Inte helt oväntat så lånas skadedrabbade Niklas Hansson ut.

Han spelar division 2-fotboll med IFK Klagshamn, så fort han är helt i matchdugligt skick.

Utlåniingen gäller i första hand till första juli.

Träffade allsvenskans hetaste spelare på Gamla Idrottsplatsen när MFF U 21 spelade.

Mjällbys stjärnmittfältare – som enligt Aftonbladet nöjer sig med en lön på 35000 – Tobias Grahn satt och snackade med Jeffrey Aubynn och kollade kanske inte så mycket på MFF, utan mer på motståndarna – Mjällby.

Som såg ut att vara på väg mot en skräll även här, ledde med 1-0 en bra bit in på andra halvlek.

Sen slog han till, han som enligt sången kom från en hel kontinents land – Edward Ofere.

Två kraftfulla mål, efter två kraftfulla löpningar på djupet.

Ett mål smällde han in efter offsideavblåsning och han hade nog smällt in ett till efter offside om han inte blivit varnad första gången…

Med andra ord, det var mycket vilja i den store Eddie. Tycker att löpningarna satt där, orken verkade tillbaka. Men det är kanske inte helt överraskande att det känns som det saknas timing fortfarande.

2-1 blev det till MFF.

Alex Nilsson gjorde come back och slet över stora ytor, men fick uppenbarligen ”känningar” och gick ut mot slutet. Tyckte också att Ivo Pekalski gjorde en bra arbetsinsats och ”Muddi” Asanovski hade några fina löpningar.

Stannade sen på Malmborgs på Limhamn på vägen hem och så var det dags för nästa stjärnträff.

Där kom Wilton Figueiredo gående med sin varukorg.

Stannade ooch bytte några meningar  och det måste säga att han utstrålade harmoni och glädje till och med i affären.

Forwardstalangen Alex Nilsson är tillbaka efter skada när U 21 möter Mjällby i serien på tisdagen på Gamla Ip.

Som vanligt spelar också ett gäng av de A-lagskatuella som inte spelade mycket senast. Dusan Melicharek vaktar målet, Pontus Jansson och Joseph Elanga finns i backlinjen, Jiloan Hamad och Ivo Pekalski på mitten och Edward Ofere på topp.

Däremot ingen Miljan Mutavdzic heller denna gång. Han har ont i höften, det ska inte ha med hans opererade knä att göra. Däremot är ju följdskador väldigt vanliga och de påverkar nog både kropp och huvud.

Det som sägs i tv är sant.

Så sträck på er MFF-supportrar, ni måste ha bjudit på ett oslagbart rekordtifo mot Örebro.

Visst var det fint, men ändå.

Men förlåt en fråga, kunde ni inte köpt ett par, fem, tio spelare i stället för pengarna?

Arne Hegerfors avslöjade sanningen bakom det i Sportpanelen i nyhetsmorgon, när man började diskutera supportar. Det här är ordagrant vad som sas:

”Jag var i Malmö förra veckan och de hade ett fantastiskt tifo för hundraårsjubiléet, som de hade förberett i ett år (programledaren flikar in något om att det täcker hela arenan)…fyller exakt hela läktaren.  Och det hade kostat dem 250 miljoner kronor, supportrarna att göra det tifot. Ja, det var helt otroligt.”

Lite försynt flikar Robert Perlskog in (Malin Roos sitter helt tyst):

”Inte mijoner väl…?”

Hegerfors, nästan lite irriterat och bestämt:

”Jo, det var miljoner kronor.”

Sen pratar man vidare, ingen reagerar, vare sig programledare eller paneldeltagare. Även om ett par av dem ser något konfunderade ut.

Tror ni mig inte?

Gå in på länken http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1574936

Och så spola fram till cirka 4.45 och njut.

En av Malmö FF:s stora ledare har gått ur tiden.

För en bredare allmänhet blev kanske Bertil Persson aldrig någon riktig kändis, men i skuggan av legendariske ordföranden Eric Persson hade han i många år den viktigaste rollen.

Bertil Persson höll ordning på pengarna. Han var kassör och blev sedermera Malmö FF:s förste ekonomichef.

Det sägs att Bertil Persson var en av de få som Eric Persson verkligen lyssnade till – och rättade sig efter.

Som kassör verkade han mycket i det tysta, men sågs också – långt efter det att han slutade i den rollen – på läktaren, där han ständigt var en av de tuffaste kritikerna av spelarna, tränarna och spelet.

Bertil Persson vann respekt runt om i Fotbollssverige och när han var som mest aktiv satt han med i Skånes Fotbollsförbund, Svensk Elitfotboll och förbundets representantskap.

Civilt jobbade Bertil Persson i 45 år inom Posten, många av dem som ansvarig för adressregistret där.

Därav fick han också smeknamnet ”Brevduvan” av Eric Persson.

Bertil Persson avled i lördags, 91 år gammal.

Halmstad BK får ursäkta, men nu ser jag fram med stor spänning mot omgång fem och sex i allsvenskan.

Visserligen gjorde HBK 4-0 i går, men det var på det Åtvidaberg som känns så blekt, så blekt.

HBK kan säkert ge MFF en hyfsad match efter påsk, men det är därefter vi får de riktiga testen på om Malmö defensivt är så bra som man ser ut att vara.

11 april är det Kalmar-MFF, 14 april MFF-Häcken. Kalmar förväntar vi oss ska vara giftigt, Häcken har börjat giftigt.

Visserligen sprack MFF:s nolla bakåt mot Gefle, men det var när matchen sedan länge var avgjord och man till och med bytt ut lagkaptenen Daniel Andersson.

På nytt visade hela fyrbackslinjen, men särskilt då mittduon Sudic&Andersson ett otroligt säkert positionsspel. Det var liksom inget snack, de fanns på rätt plats hela tiden, brytningarna var klockrena, resoluta. Det känns som de blivit just en duo redan, de spelar inte var för sig, utan understödjer hela tiden varandra, när de som i går gör några individuella misstag.

Vibbar från fornstora backdagar känns i kroppen. En trygghet som inte funnits sedan guldåret 2004 – även dessförinnan var det många skakiga år – håller på att växa fram framför den lika trygge Johan Dahlin.

Framför dem växer också något fram, en ny duo i form av Wilton Figueiredo och Robert Åhman Persson i något ombytta roller. För kom inte och säg att ni hade trott att RÅP skulle göra målen och Wilton det stora, uppoffrande arbetet i defensiven över stora ytor.

Innermitten, som såg ut som ett enda stort frågetecken i premiären mot Gais, har rätats ut till ett utropstecken.

Men innan vi ropar för högt, så väntar vi alltså på den riktiga utmaningen. Ett lag som står upp och trycker på mot MFF, som inte tillåter Malmölaget att själv styra hela föreställningen.

Kan försvaret då behålla positionerna och lugnet? Kan Daniel Andersson styra uppspelen lika behärskat under press?

Det är först efter de proven mot dem som vi tror är starkare offensiva lag, vi med något slags säkerhet kan säga vart det pekar för Malmö FF 2010.

Vad man kan konstatera är att det finns en härlig blandning av glädje, försiktighet och samtidigt mod.

Glädje i form av harmoni i laget, uttryckt i glada ansikten på planen, men också i en varm omfamning av Agon Mehmeti från tränaren Roland Nilsson när han byttes ut. Det är väldigt mycket vikänsla.

Försiktighet i form av att spelet byggs från försvaret, att det inte tas några stora risker, ingen kliver fram i dumdristiga lägen.

Och så då mod i satsningen på unga spelare, delvis en konsekvens av Roland Nilssons bestämda uppfattning att byten görs spelare mot spelare på samma position.

Som när Daniel Andersson klev av och ersattes av Pontus Jansson, så att två 19-åringar bildade mittpar.

Den rutinerade vägen hade förstås varit att flytta in Markus Halsti i mitten och ta in Joseph Elanga på kanten.

1. Så skön och lite märklig känsla att inte längre behöva vara orolig när målvakten lirar femte back. Dahlin har total koll. Inga Asper- eller Sankanutflykter.

2. Ska man kritisera coachningen, så borde enligt min mening både Jiloan Hamad och Edward Ofere fått uppåt 20 minuter i dag. Jille för att han varit taggad ett bra tag och Ofere för att han behöver det den dagen då det blir nödvändigt med ett forwardsbyte.

3. Temat har  varit uppe flera gånger. Men det är fascinerande att Wilton Figueiredo växer som spelare när han är så långt ifrån målet att han inte kan få för sig att försöka göra mål hela tiden. Ett stort lagarbete i dag.

4. Man ska skynda långsamt, men för varje match Daniel A får i benen som innerback, växer likheterna med pappa Roy och storebror Patrik.

5. Hur kan ett allsvenskt hemmalag backa hem till egen planhalva i underläge 0-1 och 0-2?

Konversation uppfångad på Facebook efter matchen:

”3-1 & SM-guld 2010!!!” (Pontus Jansson)

”SM-guld.” (Ivo Pekalski)

”Lugn nu Pontus. De är många matcher kvar. Fortsätt så här bara så ska de bli spännande att följa er.” (Labinot Harbuzi)

3-1 mot Gefle – imponerande säkert, det var ju aldrig något snack om vilket lag som var bäst. Och framför allt: MFF mycket effektivt framåt, bland annat två hörnmål.

Att Gefle gjorde ett mål till slut var något frukten av ett säkerhetsbyte. Daniel Andersson gick ut eftersom han känt sig lite stel och in kom Pontus Jansson, som dessvärre tvekade vid Gefles mål.

Men det kan kvitta. För coolast i matchen måste väl ändå vara att MFF avslutade 20 minuter med två 19-åriga mittbackar. Det är tufft tänk för framtiden.

De båda tillsammans är faktiskt yngre än snart 39-årige Patrik ”Bagarn” Rosengren i Mjällby!

Kan vi möjligen ha sett ett svenskt rekord i bollinnehav – för backar?

Första halvlek av Gefle-MFF var en taktiskt ganska märklig historia. Trots att Gefle kom i tidigt underläge, så backade man bara hem och hem.

Vilket fick till följd att MFF kunde bolla runt i backlinjen hur mycket man ville. Räknade till åtta-nio passningar gång på gång och vete tusan om de inte kunde bollat runt en hel kvart om de velat.

Så stort bollinnehav har jag nog aldrig sett för en backlinje tidigare.

I den stora fotbollsvärlden hade man nog blivit våldsamt utbuat för ett sådant hemmaspel som Gefle visade upp. Även om man blev något offensivare i slutet.

1-0 får väl anses helt rättvist i paus. Även om Gefle fick ett par farliga lägen.