Den mest meriterade assisterande assistenten?
Nästan alltid leende, alltid någon minut över för att slänga käft, för att bjuda på en sarkastisk kommentar, en MFF-legendar som nådde landslaget och en gång i tiden värvades till klubben för att han för Lunds BK gjorde fem mål på IFK Malmö.
Men Leif Engqvist är så mycket mer.
Han är inte minst symbolen för att MFF åtminstone på pappret går in med en tyngre ledarstab än på många, många år. En ledarstab som förvisso har en gnagare från Solna högst upp, men sedan minst sagt har lokal förankring.
Och inte helt oväntat, så raljerade Leif Engqvist när vi pratade om saken strax före jul.
Han måste nämligen vara Sveriges överlägset mest meriterade lagledare och assisterande assistent eller något sådant till Rikard Norling.
Han är förstås mycket mer än så, Leif Engqvist.
Några veckor före jul så fullbordade han sin tränarutbildning och har nu den förnämaste licensen ”pro”, som man kan ha i Sverige.
– De andra killarna har möjligtvis någon gammal variant, sade Leffe med prillan under läppen.
Inte ens Rikard Norling har den, vad jag förstår, har gått en tidigare variant. Inte heller Jörgen Pettersson, MFF:s nye anfallstränare, eller målvaktstränaren Jonnie Fedel har den. Och Daniel Andersson han har precis börjat klättra på utbildningsstegen.
Egentligen tycker jag inte de här utbildningarna är särskilt viktiga, det är erfarenheten som lägger grunden för en bra tränare, men självklart är det inte fel att ha den.
Och onekligen är det ganska imponerande att ha en, typ, fjärdetränare, som har den licensen. Det säger mycket om hur Leif Engqvist trivs på jobbet, att han väljer att stanna i MFF och där finnas i bakgrunden, när säkert andra möjligheter funnits.
Men så är han också som klippt och skuren för rollen, fotbollskunnig, människokunnig, alltid med örat mot gräsmattan.
Antar att han kommer att ha ett huvudansvar för U 21-matchningen även i fortsättningen också. Inte minst där är det viktigt att lyssna av.
Och tittar vi då på bredden i ledarstaben, så är det förstås svårt att notera att MFF nu på allvar – fortfarande med gnagaren som ytterst ansvarig – går tillbaka till rötterna och också flyttar fram positionerna epokmässigt: äntligen tar man på allvar hand om lite senare spelargenerationer upp i den högsta ledningen.
Att Per Ågren, gammal lagkapten, är sportchef, det vet ni.
Jonnie Fedel, en av klubbens mesta spelare genom tiderna är målvaktstränare.
Daniel Andersson, den här tidens generation och med all sin landslagserfarenhet, ska alltså ta hand om försvarsspelet som spelande tränare.
Jörgen Pettersson kommer ”him” och ska utveckla anfallsspelet, med alla sina proffsår och sitt landslagsspel i trunken.
Och så då Leif Engqvist, mittfältare med landslagsmeriter han också, som ytterligare en tränarresurs.
Att det finns en massa andra gamla spelare på ledarsidan, vet ni sedan tidigare. Men de flesta kommer från tidigare generationer och jag tycker det är hög tid att MFF – utöver att ta vara på dem – flyttar fram positionerna.
Att en engelsman sköter fysen, Simon Hollyhead, och dessutom verkar få ett större inflytande, är inget konstigt. Impulser måste hämtas utifrån också.
Så när jag nu passar på att önska alla er, kära läsare, Gott Nytt År, kan vi väl också enas om att det ska bli väldigt spännande att se om den nya ledarstrukturen också innebär ett Gott Nytt MFF-år.
Vi kör väl på lågvarv några dagar till, det tycks ju relativt lugnt i MFF-familjen för närvarande.
