Tänk så mycket idrott sitter i huvudet
Det är väl lika bra att låta psykolog-Sverker försöka skrynkla ut hjärnorna hela veckan som kommer. Han har förresten mer tid på sig än så, för MFF spelar ju faktiskt en hemmamatch först på måndag innan det vänder mot Gais veckan därpå.
På annat sätt än att bortaplanen satt sig långt in i MFF-spelarnas huvuden, går inte att förklara att ett lag som uppträder som ett stjärngäng mot AIK ena veckan, uppträder som ett gäng yra höns en vecka senare. Nej, förresten. Förlåt. Det var förolämpande mot hönsen.
Ja, ja, jag raljerar nu. Vad annat kan man göra? Hur ska man analysera MFF:s 2012?
Missade första tio, som tydligen var hyggliga, men satt sedan i soffan och förvånades över att så fort MFF passerat mittlinjen med tio meter, fanns inte längre någon tanke i det som skulle kallas passningsspel. Bollarna skickades runt på måfå i Örebros försvarsteritorium, all precision och allt tryck som fanns mot AIK var bortblåst.
Ingen tog ledarpinnen. Mot allsvenska jumbon, som vunnit en match på hela säsongen.
När MFF gjorde 1–0 i andra halvlek trodde jag nog att ett trots allt i grunden skickligare lag skulle kunna stänga igen.
Men vad händer? Mål på nickar på två fasta situationer av hungriga hemmaspelare, allt medan MFF slog bort alla fasta situationer utan någon kreativitet (en hörna undantagen), utan offervilja, utan energi.
Konstgräset tycker jag inte MFF eller någon annan ska skylla på i dag. MFF:s avgörande passningar var så dåliga att det inte hade spelat någon roll vilket underlag man spelat på. Det var inte ens nära.
Sista 20 lyfte MFF in allt långt folk man hade och öste in bollar mot mål, utan att det blev farligt en enda gång. Desperationsfotbollen kom tidigt (för tidigt?) och på fel sätt, jag hade velat se en längre period med mer tryck av hela laget framåt. Inte bara tidiga lyft, de kunde kommit sista tio, eftersom det var så tydligt att det inte fanns någon energi i laget att ta hand om luftpastejerna.
Vår lott runt omkring allsvenskan är att analysera, referera och spekulera. Känns som man kastas ganska häftigt mellan spekulationerna just nu. Det är väl det som är charmen, sägs det.
Men sannolikheten att Elfsborg kommer ur sin formsvacka och sitt gräskomplex, tycks oändligt mycket större än att MFF ska komma över sin oförmåga att prestera på bortaplan. Det ser ärligt talat helt förvirrat ut. Det är inte svensk idrotts första bortakomplex och vi har sett förut hur svårt det är att bryta sådana trender.
Jag har helt avsiktligt undvikit att nämna någon spelare vid namn, för det går liksom inte. Det här var en individuell kollektiv kollaps igen. Både och alltså.
Blåsten viner runt husknutarna och i trädgårdens växter. På ren trots lämnas dessa rader från hammocken. För det är sommar.
Tror jag återgår till semester igen. Min hjärna blir också bara skrynklig av att försöka analysera sådana här matcher.
Och MFF behöver Sverker Fryklund på heltid för sig själv.
