
Ulrik Wilbek sa efter matchen att han hade haft ett snack med Mikkel Hansen i paus – och han var inte nöjd med Hansens första halvlek, men däremot den andra.
Niklas Landin hade han inte sagt någonting till.
xxx
Mikkel Hansen tyckte det var svårt att svara på om Spanien var det tuffaste laget de mött hittills.
Det tycker inte jag.
Det såg tufft ut och Danmark hade flera gånger problem med deras aggressiva 5-1-försvar och jag får lite ångest när jag tänker på hur stora problem Sverige brukar ha med den typen.
Å andra sidan blir det öppningar där Dalibor Doder kan smita in eller utrymme för Kim Ekdahl Du Rietz att stega sig förbi.
Det blir spännande.
xxx
Dagens favorit är ändå Bobo Gille, vilken lirare! Det ska bli kul att se honom live på söndag.
Over and out från Kristianstad.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 27 januari 2011 klockan 19:55 av Jan Gustafson
Mycket skriverier och snack om 5-1 inför VM-semifinalen Sverige-Frankrike.
I Sydsvenskans papperstidning om att Ola Lindgren övergett landslagets traditionella 6-0 på linje till en mindre zonfixerad och mer individuell modell, anpassad efter Barcelona och hur försvarschefen Magnus Jernemyr agerar i sitt klubblag.
Och framåt, hur blågult ska lösa upp fransmännens defensiv med utpräglad ”indian”.
– Vi måste få bredd, löpa utan boll och hellre attackera med vänster- och högerniorna än avsluta centralt, säger förbundskapten Lindgren.
– Det krävs tempo och rörlighet för att dra isär det storväxta franska mittblocket och skapa ytor att satsa man-man.
***
På distans hoppas jag glödhete Kim Ekdahl Du Rietz ges förtroendet att starta. Lugistjärnan har tyngden och modet att utmana de fysiskt starka motståndarna och hans explosiva stegisättningar är det inte många som kan stoppa.
Oscar Carléns medverkan är oviss in i det sista. Ett handbollsrelaterat test, timmarna innan avkast, ger besked om Ystadskillen kan spela.
Annars ersätter Johan Jakobsson, inskriven i VM-truppen på torsdagskvällen. Under alla omständigheter kommer Sävehofs vänsterhänte skytt få tid på banan eftersom Carlén inte pallar för sextio minuter.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 26 januari 2011 klockan 18:08 av Heidi Silvander
Det såg riktigt läskigt ut när Lasse Boesen trampade snett i matchen mot Sverige. Han låg kvar länge på planen och avbröt matchen direkt.
Som tur är verkar det bara ha varit en vrickning.
– Jag värderar att Lasse helt klart kommer att vara spelklar tills på fredag, säger landslagsläkaren Steen Bo Kalms i ett pressmeddelande.
Lasse B fick trots det stanna hemma på onsdagen när resten av laget roade sig i Köpenhamn.
Bara för att vara på den säkra sidan.
En annan kul grej som har uppmärksammats i danska medier efter Sverigematchen är att Mikkel Hansen kör ett stryketräningspass direkt efter matcherna.
Detta för att få längre tid för återhämtning till nästa match i stället för om man gymmar dagen efter.
De andra spelarna som Kasper Søndergaard och Lasse Svan bara skakar på huvudet åt saken, men som Søndergaard sa till Ekstrabladet:
– Jag har aldrig hört talas om någon annan som gör det, men med tanke på hur Mikkel är på handbollsplanen borde man kanske börja…
Skriv en kommentar »
Publicerad den 25 januari 2011 klockan 23:24 av Jan Gustafson
Svenska förlustmatchen mot Danmark gav många klara besked inför semifinalen.
* Knäskadade Oscar Carlén måste bli frisk till fredag.
* Försvarsspelet taggas upp.
* Johan Sjöstrand och de ordinarie nyckelspelarna återta sina platser i förstauppställningen.
Annars tror jag inte Sverige har någon chans att rubba VM-favoriten och historiska trippelmästarna (OS, VM och EM) Frankrike.
***
Utan en vänsterhänt högernia haltade det svenska anfallsspelet betänkligt. Låt vara att VM-jokern Kim Ekdahl Du Rietz var strålande i början, men samtidigt gick Lugis ordinarie vänsternia mycket på inspiration och i långa loppet blev han kartlagd i de ovana rörelserna in mot mitten. Då tappade offensiven både rytm och trygghet.
Vänsterhänta högernior – som Kim Andersson och Oscar Carlén – ger bättre balans och vassare skyttehot från varje position på nio meter. Sånt som krävs för att få isär ett motståndarförsvar.
Nu är Kielproffset dessvärre borta från resten av VM, medan landslagskollegan i Flensburg går en kamp mot klockan för att bli återställd. Vi kan bara hoppas att tiden inte rinner ut.
Känner jag Oscar Carlén rätt kommer han bita ihop och lämna klartecken för spel. Han förtränger säkert om det gör ont och att det med risk att förvärra skadan inte skulle bli så roligt att återvända till arbetsgivaren i Tyskland.
Men en VM-semifinal på hemmaplan vill inte Ystadskillen missa.
***
Försvaret kom inte upp till samma kamp- och stridsvilja som i tidigare VM-matcher. Jag tror att de senaste dagarnas urladdningar tagit på krafterna och att det fanns i bakskallarna hos Magnus Jernemyr, Tobias Karlsson och Jonas Källman att Sverige redan var klart för avancemang.
Då är det svårt att mobilisera den där extra gnistan dag fyra av sex. Tändningen blir garanterat 100-procentig efter två vilodagar och i en match som gäller mer, än att eventuellt kunna få en lättare semifinalmotståndare.
Bakom krigande utespelare har Johan Sjöstrand storspelat mellan stolparna mot Polen, Serbien och Kroatien. På tisdagskvällen fick inte målvakten samma fina hjälp, men det känns ändå som om kortväxte Mattias Andersson är sårbar på skott i höjden.
Jag är övertygad om att Sjöstrand vaktar buren på fredag.
***
Ola Lindgren och Staffan Olsson får säkert kritik för att de matchade ett B-betonat manskap mot danskarna, som började med sina främsta. Jag tycker ändå förbundskaptenerna gjorde rätt. De hade nog på känn att laget, oavsett uppställning utan Oscar Carlén, skulle få det svårt.
I det läget var det bättre att spara slitna herrar som Dalibor Doder, Niclas Ekberg och de viktiga försvarskuggarna och inte köra slut på nyckelmän som behöver vara fräscha längre fram.
Och skulle ytterligare någon startgubbe gå sönder fanns baktanken att hålla igång de reserver som suttit på bänken stora delar av mästerskapet. Helt ringrostig kan ingen inhoppare bli en tillgång.
Nu fick vi dessvärre kvitto på att truppen är för tunn och att bredden saknas för spel på internationell toppnivå.
På fredag kommer de mest slagkraftiga spelarna att utnyttjas till max.
Om det räcker för att slå Frankrike är en annan historia.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 25 januari 2011 klockan 12:06 av Heidi Silvander
De danska fansen som har köpt biljetter till Malmö Arena till semifinalen är fortfarande minst sagt upprörda över att Danmarks match flyttar till Kristianstad.
På tisdagsmorgonen köade man långt innan biljettkontoret öppnade klockan 13 för att byta sina biljetter i Malmö till dem i Kristianstad. De som har öppen voucher kan lösa in dem och då finns totalt 1200 biljetter till förfogande. De andra får hoppas att det finns svenskar som har biljetter i Kristianstad som vill byta till Malmöbiljetter.
Den gulliga receptionisten, Tina, inne på Arenan tyckte så synd om dem som stod ute i det ruggiga vädret att hon fixade kaffe tll dem.
Det var fint.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 24 januari 2011 klockan 16:11 av Anja Gatu
Mycket snack om hur och var semifinalerna ska spelas – och många heta känslor. Danskarna ska efter att ha legat hela VM på samma sätt nu ”tvingas” spela en (1) match knappt tio mil bort. Då är Danmark det lag som fått spela flest matcher på samma ställe av de fyra semifinallagen, så jag tycker knappast synd om danskarna.
I så fall är det mer synd om de danskar som köpt biljett till semifinalen i Malmö på fredag – samtidigt har förutsättningarna varit solklara från början och det går nu dessutom att byta in sina biljetter.
Varför spelas då en VM-semifinal i en liten arena (det går in 4000 på läktarna i Kristianstad) i en mindre stad överhuvudtaget? Under dagen har det varit snack om att flytta matchen till Stockholm eller Göteborg och med facit i hand hade det kanske varit det bästa för att så många som möjligt ska kunna se matchen live. Varför har då ingen kommit på detta tidigare? Varför börjar det diskuteras nu, bara dagar innan semifinalen ska spelas?
VM har blivit en publiksuccé som jag inte tror att någon hade kunnat föreställa sig. Åtminstone på de ställen där Sverige och Danmark har spelat sina matcher. Seriöst: hade en semifinal mellan Spanien och Polen i Kristianstad orsakat den här debatten? Med all respekt för de lagen och deras publik: jag tror knappast det. Så där satt arrangörerna för månader sedan och funderade på hur semifinalerna skulle spelas och kom fram till att den hetaste skulle gå i Malmö inför storpublik och den lite mindre heta kunde gå i den nya, fina arenan i Kristianstad, i perfekt storlek för en VM-semifinal som inte drar mer än några tusen åskådare. Helt logiskt, och knappast någon jag klandrar arrangörerna för i alla fall.
Inte hade de kunnat förutse att både Sverige och Danmark skulle vara i semifinal. Men nu är det som det är – och arenan i Kristianstad kommer att vara sprängfylld på fredag.
Det finns 4 Kommentarer »
Publicerad den 23 januari 2011 klockan 21:45 av Jan Gustafson
En halv minut innan avkast såg det ut som om Kim Ekdahl Du Rietz skulle ingå i svenska startuppställningen mot Kroatien. Lugis VM-joker stod runt målgården och peppade samtliga lagkamrater med high five.
Sen lämnade lördagens succéman planen, gjorde high five med avbytarna och satte sig på bänken.
Fantastiskt att VM-truppens yngste lirare plötsligt var ”lagpappa” och manade på gänget.
***
På söndagen tog Malmöpågen Dalibor Doder över hjälterollen i Arenan. Efter varje fullträff sprang han framför Kroatiens spelarbänk och vrålade sin glädje med utsträckta armar.
– Men det var för att tända publiken, inte riktat mot kroaterna, förklarade ”Dado”.
Direkt efter slutsignalen gjorde Dalibor Doder high five med Kim Ekdahl Du Rietz, påpassligt fångat av Sydsvenskans fotograf Ingemar D Kristiansen till papperstidningen. I högerhanden fanns matchbollen – som ”Dado” stulit till minne – i säkert förvar.
När kvällens huvudperson ställt upp för intervjuer i teve och radio och äntligen dök upp i mixed zone gjorde Dalibor Doder high five – med samtliga journalister!
Man förstod hans lycka över briljanta föreställningen som gav Sverige en sensationell semifinalplats i VM-handbollen.
Skriv en kommentar »
