Vare sig poliseskort eller ekorre hjälpte
Matchens lirare var utan tvivel denne lille ekorre, hurvida han var Piff eller Puff kunde vi inte riktigt bestämma. Men det hjälpte inte att han höll sin kant, förstärkte MFF:s högersida och som synes inte ens sprang offside. Han hade behövts i andra halvlek också.
Att Mjällby är ett oöverstigligt hinder för Malmö FF på Strandvallen, fick MFF-fansen en ny smärtsam påminnelse om i kväll.
Laget fick det redan på vägen. Det var på väg att bli kris på vägen ner från Sölvesborg till Hällevik. Ett vägarbete enkelriktade vägen och den skulle vara farbara bara mot Hällevik före matchen. När MFF-bussen kom, stod vakten och dirigerade trafiken tvärt om i stället. Chauffören fick kontakta supporterpolisen, som fick eskortera laget med blåljus ner till Strandvallen.
Jag förstår stressen. Själv kastade jag upp datorn sju minuter i sju och då hade det tagit sju svåra år att ta sig från Malmö till Hällevik.
Många MFF-fans ångrade nog att de kom dit överhuvudtaget. Många av de drygt 4000 som följde vår direktrapportering var helt upprivna på slutet. Att de skickade 680 kommentarer, varav merparten mot slutet med magont, vånda och uppgivenhet, säger en hel del.
Upplevelsen att se eller läsa att ett lag har total kontroll i en halvlek till att sönderfalla och vara helt utan kontroll i andra, måste ha smärtat.
Det kändes som att luften gick ur säsongen 2012 för många fans och det kan låta drastiskt, men det är svårt att se hur MFF ska hitta någon stabilitet i det här. De där tre raka segrarna gav nog lite falsk trygghet, 2–0 mot Syrianska är ju snarast ett nederlag som Södertäljelaget presterar. Söndagens MFF-motståndare Åtvidaberg gjorde väl 6-1 på dem.
Det värsta med sådana här matcher när man jobbar, är att försöka sätta rättvisa betyg. Det går liksom inte, det är två helt olika matcher. I papperstidningen går det inte, men här kan jag ju leka lite med våra betyg och sätta dem halvlek för halvlek i stället.
Gärna med lite halvpoängare också.
Skulle kunna bli så här i ordningen första halvlek, andra och slutbetyg.
Johan Dahlin 2–2–2. Inget att göra i första, kan inte lastas för målen.
Miiko Albornoz 2–1–1. Inga problem i första, tappar i andra, saknar en högerfot.
Pontus Jansson 3–1–1. Stabilt spel i första, stark i luften, missar bollen vid ettan och inblandad i tvåan.
Daniel Andersson 3–1,5–2. Som Jansson i första, stabil. Får en smäll i huvudet i andra, förlorar duell vid första, inblandad i tvåan.
Ricardinho 2–1–1. Okej så länge han får anfalla, inte bra i defensiven i andra.
Jiloan Hamad 3–1,5–2. Starkt mål på retur, företagsam framåt. Orkar inte göra defensivt jobb i andra.
Erik Friberg 2–1,5–2. Okej start, spelar upp sig. Får inte tag i bollen i andra, springer mycket i tomrum.
Ivo Pekalski 4–2–3. Mycket bra första, organisatören, ledaren. Tappar ledarjobbet helt i andra, får uppenbarligen ont i ett lår.
Jimmy Durmaz 4–2–3. Rappt ledningsmål, företagsam, kvick. Ingen hjälte i defensiven i vanliga fall, men kommer helt på mellanhand idag i andra.
Mathias Ranégie 2–1–1. Det fanns tendenser, gjorde ett offsidemål. Andra halvlek, loj, tappar boll, skapar inget på egen hand.
Daniel Larsson 3–2–2. Lovande tendenser i första. Bra framspelning till första målet. Men ju längre matchen lider står det klart igen – Larsson gör inte mål.
Ja, ungefär så.
Simon Thern kommer in, men då är slaget om mittfältet förlorat. Unge Thern kan inte ta kommandot.
Wilton Figueiredo kommer in. Med sin rutin kan han göra lite mer individuella grejor, men slaget om mittfältet är som sagt redan förlorat.
Ja, ungefär så.
Det kändes som att supporterpolisen hade behövt komma in även efter tio minuter i andra halvlek och slå på blålusen för att spelarna skulle ha förstått vad som var på gång.
Men solklart är det så att ingen tar ledarrollen när det börjar blåsa. I stället fladdrar spelarna iväg åt olika håll.
Och guldstriden är bortblåst.
Jo, jag vet jag kan åka på en blåsning för det påståendet.
Men här och nu, finns det inte något som kan få mig att tro att MFF slåss om guldet 2012.
Närmaste veckorna kommer att avgöra om jag har rätt och också hur tuff den här säsongen blir.
Göteborg, Helsingborg, Elfsborg.
Många andra möten internt mellan topplagen, men det enda som kan förändra bilden av min dystra profetia är – förutom en helt livsnödvändig seger mot Åtvidaberg – att MFF tar sju poäng mot de tre Borg-lagen. Och att det bara är mot Göteborg man ”får” tappa poäng, inte göra det i hemmamatcherna mot HIF och Elfsborg.
Framför allt inte Elfsborg.
Då får nog min käre son rätt i det han sagt ett par veckor nu.
”Elfsborg joggar hem det här.”
