Det har inte känts helt klockrent vad beslutet på MFF:s årsmöte angående bolagiseringsformuleringar i stadgarna egentligen innebär.

Styrelsen föreslog att det skulle skrivas in att medlemmarna alltid skulle äga röstmajoriteten i ett framtida bolag. En minoritet sade nej till detta och ville inte ha bolagisering i stadgarna överhuvudtaget och det var tillräckligt, eftersom minoriteten var större än en tredjedel (det var ju mycket nära 50-50).

Ett beslut som åtminstone i teorin lämnar vägen fri för styrelsen att bilda bolag när den vill. Det bekräftar Riksidrottsförbundets skattejurist Thomas Karlsson för mig.

– En styrelse kan i princip ta vilka beslut som helst, men de får ju ta konsekvensen av det på ett årsmöte, säger Thomas Karlsson. Så i praktiken kräver en sådan här fråga mer eller mindre ett årsmötesbeslut. Det är elva år sedan Idrotts AB infördes och jag har inte hört att någon agerat på annat sätt.

Givetvis kommer inte MFF:s styrelse i ett sådant läge att agera på annat sätt än alla andra gjort. Det vill säga medlemmarna får säkert säga sitt på ett årsmöte om den dagen kommer. Det är i alla fall min övertygelse, även om det alltid kan komma ett läge där man står trängd mot väggen ekonomiskt.

Men formellt hindrar alltså inte fredagens årsmötesbeslut styrelsen från att bolagisera verksamheten.

Nu reagerar MFF på händelserna i Brøndby i lördags. På hemsidan uppmanar klubben folk som var på matchen att höra av sig med vittnesuppgifter och bevismaterial (jo, faktiskt), för att klubben ska kunna få en bild och kunna vidta åtgärder.

Känns skönt att de reagerar. Själv var jag förvånad att jag inte såg den allerstädes närvarande evenemangspolisen Qvist i Danmark, men jag kan ju ha missat honom.

Förvånad är jag mest över MFF Supports totala tystnad i alla frågor just nu. Det började med den dåliga ekonomin, sedan stadgeändringar och annat inför årsmötet och nu bråken i samband med matchen.

Har däremot läst ett lätt uppgivet inlägg av Ola Solér på Himmelriket där han frågar sig om MFF Support behövs.

Självklart behövs supporterorganisationer. Starka, som hörs.

Lämna inte fältet fritt för andra krafter. Mörka, till exempel.

Får rapporter nu om att ett rent huligangäng fanns på läktaren i MFF-klacken under matchen mot Brøndby och som bara väntade på chansen till bråk. Såg också relativt många som enbart var klädda i mörka kläder, utan MFF-halsdukar och tröjor som stod och gapade mest mot Brøndbyfolk och också strök omkring utanför stadion.

Jag vet att dansk polis talade om en ”ond stämning” på läktarna och det var väl precis den känslan vi fick redan utanför stadion. En känsla som är svår att beskriva, men den fanns väldigt tydligt hos oss alla  tre som hade sällskap i bilen till matchen;  jag, Anja Gatu och Richard Åkesson.

Det finns också gripna svenskar som sitter kvar i Köpenhamn efter matchen.

Sådana här tendenser är det förstås otroligt viktigt för MFF och deras supportrar att vara vaksamma på och gemensamt ta itu med snarast. Tydligen gjordes försök redan i dag på läktaren, men det var också interna slagsmål och då har vi väl bevis för att det inte är fotbollen som lockar. Små grupper borde isoleras, oroande är att de ser ut att dra med sig andra ”riktiga” supportrar. Därför är det så viktigt att få stopp på denna lilla klick snarast. Många är individer som, vad jag förstår, samlas var helst de får chansen till stök – sen om det är ett EU-möte, en Davis Cup-match eller en fotbollsmatch, spelar inte dem någon roll. De har ingen agenda, inget de slåss för, mer än – att slåss.

Som jag skrev i mitt förra inlägg känns det hemskt med otrygghet framför allt utanför stadion (inne på arenan är trots allt säkerheten så stark, risken liten att grupper kan mötas), när fotboll i Malmö blivit familjefest, med en stor majoritet som bjuder på underbar supporterkultur och är en del av underhållningen. Och ett par hundra av dem gjorde ett strålande genrep i Brøndby i går.

De riktiga supportrarna har en nyckelroll i att få stopp på skiten och jag tycker mig se en bestämdare ton i inläggen på forumet på Himmelriket. Allt fler är trötta på det som de ser.

Men mitt i alltihop gillar jag att det finns lite malmöitisk humor.

Pluspoäng till den som vill bolagisera hulliganerna, så att man sedan kan begära dem i konkurs!

Problemen är inte stora, men de är växande och det gäller att ta död på ogräset innan det tar överhanden över det friska, gröna, riktiga gräset.

Första testet 2011 för klacken – och det var mer än med beröm godkänt. Sällan har jag hört sådant tryck på en träningsmatch, det brukar liksom ebba ut efter ett tag. Men sången satt från början ända fram till Hymnen i slutet. Kanske var de 300, men de lät som månfaldigt mer.

Tyvärr lite dystrare att redan när vi närmade oss Brøndby stadion, kände vi att det låg bråk i luften. Känslan baserades på ett större gäng som stod utanför och liksom bara såg hotfullt ut, kan inte förklara det närmare. Det gänget var danskar. De stod och skrek under matchen, verkade ha sin uppmärksamhet mer riktad mot MFF-klacken än spelet och fick gensvar av en del. Gillar inte att ge dem uppmärksamhet, men så skönt det vore att slippa allt sådant här.

När vi körde ifrån stadion, hade polisen ringat in ett stort gäng och stängt av en väg. Känslan är att det var så kallade Brøndbysupporters, men när jag ser bilder, tycker jag mig se MFF-halsdukar och fler rapporter inne från supporterleden pekar på att det var svenskar som gjorde bort sig, skämde ut sig.

Fast tyvärr är det väl vad en del vill. MFF som på många sätt har så underbar supporterkultur, måste tillsammans med polis, MFF Support och andra grupperingar gör allt för att få bukt med det här ofoget. Det måste kvävas utan pardon.

Och så synd att det skulle få förmörka den föraning av underbar känsla som finns på MFF:s matcher när klacken är ”i form”.

Så synd att några få ska stjäla uppmärksamhet från de som borde ha den.

För det var en klar femma på klackens sånginsats i övrigt, imponerande!

Laget då? På vägen tillbaka enades vi om betygen, som ni kan läsa i papperstidningen, men här får ni några reflexioner kring varje spelare också:

Johan Dahlin – en allt mer internationell målvakt, stark i spelet som femte back, går ofta ut på halvdistans och kommer därför aldrig på mellanhand. Trygg.

Ulrich Vinzents – rutinerad, dessutom på offensiven flera gånger. Går inte bort sig, säker i positionen.

Yago Fernandez – skadade sig för snabbt för att ge något intryck. Liten obehagskänsla för hur det är med hans knä.

Daniel Andersson – inga misstag, men märktes heller inte så mycket.

Ricardinho – lätt att glömma hans starka offensiv, bara för att det är så kul när han går framåt. Skulle klara sig i en större klubb.

Jiloan Hamad – internationellt steg, farlig i utmaningarna, påpassligt framme på Agons skottretur och gjorde målet.

Ivo Pekalski – vi fick se lite av hans fina brytningar, hans förmåga att vara på rätt ställe. Frågetecken för tempot fortfarande.

Wilton Figueiredo – ett snäpp bättre än tidigare i vår, men fortfarande utan riktigt ”flow” i sina löpningar, för få öppnande passningar.

Jimmy Durmaz – började bra, pigga initativ i första halvlek, föll tillbaka sedan.

Agon Mehmeti – så många missar hans uppoffrande arbete med löpningar utan boll. Kanonskott i stolpen, nära något ytterligare läge.

Daniel Larsson – tvekar i sista skedet av löpningar när han ser ut att kunna få ett riktigt bra läge. Men det kommer, det behövs nog bara lite mer matcher.

Markus Halsti – stabil, men långtifrån spektakulär, inhoppare. Märktes inte mycket, men försvaret höll rent.

Jeffrey Aubynn – vill se lite mer speltid hos honom, han är perfekt att komma in när motståndarna börjar bli lite trötta. Dels med sina egna rörelser, men framför allt med djupledsbollar till Daniel Larsson, som ingen annan riktigt slår.

Guillermo Molins – för kort inhopp för att säga något. Tufft läge, för han är bäst när han spelar mycket.

Miljan Mutavdzic – mininhopp som så många gånger i fjor. Men det är kanske det som är styrkan, defensiv förstärkning i slutet?

Tobias Malm – hoppas ni såg den rush han gjorde, för att få en bild av hur snabb han är. Bara några minuter, men förstås skönt att ha debuten gjord.

Roland Nilsson, tränaren – skulle velat se lite tidigare byten, känns trots allt som att fler spelare behöver lite matchtid. Dardan, Gische och Jeff behöver speltid, vi vet att de kommer att spela en hel del när allvaret börjar.

Livet är aldrig helt okomplicerat och består som bekant av många saker. Så när MFF höll årsmöte, befann jag mig i stället i Malmös andra nya stora idrottsarena, biljetter bokade till Melodifestivalens genrep, långt innan någon kunde ana att det skulle bli ett spännande möte.

Det röstades mindre i Malmö arena, kan jag avslöja, eftersom det bara var genrep och alla omröstningar var fingerade. Men det var mycket folk, skön avkoppling och nej, tyvärr inte särskilt många kul låtar. Ingen sån aha-upplevlese som när jag såg Malena Ernman här på genrepet för ett par år sedan.

Men det mest spännande på kort sikt i MFF, för att återvända dit jag inte var, var inte det omröstningarna handlade om. Det var att Håkan Jeppsson nu i princip bekräftade  det nya riskkapitalbolagets bildande och existens, som ska dra in de tio miljoner man talat om och möjligen något mer. För det beskedet är samtidigt startskottet att förhandlingarna med Agon Mehmeti, Guillermo Molins, Jiloan Hamad och Ricardinho kan ta fart. Nye sportchefen Per Ågren har sonderat terrängen med spelarnas agenter, men detta måste i praktiken vara det klartecken som gör att han kan förhandla på allvar om förlängningar av de här spelarnas kontrakt.

Förlängningar som i första hand ska säkra dem för spel i år, men i åtminstone ett fall (Molins) sannolikt handlar om att säkra mer övergångspengar när han går till sommaren. För det gör han högst sannolikt.

Det ska bli mycket spännande att se om han lyckas dra iland alla fyra förhandlingarna (assisterad av herr Borg), det vore väl en skräll om han gjorde det. Då måste han ha ett helt bilass med morötter till spelarna (ja, inte bokstavligen alltså…).

Eftersom stadgeändringar kräver 2/3 majoritet, var det kanske inte en jätteskräll att MFF:s Vänners krav på att inte ha med framtida bolagiseringsmöjlighet i stadgarna gick igenom. Omröstningen blev vad jag förstår siffermässigt nästan helt jämn. En liten riktningsförändring är det ändå i MFF, där om vi backar tiotalet år alltid – framför allt de äldre – medlemmarna röstade lojalt med styrelsens förslag.

Om jag förstått rapporterna rätt, stoppades också förslaget att ett andra stadgeändrande extra årsmöte skulle kunna hållas tre månader efter ett ordinarie. Det innebär att MFF löper risk att hamna i ett tufft läge ekonomiskt i en framtid vi inte vet något om.

Jag är definitivt inte någon bolagiseringsentusiast, konstaterar bara än en gång att MFF:s medlemmar låst dörren och åtminstone gömt nyckeln, om beslutet innebär att två årsmöten måste godkänna en bolagisering.

För skulle föreningen komma på ekonomiskt obestånd – vilket man alltså är långtifrån nu – går det inte att göra en snabb räddningsauktion via bolagisering, om jag inte missförstått beslutet fullständigt.

För inte kan det väl vara så att det är det precis tvärtom – att genom att rösta bort de begränsningar av en bolagisering som styrelsen föreslagit och lyfta bort hela bolagsfrågan ur stadgarna, ges styrelsen hela rätten att bilda bolag om man anser att så behövs? Det kan väl inte vara möjligt.

Finns nog en del att reda ut vad gäller konsekvenserna, men det får vi ta en annan dag.

***

Ska ni ha insidetips om dagens andra stora evenemang, som bara var på låtsas i kväll, men blir på allvar i morgon, så går Linda Bengtzing till final som suverän etta. De tre andra platserna i final och andra chansen slåss Melody Club, Julia Alvgard och Love Generation.

Tror jag.

Helt säker är jag på att Lasse Stefanz blir snorsist.

Mellanspelsartisterna, ett välkänt Malmöband i varden som gör sin sista stora tv-spelning, får största jublet tillsammans med kvällens låsse-DJ. Jodå, han kom i stor vit Cowboyshatt med märket för ett mer välkänt än välspelande hockeylag mitt fram, arenaägaren Percy Nilsson. Eller som Stockholmsfixerade programledaren Olsson sade ”Pöööörsi”.

Traditioner är fint, inte minst om man lyckas skapa nya traditioner.

Men ibland är det läge att höja fingret i luften och känna vart vindarna blåser.

En del av MFF:s hundraårsfirande var att platsen där föreningen bildades, parkeringen mellan teatern och Gamla Ip, där det då låg en resstaurang, försågs med ett minnesmärke. En klok idé, en diskret liten hälsning till framtidens medlemmar och supportrar.

Men när minnesplattan avtäcktes så var det, förutom de som var tvungna att vara där, kanske en handfull andra.

Trodde cermonin var en engångsgrej, men tydligen vill MFF försöka fira födelsedag varje år. I år höll avgående styrelseledamoten Bo Malmquist ett litet tal – och räknar vi snällt in alla som råkade vara i närheten så kom vi upp i två händer fulla.

Alltså, de som grundade föreningen var 19, de var en hel folkhop jämfört med det här och eftersom MFF kommer att envisas med att fylla år den 24 februari även i fortsättningen – då det enligt traditionen (!) numera alltid är istid i Skåne – så släpp den här traditionen, för någon sådan lär det ändå aldrig bli.

Dessutom: att lägga ner något slags kransartat blomster i blått och vitt (mest vitt dessutom), det kändes som begravning eller till minne av någon för länge sedan bortgången.

Och det är väl inte riktigt den bilden som ska förmedlas, även om jag förstår att det skulle vara en hyllning till grundarna.

Traditioner blir bäst om de växer fram lite mer naturligt och kanske i ett något roligare sammanhang. Som att vinna SM-guld.

Intresset att titta på när 2010 graverades in bland de andra guldåren på Swedbank stadion var inte så stort. Kanske hade en handfull till dykt upp och roligast var att Patrik Jandelin gick och räknade trappsteg och oroade sig att det bara fanns plats för 16 till i den raden, snacka om att vara optimist och orolig i onödan, med tanke på hur mycket trappor det finns att gravera in i. Om 16 SM-guld kan man ju alltid välja andra ståplatstrappan, för där är cupguldens år inristade och det vet vi ju alla att MFF slutat vinna cupen sedan länge.

Nej, betydligt roligare tyckte nog folk att det var att bli fotograferade med SM-bucklan inne i MFF-shopen. Där ringlade kön lång hela tiden, av medlemmar iförda diverse MFF-tröjor eller halsdukar. Många ville känna sig som svenska mästare för en stund.

Mest av alla supportern Sven Jönheden, som ni kan se på bilden nedan hade han krängt på sig en – förskräcklig, men dock – guldkavaj.

…det finns bara dåliga kläder. Känns som att MFF:s ständigt leende brasse Ricardinho lever efter den devisen. Det var, för att tala klarspråk, en djävulskt bitande kyla när MFF spelade internmatch i dag. Och vi har ju alla olika sätt att angripa kylan. Ricardinho tar inga risker, han lindade in allt som kunde lindas in. Och ändå så såg jag på ögonen, att han log som vanligt.

”Du liknar en boliviansk frihetsskämpe”, som Leif Engqvist, lagledare och biträdande tränare uttryckte det.

För andra finns det bara en sorts kläder, oavsett väder. Ja, ni förstår genast vem jag menar. Okej, han körde faktiskt med långärmat i dag också, men det var ju träningskläder och inte matchtröja. Men inte tvekade han att visa knäna. Ulrich Vinzents var förstås den ende som ens funderade på att spela i shorts.

Amin Nazari spelade sin första ”match” med A-truppen (visste ni att han tränade med A-laget redan sommaren 2009?), men var ändå inte yngst på planen. För att få två fulla lag i skadade Filip Stenströms och Jasmin Sudics frånvaro (även målvakten Dusan Melicharek är skadad), fick Roland Nilsson kalla in en junior. Och eftersom de är på resa, fick det bli en U 17-spelare. Erik Undhammar, bördig från Eslöv där han på två säsonger gjorde 125 mål på 115 matcher, men som gick till MFF i fjor, som fick agera högerback i de ”blå västarna”. Den reslige ynglingen som står med vattenflaskan i hand och spanar ut mot planen är alltså född 1995.

Match var det alltså. 2×30 minuter och alla försök att muta tidtagaren Simon Hollyhead att ”fixa” lite med klockan, misslyckades totalt.

Lagen såg ut så här:

Med västar: Dejan Garaca – Erik Uddhammar, Markus Halsti, Pontus Jansson, Tobias Malm – Jiloan Hamad, Wilton Figueiredo, Ivo Pekalski, Jimmy Durmaz – Dardan Rexhepi, Daniel Larsson.

Utan västar: Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Yago Fernandez, Daniel Andersson, Ricardinho – Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic, Jeffrey Aubynn, Amin Nazari – Alex Nilsson, Agon Mehemti.

Det var en rätt intensiv kamp i kylan, smalls på en hel del. Riktigt oroligt blev det när Ivo Pekalski vrålade av smärta och föll ihop, sedan han fått en smäll på tån. Mer än en trodde nog att han brutit den, men efter ett par minuter var han i full gång igen.

Miljan Mutavdzic gjorde 1–0, Daniel Larsson kvitterade på straff sedan Dardan Rexhepi fällts av gameldansken. Larsson gjorde också 2–1, innan den tunne rögade ålen, även kallad Agon,  obevekligt rullade in 2–2.

Hann jag med i straffdramat som följde, så visst var det så att det var Daniel Larsson som missade för västarna, medan Jeffrey Aubynn avgjorde för sitt lag.

Vid det laget var vi alla så stelfrusna, att fokus låg mer på en kopp rykande kaffe än vem som egentligen vann…

Det ser inte ut att bli något spel för MFF-målvakten Dejan Garaca i Ängeholms FF, trots ett strålande provspel tidigare i veckan.

– Vi har inte fattat något beslut än, men det är nog inte så stor chans, sade Stavros Papadopoulos, sportsligt ansvarig i Ängelholm, när jag frågade honom i går. Han var verkligen duktig i testmatchen, men han är bara 19 år och vi vill nog ha  någon lite mer rutinerad målvakt.

Och det är väl inte svårt att ta det som ett nej, även om det inte är officiellt meddelat, för jag talade tidigare med Dejan Garaca själv, som inget hört.

Det är också så att Ängelholm just nu har en amerikansk målvakt vid namn Matt Pyzdrowski för testspel, en 25-åring som enligt Stavros Papadopoulos imponerat.

Jonas Sandqvist, undrar ni säkert? Jodå, Ängelholm har pratat med hans agent. Men den förre MFF-målvakten, som nu är utan kontrakt, har meddelat att han i första hand hoppas på spel i ett högre sammanhang.

Vad gäller Dejan Garaca har jag också insett att det här med att ”låna” en målvakt inte är helt okomplicerat. Dusan Melicharek är just nu skadad, kan vara en bristning i ljumsktrakten, och vad jag förstår är han inte aktuell för truppen mot Brøndby på lördag. Det innebär ju direkt att Garaca behövs och även om övergångar fram och tillbaka är praktiskt möjliga, så är det ju lätt att det blir matchkrockar mellan de båda föreningarna. Ängelholm jagar ju en förstemålvakt.

Den ende av de som provspelat för Ängelholm från MFF som ser ut att få ett lånekontrakt är Omid Nazari, där i alla fall Ängelholm säger sig vilja gå vidare.

För Hicham Ali blev det nej, men i gengäld är faktiskt Hicham iväg och spelar landslagsfotboll nu – för Palestina. Laget OS-kvalar i dag mot Thailand.

Sunt förnuft och saklighet fungerar ofta bättre än gap och skrik.

I förra veckan skrev förre MFF Support-basen Tony Ernst ett brev fyllt av vredesmod på Svenska Fans hemsida. Det blev ganska många reaktioner mot hans utfall och det kändes verkligen inte som att det brevet skulle skapa särskilt mycket opinion inför årsmötet.

I dag damp det ner ett nytt brev i mailboxen, inte bara från Tony Ernst utan från gruppen MFF:s Vänner, där han ingår. Ni minns kanske att det var en av grupperna som lobbade och jobbade inför förra årsmötet.

Det här brevet, som sägs vara ett upprop till MFF:s medlemmar,  är betydligt mer sansat och ett mycket större underlag för en realistisk  diskussion på MFF:s årsmöte. Det spretar över många frågor, men på grund av att MFF vill göra ett antal stadgeändringar, är det inte så konstigt.

Men för att börja med en annan punkt, så ifrågasätter MFF:s Vänner det föreslagna valet av Swedbankdirektören Lars Ljungälv till styrelsen. Man väljer dock en diplomatisk linje och säger att man tänker lägga ner sina röster, med hänvisning till intresskoneflikt:

”Att Malmö FF har stora ekonomiska utmaningar framför sig är inte en nyhet. En av dessa handlar om kostnaderna för vår nya stadion, Swedbank Stadion. En framtida åtgärd för Malmö FF blir därför att se över finansieringen av denna, bland annat genom ett försöka omförhandla den finansiering och de lån man har idag. I denna förhandling kommer Lars Ljungälv att sitta på två stolar, dels som företrädare för Malmö FF (med uppdrag att förhandla fram ett avtal som är så fördelaktigt och billigt som möjligt för Malmö FF), dels som företrädare för Swedbank (med uppdrag att förhandla fram ett avtal som är så fördelaktigt och lönsamt som möjligt för Swedbank). Dessa två intressen går inte att förena: Lars Ljungälv måste välja. Vilket intresse väger tyngst?”

Och ingen kan väl förneka att frågeställningen är intressant, när MFF trots allt är en förening och inte ett bolag, där olika ägarintressen ska gå in och styra. Vilket leder in på det andra området, där MFF:s Vänner är stenhårt konservativa. För trots att stadgeförslaget innehåller en garanti att föreningen alltid ska ha röstmajoritet i ett eventuellt framtida bolag, är de inte nöjda. Ernst & co är totalt emot all bolagisering. Och vill följa den anda som en motion till förra årsmötet hade och som ligger till grund för styrelsens förslag, men alltså inte följer det fullt ut och hindrar framtida bolagisering.

”Vi undrar varför det överhuvudtaget behövs skrivas in något om bolagisering i stadgarna? Vi är medlemmar i Malmö FotbollFörening.

En bolagisering är ofrånkomligen ett steg närmare ett privat övertagande. Ett steg närmare att du och jag som medlemmar inte längre får plats. När Malmö FF som aktiebolag står med ett stort underskott kommer lockropen från privata affärsintressen. Då kommer det att vara för sent.

Är vi för drastiska? Detta har precis hänt. I den här staden.”

Det här är en fråga som kommer att rasa mycket i de stora idrotternas föreningar i Sverige framöver, tro mig. MFF:s Vänners extremt konservativa inställning i frågan tror jag inte kommer att vinna gehör. Eller snarare, jag är övertygad. Att klubben skulle frånvända sig alla möjligheter till finansiering och outveckling med externt kapital som förutsätter ägande, ser jag som helt orealistiskt.

Däremot är parallellen till Malmö Redhawks intressant. För där handlar det om en förening som inte har regler som fungerar i verkligheten och där styelsen i praktiken redan släppt all kontroll – trots att den faktiskt har röstmajoriteten.

Alltså en komplicerad fråga, men skulle förbud mot bolagisering skrivas in i stadgarna för Malmö FF, tror jag att föreningen kan se sig om efter en helt ny styrelse och försöka sälja Swedbank Stadion och flytta tillbaka till Malmö stadion.

I skuggan av motståndet mot bolagiseringsokej i stadgarna, pekar MFF:s Vänner också på en rad mer ”tekniska” stadgeförslag. Det handlar om juridiska personers rösträtt (det vill säga eventulla framtida ägande företag), hurvida tiden mellan två stadgeändrande årsmöten kan ändras (i dag måste två ordinarie årsmöten ta ändringarna, det nya förslaget innebär att ett extra årsmöte tre månader senare kan ersätta det andra ordinarie, vilket onekligen kan speeda upp processen ganska mycket om styrelsen alternativt föreningen vill det). En intressant iaktagelse.

MFF:s Vänner vänder sig också emot att inlämningstiden för motioner samt tiden då Valberedningen ska ha lämnat förslag på förändringar till styrelsen senast sex veckor före årsmötet och inte fyra som nu. Konspiratoriskt i överkant kanske att se det som ett problem, vad gäller motioner så har det ju onekligen skett en utveckling till det mer komplicerade på senare år.

Slutligen vänder man sig emot att medlem för att vara röstberättigad på årsmöte inte bara ska ha varit medlem både under föregående år och det år årsmötet hålls. Jag måste instämma i att det känns mycket anmärkningsvärt och tveksamt föreningsdemokratiskt, något jag aldrig stött på i föreningslivet tidigare.

Däremot tycker jag att hela processen, som en fortsättning på det som hände i fjor, är mycket intressant.

Med tanke på den aktivitet som råder både från styrelse och medlemmar, är MFF även i år så här långt ett skolexempel på hur föreningsdemokrati kan och bör fungera, i en kreativ, stark och öppen dialog mellan förening och medlemmar.

Hur bred uppslutning det finns för MFF:s vänners tankar är förstås omöjligt att förutse. Kan bli intressant att följa debatten på Facebook, där gruppen har en sida: http://on.fb.me/hxQda7 – och där, vad jag förstår, de kommer att lägga ut brevet/uppropet.

MFF:s Vänner är i grunden åtta engagerade medlemmar.

Notabelt är att Per Solér är en av dem, Ola Solér (ordförande i MFF Support) är det inte. Däremot är Per Arvidson, som också sitter i MFF Supports styrelse, en av de åtta.

Jo, och så förlåt allra sist.

MFF:s vänner jublar åt ett förslag: att utreda frågan om fotboll även för damer i föreningen. Det var ett av gruppens krav redan i fjor.

Jag undrar: kan det finnas någon som med fullt sakliga argument 2011 kan vara emot?

Jag landade förstås i siffror först av allt, försökte räkna och analysera, och givetvis är det den stora frågan för dagens Malmö FF. Men när jag plöjt vidare och kommit till svaret på en motion till årsmötet, kunde jag inte låta bli att börja i den änden. För meningen nedan är en liten öppning till en hjärtefråga för många, det vet jag.

”…att årsmötet ger styrelsen det i relation till motionens formulering något modifierade uppdraget att utreda förutsättningarna för dam- och flickfotboll i Malmö FF:s namn.”

Med andra ord – en liten, liten glänta öppnades i dörren för att MFF ska vara en förening för alla i framtiden. Motionärerna ville att det skulle ske redan 2012, styrelsen vill inte binda sig för årtal. Själv tror faktiskt jag att ska alla de andra stora frågorna finna en lösning, det vill säga de kring ekonomin, så är det om inte en förutsättning, så i alla fall ett stort plus att på 2000-talet vara så modern som förening, att båda könen är välkomna. På sikt kommer det att stärka image, publik, sponsorer – men framför allt tycker jag att det är en självklarhet.

Intressant är också att bland en rad stadgeändringar, föreslås bland annat nedanstående text:

”aktivt medverka till att människor oavsett kön, etnicitet, religion, nationalitet och fysiska och psykiska förutsättningar ges samma möjligheter att vara medlemmar eller på annat sätt verka för Föreningens bästa.”

***

Förstår jag det hela rätt, vid en snabb genomläsning utan ekonomisk examen, så späddes MFF:s förlust på med ytterligare ett par miljoner innan allt var klart. Det känns inte som någon stor överraskning.

MFF talade för ett par veckor sedan, när man kallade till presskonferens om ekonomin, att förlusten skulle bli drygt 30 miljoner kronor.

Nu säger bokslutet 32,8 miljoner.

Det kan låta hemskt, men de tillkommande miljonerna förvärrar nog inte läget så mycket mer. Det är väl närmast inom felmarginalen…

Men nu ska väl alla lik vara framgrävda ur garderoben?

MFF:s problem är inte om förlusten är 28, 30 eller 33 miljoner. Det handlar om att göra den till en engångsföreteelse, att komma åt och ändra strukturer, hitta en långsiktig lösning som håller.

Det är viktigt att poängtera att MFF inte har 32,8 miljoner i skulder. Allt är betalat. Det som sjunker ihop är det egna kapitalet och även om det nu är 78 miljoner, så har det lik förbaskat minskat från 111. Två sådana här år till och det är noll.

Det går fort i den ekonomiska världen, det har vi sett på vår egen arbetsplats Sydsvenskan mer än en gång.

Alltså, det är inte kris i kassan, tvärtom så har MFF faktiskt bättre likviditet än för ett år sedan, det är kris i strukturerna, hur ska framtidens ekonomi se ut?

Den ekonomiska redovisningen är, eftersom MFF är ett företag i praktiken i dag, minst sagt omfattande. Det finns anledning att dyka in i siffrorna mer framöver.

Men vad jag hittade vid en snabb anblick är att – som väntat – beslutet att inte sälja spelare svider i plånboken. Att MFF fick in drygt fem miljoner 2010 och jag förmodar att det mesta är Edward Ofere, medan man 2009 hade 47 miljoner in för spelarförsäljningar och det handlar väl i hög grad om Ola Toivonen.

Spelarförsäljningar är dock ingen framkomlig väg att rädda ekonomin för framtiden, något jag varit inne på tidigare. För MFF har inte råd att misslyckas sportsligt, måste hålla sig  i Sverigetopp och synas i Europa, för att överhuvudtaget kunna driva verksamheten. Att sälja Daniel Larsson för 18 miljoner till Kaiserslautern hade kunnat se bra ut i bokföringen 2011, men kunde varit förödande i lagets bokslut.

Så det är inte förvånande när man läser budgetfunderingarna inför 2011, att styrelsen betonar att externt kapital måste till för att uppnå de sportsliga målen och kunna förstärka/behålla truppen.

Med andra ord, MFF är beroende av att sy ihop sitt nya riskkapitalbolag, där pengar kommer in utanför vanliga intäkter, för att förlänga spelarkontrakt och kunna köpa nytt. I ett sådant bolag, som man vad jag förstår vill ha öppnare och tydligare än det lite märkliga Pildammarna Invest, ligger förstås också då att investerarna vill ha pengar tillbaka den dagen spelarna går vidare.

Inte minst kontraktsförlängningar är extremt viktiga. Bland de siffror man hittar i redovisningen, ser vi att snittlängden av återstående kontraktstid sjunkit från 2,5 år 2009 till 2,0 år 2010. Kortare kontrakt betyder mindre ut för spelare som flyttar. Eller dyrare omförhandlingar, om man så vill.

Vågar vi gissa att riskkapitalbolaget presenteras vid årsmötet om en vecka, som lite olja på eventuella svallvågor?

Andra intäkter som måste öka är sponsorssidan, enligt Håkan Jeppsson ser det positivt ut för klubben, men det dröjer ju ett tag innan vi kan se om SM-guldet ger utdelning i form av annat guld också. Själv tror jag att en succé i Europa, om inte Champions League, det vore för mycket begärt, så kanske gruppspelet i Europa League, dvs att MFF klarar två omgångar i kvalet i sommar, är en nödvändighet.

Minst lika tufft blir det på publiksidan. Pressen blir stor på laget, är det någon som tror att det inte krävs guldstrid för att öka på förra årets siffror?

MFF måste nå 70-talsstandard, måste år efter år vara ett dominerande lag i svensk fotboll, om ekvationen ska gå ihop.

Att likviditeten är bättre och intäkterna aldrig varit högre i klubbens historia, är naturligtvis lovande tecken.

Rörelseresultatet förbättras från drygt 30 miljoner i minus till 26 miljoner, men är förstås inte hållbart i längden.

Att enligt lex Hasse Borg sälja dyrt och köpa billigare, kan säkert även i framtiden vara en viktig balansdel i MFF:s ekonomi. 2010 var ett väldigt lugnt år, 2011 blir inte lika lugnt, tror jag. Ett par spelare går säkert i sommar och inbringar en hel del miljoner och vad jag förstår så kommer det att drösa in nya Zlatanmiljoner, när Milans avtal med Barcelona övergår från lån till köp.

Så jag vågar sticka ut hakan och påstå att MFF inte kommer att redovisa ett liknande underskott nästa år vad man än gör.

Men det gäller att inte förblindas av det, lika lite som att spärra upp ögonen för mycket åt förra årets jätteförlust.

***

Ser att Lars Kongstad föreslås som ny ordinarie ledamot i styrelsen, flyttas upp från suppleantpost, och att Lars Ljungälv får suppleantpost inledningsvis.

***

Ser också bland de många stadgeförändringarna att man vill förlänga ordförandevaltiden till två år och ledamöter tre år.

***

Och så kanske, kanske en kompromiss är på gång som kan sätta stopp för farliga bengaler och meningslösa böter. En utredning ska göras för pyroteknik under ordnade former. Vad jag förstår kan de vara tillåtna under vissa omständigheter.