Här har ni en ovanlig ”testspelare” i Malmö FF.

Simon Hollyhead heter han och han är fystränare från England. Han fanns på plats på träningen inför Gaismatchen och ska vara några dagar i Malmö för att han och klubben ska känna på varandra.

Enligt Leif Engqvist så har han gått alla tänkbara utbildningar i England och har rekommenderats av landslagets fystränare Paul Balsom.

Som bekant så försvann ju John Philips, mycket omtyckt fystränare, i våras till arabvärlden och då sade MFF att man skulle köra utan fystränare året ut. Möjligen har man alltså tänkt om nu i samband med att Rickard Dahans engagemang i MFF inte alls blir detsamma som tidigare.

Det senaste spelarförvärvet, Yago Fernandez, som säkerligen blir det enda i sommar, Roland Nilsson bara bekräftar att man haft en beredskap om några spelare skulle försvinna, är inte spelklar till matchen mot Gais i morgon.

Hur som helst hade han nog inte blivit uttagen. Tränar-Rolle menar att han nu får ett par dagar på sig att smälta sin nya situation.

Det innebär att truppen mot Gais inte innehåller några skrällar. Saknas gör förstås avstängde Edward Ofere, men det hade han nog gjort ändå, eftersom han skadade låret på lördagsträningen.

Frågade Roland Nilsson om han tyckte att Guillermo Molins hade hittat fokus igen. Svaret blev att han tyckte att han var ”okej”.

Denna något svävande formulering, får mig att tro på samma startelva som mot AIK:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Jimmy Durmaz – Agon Mehmeti, Daniel Larsson.

På bänken finns (eller så petar de någon i elvan ovan): Dusan Melicharek, Joseph Elanga, Rick Kruys, Miljan Mutavdzic, Jeffrey Aubynn, Dardan Rexhepi.

Yago Fernandez är MFF-are – åtminstone säsongen ut.

För mig känns det som den perfekta kompromissen. MFF behöver definitivt en mittback till i truppen, men jag är inte övertygad att Yago är den rätta spelaren – på sikt.

Uppenbarligen har han flutit in bra i truppen, har setts skoja friskt med medspelarna, verkar vara en i gänget. Tränaren Roland Nilsson var också nöjd med hans insats mot Fulham.

Men är han liraren som lyfter, som kommer att kliva in bland klubbens backlegendarer? Jag tvivlar än så länge, men nu får han hösten på sig att övertyga mig och alla andra. Plus att MFF har en backup som säkert kan gå in i allsvenskan när det behövs. För det kommer att behövas, skador, avstängningar eller formsvackor på Pontus Jansson eller Daniel Andersson, måste man gardera sig mot och det är nog bara att konstatera att Markus Halstis säsong är över.

Det intressanta är just att han fått ett korttidskontrakt. Något som är lättare med en spelare som är kontraktslös, förstås. Men känslan är att för tre-fyra år sedan, hade han suttit där med ett femårskontrakt. Vi minns Raoul Kouakou med flera. Spelare som lite yvigt åkte in i truppen på för oss utomstående något oklara meriter.

Nu ska det bli spännande att följa den 22-årige portugisens utveckling i Malmö. För så mycket är väl ändå klart att har man tagit vägen via Benficas pojklag, Sporting Lissabons dito, Real Mardrids juniorlag och Valencias seniorverksamhet, ja, då är man högst rimligt en duktig fotbollspelare.

Gil Vicente i Portugal var där han senast spelade, men då tillhörde han formellt Pep Clotet-Ruiz gamla klubb Espanyol.

Förresten heter han tydligen om vi ska ta hela namnet Yago Fernandez Prieto, men det känns som att den 192 cm långe och 78 kg tunge försvararen kort och gott kommer att vara Yago.

Mitt i alla osannolikt diplomatiska undanvikningar kring försvarsspelaren Yago, så gav Roland Nilsson plötsligt ett klart besked på min fråga angående – brasseforwarden Hernane.

Han är avskriven och inte aktuell ens i framtiden, eftersom han inte riktigt var typen man sökte efter.Rolle menade att han var duktig i straffområdet, men hade brister utanför.

Det kunde vi väl fått veta lite tidigare…? Jag trodde faktiskt han var kvar i tankarna som en backup om Ofere försvinner.

Vad gäller Yago, så skulle Roland Nilsson uttalanden om honom platsa i alla politiska partier i höstens val och när som helst vid en FN-förhandling.

Och ändå är det bara fyra dagar till köpstopp för svenska klubbar.

På den punkten var för övrigt Roland Nilsson tydlig och jag kan bara hålla med.

Hur i helsike kan vi ha en annan transferperiod än resten av Europa?

MFF-tränarens poäng att det också kan innebära att Sverige missar spelare som försvinner från de stora klubbarnas trupper i sista minuten, är ytterligare ett starkt argument.

Men nu gällde det alltså Yago Fernandez, portugisen som testat i MFF och nu spelade en dryg halvlek mot Fulham.

Själv tyckte jag att jag inte riktigt fick en bra bild av honom, att MFF inte var tillräckligt pressat och att spelet i straffområdet var för korta perioder.

Roland Nilsson hade en annan bild. Berättade hur trötta mittbackarna var i pausen, hur taggad Daniel Andersson var för att han fick möta riktigt bra motstånd. Kanske är det så det var, att spelet utan boll, positionerna, gav mer för den som är riktigt skolad som spelare och tränare.

Han såg nöjd ut när han pratade om Yago, även om formuleringarna var svävande och ska ni ha min tolkning, så tyckte jag att pokerfacet brast och att han kommer att försöka få Yago signad de närmaste dagarna. Om han inte rent av redan är det.

Roland Nilsson betonade positionsspelet och även passningsspelet, instämde i min bedömning att Yago stundtals var missnöjd med hur mittfältet rörde sig, han hittade inte bra alternativ upp i banan och ville inte bara skicka upp bollen: Passade hela tiden längs marken.

Rent allmänt var jag skeptisk till den här matchen, men med facit i hand blev det nog bra. Det blev en match i bra tempo med – som engelsmännen uttryckte det – ”ren” fotboll, inga fula efterslängar. Fulham var mycket nöjda och MFF ska vara nöjda med sin insats.

Om två och en halv vecka börjar Premier League och Fulham var sensationslaget i fjor. För dem var det här en mycket viktig match. Därför var det en bra genomkörare för MFF i ett tempo som var högre än allsvenskan.

Att bedöma spelare, när alla byter utom två, är svårt. Men Joseph Elanga var väldigt spelsugen och skjutglad, spelade både vänsterback och mittfältare.

Däremot ser Edward Ofere ut att vara långt ifrån allsvensk form och det börjar se svårt ut för honom att få ett kontrakt i en vettig klubb om vi ser fotboll som en färskvara.

Guillermo Molins var tillbaka, var okej, men hade inte springet i benen från i våras.

Alla tre målvakterna fick briljera med någon bra räddning vardera, när de nu fick 30 minuter var att spela.

Så som helhet var det nog en bra match för många spelare att få vässa tempot och inte gå ner i intensitet mellan de allsvenska matcherna.

Och för mig visade publiksiffran -drygt 5000 – att Malmöpubliken verkligen längtar efter att få se internationella lag i Malmö igen. Och då inte bara danska…

Mest spännande med matchen mot Fulham?

Utan tvivel att få se portugisiske innerbacken Yago Fernandez i matchspel. De träningar jag har sett, har inte sagt mycket.

Som jag varit inne på tidigare, känns det i nuläget verkligen som MFF behöver en innerback som back up. Även om Markus Halsti syntes på träningen i dag, i de första rehabövningarna på planen.

Däremot syntes vare sig Agon Mehmeti eller Jeffrey Aubynn till. Det hänger på tårna.

Agon fick en smäll i segermatchen mot AIK och Aubynn har haft så stora problem med en nagel som växer inåt, att den opererades efter matchen.

Ingen av dem lär spela mot Fulham. Däremot alla andra, för under något som liknade en märklig bönestund, då spelarna länge stod samlade i en ring hållande om varandra, lät Roland Nilsson högt och tydligt meddela att alla närvarande var uttagna till morgondagens match, vilket fick Leif Engqvist att fundera över vilken position han var mest lämpad för…

Det innebär också att Edward Ofere får spela, trots sin avstängning. Beslutet är nämligen lite lustigt, han är bara avstängd just på söndag.

Vilket på nytt fick Engqvist att fundera, nu om det inte var läge att begära matchen flyttad till lördag…

Som jag skrev redan i går, så räknar Roland Nilsson med att gå runt på mycket folk och inte ta några risker.

Därför undrar jag lite om Guillermo Molins verkligen spelar, eftersom han klagade på halsont under träningen.

Alex Nilsson deltog för övrigt också fullt ut i träningen, men spelar inte.

Och så kanske den ystraste kalven på grönbete till sist. För första gången sedan korsbandsskadan såg i alla fall jag Jasmin Sudic ute på planen. Inte nog med att han joggade lite, han lekte med bollen också, tekniken sitter kvar, det syntes. Men tyvärr så lurar väl blicken, vi vet att rehabilitering av korsband tar lång tid och lär inte få se Jasmin i årets allsvenska.

På tisdagen gästar förra säsongens engelska knallag Fulham Malmö FF. Det är en match, som när den bokades, hade lite av den där jubileumsstämpeln på sig, den som många fans efterlyst.

Matchen bokades förstås när Roy Hodgson fortfarande var manager där, innan Liverpool lockat upp honom en våning i tränarskrået, och att Fulham skulle komma till just Halmstad och Malmö var väl ingen skräll när Hodgson styrde över laget.

MFF hade planer på att göra lite extra av matchen, att visa bilder från Roys storhetstid i Malmö på storbildsskärmen och också göra en intervju med honom där.

Kort sagt lite jubileumskänsla.

Fulham är fortfarande ett skrällag, ett spännande engelskt lag, men utan Roy Hodgson. Det enda som nu skulle kunna göra matchen riktigt het är om Fulham ser till att presentera Sven-Göran Eriksson som ny manager, typ på tisdagen. I Malmö. På Swedbank stadion.

Nu är den annars bara ett första internationellt nedslag, ett första trevande steg ut i det Europa där inte Malmö varit på allvar på många år. Det sägs att det sålts en hel del biljetter.

Men…

Som det varit denna sommar, känns det som ännu en träningsmatch som dyker upp med dålig timing. Tuff allsvensk match i lördags mot AIK, ny match på söndag mot Gais. Det är inte nu träningsmatcherna för att höja tempot behövs…

När jag frågade tränaren Roland Nilsson rakt ut efter AIK-matchen, var han också mycket tydlig.

– Jag kan inte ta några risker med den här matchen. Vi kommer att spela runt på mycket folk och inte minst de som inte spelat så mycket. VI får se om vi behöver plocka upp spelare underifrån.

Inte är det så att man frestar Agon Mehmetis ljumskar eller en nyligen skadad Daniel Larsson särskilt mycket. Flera spelare som sprang mycket mot AIK, bör vila eller få ytterst begränsad speltid.

Det känns som en väldigt vänskaplig tillställning.

Men det blir en match – eller snarare en trupputtagning – som blir spännande av två skäl: in och ut.

Med in menar jag att om det är allvar med provspelande portugisen Yago, så är det väl läge att han spelar mot Fulham. För inte var det en tillfällighet att Roland Nilsson lät meddela att han skulle stanna i Malmö åtminstone till och med tisdag.

Med ut menar jag att vi – om inte förr – får en fingervisning kring Guillermo Molins. Är han bara ur form, ja, då måste han rimligen få en bra chans att spela sig i form mot Fulham. Är något av alla rykten om Europa sant, apropå portugis så är ju en klubb som nämnts Sporting Lissabon, ja, då lär han ju inte vara så jätthet för spel mot Fulham.

En joker i leken är förstås också Edward Ofere, avstängd mot Gais, vill bort, ska han spela i brist på alternativ?

Kan ju leka med en startelva utifrån de här tankarna: Dusan Melicharek – Filip Stenström, Yago, Daniel Andersson, Joseph Elanga – Guillermo Molins (garderar med Muamet Asanovski), Rick Kruys, Miljan Mutavdzic, Jeffrey Aubynn – Dardan Rexhepi, Edward Ofere.

Då är det bara den outslitlige Daniel Andersson kvar från startelvan mot AIK. Mest för att där inte finns fler spelare att plocka…

I går när jag gick och badade hemma på Sibbarp i det härligt varma sommarvattnet, så möttes jag av en ål alldeles inne vid strandkanten. En stor apparat, säkert 75 centimeter.

Det var naturligtvis ett omen, även om jag inte förstod det förrän vid 16.30-tiden i dag, lördag.

Räkna aldrig ut den tunne rögade ålen.

Han slingrade sig ur den här bänkningen också.

Agon Mehmeti spelade inte en minut mot AIK borta och det ska han väl vara glad för.

Med Edward Ofere avstängd var han tillbaka på planen. Och om det hade funnits, hade jag jämfört honom med en attack-ål. För jisses vad han jagade från start. Ålen hade gått på land och högg efter allt som rörde sig, mer likt en kobra.

Han slingrade sig mellan AIK-försvararna och nickade i stolpen, han skarvade bestämt in det som skulle visa sig bli segermålet för MFF mot AIK.

Håller Agon den här nivån, då är han ett guldvapen i höst. Han och Daniel Larsson rycker sönder motståndarförsvaren om de jobbar som den här dagen.

Roland Nilsson pratade om attityd före matchen. Mycket om attityd. Agon var en av många, alla faktiskt, som visade den.

Roland Nilsson pratade om glädje efter matchen. Mycket om glädje. Agon var en av dem som han pratade mest kring om just detta. Avslöjade till och med att han haft kvartsamtal med Agon också den här veckan, eftersom den tunne anfallaren inte känt glädjen och flytet i sitt spel. Agon kände sig mycket bättre till mods efter samtalet.

Idrott är konstigt, för varken Agon eller någon annan MFF-are har naturligtvis blivit så mycket bättre på en vecka, lika lite som de plötsligt var urusla förra veckan. Det sitter så mycket i huvudet, i glädjen, i inställningen, i viljan.

Mot AIK så small det direkt. MFF-mittfältet var aggressivt till tusen från start, AIK hann knappt låna bollen förrän den var tillbaka i ljusblå ägo. Försvaret bröt hårt och bestämt och högt uppe – och i andra änden, längst framme i boxen, där jagade alltså både Agon och Daniel Larsson på allt. Det blev inte massor av målchanser, men ändå.

Det blev – med facit i hand – total kontroll. MFF tokanföll i första halvlek, tog det lite lugnare i andra mot ett AIK som ville kontra, men då inte fick chansen.

Det blev inte massor av målchanser, men det var väldigt stabilt. Och då brukar det till exempel bli många hörnor. MFF fick tretton och vi satt och muttrade över att de var så mycket sämre än i våras.

MFF-tränaren Roland Nilsson hade en annan förklaring på tre bokstäver. RÅP.

Robert Åhman Persson gjorde AIK-come back och hade naturligtvis avslöjat alla detaljer om MFF:s väl intränade hörnvarianter. Och, som ”Rolle” sade, man snyter ju inte fram nya på en vecka för en match.

Att det var samma MFF som senast, som hade förvandlats, är förvisso en sanning med stor modifikation. Faktum är att så nära halva laget vi kan komma, var utbytt.

Tänkte inte på det, faktiskt…

Först och främst så ersatte ju Agon Mehmeti avstängde Edward Ofere.

Men sedan gjorde ju MFF det minst sagt ovanliga och bytte ut en hel lagdel. Något jag nog aldrig sett ske mellan två allsvenska matcher.

Okej, mot AIK borta handlade det ju om avstängningar, men ändå.

Förra helgen spelade Guillermo Molins, Rick Kruys, Miljan Mutavdzic och Jeffrey Aubynn från start.

Nu spelade Jiloan Hamad, Wilton Figueiredo, Ivo Pekalski och Jimmy Durmaz.

Och de presterade ett vältimat, nästan prickfritt, mittfältsspel både framåt och bakåt. Ivo tog balansrollen som vanligt, Wilton var både kreatör och överallt, Jiloan och Jimmy öppnade sina kanter. Framför allt så var Durmaz riktigt på spelhumör.

Och alla jobbade hem och tog sina positioner när AIK någon gång lånade bollen.

Det mystiska är förstås Guillermo Molins. Roland Nilsson har haft tålamod med honom även i tunga perioder, utom faktiskt vid ett tillfälle och det var vid motsvarande tid i fjor efter U 21 EM, då kom han tillbaka i fantastiskt slag.

Men frågan är om han är ur form nu eller det finns någon sanning i ryktena om utlandsflytt. Roland Nilsson betonade att spelare visst störs och påverkas även om det bara är rykten och att Molins kanske blivit påverkad. Men sade ingenting om en stundande försäljning – och trots allt satt han ju på bänken.

Man är lättlurad, förresten. Tog för givet att Molins skulle spela och blev då lurad på sista träningen, eftersom han spelade med Aubynn. Så det blev två fel av två möjliga på kanten.

MFF-klacken fick en tuffare match av AIK-fansen som var många och högröstade. Tifot dock ännu en fullträff kring 100-årsubileumet. Själv var jag mest förvånad hur det kunde komma så mycket folk sista fem minuterna före avspark. Jag satt och tippade 10000, men plötsligt så var det ju mycket mer. 14 000 är naturligtvis bra, men får jag vara lite nageln i ögat, så är det ju fortfarande så att det är en summa som inte når det tänkta snittet på 15 000 och därmed blir detta än mer avlägset.

Men visst var det härligt med stämning och allsvensk fotboll igen, nog kändes det att vi saknat den här underhållningen, sedan må det ha varit hur mycket VM som helst.

Och Gud ske lov – jag hörde inte en enda vuvuzela…

Det här var en trevlig MFF-kväll, som gav vibbar av vårens bästa stunder, men låt oss för ett ögonblick också stanna vid motståndet och deras situation. AIK ligger illa till i tabellen och har haft tätt med matcher, spelade Champions League-kval se sent som i onsdags borta i Luxemburg och nye tränaren Miller påtalade att han var tvungen att spelar runt på materialet.

En intressant personlighet, denne Miller, som rör om i den allsvenska tränargrytan. Uttrycker sig på ett sätt som många andra inte skulle göra.

Fick frågan om det var ett taktiskt byte att plocka av Adomir Catovic redan efter 38 minuter.

– Nej, absolut inte. Vi kunde inte ha små pojkar där ute, vi behövde män. Vuxna män, blev hans svar.

Guillermo Molins sitter sensationellt nog på bänken när MFF möter AIK i eftermiddag.

I det officiella laget spelar Jiloan Hamad till höger på mittfältet, men Molins sitter på bänken och kan uppenbarligen inte ha någon allvarligare skada i alla fall.

Spekulationerna surrar redan. På väg bort? En av de som haft dålig attityd? En uppgift säger helt enkelt dålig form.

På andra kanten satsar också Roland Nilsson ungt. Jimmy Durmaz får chansen på Jeffrey Aubynns bekostnad.

Robert Åhman Persson finns med i AIK:s startelva – som vänstermittfältare.

MFF-laget: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Anderson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Wilton Figueiredo, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Agon Mehmeti.

På bänken: Dusan Melicharek, Joseph Elanga, Miljan Mutavdzic, Rick Kruys, Jeffrey Aubynn, Guillermo Molins, Dardan Rexhepi.

Den portugisiske mittbacken Yago Fernandez, som provspelat med Malmö FF en vecka, är på väg till klubben på allvar.

På annat sätt kan jag inte tolka det faktum att Yagos provspel förlängs in i nästa vecka och att Roland Nilsson betraktar honom som en ”intressant spelare”.

Själv har jag sett alldeles för lite av honom för att ha någon uppfattning, men ”Rolle” såg väldigt nöjd ut när han talade om honom.

Tidigt i somras, uttryckte Nilsson att om det var någonstans det fattades en spelare i truppen, så var det en mittback. Markus Halstis ständiga skadeotur och Jasnim Sudics långtidsskada gör ju att det just nu bara finns två naturliga innerbackar. Om vi nu en ska kalla Daniel Andersson och Pontus Jansson det, båda är ju omskolade.

Senast mot AIK fick Joseph Elanga gå in som mittback, när Daniel flyttades upp på mitten, något han gjort i någon U 21-match också.

Men det är nog ganska uppenbart så att MFF måste ha en backup här. Möjligheten att vila Pontus Jansson måste till exempel finnas, det är helt orimligt att en omskolad 19-åring ska hålla en hel säsong och nog finns det en tendens att Jansson har en svacka just nu.

Vi ska komma ihåg att MFF haft stora försvarssproblem den senaste tiden. På de tre senaste tävlingsmatcherna  har man släppt in tio mål. Fyra mot Mjällby borta, fyra mot Mjällby i cupen och två mot AIK.

– Men det hänger inte bara på backlinjen, utan på hela vårt försvarsspel. Vi har haft mycket småskavanker som gjort att vi inte kunnat träna ihop det spelet ordentligt, påpekar tränaren Roland Nilsson.

Till exempel har just Pontus Jansson varit borta på grund av sjukdom ett tag under uppehållet.

Några förändringar rent spelarmässigt kunde vi dock inte se inför AIK-matchen, kollega Kent Jönsson och jag, utan vi enades snabbt om följande lag:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Guillermo Molins, Wilton Figueiredo, Ivo Pekalski, Jeffrey Aubynn – Daniel Larsson, Agon Mehmeti. På bänken finns: Dusan Melicharek, Joseph Elanga, Jiloan Hamad, Rick Kruys, Miljan Mutavdzic, Dardan Rexhepi.

Avstängd (två matcher fick han) är alltså Edward Ofere.

Roland Nilsson tyckte träningarna sett bra ut i veckan och att laget fått en nyttig väckarklocka mot AIK.

Visserligen känner jag någon som behöver tre väckarklockor för att vakna, men börjar det inte bli lite många för MFF nu. Mjällby? Mjällby igen? AIK?

Om inte annat borde MFF-lirarna ha fått ett uppvaknande när HIF på nytt bjöd in i guldstriden genom att förlora mot Häcken. Skillnaden mellan fem poäng och åtta är enorm.

– Vi måste ändå göra vad vi ska, annars är det ingen nytta. Men visst påverkar det kanske stämningen positivt en aning, sade Roland Nilsson – och minsann om inte denne gamle HIF-legend log ganska brett vid tanken på Häckens seger.

Edward Ofere fick två matchers avstängning för sin grova utvisning mot AIK förra helgen. Det innebär att han missar returmatchen mot AIK och även hemmamatchen mot Gais nästa helg.

Ofere var varnad när han fick rött kort direkt för en grov ojusthet.

– Jag har pratat med honom i veckan, som ni vet, sade tränaren Roland Nilsson efter fredagsträningen. Jag är mest irriterad på varningen han fick för en helt onödig hands.

Nu står den varningen kvar, eftersom utvisningen var ett rött kort direkt.

Jag har hört det som ett mantra från MFF-ledningen de senaste åren.

”Ingen spelare hos oss tjänar över 50000 kronor i månaden.”

Vi har diskuterat på tidningen och varit något förvånade. Summan skulle vara inkluderad pensionsförsäkringar och nog för att fotbollen ligger långt under hockeyn, men ändå.

För någon dag sedan hade Aftonbladet en genomgång ”De unga som tjänar mest” och den handlade om de som var under 30 år och vad de deklarerat. Som alla andra kunde jag inte låta bli att läsa.Under stadsdelen Malmö St Petri stod att finna Edward Junior Ofere, 24, och jag känner i alla fall bara en. I alla fall i Malmö.

Hans deklarerade inkomst för 2009 var för att vara väldigt exakt 800 647 kronor. Det är alltså efter att alla avdrag är gjorda, tex grundavdrag. Denna post är offentlig för alla i Sverige, så det är inget gangstrande, inga konstigheter, bakom.

Om nu inte Ofere har stora sidoinkomster, han kan naturligtvis ha personliga sidoavtal, så blir summan delad på tolv ungefär 66 720 kronor, vilket rimligen borde innebära hans lön från Malmö FF (minus en del avdrag).

Vilket för mig låter betydligt rimligare än de 50 000 som tak, som nämnts från MFF.

Vi ska komma ihåg att Ofere, som sitter på ett utgående långt avtal, sannolikt inte är en av de högst betalade spelarna. Jag har inga invändningar mot hans lön eller någon annan spelares, men jag kan tycka att de är intressanta.

Hockeyn har varit öppnare med sina löner och när jag läste vidare i Aftonbladet, så hittade jag i stadsdelen Kulladal en viss Carl Söderberg, deklarerad inkoms – håll i er – 2 136 207 kronor. Vilket skulle ge en månadslön på 178 017 kronor.

Vilket inte stämmer helt enkligt kollega och hockeyexpert Kent Jönsson, då Söderberg snarare ligger kring 200 000 kronor. En del utöver beskattningsbar inkomst är nämligen pensionsförsäkringsavsättningar.

Så – om nu inte Ofere har hiskelig pensionsförsäkring – det går tre Ofere på en Söderberg.