Tillbringade alltså helgen på Riksidrottsstämman i Uppsala. Har alltid tyckt det är intressant med idrottspolitik och vissa av turerna var riktigt intressanta, men de hör ju inte riktigt hemma här. Fast lite ändå.

Fotbollens ordförande Lars-Åke Lagrell sökte nämligen upp Sydsvenskan för att förmedla beröm till Malmö FF – men får ha lite ris själv, med glimten i ögat för dålig historiskrivning.

Att Lagrell kontaktat Per Ågren för att ge sin respekt hur MFF på sin hemsida, i sina uttalanden och sin tillgänglighet, gjorde vad man kunde efter derbytskandalen mot HIF, har vi berättat tidigare.

Nu upprepade han samma hälsning till Sydsvenskan och undrade om vi kunde förmedla den via våra läsare. Vilket väl härmed är gjort.

Men sen var det ju det här med pläderingen för att varje förbund själv ska få äga bolagiseringsfrågan, som Lagrell gärna vill sätta i ett internationellt perspektiv.

I sitt anförande jämförde han därför svensk klubblagsfotboll nu och då. Han hänvisade förstås till Göteborgs Uefacupseger och till MFF:s finalplats i – Cupvinnarcupen!

Fotbollskunnandet i auditoriet var nog inte så stort, för reaktionerna uteblev.

Det gjorde de inte när pingisens Walter Rönnmark ville använda ishockeyn som exempel för hur bra den svenska modellen fungerar och därför tog fram som exempel – det svenska VM-guldet i ishockey för några veckor sedan. Då reagerade församlingen.

***

För övrigt så ägnade jag hemfärden från Stockholm att på tåget följa Halmstad-MFF på Sydsvenskans livebevakning. Det var riktigt roligt att vara på den sidan en gång!

***

Det är faktiskt en slump, men samtidigt som MFF går på fyra dagars semester, så har även jag lyckats sy ihop en ledighet. Den blir nog något längre, så räkna med stiltje på bloggen – om jag inte ramlar över något exceptionellt – ända fram till träningmatchen mot Elfsborg, som jag hoppas hinna se åtminstone till viss del.

Missade ”Rolles” sista träning och match och missar förmodligen Norlings första på fredag. Men det kommer ju fler…

Apropå ”Rolle”, så finns en summarisk återblick på hans tid i MFF både i papperstidningen och här på sydsvenskan.se i dag.

Återkommer med några reflexioner efter vilan om hans mer personliga avtryck och vad Rikard Norling möjligen kan lära sig av Roland Nilsson.

Nu väntar golfbanan!

Livet är fullt av prioriteringar. Den här helgen är jag på Riksidrottsmötet i Uppsala och lyssnar på resonemang kring stora och små frågor. Många intressanta, vissa debatter oändliga. Men mer om det på annan plats.

Så därför hängde jag inte vid staketet i dag, såg inte Roland Nilssons sista MFF-träning och kommer inte att se hans avskedsmatch i morgon heller. En extremt avslagen avskedsmatch efter det som hände i tisdags, det känns inte särskilt väsentligt hur det går i den matchen.

Det spelas andra viktigare matcher just nu för Malmö FF.

Men tro inte att jag sviker MFF-intresserade läsare helt. Jobbar parallellt på ett litet dokument, en liten sammanställning, av ”Rolles” tid i MFF, som preliminärt ska finnas i Sydsvenskan på måndag. Och har fått hyfsat med tid, eftersom diskussionerna den här eftermiddagen gått in i en ”loop”.

Det finns mycket att rota i, mycket att fundera över. Har plockat ihop material, men inte fogat ihop det.

Men jag har i alla fall insett att början och slutet blir detsamma. Det kan ni ju fundera över så länge.

Har diskuterat med Malmö FF tidigare och fått bekräftat tidigare att de en längre tid haft samma känsla, att tendensen att de ”onda krafterna” i supporterleden växt, om det än fortfarande varit ett väldigt litet ogräs i den stora gröna gräsmattan.

Nu bekräftar MFF att de tagit så allvarligt på problemen, att man redan före händelserna mot HIF, hade börjat leta extern hjälp för att skapa en trygg och säker miljö på matcherna. Det handlar om konsulter inom säkerhet.

När ett digert åtgärdsprogram presenteras på MFF:s hemsida redan i dag, så är det en prioriterad del och det pågår extern upphandling av ett bolag som ska hjälpa klubben.

Ett klokt drag, liksom de mer konkreta och direkta åtgärderna, som presenteras i samma dokument: mer personal som ska hålla ordning på stadion och hårdare visitering. Det talas också om bättre utrustning och jag förutsätter att det kommer att hissas upp ett nät framför ståplats i fortsättningen, som hindrar inkastande av föremål och i någon mån också att folk tar sig in på planen.

En betydligt tuffare attityd mot problembarnen, utlovas också. Och det är väl inte för mycket begärt, jag har en klar känsla av att MFF vet väldigt väl vilka de är och att man haft en övertro på dialog med dem. Det var ju inte precis en ”doldis” som hoppade in på planen, även om jag inte tror att man haft en dialog med just honom.

Längre avstängningar, men också tydligare markeringar vad som inte är okej.

MFF talar nu också om just den naturligtvis så viktiga dialogen med de goda krafterna, det kan inte vara någon tillfällighet att de båda som nämns vid namn är MFF Support och MT 96, för det är otroligt viktigt att inte bara fokusera på problemen, utan också lyfta fram allt det positiva som en resurs i kampen mot det onda.

Om än formuleringen är något försiktig, så ger MFF också en mycket tydlig markering mot grupperingen bakom bengalbränningarna. På årsmötet togs ett beslut att utreda möjligheterna till laglig användning av pyroteknik. Den utredningen läggs nu åt sidan, med hänvisning till att andra saker måste prioriteras – och med tillägget att klubben anser det märkligt att det bränns bengaler, trots detta demokratiska beslut på årsmötet.

Man skulle väl kunna säga att bengalivrarna själva sett till att deras framgång på årsmötet nu gått upp i rök.

***

En liten kommentar angående det ändrade spelschemat också. Om ni har läst Sydsvenskan, så har ni bilden klar för er. Men annars kan det ju verka som att förbundet tagit besluten om att flytta om omgångarna på slutet EFTER derbyskandalen.

Så är det inte. Besluten togs redan i förra veckan, samma dag som MFF mötte Häcken, och Sydsvenskan berättade redan då om bytet av omgångar och att MFF skulle avsluta mot Örebro borta, medan HIF får ”favören” att avsluta hemma mot AIK.

I näst sista omgången möter MFF nu i stället Syrianska hemma.

Omgång 23 och 24 i ursprungsprogrammet skiftar alltså plats med omgång 29 och 30.

Däremot valde man att vänta med offentliggörandet av besluten, för att kunna presentera hela höstschemat. Inte vet jag om man lyckats med det, för på förbundets hemsida har inte ens slutomgångarna ändrats än.

Svagt.

Detta ramlade precis in i mailkorgen, ett officiellt uttalande från MFF Support om det som hände derbykvällen på stadion. Skönt att även MFF Support visar hur allvarligt det här är, har tidigare klagat på en osynlig organisation, men även ordförande Ola Solér var både tillgänglig och synlig när allt hände.

Här hela uttalandet:

Efter vårt styrelsemöte igår väljer MFF Supports styrelse att kommentera ansvarsfrågan om händelserna under derbyt, samt utveckla vår syn på supporterklimatet.

Vad tycker MFF Support om våld?

Våld är aldrig acceptabelt, varken på eller utanför läktaren. Blir det bråkigt går man självklart därifrån.

Vad tycker MFF Support om pyroteknik?

MFF Support tar avstånd från all form av pyroteknik, bengaliska eldar såväl som knallskott, på läktaren och på stan. Det är olagligt och säkerheten kan inte garanteras.

Vem är ansvarig för Skånederbyts tragiska slut?

Vi väljer att dela upp ansvaret för händelserna den 24:e maj i två delar, i det direkta och det indirekta ansvaret.

Det direkta ansvaret har bara den individ/de individerna som slängde in knallskott och attackerade motståndarspelarna. Det går inte att förminska och tycka att det inte var så farligt. Men det får aldrig övergå i att man tar lagen i egna händer i hetsen mot den skyldige/de skyldiga – då är vi alla lika usla.

Det indirekta ansvaret för händelserna måste däremot fördelas på flera parter:

- Vi supportrar – enskilda personer, supportergrupper och officiell supporterförening – har alla ett ansvar för supporterkulturen. Både i handling och i ord. Både på ståplats och på sittplats. Vi måste förstå att allt hänger samman. Vi måste alla säga ifrån när något inte är rätt. Vi måste peka ut personer som medvetet skadar Malmö FF. Gör vi supportrar inte det, har vi inget mandat att gnälla på andra parter.

- Malmö FF ska hållas ansvariga för bristande säkerhetsrutiner, dels vad det gäller undermålig visitering och dels vad det gäller agerandet när någon får för sig att gå in på spelplanen.

- Politikerna har ansvaret för att ge Malmö FF verktygen för att få bort oönskade personer från våra matcher. Politikerna bär ett tungt ansvar för sin långsamhet.

Hur hindrar vi liknade händelser i framtiden?

MFF Support stöttar Malmö FF:s intention att ställa den skyldige/de skyldiga till svars även civilrättsligt. Vi håller även med Malmö FF om att alla åtgärder måste beaktas.

Dessa förslag räcker dock inte för att ändra de beteende och de attityder som formar supporterkulturen. MFF Support arbetar nu med att ta fram ett åtgärdsprogram för att det aldrig mer ska hända. De onda krafterna får aldrig segra.

Vi vill avsluta med att poängtera att Malmö FF fortfarande har Sveriges bästa klack. Vi glömmer inte de trettio minuter av tifo, flaggor och sång samt klackens fördömande av händelserna den 24:e maj. Det är det som är MFF-klacken, inget annat.

Just nu lämnar vi inte fler kommentarer innan vi har haft djupare diskussioner med Malmö FF.

MFF Supports styrelse

På väg mot Malmö Central för att åka vidare till Riksidrottsmötet i Uppsala, passerade jag som jag ofta gör längs med den underbara Ribban. Men den här gången väcktes lite dystra känslor.

Det är alltid trist när historia raderas ut och det gjorde den bokstavligt talat när schaktmaskiner tog bort det som varit några av Malmös mest klassiska fotbollsplaner. Målen var redan borta.

Det ska skapas ridsportanläggning här och det känns bra, det känns bra att världens bästa idrottsplats fortfarande kan utvecklas, men det är ändå ett nostalgiskt farväl av det område där så många av oss har skrapat knän i dråpliga korpmatcher. Själv sägs det att jag släppte in åtta mål på sju anfall i en match och det ligger nog en del i det.

Vad gör då korpen i MFF-bloggen? Nja, det behöver inte ens vara krystat. Det var på dessa planer som Malmös störste fotbollsspelare genom tiderna blev upptäckt, det var här Bosse Larsson showade i skolfotbollen och lockades till Malmö FF, det var hit Sydsvenskan tog honom till vår bilaga kring MFF:s hundraårsjubileum.

Och det är över de här planerna som Zlatan Ibraimovics kunnat blicka – och säkert har varit ute och trixat på dem någon gång – från sin villa.

Men, som sagt, de används inte av korpen längre och ridsporten är i skriande behov av anläggningar, så utvecklingen är i grunden bra.

Och någon liten fotbollsplätt finns väl ändå kvar på de stora ytorna?

Den här dagen virvlade iväg i ett tempo så jag är inte riktigt säker på om jag ett tag vaknade ur mardrömmen och kom ut i verkligheten eller flydde från verkligheten in i drömmen.

Efter MFF-träningen stod vi och pratade om ny tränare och derbyhändelserna om vartannat och plötsligt så var rykten bekräftade och den fråga som upptagit så mycket av vår tid, hade plötsligt en lösning. Malmö FF hade en ny tränare.

Utanför stadion virvlade hundratals av uppropen från MFF Support runt, ironiskt hånleende med sin uppmaning om att inte kasta in saker på planen.

Och några timmar senare, satt vi och lyssnade på frågor om fotboll med Rikard Norling och fick av Per Ågren veta en hel del om den process som lett fram till honom, något vi kommer att återkomma till i Sydsvenskan både i torsdagens papperstidning och längre fram, och det handlade om utmaningar, Champions League-kval och vilken typ av fotboll som ska spelas.

Vi fick då också en liten inblick i det som för oss bara varit ett väldigt plotter, fram tonade en bild som var betydligt mer lätt att tyda och att Per Ågren haft en klar vision av vad han ville se  när bilden var klar.

Bara den framtida historien kan visa om det är en skönmålning, eller om Rikard Norling (som jag många gånger kommer att kalla för Noring som Viktor i TFF) blir en klassiker i ljusblått.

Det borde ha varit verkligheten som väckt oss ur mardrömmen.

Men sanningen är nog bara att det var någon timmes skön dröm från verkligheten.

Mitt i drömmen från verkligheten påminde MFF:s kommunikationschef Per Welinder att alla såg till att vara tillgängliga, Ågren, Norling, Per Nilsson, han själv och Håkan Jeppsson, för att prata om mardrömmen som skiljt oss från verkligheten.

För snart var vi igång igen och pratade och skrev om huliganen som rusade in på planen, om bomben som small i örat på oss alla (det kändes faktiskt så), möjligen kastad av samme man, på konsekvenser i form av kostnader för MFF, skada för idrotten och osäker framtid.

Och i det yrvakna tillståndet, måste jag faktiskt framföra vad vi resonerat om: att MFF:s ledning, som vi ibland har anledning att kritisera, hanterat själva mardrömmen på ett varsamt, men rakt och utan omvägar, sätt. Ingen har gömt sig fysiskt, ingen har gömt sig bakom bortförklaringar. I ett dygn har MFF-ledarna tagit skiten.

Inkluderar där även Ola Solér, MFF Supports ordförande, som varit närvarande och tillgänglig, både direkt derbykvällen och på träningen dagen efter. Jag vet också att de diskuterat åtgärder och får återkomma till dem, för alla bollar hann vi inte plocka ner i dag.

Och apropå Solér, så har jag just också läst en väldigt stark gästkrönika av den andre tvillingbrodern Per på Himmelriket. Riktad, inte mot – det är fel uttryck – utan till en grupp inom supporterleden. Stark, rak, lite poetisk, inte så krummelurig, som alldeles för många tycks bli när det gäller att kritisera tendenser och påverkan som en grupp kan ha, när den blir fartblind i sin egen aningen trångsynta värld.

Vad Per Solér äntligen säger är: våga ta ställning mot det som är fel även i din egen grupp – och han vågar säga det.

MFF har i ett helikopterperspektiv allsvenskans roligaste, bästa, sångstarkaste och garanterat tifobästa familj. Men i familjen finns det problem och de ska lösas, inte sopas under mattan. Vill problemen inte lösas, så får man kasta ut dem.

Det är väl bara en logisk följd av den totalsnurriga värld som fotbollslaget Malmö FF just nu är, den virvelstorm av frågor att hantera, när klubben står framför sin viktigaste sommar på många år.

Alltså. Om någon timme presenteras Rikard Norling officiellt som ny tränare i Malmö FF.

Söndagen den 12 juni gör han debut som MFF-tränare i allsvenskan.

På Råsunda. Mot AIK.

Klubben med de värsta/bästa fansen, stryk vad ni vill, som tog Norling till sitt hjärta och som hatade klubben för vad de gjorde honom. Filosofen Norling är så mycket AIK man kan vara för fansen.

Så då är det väl bara att låta oron hugga tag igen, den som inte hunnit lägga sig på minsta vis sedan i går.

Hur reagerar AIK-fansen när Norling sitter på motståndarbänken?

Snart är det slut på gissningarna, men vad jag förstår så leder nog Roland Nilsson laget i cupmatchen i helgen också. Det skulle nog bli för stort virrvarr att byta tränare i veckan, med tanke på det som hände i samband med derbyt. Det känns som det behövs ett avslut för Nilsson och laget.

Sen blir det faktiskt lite konstigt. För MFF-spelarna har fyra dagars semester måndag till torsdag och den är ju svår att ändra på nu. Pratade med Ulrich Vinzents som bokat resa till Frankrike.

Så kliver inte Norling in i morgon, så lär det inte bli förrän fredagen den 3 juni. Sen blir det träningsmatch mot Elfsborg 6 juni.

***

Kring det som hände i går, återkommer förstås även jag. Fokus svänger så fort, några timmar får det handla lite grand om tränarfrågan. Ska möta Norling på presskonferens kl 15.

Vill framföra en eloge till er debattlusta och den genomgående vettiga nivå, som hållits i era inlägg här på bloggen och kan bara beklaga att en del fått vänta länge på publicering. Alla kommentarer måste godkännas, på grund av att det även i vår värld finns ”huliganer” likt de som förstörde festen i går. Och tyvärr blir det så att de styr.

Eftersom jag rört mig ute på stadion och pratat med spelare och ledare, har datorn varit övergiven, men nu ska alla kommentarer finnas ute och det är förstås bara att fortsätta att debattera både katastrofen i går och tränarbytet i dag.

I 53 år har jag (nåja lite överdrivet) haft ett kärleksfullt förhållande till idrotten.

I gångarna på stadion, har vi väl så sällan varit överens, de mest skilda kategorier jag träffade.

Det här var kvällen då något dog en smula och inte kan väckas till liv igen.

Har man hållit på för länge i det här yrket när man kan känna i förväg vad som är på väg att hända? Eller borde andra som jobbar med sådana här frågor vara känsligare för stämningsförändringar?

Inför MFF-HIF var det en förväntansfull, som vanligt sjungande, stämning på läktarna. Inte så elektrisk som i höstas, men det kändes att det var en speciell kväll.

Så som på ett givet kommando tändes bengaler på båda kortsidorna. Det kastades också in raketer från i alla fall HIF-sidan.

Anja och jag tittade på varandra, vad var det egentligen som hände? Vi kunde ta på hur stämningen förändrades, hur allt kändes hotfullt.

Vi glömde det nog sedan under en rolig halvtimma, som svensk fotboll sällan har skådat.

Men det har vi glömt nu, trots att det här är kvällen som vi aldrig glömmer hur gärna vi än vill.

Vi hade fått se ett av de underbaraste tifon som presenterats, en symfoni av flaggor i perfekt harmoni, fyllt av kärlek till ett lag.

Och jag kan bara inte förstå att någon kan vara så korkad, hata ett lag så mycket, att man kan skapa så mycket skada. Det går inte att skylla på sprit, droger eller en taskig barndom. Det handlar heller inte om kärlek, utan hat. Det är ett problem som drabbar idrotten, men som i grunden är något helt annat, som övergår mitt förstånd så långt att jag inte ens kan fundera över det.

Det här var en match som borde ge HIF sex poäng och 6–0 i målskillnad. För två enskilda händelser direkt efter varandra var fullt tillräckliga för att bryta matchen. Först bomben (jag vill inte kalla det smällare), in mot HIF-målet och Pär Hansson. Sen idioten som tog tankarna tillbaka till Parken och dansken som fixade tre poäng till Sverige i ett landslagskval, när han lugnt och stilla promenerade in på planen och attackerade Hansson.

Mötet som följde var en ren parentes. Idioterna hade fått en varning redan när det eldades före matchen, då domaren plockade av lagen.

Det var fullständigt självklart att matchen skulle avbrytas och alla visste och erkände att det här blir 3-0 till HIF.

Diskussionen om varför det kan vara så här, får vi ta en annan dag. Det var till exempel ganska uppenbart att den som sprang in på planen, ganska enkelt passerade publikvärdarna, som av många ansågs som passiva. Men sådant får förstås utredas, det finns ju tv-bilder.

I dag är det bara att fundera över konsekvenserna. Någon hade betalat 200 kronor för att befinna sig mitt i MFF-klacken och se till att få huvudrollen själv. Bomben var naturligtvis planerad, den kommer inte av en slump, kom dessutom ihåg att Pär Hansson utsattes för samma sak i Supercupen.

Det tog en sekund och så hade en bit dött, en bit som jag vet aldrig kan komma tillbaka, en bit som i stället blir en gnagande oro i framtiden, om att något sådant här kan hända igen, på den arena där jag har många nära och kära som besökare, i alla åldrar.

På alla som nu säger ”nej, aldrig mer” och så har det onda vunnit och egentligen borde det vara tvärt om, det onda måste ju besegras.

Har varnat för tendenserna ett par år nu. Om onda krafter, små men väldigt onda, som närmar sig de redan kriminella, de som jag gett upp hoppet om redan. Jag vet att MFF och MFF Support kör en dialog med dem och att man tycker att det lyckats i någon mån, men det krävs något mer nu. Tiden för dialog med de här individerna är förbi.

Förmodligen avgjordes allsvenskan den här kvällen. HIF kan springa mot guldet, MFF ska nog vara tacksamma för att det är uppehåll i allsvenskan ett par veckor nu och jag tror väl att laget rasar ur cupen på söndag nu, för var ska spelare, ledare och riktiga supportrar hämta energi?

Men vem bryr sig om det i dag?

Förresten vem bryr sig om att MFF möjligen nästan har fått en ny tränare i Rikard Norling nu, det sägs ju vara väldigt nära och den här gången är det nog ett spår som kan bära ända fram.

Om Norling vill ha det här laget, den här föreningen, vars ljusblå färg färgats svart, en svärta som inte går bort i första tvätten.

Skånsk humor börjar redan dansa runt namnet Rikard Nordling som ny MFF-tränare. MFF:s medieansvarige Patrik Jandelin konstaterade precis:

– Det är en billig lösning. Han kan ta över alla ”Rolles” grejor. Det står ju redan RN på dem.

Vete tusan om inte storleken stämmer också…

Trodde jag hade alla rätt i startuppställningen, men scannade inte längst fram, för där trodde jag inte en ändring var möjlig. Men Dardan Rexhepi spelar från start.

Som väntat är Wilton Figueiredo inte med utan ersätts av Miljan Mutavdzic.

Laget: Dusan Melicharek – Ulrich Vinzents, Markus Halsti, Daniel Andersson, Ricardinho – Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic, Jeffrey Aubynn, Jimmy Durmaz – Daniel Larsson, Dardan Rexhepi.