Publicerad den 8 februari 2012 klockan 23:21 av Max Wiman
(UPPDATERAD MED ALLA BYTEN) Den här bilden får ni aldrig se. Det lovade MFF-tränaren Rikard Norling Sydsvenskans fotograf Lars Brundin, som tog bilden.
Den är nämligen dagens humorinslag från matchen mellan MFF och Columbus Crew. Ena linjemannen fick nämligen plötsligt kontakt med Brunte fotograf och tecknade åt sin bröstficka. Brunte nickade ivrigt och mitt under spelet langade han som assisterande domare fram ett rött kort till en paff Norling, som sade ungefär så här.
– Det där har jag lovat mig själv att det aldrig ska hända. Jag har aldrig fått rött kort och tänker inte få det heller.
Linjeman/domaren skämtade alltså bara. Till slut trillade polletten ner även hos Norling.
Det var möjligen det bästa den här domartrion gjorde, om vi ska vara elaka. För inte höll de någon allsvensk standard. Och inte märktes någon större skillnad på dem. De bytte nämligen och var huvuddomare var sin period. Många missade frisparkar, möjligen också en missad straff till Alex Nilsson.
***
Som ni kanske förstod om ni följde direktrapporteringen eller vad vi skrivit efter matchen, var tre halvlekar ett inte helt lätthanterligt format. Visst ser jag vissa poänger i det, men det kändes lite som man tog sig vatten över huvudet.
Så helt opretantiöst får ni här en genomgång av spelarna, bara så ni får något slags bild av hur det gick för dem. MFF bytade ju i flera omgångar, men de flesta spelade ungefär halva matchen. Undantagen är nämnda i texten nedan.
Försöker också här ge uppställningen med byten: Johan Dahlin (Robin Olsen, 60) – Miiko Albornoz (Filip Stenström, 70), Pontus Jansson (Jasmin Sudic 70, Daniel Andersson, 90), Markus Halsti (Filip Helander, 70), Ricardinho (Gustavo Rivera IMG, 90) – Jiloan Hamad (Tobias Lewicki, 70), Erik Friberg (Amin Nazari, 70), Simon Thern (Wilton Figueiredo, 70, Max Braschiera IMG, 96), Jimmy Durmaz (Dino Islamovic, 70) – Mathias Ranégie (Dardan Rexhepi, 65), Alex Nilsson (Daniel Larsson, 81).
Målvakter
Johan Dahlin – chanslös på målet, bra räddning precis före. Lugn och trygg i sitt agerande.
Robin Olsen – en riktigt bra räddning, en tveksam. Men bestämd och hade framför allt väldigt rejäla utsparkar.
Högerbackar
Miiko Albornoz – bytte kant i Ulrich Vinzents frånvaro (lätt skada). Säker bakåt, ovan på högerkanten, sällan med upp i anfall.
Filip Stenström – försökte och vågade gå fram flera gånger, men också överspelad några gånger. Väger lite lätt.
Mittbackar
Pontus Jansson – gjorde vad han skulle, gick sällan framåt.
Markus Halsti – briljerade med några riktigt fina uppspel.
Daniel Andersson – kändes aningen rostig. Lite problem i ett par vändningar, men sedvanlig auktoritet för det mesta. Spelade bara sista 45 minuterna.
Jasmin Sudic – behärskade 20 minuter, en rejäl närkamp utan problem. Beundrar hans positionsspel.
Filip Helander – stor och stark, valde klokt att rensa när så behövdes, lite problem i passningsspelet.
Vänsterback
Ricardinho – Känns som han är på gång igen. Bra samarbeten med Jimmy Durmaz.
Högermittfältare
Jiloan Hamad – briljanta perioder, såg ut att vilja spela än längre. Lovade växa i år.
Tobias Lewicki – tuff början, men tog för sig mer mot slutet och bröt då också in i banan.
Innermittfältare
Erik Friberg – mardrömsstart med felpass till deras mål, darriga tio minuter. Växte sedan efter hand. Bra framspel till Ranégies mål, jobbade hårt.
Simon Thern – löpsteget, löpsteget! Kanske ojämnare i spelet, men topparna är så lovande. Vid bolltapp jagade tillbaka 35 meter och tog tillbaka bollen.
Amin Nazari – tufft läge, när även Wilton försvann. Kom mer och mer efter hand. Några bra passningar.
Wilton Figueiredo – inhopp på nytt, inte särskilt imponerande. Tog sig sedan snabbt åt låret och blev utbytt efter kanske bara 20 minuter.
Dino Islamovic – ungtupp på helt fel plats, några bra aktioner, men tufft läge förstås.
Vänstermittfältare
Jimmy Durmaz – strålande volleymål, släppte bollen snabbare fler gånger än tidigare. Lite mer att slipa på där, så blir det bra. Bra samarbete med Ricardinho.
Anfallare
Mathias Ranégie – stort jobb som bollmottagare, bra balans, bra väggspel, bra kombinationer. Snygg språngnick som blev mål.
Alex Nilsson – hårt arbete, orkade jobba längre än de flesta, nära ett riktigt bra läge. På gång.
Dardan Rexhepi – stor skillnad mot i fjor. Jobbade hårt, frustrerad att han inte fick så mycket att jobba med. Bra bollmottagare, bra vändningar.
Daniel Larsson – första speltiden här nere, möjligen hämmad av stukade foten. Mycket nära ett mål, med en bra aktion, där målvakten fick ut en fot. Ett par avslut i övrigt. Spelade drygt 45 minuter.
***
Två ungdomar från IMG Soccer Academy hoppade in och hjälpte MFF när spelarna inte räckte till. Max Braschiera gjorde inget större väsen av sig, men Gustavo Rivera på vänsterbacken var en angenäm bekantskap. 18 år och från Costa Rica agerade han mycket moget, flöt väl in i laget och när han berättade för mig att han egentligen är högerback, började jag fundera på om MFF inte skulle lägga ett bud…
Publicerad den 8 februari 2012 klockan 00:52 av Max Wiman
Undrar om Ricardinho och Wilton Figueiredo hade koll på det. Men en landsman till dem såg faktiskt en glimt av dem och resten av Malmö FF i dag. Och det var inte vem som helst, utan brasilianska landslagets förbundskapten Mano Menezes.
Nu var han förstås inte där för att se MFF och själva besöket på förmiddagen gick nog de flesta förbi. Det var mer en slump att när vi kom tillbaka till träningsplanen, var det full cirkus med tv-team och en stor uppvaktning runt senor Menezes (mannen i mitten i den svarta kavajen), som lett världens mest berömda landslag sedan 2010 och själv en gång i tiden spelade i Fluminenese.
Han ville nämligen titta på planerna en gång till. Och det tände förmodligen affärssinnet hos IMG-folket och dollartecknen stod skrivna i pannan, när de eskorterade sin välkände gäst.
För det är klart att drömmen vore att få hit det brasilianska landslaget på träningsläger. Visst har de fina planer i sitt hemland, men här skulle de förmodligen kunna träna och vara ganska anonyma.
Kan säga att det är sällan att en brasiliansk förbundskapten kan gå så ostörd som han gjorde den här dagen.
Anledningen att Manon Menezes var där, var också pengar. Det handlade om en signering med en stor sponsor som också finns med bland IMG Academies sponsorer, ungefär så långt gick det hela att reda ut. Men MFF-lirarna får litervis med just den här sportdrycken varje dag, så en viktig aktör är det.
Men bloggen kan avslöja uppgifter inifrån MFF-campen att brassen kanske ska stanna kvar och se MFF:s match mot Columbus Crew.
Gissa om det skulle vara en ära för de båda MFF-brassarna Ricardinho och Wilton Figueiredo att få spela inför landets förbundskapten, även om de knappat mer än drömmer om landslagsspel i sina mest fantasifulla drömmar.
Men minns att Afonso Alves nådde dit…
***
Vad är en skada egentligen? Har sett och förstått att det blivit en liten debatt hemma. Alltid kul om vi kan sätta fart på känslorna, men det handlar också om förståelse och seriositet.
När vi kom hit, så stukade både Daniel Larsson och Daniel Andersson en fot. Wilner Registre förutspådde att de kunde spela nästa dag och vi rapporterade detta kring skadorna. Ingen av dem kunde spela matchen – för så är det ju ofta med skador, konsekvenserna kan vara svåra att överskåda.
Dagen efter ramlade Erik Friberg på sin hand och fullföljde träningen med ett rejält bandage med ispåse. Vi rapporterade och berättade att det inte var någon större fara. Andra – mindre seriösa medier – skrev om vår rapport och försedde den med rubriken: ”MFF-chock: Succéförvärvet skadad”. En rubrik som naturligtvis inte hade någon täckning i vår ursprungstext och inte i deras omskrivning heller. Kan garantera att ingen var chockad.
Men, och det är ett viktigt men, det är en självklarhet för oss att rapportera även om mindre skador – för som jag inledde med, så vet man inte alltid konsekvensen. DL och DA missade båda en match på grund av stukade fötter, Friberg får fortfarande lite behandling för sin handled, men det är absolut ingen fara.
Vi har också rapporterat om Ivo Pekalskis bekymmer och de är heller inte dramatiska. Inte just nu, men i det faller pekar de på en långsiktig problematik som kan bli en följetong och väl i någon mån redan är det. Varje bakslag för Ivo, är större än för många andra spelare, eftersom han redan varit borta så mycket. MFF-mittfältaren behöver så väl hitta en balans med träning och matcher utan att ständigt behöva återgå till rehab-träning.
Apropå skador – såg ni på Fotbollskanalen att Guillermo Molins redan är på väg mot come back efter sin korsbandsskada? Trodde inte det skulle vara aktuellt förrän till sommaren.
***
Apropå något helt annat, så till slut hittar många spelare en arbetsgivare. Minns ni brassen Michel som var hos MFF i somras och som inte gjorde det minsta avtryck i MFF och definitivt inte i den match han fick spela med U 21-laget? Nu har gamle MFF-tränaren Sören Åkeby plockat in honom i Sundsvalls trupp!
Publicerad den 6 februari 2012 klockan 19:01 av Max Wiman
Det sker förstås en hel del i MFF-lägret utöver det som utspelar sig på träningsplanen. I ”teorisalen” utvecklar Rikard Norling sin filosofi och hur han vill att laget ska spela.
– Tidigare i veckan hade vi en defensiv genomgång med videoinslag som Vito Stavljanin tagit fram. Både positiva och negativa, mycket från Europa League i höstas, berättar sportchefen Per Ågren.
Inför matchen mot Columbus Crew väntar en ny genomgång.
– Då ska vi titta närmare på det offensiva spelet. Jag vet att Vito till och med har med klipp från matchen här mot DC United, säger Per Ågren.
Vissa dagar är också styrketräningspass inlagda.
Sedan har lagets mentale coach Sverker Bengtsson individuella samtal med spelarna också.
En del av laget valde att se Superbowl tillsammans på en sportbar nära IMG-området, medan andra stannade hemma.
Ledig tid fördelas nog annars mest med sol&bad, inte minst på den fina stranden bara femton minuter härifrån, men också på IMG:s eget poolområde, och shopping på Ellington Premier Outlet – dit jag nästan tror att spelarbilarna kör av sig själv…
Matchen mot Columbus Crew kommer alltså att spelas 3×45 minuter. Så ladda upp för ett riktigt maraton cover-it-live, för jag räknar förstås med att köra direktrapportering och snacka fotboll med er.
Publicerad den 5 februari 2012 klockan 22:44 av Max Wiman
Fotbollsträning kan vara långtråkigt, dötrist och långtråkigt – men också alldeles underbart. Nu tillhör nog det sistnämnda undantagen som åskådare, tror oftare att Askungens balar var alldeles underbara.
Men i dag var MFF-träningen faktiskt det. Jag har sett alldeles för många exempel på långa, sega pass, där intensiteten varit så låg att jag nästan somnat vid staketet. Där man fått se vissa spelare stå overksamma långa stunder. En gång när Sören Åkeby tränade MFF, satt två ytterbackar på var sin boll i 45 minuter och tittade på.
I dag var det ingen som gjorde det, vill jag lova. Lagdelsträning med hela ledarstaben, inte bara involverad, utan med fullt ansvar för sina bitar. Inga transportsträckor här, taktisk och fysisk träning i ett svep, löpvägar avpassade för just den spelarens roll. Kan MFF hålla i det här, är det en intressant riktingsförändring. Men det innebär samtidigt att till exempel matchen här mot Columbus på torsdag ska ses med andra ögon, likt andra idrottare siktar laget mot ett uttalat formtoppsmål – allsvenska premiären.
Vattenpausen ovan var inte lång, kan jag lova.
Det kommer med andra ord att vara många tunga ben på onsdag.
Här får ni en glimt från anfallsträningen:
En liten översikt runt om får ni på den här filmen:
***
Sorry alla fotbollsvänner, nu överger jag er för några timmar. Vågar inte annat i det här landet. Det är partytime, det är rekordsiffror på alla plan.
Publicerad den 5 februari 2012 klockan 13:38 av Max Wiman
Bättre sent än aldrig? Hur som helst, här har ni det så upphaussade bytet när Jasmin Sudic gör come back i MFF mot DC United i torsdags efter två år av korsbandsskador. En liten filmsnutt med bytet och ett par minuters spel med iphonen, precis som en del av er tjatade om när vi körde liverapporteringen. Vad gör man inte för er – även om det tar lite tid ibland…
Och är ni nu ännu mer sugna på att få se rörliga bilder från den matchen, bara för att de är just rörliga, så får ni en liten film till. Om inte annat kan det ge en liten känsla för förhållandena i Bradenton. Matchen slutade 1–1 som ni väl alla minns.
Publicerad den 4 februari 2012 klockan 22:22 av Max Wiman
Det har varit val i Florida. Ja, det vill säga jag tänker inte på primärvalet i tisdags, men parallellt med detta höll spelarna i Malmö FF val till spelarrådet.
Traditionen bjuder att kaptenen sitter där och nu när MFF har två, så blev det förstås Ulrich Vinzents som blev ”ordförande” i spelarrådet. Eftersom Daniel Andersson i första hand är ledare, hade det ju varit lite konstigt att ha honom i detta forum.
Därutöver har spelarna röstat fram tre representanter i sin ”regering”. Det blev Jiloan Hamad, Mathias Ranégie och Johan Dahlin.
Enligt vattentäta källor till bloggen var Alex Nilsson fjärde man i omröstningen. Det sägs också att eventuellt en spelare till ska in i spelarrådet, en som representerar alla de unga spelarna.
***
Nej, inte ett spår av en MFF-are denna dag som var deras lediga under träningslägret. Planer ändrades in i det sista och truppen spreds över Florida.
Från början fanns ett erbjudande att hela truppen kunde åka till Everglades träskmarker och spana alligatorer, men det visade sig ta alldeles för lång tid. Trist för vi hade tänkt hänga på.
Sen skulle ledarna ha golfturnering, men den rann också ut i sanden.
De unga lirarna tänkte sticka ut och bada – men nobbade när vädret var (enligt dem) för dåligt. Solen log dock så glatt mot oss bara halvtimmen efter det att stora delar av truppen dragit till Orlando och, som det verkade, Universal Studios temapark, en gigantisk anläggning med oftast lika gigantiska köer. Men häftiga attraktioner.
Till slut drog ett gäng ledare på roadtrip och några stannade på golfbanan inne på IMG Academies.
Trodde ett tag att vi skulle stöta på ledarna på Siesta Key, den strand som anses vara den allra finaste i hela USA. Sanden var otrolig, så finkornig att man nästan inte kände den. Men vi såg bara sand, sand och ett härligt blågrönt hav och solande och badande människor. Inte en MFF-are i sikte, som ni kan se på den här filmen om ni vill. Jo, och så ringlade plötsligt en orm precis framför mina fötter på trädäcket upp mot strandens caféområde…
Vågar knappt berätta att vattentempen var över 20 grader.
Fotograf Brundin skulle egentligen hälsat på sin dotter i på ishotellet i Jukkasjärvi den här veckan och där stod vi på stranden och jämförde temperaturer och kom fram till att det var 62 graders skillnad. Då räknade vi ändå snällt med skuggtemperaturen på Siesta Key, +28 mot -34.
***
Något av det roligaste på resa är att ramla rakt in i något som är helt oplanerat och inte en given turistfälla. Så här såg det plötsligt ut på parkeringen vid vårt frukostställe ”Bob Evans” i dag. En roadster- och veteranbilsträff.
***
I morgon är det träning igen, då kommer mer fotbollsmässiga rapporter.
Publicerad den 4 februari 2012 klockan 04:10 av Max Wiman
Kan berätta att MFF-lirarna gör sitt bästa för att hjälpa upp den amerikanska handelsbalansen. Statistiken på handeln med kläder måste få en rejäl skjuts den här veckan. Åtminstone i Bradenton.
Hela gänget tycks ha blivit shopaholics, begären verkar omöjliga att tillfredsställa, det liknar en epidemi. Har till och med hört talas om inköp av extra väskor för att klara transporterna hem.
Flera spelare har vittnat om lyckade shoppingbesök i en stor mall i Tampa och så förstås på outleten i Ellington strax utanför Bradenton.
Och vi pratar inte ett besök, vi pratar många besök. Bloggen gjorde en tripp till Ellington, i rent studiesyfte förstås, och det kändes nästan som att där var fler spelare än på träningen. Nåja, kanske inte ändå.
Påse efter påse fylldes med kläder. Bara Simon Thern visade dock öppet att han förstått vad livet handlar om: ”Måste väl ta en sväng om damavdelningen också”.
Hoppas de andra med flickvänner förstått – att det kan bli vissa problem om bara en garderob fylls.
Samtidigt är det lätt att förklara shoppingmanin: Vi kan bara ta som exempel ett par låga sportskor av ett klassiskt märke som har en stjärna som symbol, som i fabriksoutleten kostade cirka 300 kronor. Så förstår ni kanske.
En svag dollar, en outlet med fabrikspriser och en shoppingsugen svensk är en kombination som helt enkelt går ihop.
Dagens märkligaste erbjudande. En klockaffär hade 40 procents rabatt på allt. Om man dessutom skänkte fem dollar till ett välgörande ändamål, fick man 15 procent till!
Publicerad den 3 februari 2012 klockan 14:08 av Max Wiman
Får vi bjuda på en värmande tanke där hemma i vinterkylan? Ett av Englands mer klassiska lag har kontaktat Malmö FF och vill möta laget i Malmö till sommaren. Vi pratar om Leeds United.
– Klart att det är intressant, men som det är nu kostar de för mycket. De har säkert skickat ut frågan till många, för att hitta någon som åtminstone vill betala resan till Sverige. Vi får en hel del förfrågningar. Men vi får se, vi vill ju ha internationella matcher, men vi måste kunna räkna in dem ekonomiskt. Vill inte ta risker, säger sportchefen Per Ågren.
Leeds är inte vad det har varit och mitt intresse för laget är det heller inte.
Men en gång i tiden, följde jag varje spark och skickade efter supportergrejor från en katalog, långt före Internets tid.
Till och med kampsången ”Glory, Glory Leeds United” på vinyl. Finns där hemma i hyllan fortfarande.
Min förkärlek för Leeds United föddes ett år på tidigt 70-tal, då de kunna vinna allt: Ligan, FA-cupen och Ligacupen. Och missade allt inom loppet av några veckor.
Fast sen tog de revansch och vann både ligan och FA-cupen. Minns framför allt när de vann cupen på min konfirmationsdag och mina föräldrar inte var så glada när jag krävde att tv:n skulle stå på.
Lirarna, vilka lirare: Gary Sprake och David Harvey hette målvakterna. Sen snackar vi Jackie Charlton, Norman Hunter, Billy Bremner, Paul Madeley, Paul Reaney, Peter Lorimer, Eddie Giles, Eddie Gray, Frankie Gray, Allan Clarke, Joe Jordan.
Ja, jisses vad konstigt minnet kan vara. Varför kan jag rabbla alla de lagen än?
I dag kan jag inte en spelare i Leeds United, men visst hade det varit fräckt om de kom till Malmö.
För övrigt verkar det mer eller mindre klart med att MFF åker till Irland i slutet av juni på ett miniläger och möter Shamrock Rovers igen.
Publicerad den 3 februari 2012 klockan 00:30 av Max Wiman
Det här, mina vänner, är Sydsvenskan live i ett nötskal. Bilden är tagen av Lasse Brundin i pausen på MFF mot DC United och Erik Friberg har just gjort sitt dagsverke med råge. Han har alltså gjort debut och mål.
Så vad vore naturligare än att han fick berätta det direkt in i vår liverapportering?
Det andas harmoni över MFF-truppen här borta, trivselgraden är hög, träningsmotivationen inte sämre med tanke på förhållandena. Det är lätt att jobba mycket under de premisserna.
Samtidigt får jag dåligt samvete mot denna blogg och dess läsare, för tidsskillnaden gör att allt snurrar i ett.
Efter matchen i dag, gällde det att snabbt skriva nyhetstexter (för er MFF-intresserade finns det extra anledning att öppna papperstidningen nu på morgonen er tid, betyg och krönika. Men det stannar inte där. För att hantera tidsskillnaden, måste vi även förbreda för nästa dags tidning.
Så laddad och klar finns nu en lördagsintervju med en MFF-spelare, som delar med sig tankarna om två tuffa år, om känslan i går, om kompisarna, om tron och om framtiden. Ni får gissa själv vem det är.
I samband med att vi gjorde den intervjun, fixade fotograf Brundin med en pratglad spelarciceron en liten vandring ”hemma hos” lirarna. Resultatet bör ni se på sydsvenskan.se under fredagen.
Vi mötte Vito Stavljanin på vägen, han hade tagit en extra joggingtur i stället för att käka middag. Prioritering!
Sedan kom tre brassar ner för trappan. Nja, Ricardinho och Figueiredo ställde inte riktigt upp på att jag räknade in Leif Engqvist i den kategorien. Inte från början. Inte förrän jag berättade historien om hur Leffe gjorde fem mål på IFK Malmö på en halvlek och värvades till MFF fastän de egentligen tittade på Roger Ljung.
Då blev de imponerade. Figueiredo kunde dock kontra.
– Jag har också gjort fem mål en gång. Jag kom in i paus och gjorde fem mål. Vi mötte Atletico Madrid…
Ricardinho kröp ihop, men kunde inte hålla tyst.
– Jag har också gjort fem mål. I hela karriären…
Kvällen har blivit natt hos er, men här är det ännu bara just kväll. Solen sänker sig så läckert över havet i rasande fart och om en halvtimme är det beckmörkt här också.
MFF-lirarna har dragit in till Tampa för att se hockey, Tampa Bay mot Winnipeg. Jag rekommenderade dem att hålla ett öga på Viktor Hedman, som jag själv såg mot Rangers i höstas.
Per Ågren smsade precis att han ska hålla utkik efter styrelseledamöter till Redhawks.
Jag föreslog att han kunde värva ett helt lag också.
Anledningen till vårt smsande var egentligen de rykten som går hemma om någon stor allsvensk värvning i morgon. Man vet ju aldrig, men kan inte tolka hans svar på annat sätt än att det INTE handlar om Viktor Noring till MFF, som en del velat föreslå. Inte i morgon i alla fall…
Max Wiman "Krönikör och reporter på sportredaktionen på Sydsvenskan. Såg min första MFF-match 1968 som tioåring, då laget på Malmö stadion besegrade AC Milan med 2-1 i Europacupen. Har sedan dess med relativt stor regelbundenhet följt Malmö FF. Rent yrkesmässigt har jag gjort det sedan 1978 då jag började på sportredaktionen.
I bloggen hoppas jag kunna förmedla aktuella nyheter kring Malmö FF, och då inte bara A-laget, men också reflexioner hur laget och föreningen fungerar och mår ur ett kritiskt perspektiv."
