As time goes by – or not
Det var runt 18.45 och plötsligt stannade alla klockor på Ullevi. Erik Hamrén hade presenterat en extremt osexig EM-trupp och Per Ågren och Vito Stavljanin såg minst sagt frågande ut, där de liksom så många andra av oss stod framför tv-apparaten.
Insåg efteråt att de hoppats på Jimmy Durmaz som en skräll, ungefär som även jag hade någon liten förhoppning om. För mig handlade det egentligen inte om Jimmy D, jag tycker rent allmänt att en sådan här trupp ska kunna bjuda på något överraskande, något som påpekar in mot framtiden. Nu vimlade det mest av halta och lytta. Trodde ett tag att Daniel Majstorovic skulle vara med också…
Nej, förlåt sidospåret. Men tid skulle den här kvällen handla om.
Det stod tidigt klart att det var en tidsfråga innan Göteborg skulle göra mål, för MFF-mittfältarna tycktes inte ha tid att hålla i bollen mer än en tiondel varje gång.
Ibland tror jag att Rikard Norling tar för mycket tid i sin kammare och funderar ut lösningar som blir för kluriga.
Även om vi alla for med i eufori vid något tillfälle för några omgångar sedan, så snälla, låt spelsystemet stanna vid 4-4-2. Det finns inte tid att experimentera med något annat om inte tåget mot guldet ska tuffa iväg till Borås redan på torsdag.
Ett tid-igt (förlåt vitsen) byte kom att räta upp matchbilden något för MFF. Kaoset på mittfältet blev mindre när Wilton Figueiredo rullades ut på bår (nåja, han gick strax senare) och strukturen för Thern och Friberg blev något bättre. Therns drömmål förlåter till viss del att han tappade en hel del bollar, men Fribergs bättre andrahalvlek kan inte helt förlåta att allt gick fel i första.
Thern hade för övrigt tiden på sin sida, när han med en klockren (!) bredsida kvitterade minuten före paus. Tala om nödvändig injektion.
Var helt säker på att klockan klämtade för en ny MFF-förlust, när Pontus Jansson skarvade in nicken i eget mål.
Tid-vis (!) hade MFF spelat hyfsat i andra halvlek, men pressen och kvitteringsjakten kändes lite kaosartad. Till slut hade MFF fem försvarsspelare, tre anfallare och bara två mittfältare inne.
Då ringde det helt plötsligt bakom John Alvbåge i Göteborgsmålet. Alex Nilsson som på något sätt aldrig får mycket spel-tid, slog till på över-tid. En skön, balanserad volley och plötsligt var tiden ur led för Göteborg i stället.
Hade MFF – enligt mig – varit mer taktiskt smarta på den sista frisparken som man faktiskt fick sedan också ute till vänster, hade laget valt att låta antingen Daniel Andersson dundra på kraft med högern mot mål eller låta Simon Thern smeka bollen med en höger bredsida mot samma mål. Detta eftersom det var snorhalt efter allt regnande och det kunde blivit en förlupen retur.
Nu skruvade Jimmy Durmaz in ett inlägg med vänstern och det blev förutsägbart.
Och sen förkunnade domare Stefan Johannesson att tiden var ute.
Men utan 2-2-målet hade vi nog kunnat säga att tiden talat bara för Elfsborg.
Nu fick i alla fall Jörgen Lennartsson en liten väckarklocka med sig när han lämnade Ullevi.
– Vi får se vad det här resultatet betyder. Varje match är ny, det visar väl MFF:s insats här och i derbyt. Men jag kommer med ett piggt och helt lag till Malmö, sade han när vi språkades vid på vägen ut.
Frågan är om tiden räcker för MFF att ladda om. Det är ju hösttempo över spelet nu igen och Elfsborg har en dags extra vila, vilket även Göteborg hade med sig till den här matchen.
Tiden talar inte för MFF.
Men däremot tror jag att 2-2-målet här kan vara den injektion som faktiskt gör att vi får se en ny tidsinställd bomb krevera på stadion på torsdag.
Avgörande för det kan vara om tiden räcker för Ivo Pekalski att bli frisk. Så viktig ser han återigen ut att vara nu, även om jag fortfarande tror att Erik Fribergs tid kommer.
***
Det är något speciellt med matcherna mellan MFF och Göteborg. Blåvitts fans har ungefär samma sköna humor i sina ramsor och sånger som MFF-arna har. Sedan görs det övertramp på båda håll, men grunden är densamma. Känns dessutom som man alltid blir vänligt bemött i Göteborg.
***
För övrigt tippade jag rätt för en gångs skull – 2-2.
Även en blind höna…
