Vi fick se en ny Pekalski briljera
Det är inget att snack. Han stal faktiskt all uppmärksamhet från träningen, där han lattjade med bollen på egen hand. Och staketrävarna började drömma om en ny Pekalski.
Ja, det vill säga det var ju en Pekalski, som vi stod som fågelungar och gapade emot när han trixade runt med bollen. Och även om klubbadressen är Linero FF, så såg det ju så naturligt ut när han sprang omkring där i en ljusblå tröja med 56 Pekalski på ryggen.
Medge att han smälte in rätt bra i MFF-miljön.
Nej, vi ska inte lägga någon press på killen. Det är inte det som är meningen. Men ibland blir man bara förälskad av vad man ser och njuter lite extra. Obekymrade barn som idrottar för att det är kul lockar fram de känslorna.
Grabben heter alltså Filip Pekalski och är yngre bror till MFF-Ivo och att klubbadressen är Linnero är inte alls konstigt, för det är där familjen Pekalski bor. Men var Filip har hjärtat, var inte så svårt att se.
Inte minns jag – trots att vi hade några riktigt duktiga Husiekillar i klassen – att någon av mina kompisar kunde behandla en boll så.
Ska jag vara riktigt ärlig är jag inte säker på att Ivo kan göra alla trollnummerna.
– Det har varit mycket spontan träning där hemma, log Ivo, medan han skrev autografer och Filip som ni ser såg ut att se och lära.
Den här lilla rapporten skulle ju kommit i går, men är det semester så blir det som det blir.
Det blir en bonusrapport men när andan faller på.
Simon Thern hade känningar i ljumskarna och joggade bredvid, Mathias Ranégie vilade också. Och Alex Nilsson lyckades få en ny smäll på skenbenet, där han fick en smäll på Irland.
– Ont, men ingen fara, sade han.
Efter att ha fått en dos kylspray. Tänk vad billig sjukvärden skulle kunna vara. Lite kylspray och en våt svamp i nacken botar allt.
Nu återgår jag till sill och jordgubbar. Ursäkta detta extra inhopp.
Bloggen har fortsatt semesteröppet. Det vill säga öppet när så verkligen krävs.
