”Mackan”: Visst har jag en bra sits

Publicerad den 23 maj 2012 klockan 16:38 av Max Wiman

Sorry MFF-fans, men närmare Malmö FF än så här kommer nog inte Markus Rosenberg de närmaste åren.

– En bra säsong i Bundesliga och gratis – visst har jag en bra sits, ler ”Mackan” när vi får ett litet snack på väg ut till ”landslagsträningen” med Ola Toivonen och Jonas Olsson.

Andreas Isaksson har redan dragit vidare, men Rickard Dahan leder ytterligare ett pass på MFF:s träningsplan. På vägen dit passerar Markus Rosenberg MFF:s omklädningsrum.

Han ler igen, han gör det ofta, när Sydsvenskan berättar att MFF-supportrar startat en hemsida där man samlar hälsningar för att få hem honom (den hittar ni här). Rosenberg har tidigare sagt att han vill avsluta i MFF, men att tiden inte är mogen än.

– Jag har ingen brådska med klubbval. Jag brukar vara ganska noga. Det handlar inte bara om att få så mycket pengar som möjligt, utan att komma till en bra klubb.

Med på vandringen ut till träningsplanen har han också sin morfar, som visar sig vara HIF-are. ”Mackan” slätar över: ”du höll ju på MFF när jag spelade där” och säger i nästa andetag att han ser så mycket av MFF han kan.

– Det var värre med kanalerna när jag var i Spanien. Nu ser jag det mesta och det är roligt eftersom MFF spelar så fin och attraktiv fotboll.

Det sista året i Bremen har varit framgångsrikt. Tio mål och fem assist. Totalt sett har Markus Rosenberg ett facit på 40 mål på 120 bundesligamatcher.

– Det är inte dåligt. Bundesliga är bra. Hade jag haft den statistiken i Premier League, hade jag nog blivit mer uppmärksammad. Det är nog så att tyska ligan glöms bort lite, medger han.

Bundesliga avslutades helt nyligen och Markus Rosenberg erkänner väl att han egentligen trodde att säsongen var slut då.

– Jag trodde väl inte riktigt på EM, eftersom jag inte varit med på länge. Och ärligt talat hann jag inte tänka så mycket på EM heller, det var ju matcher ända tills för en vecka sedan.

Han har uppskattat de extra träningsdagarna i Malmö med kompisarna – liknande möjligheter har funnits i Göteborg och Stockholm – och är inte förvånad över att landslagets kapten Zlatan Ibrahimovic inte synts till i Malmö.

– Han har ju haft ett helt annat matchande än vi andra. Jag har bara haft en match i veckan.

Rosenberg ler – igen – när jag säger att det vore roligt att se honom och Zlatan tillsammans i EM.

– Visst hade det varit kul. Någon gång har vi nog spelat några minuter ihop, men aldrig från start. Jag har ju inte startat i så många landskamper och aldrig i en tävlingsmatch. EM ska bli jättehäftigt.

 

 

Glöm Nilsson till Malmö FF

Publicerad den 22 maj 2012 klockan 13:48 av Max Wiman

Nej, glöm att Malmö FF går över Sundet efter en ny högerback som efterträdare till Ulrich Vinzents. Åtminstone om ni funderar på att ersättaren skulle kunna heta Mikael Nilsson och just fått lämna Brøndby.

33-årige Nilsson är säkert fortfarande en utmärkt spelare, men passar inte alls in på den profil som MFF jobbar efter och enligt vad Bloggen erfar så kommer MFF inte ens att göra någon framstöt.

Generellt säger sportchefen Per Ågren så här:

– Vårt grundtänk är yngre spelare, men det innebär inte att vi stänger dörren för äldre. Men då handlar det i första hand om hemvändare med MFF-anknytning.

Han medger att undantag kan finnas, men att det då ska vara speciella omständigheter.

Och vad gäller gamla MFF-are, så håller han öppet för att de kan träna med MFF under sin sommarledighet. Det pratades om att Agon Mehmeti redan gjort klart med detta.

– Jag har pratat med Agon, men nej, vi har inte bestämt något sådant än. Men efter våra två semesterveckor nu är det fullt möjligt. Vill någon träna under de veckorna, får det bli med U 19-laget.

***

Pratade precis med Erik Friberg, som säger att träningen och Wilner Registre får avgöra om han är disponibel på torsdag. Det visar sig att korrekt beskrivning av hans känningar är att de finns i sätesmuskeln.

Vi enades om att det måste bero på att han suttit för mycket på bänken…

Tunga besök på MFF:s träningsplan

Publicerad den 22 maj 2012 klockan 00:09 av Max Wiman

Vilka drömmar ni kunde drömt, om ni varit lite fler på MFF-träningen i dag. Själva träningen var väl inte så spännande, men fortsättningen kunde väcka våta drömmar hos många MFF-fans.

Medan vi stod och pratade lite med Rikard Norling kom första gästen. Slingrade sig som en ål när vi sagt hej till varandra och sade att han ville ut på träningsplanen och köra ett litet pass. Jodå, det var Agon Mehmeti som såg extremt vältränad ut och som gick ut och körde lite skott och snackade lite strunt (?) med några kvarvarande MFF-spelare.

Agon kommer att vara i Malmö den närmaste månaden och jag hörde lite snack om att han ska träna en del med MFF. Hann inte kolla uppgiften, men det blir i så fall efter den lilla semester som inträder efter matchen på torsdag mot Sundsvall. Därefter har spelarna ledigt fram till sjunde juni.

Fick vi upplysa Norling om – för han hänvisade till Simon Hollyhead som ordningsmannen som håller reda på alla passen. Men avslöjade också att han fått gå in och göra en ändring i Simons planering.

– Han hade lagt in träning på midsommarafton och jag sade att det är nog ingen bra idé, skrattade Norling.

– Äsch, trams, tyckte Simon. De pratar ju om midsommaraftons kväll och dagen efter. Nog skulle de kunna träna på morgonen?

Han fick inget medhåll från vare sig mig eller MFF-fansen som var kvar.

Men tillbaka till stjärnparaden.

För efter Agons lilla mellanpass, så droppade de in.

Först kom Markus Rosenberg ombytt och klar och det kändes ju inte så konstigt eller överraskande. Han brukar titta förbi. Men någon minut senare kom Andreas Isaksson med en gitarrist i något rockband i släptåg. Nej, förlåt – det var ju Jonas Olsson från Landskrona och West Bromwich och landslaget.

Som om det inte var nog med långa fotbollsspelare kom en till. Nej, inte han. Men väl Ola Toivonen, även han ombytt och med dagens tränare i släptåg: Rickard Dahan, landslagets sjukgymnast som kör några pass med de här hjältarna innan EM-truppen samlas på allvar på torsdag.

I en annan division spelar han, men det tog några sekunder innan dagens sista gäst dök upp i Chelseatröja. Nämligen ”Jocke” Nilsson på cykel. TFF-aren är väl skadad om jag minns rätt, men han mossade på lite gamla kompisar.

Landslagskillarna kan ni läsa mer om i Sydsvenskan – men det var ganska mäktigt och gav den första riktiga EM-känslan när de härjade runt där.

Men framför allt för er MFF-fans: Markus Rosenberg, Ola Toivonen och Agon Mehmeti tillbaka på gamla sexan.

Tänk om….

…Rosenberg tror jag står där om ett eller två år, Agon lär dröja längre – om inte Ågren pysslar ihop ett lån från Palermo eller något – och Ola tvivlar jag på blir MFF-spelare igen.

Men samtidigt fick jag en känsla av att det inte alls är omöjligt att vi får se Jonas Olsson i MFF-tröjan om några år. Det kändes som han trivs här.

***

Låt oss också backa bandet till laget som förbereder sig för Sundsvallssmatchen. Är väl ingen högoddsare om det blir den här elvan: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Markus Halsti – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Mathias Ranégie, Daniel Larsson.

För sen är det lite tunt med alternativ. Ricardinho och Miiko Albornoz är ju avstängda, Wilton Figueiredo borta med lårskada sedan tidigare.

Men dessutom fick Erik Friberg känningar och klev av träningen (också baksida, tveksam på torsdag), Amin Nazari tittade bara förbi med båda knäna tejpade och Tobias Lewicki höll sig borta med ömmande ljumskar. Så det råder plötsligt ingen trängsel om mittfältsplatserna.

MFF flyger till Sundsvall på torsdag. Återstår att se om de då har Elfsborgsmatchen i kväll i benen eller inte. Boråsarna satte ju på något sätt tonen med sina 3–0 och fortsatte sin konstgrässvit, MFF ska inte kunna tappa poäng ens på det underlaget. Och Elfsborg lyckas samtidigt faktiskt ha sin 11 match av 13 möjliga på konstgräs.

***

Ett ung MFF U 21 besegrade Värnamo med 4–1. Förutom Robin Olsen var det rena juniorlaget. Målskyttarna: Nikola Zivanovic, Erik Pärsson, Jonatan Ericsson Holmqvist, Egzon Sekiraca.

***

Apropå unga MFF-are så fanns Pontus Jansson, Ivo Pekalski, Miiko Albornoz och Jiloan Hamad med i den U 21-landslagstrupp som presenterades i dag.

***

Om ni tycker att jag är knäpp och levererar denna blogg vid midnatt, beror det på att saker kommit emellan hela tiden. Först blev det ett reportage om landslagskillarna, sedan funderingar kring Robin Söderlings framtid och i kväll bänkade jag mig för att säga hej då till en favoritkommentator: Arne Hegerfors.

 

Ex-MFF:are på väg mot dansk jätteskräll

Publicerad den 20 maj 2012 klockan 23:32 av Max Wiman

Rawez Lawan, kommer ni ihåg den MFF-ynglingen? Sedan ett par år tillbaka spelar han med FC Nordsjälland i danska Superligan och på onsdag kommer han att ha sitt livs chans att skriva fotbollshistoria.

En annan gammal MFF-are kan möjligen då också känna lite skadeglädje, den från FC Köpenhamn sparkade tränaren Roland Nilsson.

För håll i hatten – sedan FCK skrällförlorat i dag med 0-1 mot Midtjylland och allmänt haft en tung säsong, är det så att Nordsjälland leder danska ligan med två poäng inför sista omgången.

Lawans Nordsjälland avslutar hemma, har serietrean Horsens som motståndare och måste vinna om FC Köpenhamn slår Silkeborg hemma.

Tänk vilket öde i så fall. Under så många säsonger har FC Köpenhamn arbetat upp positionen för dansk klubblagsfotboll och framgångarna förra säsongen ger nu utslag i form av att vinnaren av Superligan blir direktkvalificerad för Champions League – och då missar man sannolikt seriesegern själv.

Att tvåan får kvala till Champions League är nog en klen tröst…

***

På en annan nivå snackar vi här hemma. Europaspel är något som MFF kan drömma om först till nästa säsong.

Här är det Sundsvall som gäller.

MFF hade ett tufft program förra veckan, nu är det lite pay back-time. MFF har en hel veckas vila mellan matcherna, medan torsdagsmotståndaren Sundsvall är igång redan på måndagskvällen. Förvisso hemma då också, men mot – Elfsborg. Borde kanske sitta lite i benen tills på torsdag?

 

 

Ranégie kan aldrig bli en dålig affär

Publicerad den 19 maj 2012 klockan 17:42 av Max Wiman

Tänk att man på några veckor kan gå från oduglig till oumbärlig och i praktiken förlorad till Europa. Varför får jag en känsla av att den här sommarens snack kommer att bli mer silly än season om ni förstår vad jag menar?

Det är mycket Mathias Ranégie just nu. Han som för några veckor sedan ansågs som ett felköp, en obotligt långsam målsumpare som borde förpassas till bänkens rike.

Minns vad jag skrivit flera gånger – en tuff vinterträning satt i den stora kroppen som behövde lite extra tid på sig att komma i balans.

Självklart är han en fantastiskt bra värvning för Malmö FF.

Det är han även efter Kvällspostens intressanta uppgifter om hans kontrakt, som sägs innehålla en klausul om värdet vid en försäljning. Saken är nog bara den att det är mer komplicerat än så. Det är nog ett kontrakt med en rad olika scenarion, klausuler och (bak)dörrar. OM priset skulle vara de 20 miljoner som kvällan skriver, så är det ju i så fall ett värde nu i sommar. Det måste rimligen förändras med hur lång tid det går av kontraktet, till exempel. Priset kan ju inte vara detsamma om ett år.

Självklart vore det inte alls bra för MFF om Ranégie försvann i sommar, men att göra det till en dålig affär är nog att dra lite förhastade slutsatser. Om vi fortsätter det hypotetiska resonemanget att priset skulle vara 20 miljoner och att Häcken ska ha en del av vinsten och Ranégie kostade 15 miljoner den dagen han kom till Malmö (den summan har jag hört mer än en gång), då är det ju inte så att MFF förlorar pengar på honom. De har nyttjat hans tjänster under ett år och självklart är önskan alltid att dra in pengar vid vidarförsäljning, men det där blir allt mer komplicerat. Men man har trots allt mer än 15 miljoner att skaffa ny/nya spelare för.

Och kom ihåg att Mathias Ranégie kom till MFF i ett läge där det var precis den värvning som behövdes, en värvning som drogs i land i sista minuten. Häcken satt i vinnarsätet i förhandlingen, det är väl tämligen uppenbart.

Däremot är det inte lätt att hitta en liknande spelare den dagen (om) han går någon annanstans.

Men som sagt, allt är hypotetiskt. Det kommer att surra av mängder av rykten, det kommer att bli affärer som blir av, men också de som inte blir det. Det kommer att ske en hel del kring fotbolls-EM och transfers och världen är så konstig att blir det många stora affärer, ja då är risken/möjligheten också större att det rör sig i vår lilla värld, för då frigörs pengar på alla möjliga håll.

Det kan vara en sak som avgör hur intressant en 28-årig (14 juni) svensk anfallare som Mathias Ranégie är på en marknad, där det känns som att många klubbar värvar allt yngre.

Återkommer med ett längre resonemang i frågan senare i veckan, så är i alla fall min plan.

En genomgång i discotakt

Publicerad den 18 maj 2012 klockan 00:08 av Max Wiman

Det råder väl inga tvivel om att det här med konstgräs är ”Hot Stuff”. I takt med att fler lag använder sig av detta hemmaunderlag, blir också påverkan större i allsvenskan.

Ni känner säkert siffrorna redan. De lag som har konstgräs kommer att spela 21 av 30 matcher på detta underlag.

Men visst är det något märkligt med lottningen, som gjort att Elfsborg inte bara haft nio av elva matcher så här långt på konstgräs – de båda följande före EM-uppehållet är det också.

Efter 13 omgångar har Elfsborg då bara spelat 15 procent av matcherna på riktigt gräs. Och förlorat båda.

Eftersom 17 omgångar återstår och Elfsborg då har kvar 17 matcher och 7 sju på gammalt hederligt underlag, blir riktigt gräs-procenten som är kvar 41.

MFF-tränaren Rikard Norling svarade ”ja, Elfsborg är bättre på konstgräs” på min direkta fråga efter matchen.

Boråslaget har med andra ord en del att bevisa.

Å andra sidan tycker jag  helt subjektivt att MFF fortfarande har stora problem på det som föraktfullt av många fans kallas för ”plastgräs”. Och MFF har bara avverkat en av sju av dessa förhatliga matcher. För Rikard Norling är det en tuff utmaning att pränta i laget ”Try me, I know we can make it”.

***

Vi pratade träning på konstgräs också, Norling och jag. Det byggs ju nya och förhoppningsvis bättre planer runt om i Malmö. Frågan är om det inte vore läge för MFF att söka fler träningar på sådant underlag inför de matcherna. Norling är ganska bestämd. En lätt matchträning dagen före är okej, att träna typ en vecka före, ökar risken för belastningsskador, då han menar att byte av underlag kan vara förödande. Känns som hans inställning är ”Can´t we just sit down (and talk it over)”.

***

Det var något av en ”Winter melody” att Mathias Ranégie tyckte att han fick slita hårt under träningspassen. Att intensiteten var en helt annan i MFF än den var i Häcken, där hans stora kapacitet gjorde att han kunde glida med. Säsongen började tungt i allsvenskan, Ranégie såg seg ut, men ingen kan betvivla hans betydelse och hans kvaliteter nu när han har en ”Spring affair” med publiken. Syns också tydligt hur mycket svårare Ranégie tyckte det var i matcherna ”If you are walking alone” där framme i anfallet. Två är dubbelt så bra, även om Larsson fortfarande inte gör mål.

***

”On the radio” tyckte de tydligen att Elfsborg hade övertag stundtals mot MFF. Egentligen tycker jag det bara gällde i slutet av första halvlek. Och inte ens då skapade Elfsborg så många chanser, Pontus Jansson och Daniel Andersson stängde effektivt.

***

Vet inte om klacken hann uppfatta Rikard Norlings sköna hälsning till MFF-klacken efteråt, gesten mot bröstet visade ”I feel love” – han älskar verkligen Malmöpubliken, Norling.

***

MFF-tränaren – mycket om honom i dag – pratade för övrigt med viss oro i rösten över vårens ”Last dance”, Sundsvall borta för MFF. Med ytterbackarna Albornoz och Ricardinho avstängda och en helt annan typ av match än de tre den här veckan. MFF får inte snubbla på det blindskäret. De avstängda lirarna lär garanterat ersättas av Ulrich Vinzents och Markus Halsti.

Intressant är att Elfsborg först ska till Sundsvall, en värdemätare även för MFF. Sen avslutar Elfsborg vårsäsongen hemma på plastgräset mot (den fullt naturliga) Häcken.

***

Vad gäller Sundsvall – nu är det väl ändå dags att stänga svängdörrarna bakåt, fansens budskap är väl solklart  ”No more tears (Enough is Enough)”.

***

Vet ingen spelare som får så mycket ”Love to love you babe” från fansen som Ivo Pekalski. Rör inte vår kompis är budskapet om man ifrågasätter en liten felpassning.

***

Ni som är med från tiden med Bob Houghton, ”Todde” Jönsson, Bosse Larsson, Staffan Tapper, Krister Kristensson och de andra 70-talsidolerna har möjligen vid det här laget listat ut att denna blogg smugit in lite hyllningar till kvinnan som de pompösa musikkritikerna bara stoppade in i facket ”Bad Girls” under 70-talets sköna discovåg.

Ungefär samtidigt som 2012 års luftens konung i Malmö FF Mathias Ranégie nickade in 1–0 på Elfsborg, fick jag meddelandet inne i liverapporteringen (där händer det mesta) att discodrottningen gått bort med de enkla orden från en läsare:

”Kanske off topic – men rest in peace Donna Summer.

 

 

 

 

 

Var Durmaz lika bra mot IFK som HIF?

Publicerad den 16 maj 2012 klockan 16:29 av Max Wiman

Enligt vissas sätt att se på saken var Jimmy Durmaz lika bra mot Göteborg som mot HIF. Kan det verkligen vara möjligt? Nej, inte enligt mitt och mina kollegors sätt att se på saken i Sydsvenskan. Mot HIF fick han en femma i betyg, mot Göteborg en tvåa.

Det här med spelarbetyg är spännande och svårt. Jag har varit inne på det flera gånger tidigare och jag kan garantera att det är mycket tankemöda och resonemang – så långt tiden tillåter – varje gång vi ska sätta våra betyg på spelare i Sydsvenskan.

Självklart kollar även vi och jämför och det blir ju oftast då våra kvällstidningskollegor vi kollar in.

Generellt kan man säga att vi hade betydligt högre betyg än de när MFF mötte HIF och betydligt lägre när de mötte Göteborg.

Bäst speglas detta alltså av Jimmy Durmaz, som får en trea i Aftonbladet efter båda matcherna, medan vi hade fem respektive två.

Jag säger inte att något är rätt eller fel och är inte ute efter att kritisera Aftonbladet, tycker bara jämförelsen är intressant.

Jo, jag ljuger lite, för jag tycker att Aftonbladets betyg mot HIF var märkligt snålt.

Men var det vi som var för snåla efter den enligt min mening mycket darriga insatsen mot Göteborg? Hur mycket förlåter resultatet? Jag tycker inte att prestationen i den matchen blev bättre för att MFF räddade en poäng på övertid. Det var ett individuellt konstmål faktiskt av Alex Nilsson som fixade det.

Men var vi för hårda? Tog vi för stor hänsyn till de första 35 minuterna, då absolut ingenting fungerade?

Självfallet står jag för våra beslut. Kan inte säga att jag ångrar något av betygen. Men visst är det svårt. Stackars Erik Friberg flöt runt som regndropparna i första halvlek, kom igen i andra och hade några sekvenser där han visade precis det som jag hävdat att han har i sig: bra rörelser, kluriga passningar. Men hur mycket påverkade det helheten?

Svårt, sa Bill. Klurigt, sa Bull.

Och säkert tycker flera av spelarna och kanske några av er att jag var elaka Måns som förespråkade så låga betyg.

***

Tror det finns förutsättningar för högre betyg mot Elfsborg i morgon. Känns som att den där poängen var extremt viktig för självförtroende och framtidstro i laget.

Att Elfsborg skulle vara så mycket sämre på riktigt gräs har jag svårt att se. Statistiken som säger att de bara vunnit på konstgräs (nästan) i år, ger jag inte så mycket för än. Men vi får se efter morgondagens match.

Hoppas bara att Rikard Norlings experimentlusta lagt sig och att laget spelar 4-4-2 utan konstigheter i morgon.

Ivo Pekalski är uttagen igen. Vi får väl se om han spelar verkligen, räknar jag rätt så finns det 19 spelare i truppen.

Har själv inte haft möjlighet att kolla in det lilla vi får se av träningen dagen före match, men det kan väl inte ha hänt så mycket annat över natten.

Ivos vara eller inte vara är väl egentligen det enda frågetecknet.

Laget lär väl se ut så här: Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski/Erik Friberg, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Mathias Ranégie, Daniel Larsson.

Någon däremot?
Visst är jag lite sugen på att se Ulrich Vinzents på högerbacken igen, hade trott på come back om det varit ”lättare” motstånd.

Och visst kan diskuteras om det inte är dags att köra in Jasmin Sudic snart också. Känns som han skulle behöva ett riktigt test, det hade behövts en cupmatch eller nåt.

Övriga inte nämnda i truppen: Viktor Noring, Markus Halsti, Tobias Lewicki, Alex Nilsson, Dardan Rexhepi.

***

Sista träningsmatchen i sommar är klar för MFF nu också. Inte så internationellt och spännande som Shamrock Rovers och West Bromwich Albions, men dock. Kalmar gästar Malmö den 25 juni.

***

Osså är hela truppen på väg någon annanstans igen. Suck, är det bara jag som tycker det är så tröttsamt med alla rykten hit och dit?

Mathias Ranégie till Turkiet eller något annat europeiskt land? Visst, det är fullt möjligt. Men då får nog en aktuell klubb räkna med att hosta upp åtminstone 25 miljoner. Är det någon som är villig att göra det?

Säger vad jag sagt tidigare. Det kommer att hända en hel del i sommar, Larsson, Durmaz och Dahlin tror jag försvinner. Kanske, kanske får MFF också igen några miljoner för Wilton Figueiredo, men det känns mycket mer tveksamt.

Är ganska övertygad att Per Ågren har en plan och är lika svårflirtad som i fjor vad gäller att avslöja den och tänker då framför allt på Larsson och Durmaz. Att Noring är Dahlins tänkte efterträdare är väl tämligen klart och någon innermittfältare tror jag inte MFF lägger pengarna på när man ändå har fyra i truppen.

Markus Halsti går också mot slutet av sitt kontrakt och skulle MFF få något bud på honom i sommar, tror jag inte de är sena att acceptera. Visserligen ett inhopp mot Göteborg, men han känns långt ner på listan numera.

 

Från MFF till Iran via Ängelholm

Publicerad den 15 maj 2012 klockan 22:46 av Max Wiman

Visserligen har han nyligen lämnat Malmö FF, men det känns ändå rätt att uppmärksamma Omid Nazari här. Mittfältaren som MFF släppte till Ängelholm på allvar inför den här säsongen har nämligen tackat ja till att spela för Irans landslag. Omid – och lillebror Amin, som är kvar i MFF – har iransk pappa och filipinsk mamma.

Omid ska vara med på ett träningsläger med Iran i Turkiet nästa vecka.

I Iran spekuleras det nu i att även lillebror Amin ska välja att spela för Iran.

As time goes by – or not

Publicerad den 14 maj 2012 klockan 23:42 av Max Wiman

Det var runt 18.45 och plötsligt stannade alla klockor på Ullevi. Erik Hamrén hade presenterat en extremt osexig EM-trupp och Per Ågren och Vito Stavljanin såg minst sagt frågande ut, där de liksom så många andra av oss stod framför tv-apparaten.

Insåg efteråt att de hoppats på Jimmy Durmaz som en skräll, ungefär som även jag hade någon liten förhoppning om. För mig handlade det egentligen inte om Jimmy D, jag tycker rent allmänt att en sådan här trupp ska kunna bjuda på något överraskande, något som påpekar in mot framtiden. Nu vimlade det mest av halta och lytta. Trodde ett tag att Daniel Majstorovic skulle vara med också…

Nej, förlåt sidospåret. Men tid skulle den här kvällen handla om.

Det stod tidigt klart att det var en tidsfråga innan Göteborg skulle göra mål, för MFF-mittfältarna tycktes inte ha tid att hålla i bollen mer än en tiondel varje gång.

Ibland tror jag att Rikard Norling tar för mycket tid i sin kammare och funderar ut lösningar som blir för kluriga.

Även om vi alla for med i eufori vid något tillfälle för några omgångar sedan, så snälla, låt spelsystemet stanna vid 4-4-2. Det finns inte tid att experimentera med något annat om inte tåget mot guldet ska tuffa iväg till Borås redan på torsdag.

Ett tid-igt (förlåt vitsen) byte kom att räta upp matchbilden något för MFF. Kaoset på mittfältet blev mindre när Wilton Figueiredo rullades ut på bår (nåja, han gick strax senare) och strukturen för Thern och Friberg blev något bättre. Therns drömmål förlåter till viss del att han tappade en hel del bollar, men Fribergs bättre andrahalvlek kan inte helt förlåta att allt gick fel i första.

Thern hade för övrigt tiden på sin sida, när han med en klockren (!) bredsida kvitterade minuten före paus. Tala om nödvändig injektion.

Var helt säker på att klockan klämtade för en ny MFF-förlust, när Pontus Jansson skarvade in nicken i eget mål.

Tid-vis (!) hade MFF spelat hyfsat i andra halvlek, men pressen och kvitteringsjakten kändes lite kaosartad. Till slut hade MFF fem försvarsspelare, tre anfallare och bara två mittfältare inne.

Då ringde det helt plötsligt bakom John Alvbåge i Göteborgsmålet. Alex Nilsson som på något sätt aldrig får mycket spel-tid, slog till på över-tid. En skön, balanserad volley och plötsligt var tiden ur led för Göteborg i stället.

Hade MFF – enligt mig – varit mer taktiskt smarta på den sista frisparken som man faktiskt fick sedan också ute till vänster, hade laget valt att låta antingen Daniel Andersson dundra på kraft med högern mot mål eller låta Simon Thern smeka bollen med en höger bredsida mot samma mål. Detta eftersom det var snorhalt efter allt regnande och det kunde blivit en förlupen retur.

Nu skruvade Jimmy Durmaz in ett inlägg med vänstern och det blev förutsägbart.

Och sen förkunnade domare Stefan Johannesson att tiden var ute.

Men utan 2-2-målet hade vi nog kunnat säga att tiden talat bara för Elfsborg.

Nu fick i alla fall Jörgen Lennartsson en liten väckarklocka med sig när han lämnade Ullevi.

– Vi får se vad det här resultatet betyder. Varje match är ny, det visar väl MFF:s insats här och i derbyt. Men jag kommer med ett piggt och helt lag till Malmö, sade han när vi språkades vid på vägen ut.

Frågan är om tiden räcker för MFF att ladda om. Det är ju hösttempo över spelet nu igen och Elfsborg har en dags extra vila, vilket även Göteborg hade med sig till den här matchen.

Tiden talar inte för MFF.

Men däremot tror jag att 2-2-målet här kan vara den injektion som faktiskt gör att vi får se en ny tidsinställd bomb krevera på stadion på torsdag.

Avgörande för det kan vara om tiden räcker för Ivo Pekalski att bli frisk. Så viktig ser han återigen ut att vara nu, även om jag fortfarande tror att Erik Fribergs tid kommer.

***

Det är något speciellt med matcherna mellan MFF och Göteborg. Blåvitts fans har ungefär samma sköna humor i sina ramsor och sånger som MFF-arna har. Sedan görs det övertramp på båda håll, men grunden är densamma. Känns dessutom som man alltid blir vänligt bemött i Göteborg.

***

För övrigt tippade jag rätt för en gångs skull – 2-2.

Även en blind höna…

 

Det blev ”det andra” innermittfältet

Publicerad den 14 maj 2012 klockan 18:08 av Max Wiman

Intensiv matchning, då kommer skadorna och känningarna. Ivo Pekalski är inte med i kväll och har ont i en höftböj enligt MFF-ledningen. Usch, det blir dåliga vibbar så fort Pekalski har skadekänningar. Har ju sett så bra ut de senaste matcherna.

Rikard Norling överraskar än en gång med att kasta om i laget. På pappret står det 4-4-2, men nog måste det vara mer 4-5-1 över uppställningen när Wilton Figueiredo står uppsatt som forward.

Tungt beslut att bänka Daniel Larsson igen efter HIF-matchen och det samspel han och Mathias Ranégie hade. Vågat, om det inte är så att Larsson också har känningar, kan det tyckas.

Innermittfältet är alltså tillbaka där det började – Simon Thern och Erik Friberg. En tuff utmaning mot IFK:s tunga mittfält, där för övrigt Tobias Hysén är vänsterbreddare med två forwards framför sig!

Fribergs formkurva är på uppåtgående, Thern har spelat mindre de senaste matcherna som bekant. I februari hade jag sagt att det är lugnt, de fixar det. Nu kan det bli mycket tufft.

Vi hörs om en stund på liverapporteringen.

Max Wiman
"Krönikör och reporter på sportredaktionen på Sydsvenskan. Såg min första MFF-match 1968 som tioåring, då laget på Malmö stadion besegrade AC Milan med 2-1 i Europacupen. Har sedan dess med relativt stor regelbundenhet följt Malmö FF. Rent yrkesmässigt har jag gjort det sedan 1978 då jag började på sportredaktionen.
I bloggen hoppas jag kunna förmedla aktuella nyheter kring Malmö FF, och då inte bara A-laget, men också reflexioner hur laget och föreningen fungerar och mår ur ett kritiskt perspektiv."

Bloggar
Läsarpulsen