Var på presskonferens tidigare i dag. Blev en kul upptrissad stämning med mycket malmöitisk humor i vår direktrapportering i väntan på att det skulle börja. Sen gnällde en del, tyckte inte att det var lönt att kalla till presskonferens för att presentera Jörgen Pettersson som anfallstränare och Daniel Andersson som spelande försvarstränare bredvid Rikard Norling.

Själv tycker jag det är en stor riktningsförändring och därför intressant, alldeles oaktat namnen. Det kan ni läsa mer om i papperstidningen i morgon.

Men jag tror att de som tyckte det var ointressant var i en minoritet.

5698 följde presskonferensen via vår rapportering. Måste vara ett rekord för en sådan tillställning, en lördagförmiddag kl 11.

444 kommentarer skickade ni dessutom, han väl knappt läsa och ta med hälften…

Har aldrig förstått mig på det här med silly season. Rykten som studsar hit och dit, oftast grundlösa, ibland självklara. Förstår den inbitne supporterns som så gärna vill se drömförstärkningen i sitt lag, men när media försöker överträffa varandra, blir jag bara förundrad.

Men nu är det silly season. Hela det här året är en enda lång silly season på alla sätt och vis. När man tror man kan andas ett par dagar och att det inte ska hända något kring MFF, ja, då bränner det till direkt.

Trodde den här helgen skulle bli lugn, men då kallar MFF till presskonferens i morgon för att prata om hur staben kring Rikard Norling ska se ut. Sen får jag sms – från en inte helt objektiv bedömare, men garanterat insatt – att det nog är bäst att komma för det blir en lätt match att fylla söndagstidningen.

Jag som till och med är ledig – men det går väl inte att svika. Lika bra att lova med en gång att vi kör liverapportering likt den under matcherna, bara jag får någon tekniker som kan förbereda. Men räkna med att ni kan bänka er vid datorn. Silly season gör sig bäst live. Klockan 11.20, alltså, eller strax innan dess.

Ska man tro ryktena som far omkring så är Lunds BK:s förre tränare Jonas Eidevall en i organisationen. Eller så har han tackat nej.

Senaste ryktet, som anses bekräftat eftersom han slängt på luren i örat på Aftonbladet – fast det är han nog inte ensam om, är en gammal MFF-ikon, Jörgen Pettersson. Forwards-Jörgen ville inget hellre än till MFF när han kom hem från proffslivet, men fick aldrig något bud och hamnade i Bois. Där spelarkarriären kanske gick så där, men där jag vet att han blivit mycket uppskattad som ledare inom ungdomsverksamheten. Andretränare? Undrar det. Ungdomsutvecklare? Låter troligare, men finns det inte redan en hel drös sådana? Kanske assistent i alla fall.

Sen är det ju det här med bröderna Andersson. Själv tolkade jag en bekräftad lunch med Rikard Norling i somras som ett tecken på att Patrik skulle kliva in i staben nästa år. Men sen blev det tyst. Nu tror många fans att broder Daniel ska bli assisterande eller möjligen spelande assisterande. De tycker att han sett sliten ut och det kan jag bara hålla med om – och bekräfta. ”Danne” är sliten, men sliten nog för att vika ner sig? Undrar det.

Lika bra att vi hörs i morgon. 11.20, alltså.

Då vet vi hur silly allt det här var.

Man brukar säga att den maktlöse amerikanske vicepresidenten är bara ett hjärtslag från att få all makten. Nu ska vi kanske inte dra till alltför storvulna jämförelser, men det finns en ung grabb i MFF, som plötsligt är väldigt nära en huvudroll – från att inte ens ha varit statist.

En stukad fot eller en förkylning. Mer krävs inte för att han ska stå där mellan stolparna, 18-åringen Simon Forsén, som plötsligt är MFF:s enda målvaktsbackup i Europa League.

Född 1993, alltså. Gjorde sin första riktiga A-lagsträning i dag med MFF, drillades rejält av Jonnie Fedel. Simon satt ju på bänken när MFF mötte Austria Wien, eftersom Dusan Melicharek var skadad och Dejan Garaca  inte får användas i Europaspel på grund av att han haft ett låneavtal med LB 07.

Möjligen skulle den ett år äldre Tobias Uddenäs stått före i ordningen, men även han är skadad.

Om någon undrar så är inte Jonnie Fedel registrerad hos Uefa och kan inte hoppa in…

Och eftersom Melicharek inte är nära full träning än så kan vi fastslå det redan – Simon Forsén får följa med till Ukraina nästa vecka för att möta Metalist Charkiv. En utespelare på bänken vet att det alltid kan finnas andra alternativ före honom, men för en målvakt är det annorlunda. Så sanningen är ju att en förkylning eller en stukad fot på Johan Dahlin, så står han där…

Det var alltså träning i dag. Alldeles vanlig träning, öppen på Malmö stadion. Kellermangänget var representerat och så jag då. Den första riktiga träningen sedan någon gång före den sommar som aldrig blev av. Kändes lite konstigt. Och det är ju trots allt tre tävlingsmatcher kvar av säsongen.

Laget körde sedvanlig lång uppvärmning med olika övningar, sedan en lång spelövning utan mål på relativt liten yta. Och så avslutade med gnuggning i inlägg och avslut. Längs marken på ena sidan och i höjden på andra sidan. Forsén gjorde förresten ett par svettiga reflexräddningar när Ivo Pekalski, Jimmy Durmaz, Omid Nazari och Wilton Figueiredo krutade på efter Tobias Malms och Filip Stenströms låga inlägg. Fast Wilton träffade ju inte alltid målet…

Det kändes som en hyfsat stor trupp, men räknade jag väl efter, så var det ganska många som saknades. Så med Wilner Registres hjälp tänkte jag att vi kör en uppdatering.

Dusan Melicharek – blödning i knäsena, blossar upp vid minsta belastning, även på cykeln. Kan inte vara med mot Charkiv nästa vecka.

Yago Fernandez – bristning, rehab fortfarande, ska vara klar till Charkivmatchen.

Daniel Andersson – blodansamling i vaden, var med lite på träningen, ser bra ut. Räknar med honom till matchen.

Markus Halsti – liknande problem i vaden, ska vara klar till nästa vecka.

Miljan Mutavdzic – blödning i underbenet, vilar över helgen, men bör bli klar i tid.

Jiloan Hamad – smärtor i insidan av knät. Trodde det var risk för menisk eller ledband, men det är bara en vätskeansamling vid inre sidoledbandet. En kamp mot klockan, tränar styrka och vatten.

Amin Nazari – måste hålla honom då och då för hans knä, som svullnar. Bör kunna vara klar mot Ukraina, men man måste hela tiden balansera vila mot behovet att ha med honom. Behöver en längre vila som han får naturligt efter säsongen.

Med ute på planen och jobbar med sin rehab var också Jasmin Sudic, på bilden i vänskapligt gnabb med Dardan Rexhepi, men vägen är ännu lång att vandra efter hans andra korsbandsoperation och det vore nog en stor bonus om han var klar till säsongsstarten 2012, om ni ska ha min högst personliga bedömning. Måste säga att jag verkligen håller alla tummar, för som han har kämpat och kommer ni ihåg hur bra han var innan skadan hände?

Höstens lirare och är också årets, trots att han i princip inte fick spela i våras. När  man tar Sydsvenskans betygsnitt på MFF:s spelare 2011, är det Pontus Jansson som toppar listan med 3,0 i snitt (betyget motsvarar bra). Han gör det efter att ha spelat hälften av årets allsvenska matcher.

En värdig vinnare, tycker jag, känslan är att han är den presterat på en jämn och hög nivå sedan han väl fick chansen.

Om vi räknar på dem som spelat minst en tredjedel av matcherna, är det målvakten Dusan Melicharek som är näst bäst, med ett snitt på 2,82. Knappast det heller en överraskning, han hade några riktigt bra matcher i somras.

Jag vet att det finns en del av er som tycker att jag varit för kritisk mot Miljan Mutavdzic under året. Därför vill jag påpeka att detta är Sydsvenskans betyg, där jag medverkat till en del, men långtifrån vid alla matcher. Som ni ser är också Sydsvenskans samlade bild att Miljan presterat mindre än godkänt sett över hela året. Det är alltså inte jag som ”jagar” honom i det här fallet.

I sammanställningen nedan ser ni antal spelade matcher, snittbetyg  och om spelaren i fråga får medalj (de markerade i fetstil). 18 spelare får nämligen bronsmedalj för fjärdeplatsen och då blir faktiskt avflyttade Guillermo Molins den som tar den sista medaljen, med en matchs marginal till Matihas Ranégie, som ju inte fick spela mot Häcken och inte var med heller i avslutningen mot Örebro.

För övrigt så börjar jag få en allt starkare känsla av att en av de spelare vi betygsätter nästa år heter David Löfqvist,  kallas för ”Löken” och har varit publikfavorit på Strandvallen med sitt Mjällby i år. Som jag tidigare skrivit är Klagshamn Robin Olsen med stor säkerhet en av målvakterna som ska komplettera Johan Dahlin.

Vill också passa på och tacka för flera vänliga påpekanden att jag – utan att ha kollat ordentligt – hade fel bild av att det var hösten 2009 som MFF gjorde en så bra spurt inför det som skulle bli guldåret 2010. Spurten jag tänkte på var hösten 2008. Tiden går fort…

Landade i tv-soffan efter en skön hösthelg i stugan, där brasan knastrade, björkarna färgade i sin vackraste skrud, medan tallar och gran som vanligt högaktningsfullt struntade i årstidens växling, och fick se en hel sammanfattning av MFF:s säsong repriserad i dryga 90 minuter. Så kändes det i alla fall och förlåt de övervägande kritiska tongångarna inledningsvis, så tar jag lite MFF-positiv avslutning på den här delen av säsongen i slutet.

Vad var det egentligen vi fick se?

1) Ett lag som började ganska hyfsat med några vassa attacker.

2) Ett lag som började slarva med passningsspelet och efter hand gav bort bollar som bara skulle spelas ett par meter.

3) Offensiva spelare som stod allt mer still och väntade på att bollen skulle komma till dem, i stället för att söka ytor.

4) Individuella misstag bakåt – som till slut också ledde till mål för motståndaren.

5) Resultatlösa och intentionslösa hörnor, den här gången fyra stycken.

6) För sena och till att börja med fantasilösa byten. Vem trodde att Miljan Mutavdzic skulle förändra matchbilden? Varför dröjde det så länge med Simon Kroon och Tobias Malm?

7) Ett MFF som – helt ovetenskapligt ofta i spel på kanterna – lyckades få en motståndare utvisad.

Desperat sluforcering med innerbacken som är på topp – på topp. Den här gången gav det utdelning för Pontus Jansson, årets krigare. Och visst blev det nästan lite komiskt hur betydelsefull han är, när han fick ånga ner på backen igen när han säkrat den så viktiga kvitteringen.

(och fråga mig inte var smileyn kommer ifrån, för jag skriver bara en vanlig enkel åtta, men den vägrar acceptera den)

9) Kreativ lagbyggnad – i slutforceringen,när förändringarna kom slag i slag. Men varför först då?

10) En sjungande klack ända in i kaklet.

11) Två bengaler som väl kostade MFF ytterligare typ 10 000 kronor och en banger, vars effekt inte känns riktigt utredd, men vad spelar det för roll? De som inte vill föreningens bästa, skulle ha sista ordet till varje pris, och frågan är Disciplinnämnden kan hitta på för kreativt straff för den. Tänk om de statuerar exempel och säger ”Spela hemmapremiären 2012 utan publik”. You never know. För övrigt har jag ett konstruktivt förslag tills nästa gång det händer på Swedbank stadion. Tag bötessumman och dela den med antalet åskådare som i snitt är på ståplats och så lägg på den summan per person i biljettpriset nästa gång, så kanske folk hjälps åt att få bukt med eländet.

Ni som bildat en grupp på Facebook att nätet ska ner till nästa år. Dream on – eller se till att de få mardrodörerna hälsas välkomna till verkligheten.

Nog av, som min förste chef på Sydsvenskan skulle sagt.

Låt oss prata Pontus Jansson i stället, om än med ett litet förhinder även här. Det är väl inget snack om vem som var ”man of the match” i går och är ”man of the year” i MFF 2011. Och fråga mig inte varför det blir engelska här och där, men det låter bättre.

Är det något som saknats generellt allt som oftast 2011 i MFF, så är det den avgörande gnistan. Trodde att kommunikationschefen Per Welinder tagit saken i egna händer inför MFF-Charkiv när han kom med en flaska tändvätska i pressrummet, men det visade sig att han bara skulle grilla korv till personalen.

Nej, gnistan är personifierad i Pontus Jansson och hans höstsäsong i Malmö FF. Vinnarskalle, mycket hjärta och en stor dos talang, som plötsligt blommade upp till den vackraste blomma. Låt oss nu bara hoppas att de som tände bengaler och den som kastade en banger inte hade minsta samröre med den gruppering i vars tröja han poserade efter matchen. Det vore ett – förhinder.

Notera också att ett lag där det varit så många om och men och annat ändå slutar fyra i tabellen och att det faktiskt innebär en bronsmedalj, om än inte det Europaspel som alla suktar och frågar efter, men ändå inte behagat gå och se när det väl började i gruppspelets form. Ibland förstår man ingenting.

Notera också att MFF:s höstspurt är av det extrema slaget, fem raka segrar i de sista matcherna. Att laget inte förlorat sedan den 8 september (0-2 i Gefle) och efter det har åtta segrar och tre oavgjorda. En liknande spurt gjorde MFF 2009 efter en bedrövlig insats tidigare under säsongen. Året efter blev det guld.

Och sist, men absolut inte minst. Visst är den allsvenska säsongen slut. Visst är chansen att gå vidare i Europa League borta. Men det hjälps inte ändå, det är lik förbaskat 53 dagar kvar av MFF:s tävlingssäsong, inkluderande tre Europamatcher och två träningsdito.

Så det blir väl något litet inlägg här kring MFF, som inte bara drar in mig i den silly season som inte är min bästa gren, även framöver…

Ibland funkar det bara inte. Dejan Garaca är en jättesympatisk kille och duktig fotbollsmålvakt. Men utvecklingen i MFF har inte blivit vad många hoppades och det handlar inte bara om Garaca, utan också omständigheterna i MFF. Speltiden har varit begränsad även i U 21, när han varit tredjemålvakt. Att han fastnat där beror naturligtvis på konkurrensen, men väl där, är det lätt att inte komma vidare. Att allt blir en spiral nedåt.

Samtidigt tror jag att Dejan har begränsningar i sitt spel på allra högsta nivå. Kanske mår han bättre av spel i Superettan eller division 1 för att utveckla de delarna i målvaktsspelet, till exempel spelet med fötterna.

Även om han själv hoppades något annat, var det inte någon större skräll att han inte får förlängt kontrakt och jag tror som sagt att han mår bättre av det själv.

Då är det bara att vänta på att MFF offentliggör värvningen av Robin Olsen från Klagshamn. För i det fallet handlar det nog bara om timing och att göra saker i rätt ordning.

Jo, det gäller nog att vänta på beskedet att inte heller Dusan Melicharek finns kvar i MFF nästa år då också. För att värva Olsen som tredjemålvakt, låter konstigt. I så fall måste han lånas ut medetsamma igen så att han får matchträning – till Klagshamn i ettan, som knyts närmare till MFF?

Möjligt. Men jag tror just nu på Olsen som andremålvakt 2012.

MFF:s resa tillbaka kan starta på Kanarieöarna, i Portugal, USA – eller rent av Argentina. Men garanterat inte i Benidorm och i Copa del Sol.

– Delvis var vi inte nöjda där. Men det är också lätt att vi får bilder som inte är riktigt bra, av en säsong som inte i alla delar blev vad vi tänkt och att det vore opsykologiskt att börja om där, säger MFF:s sportchef Per Ågren.

Ågren pratar framtid med viss reservation.

– Vi skulle kunna lägga oss platt, men det tänker vi inte göra. Vi ska försöka ta lärdom av de tre matcher som återstår i Europa League. Det ska hjälpa oss att ta oss dit vi ska vara. Kan vi komma upp tio procent jämfört, så skulle det betyda flera placeringar i allsvenskan. Vi ska bygga vidare.

Men planen för hösten modifieras något. Ett möjligt matchläger på en varmare plats, funderar man inte längre kring.

– Vi stannar hemma och tränar, får nästa vecka den första träningsveckan sedan i somras. Vi förbereder oss för spel i grisväder på grisplaner.

Sedan tidigare var det klart med en match mot Odense 8 december. Det blir också en match mot Halmstad den 23 november i Malmö.

Den 16 december går spelarna på en månads semester. Det innebär senare start i januari, fansen kan ställa in sig på en öppen träningsstart tisdag 17 januari.

– Med en senare start vill vi också ha ett lite senare läger. Vi vill fortfarande möta bra internationellt motstånd, men behöver inte hetsa fram det i januari, påpekar Per Ågren.

Som berättar lite mer om alternativen.

– Vi är inbjudna till turneringen i Algarve, som har fått bra omdömen. Har fått förfrågan om spel på Kanarieöarna, där man funderar på att ta upp en gammal turnering. Men vi tittar också på en egen resa till USA, Kalifornien eller Florida. Det bygger dock på att vi kan möta lag från MLS, deras proffsliga.

Och så var det ju det här med Argentina.

– Argentina söker VM 2030 och för att visa upp sig så vill provinsen Salsa i norra Argentina locka internationella lag. Därför lockar de med väldigt bra villkor, men samtidigt är det en lång resa och en chansning.

Allsvenskan kommer att starta 31 mars-1 april, spelas fram till 23 maj. Starta om efter EM 7-8 juli och ha sista speldag 10-11 november.

Johan Dahlin – Filip Stenström, Pontus Jansson, Filip Helander, Tobias Malm – Jiloan Hamad, Omid Nazari, Amin Nazari, Simon Kroon – Alex Nilsson, Dardan Rexhepi.

Så tycker jag att MFF bör avsluta den allsvenska säsongen 2011. Det är bara att fortsätta att rotera och rotera ut alla de som underpresterade mot Metalist Charkiv i kväll.

I vår betygsättning får bara Dahlin, Jansson, Pekalsi och Hamad godkänt. Så gudbevars, låt några av dem spela på lördag också, men resten bör bara rotera ut på läktaren och bli där ett tag och skämmas.

Fast de får inte stå i klacken. Det är de inte värda. Än en gång höll den högsta klass och minnena av strul och problem blir bara allt suddigare och mer avlägsna, har de egentligen hänt? Sjöng ända in i det mål som inte laget nådde och hade stor show när TV sände eftersnack. Fick Olof Lundh att dansa, hyllade Anders Andersson, skänkte Stockholm till Finland och Skåne till Danmark – och ja, bjöd precis på den malmöitiska humorn när den är som bäst. Efter den överkörningen av deras favoritlag.

Att förlora på det här sättet mot ett mycket bra lag, men som spelar med tio man i en timme, är så fruktansvärt osvenskt. Att vika ner sig och rasa ihop och låta kaos bli granne med Gud, nej, det är inte acceptabelt.

Men håll ut. Det är två månader kvar av säsongen. Visserligen bara en allsvensk match, men tre Europamatcher måste trots allt spelas, den sista i Wien den 15 december.

Han talar nog en aning med kluven tunga, den gode Rikard Norling. Var väldigt bestämd i går att det är 4-4-2 som gäller, men gör ändå en förändring mot Metalist Charkiv som är en dragning mot 4-5-1.

Egentligen tycker jag den är utmärkt, bara med ett hinder. Den spelare som går in bredvid Ivo Pekalski som balansspelare centralt är förstås Miljan Mutavdzic – och ni som följer vad jag skriver, vet att jag inte tycker att denne mycket sympatiske mittfältare har tempo för att klara spel på den här nivån.

Det blir alltså Daniel Larsson som får sitta på bänken och det är logiskt. Larsson är inte grovarbetaren som kan hjälpa till bakåt och han har haft det tungt ett bra tag.

Med Wilton Figuieredo strax bakom Mathias Ranégie – för så måste det bli – får MFF en uppställning som kan göra ett hårdare arbete på mittfältet. Lite grand som framför allt mot Rangers borta.

Superskrällen är på bänken och vi får väl hoppas för hans eget bästa att junioren Simon Forsén, som blir backup för Dahlin.

Historien bakom detta är intressant – har ställt frågan till Per Ågren tidigare, då sade han att allt var fixat, men i sista minuten.

Det handlar alltså om att Garaca, Filip Stenström och Omid Nazari haft så kallade utlåningsavtal, vilket inte Uefa tillåter. De har också varit iväg och spelat med andra klubbar under säsongen.

Ni kommer kanske ihåg att LDB FC Malmö har tre spelare de inte kan använda av samma skäl. MFF har nu uppenbarligen fått kalla fötter och vågar inte använda de här tre. Det innebär att de inte får spela i Europa League under hela hösten, faktiskt.

Även om MFF skrivit om avtalen med dem, gäller de nya skrivningarna inte förrän i nästa transferfönster.

För övrigt har jag inte någon gång under dagen haft en bra känsla för den här matchen. Någonting säger 0–3 hela tiden, vet inte riktigt varför, förmodligen en undermedveten logisk slutledning att Charkiv är så mycket bättre än MFF.